Canicule

Aldrig under våra smart sju år i södra Frankrike har vi varit med om märkligare väder. Alldeles för tidigt och alldeles för het kommer den, värmeböljan, la canicule. Här ligger vi nära Sahara och det känns när de heta vindarna sveper in och ger dagstemperaturer på upp mot 40 grader. 

Vi skulle tedan ha varit på väg på vår tur runt i Frankrike med husbilen ett par veckor den här sommaren. Men i omgångar har vi fått skjuta upp själva resandet. Antingen har det varit för varmt att ge sig ut på vägarna.eller så har första omgången europeiska semesterfirare givit sig iväg söderöver förra helgen med sedvanliga trafikstockningar. Eller också,har första destinationen Bretagne med sitt svalare väder, drabbats av kraftiga åskväder och strömavbrott i caniculens fotspår. Det är sk Alerte Orange för både det ena och det andra och tur är det ju att vi själva helt bestämmer hur vi vill göra, inga tider att passa har vi och vår lilla camping är inte precis överfull. Vi är nära hemmabyn och har vår andra bil parkerad bredvid oss så vi har full frihet att göra som vi vill. 

Vi står kvar där vi står, föralldel inte alls dumt. Vi har el, vatten, toaletter, dusch och tvättmaskin. Och egen  vattenslang vid knuten. Men ganska tjatigt och långtråkigt blir det ju efter ett tag. Det tycker både vi och Dessi. Det är inte precis uteväder och några strandpromenader kan man inte göra med hund här. Vi roar oss efter bästa förmåga och planerar nu avfärd i rappet. Det må bära eller brista, idag varit den hetaste dagen hittills och värre lär det bli just i vårt område under den närmaste tiden. 

Vi packar in det sista, inklusive den färska basilikan vår vänlige campingägare bestod oss med häromdagen. 

Mera upphittat

Bloggen är sorgligt försummad. Och då är vi ändå tillbaka efter det iskalla svenska våräventyret där vi körde ca 800 mil på fem veckor och det tog en stund att återhämta sig. Nu har vi också den riktiga provencevärmen här på runt 30 grader mitt på dagen och det är ju inget att klaga över men blir ibland ganska varmt.

Nu ska vi ut på turné igen med vår kära Liberty. Huset ska bebos av andra ett par veckor och i år ska vi göra vår egen "Tour de France", dvs åka runt lite överallt i Frankrike medan vi fortfarande har ork och lust att köra husbil. Det blir en tur bort till Atlankusten och sen upp mot Bretagne och Normandie och gudvet var sen - det är ju det som är charmen med att köra så här. Varken nya kameran och den döende datorn vill  samarbeta så det blir nog mest uppdateringar via facebook och instagram framöver. Vi har också en sjuk Dessi som har lunginflammation sen en tid tillbaka och behandlas på olika sätt så vi vet inte riktigt när vi kommer iväg.

Dock måste man gå igenom köksskåp, garderober, skåp och lådor och sortera kläder, mediciner, böcker och allt som har med det administrativa att göra. Vi är inte tillbaka förrän i början av augusti så det blir några veckor på rull igen.

Sist jag städade så här inför en långresa ramlade Topelius ut och jag la ut den texten på bloggen. Nu flyttar jag på en bok av Selma Lagerlöf och då ramlar nedanstående text ut. Den är från tiden före Frankrikeflytten, säkert skriven för mer än tio år sen på den tiden jag var regelbunden krönikör i Norrtelje Tidning och skrev om ditt och datt. Nu lägger jag in texten igen på min blogg och skickar den med särskild hälsning till Kicki Pettersson som sedan dess blivit min vän på facebook. Varsågod Kicki, minns du hur speciellt detta vårt möte blev?? Och tänk vilket intresse det blivit för detta sedan det här skrev - hade man kunnat tro det? Vi bodde då fortfarande på vår skärgårdsö och Provence fanns bara som en tyst tanke.

Man tror sig vara klar med den sk. "dödsstädnigen". Den man gör för att barnen ska slippa stå där sen med gamla dammiga kartonger med okänt innehåll. Men länge har vi sagt att lådor av just sådan sort nu måste gås igenom och innehållet sparas, slängas eller ges bort. Lådor som följt med i alla flyttar med påskrift "babykläder", "gamla foton" eller "barnböcker".

En av kartongerna heter "Mormors kläder". Sen mormors död för över tjugo år sen har jag funderat över vad jag ska göra med dem.

Mormor, född i början på förra seklet - en vacker kvinna , modeintresserad och alltid smakfullt klädd. Hennes man, min morfar, drev i familjeregi ett modevaruhus i Linköping, ett dåtidens lilla NK i den öskötskta stiftsstaden. Fast morfars firma hette A-K, för Axel- Karlson, min morfarsfar. På Drottninggatan i Linköping bodde de i ett stort hus intill Trädgårdsföreningen mitt i stan. 

Där åts det många fina middagar, där bjöds till bröllop och fest under 30- och 40-talen. Frack och smoking var legio, aftonklänningarna i frasande siden och spets specialsydda av sömmerska förstås. En annan tid, en annan värld. Svartklädda husor med nystärkta förkläden serverade sorlande festgäster under kristallkronorna i mormors stora matsal med stuckatur och takmålningar. Mitt under brinnande världskrig klädde man sig i silke, sammet och importerad spets - skålade och drack i ett klassamhälle för länge sedan förbi.

Vad gör jag med detta klädesarv? Sidenet faller tungt mellan mina händer, kräver ett beslut. Myrorna svävar förbi under en sekund. Enklast så. Men nej, second hand kanske ändå är bäst. Nog finns intresse för denna tidsepoks kläder?Det eminenta Google visar genast upp ett antal adresser och genast faller min blick på en butik som säger sig handla med "vintage".. Ett klick och butikens hemsida dyker upp på skärmen.

Och jag blir yr av förvåning. Nog handlar man med kläder och vintage är det också. Men var!! Förbluffad läser jag: Drottninggatan i Linköping! Ett par gatunummer från min mormors hus.Jag ringer och en kvinna svarar och säger "Vi har egentligen stängt idag men jag är här för att hjälpa en flicka kring ett projekt om 1900-talets kläder i Sverige. Precis den sortens aftonkläder som du pratar om har vi letat efter idag!

Känner hon möjligen till morfars modehus undrar jag?. Nej hon var för ung för det, det lades ner någon gång på femtiotalet.. Men plötsligt tystnar hon och säger: Det är inte möjligt. Häromdagen kom en kvinna in med kläder i en kartong. Nu ser jag vad det står på den A-K, Axel Karlson. Vi turas om att bli stumma, den okända kvinnan i Linköping och jag på min skärgårdsö. 

Bodde din mormor just där säger hon sen, så lustigt, jag gick just förbi det huset på vägen hit. Jag står här nu och tittar på mitt EK.skåp där min A-K-låda står. Inte så konstigt säger jag, min mormor hette EK-löf och nu är jag inte längre ens förvånad. Och förresten är et hennes namnsdag idag kommer jag plötsligt på. Astriddagen är det idag, så hette hon min mormor. precis som min mamma och sen också jag själv.

Vad är detta? Slump. Tillfällighet? Nej inte då. Nog var det väldigt tydligt mormor Astrid som sa: "flicka lilla, här ges inte bort till några myror. Det här är klädhistoria. Mina vackra klänningar ska tillbaka. Till Drottninggatan i Linköping där det finns en kvinna som vet att rätta ta vara på dem!"

Idag går bilen. Med kartonger och hattask i baksätet. Till Linköping. Bara att lyda!

Det finns förstås en uppföljning på den här historien men den kommer vid annat tillfälle!

Upphittat inför avresa.....

Det ramlar fram lite allt möjligt inför en resa som innebär att man måste gå igenom skåp och lådor. Varsågod, lite vacker och nostalgisk poesi från förr. Och gissa gärna vem som skrivit det här::

Och nu är lampan släckt och nu är natten tyst och klar
och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar,
och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå.
och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.

De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans,
så saligt leende, som om ej död på jorden fanns,
Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än,
jag har den lärt av stjärnorna, och vill du höra den?

Långt på en stjärna bodde han i aftonhimlens prakt;
hon bodde i en annan sol och i en annan trakt.
Och Salami så hette hon, och Zulamit var han,
och båda älskade så högt och älskade hvarann.

De bott på jorden båda förr och älskat redan då,
men skildes åt av natt och död och sorg och synd också.
Sen växte vita vingar fort på dem i dödens ro;
de dömdes långt ifrån varann på skilda stjärnor bo.

----------

Och då har Zulamit en kväll, av längtans makt förtärd,
begynt att bygga sig en bro av ljus från värld till värld;
och då har Salami, som han, från randen av sin sol
begynt att bygga, också hon, en bro från pol till pol.

I tusen år så byggde de med omotståndlig tro,
och så blev Vintergatan byggd, en strålig stjärnebro,
som famnar himlens högsta valv och zodiakens ban
och binder samman strand vid strand av rymdens ocean

--------------

Och Salami och Zulamit, när bryggan färdig var,
de sprungo i varandras famn - och strax en stjärna klar,
den klaraste på himlens valv, rann upp i deras spår,
som efter tusen år av sorg i blom ett hjärta slår.

Och allt som på den dunkla jord har älskat ömt och glatt
och skildes åt af synd och sorg och kval och död och natt,
har det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro,
var viss, det skall sin kärlek nå, dess längtan skall få ro.

On the road again

Om några dagar blir det miljöombyte i några veckor. Lite tidigare än vanligt lämnar vi vårt provencehus i goda händer och kör husbilen till Sverige för det årliga besöket. där.

För den som undrar hur vi bor under den tiden kommer här några bilder på vårt trogna ekipage, Liberty. Vi har precis allt som behövs men det är "compact living" som gäller, precis som på båt av motsvarande storlek men det är vi å andra sidan vana vid sedan många, många år.

Kök med gasolspis, fläkt, varmvatten och kyskåp med frysfack har vi. LIkaså badrum/toalett med lättskött toalettsystem som töms på campingar. Dusch och förstås varmvatten där också. Värme via el eller gasol om det skulle  behövas. 

Varsin mycket bekväm säng, separerad från den övriga "boytan" som består av litet minivardagsrum med plats för sex personer när man vänt förar- och passagerarstolen åt matbordshållet. Vi har tv, radio med högtalare i hela bilen, mängder med fiffiga garderober och stuvningsutrymmen, både inne i bilen och utanför. Står vi stilla ett dygn eller mer fäller man ut markis utanför dörren och placerar sina stolar och sitt bord där och har sedan olika typer av utsikter beroende på var man parkerar sig. Internetuppkoppling sker via de campingar eller ställplatser vi står på och när vi är i Sverige utnyttjar vi vårt mobila Telia-abonnemang. 

Det här är ett roligt sätt att ta sig fram genom Europa och vi är ganska vana husbilsåkare numera. Det finns de i vår bekantskapskrets som fortfarande tror att det här påminner om "Vi hade iallafall tur med vädret" eller att detta transportsätt är att jämföra med "trailer camps" eller andra lätt nedsättande omdömen. Inget kan vara mera fel och vi bryr oss heller inte längre om de som kommenterar eller gör sig lustiga på det sättet. 

Just husbilmarknaden (på bekostnad av husvagn) har exploderat under det senaste decenniet och det är framförallt människor i vår ålder som kanske tröttnat på både sommarstugeunderhåll och båtar som väljer att resa och bo på det här sättet. Många tillbringar många månader i södra Europa, andra åker runt både i Sverige och utomlands, kanske under lång tid och med stor upptäckarglädje. 

För oss som har en utspridd familj är det här än så länge ett perfekt sätt att resa. Vi kan stanna till där vi vill och kan rå oss själva vilket är viktigt för oss. Det där med att sova över på soffa hos vänner och bekanta har liksom aldrig känts bra för oss så det här är ett bra alternativ. 

Nu står den här för den årliga översynen och inpackningen av tusen prylar. Vi lämnar om några dagar ett 25-gradigt Provence i sol och kör uppenbarligen mot något kyligare temperaturer. Men hoppas förstås ändå på en härlig svensk vår!!

Rosor och rosor....

Mitt i våra förberedelser för den i år tidigarelagda sverigeresan med husbilen kommer käre maken på söndagmorgonen och berättar att han haft en besvärligt natt med stickningar, klåda och allmänt ont i pannan och övre hårfästet (det i och för sig obefintliga:-). Och undrar vad detta kan vara.

Jag ser begynnande rodnad och tendenser till små knottror och eftersom jag faktiskt är erkänt bra på att ställa diagnoser tidigt och korrekt - yrkesskada förmodligen - tänker jag genast: BÄLTROS.

Hade det inte varit för att min mamma drabbats av detta just i pannan och i ögat för ett par år sedan hade jag nog tänkt i de klassiska bältrosbanorna (de som ger symptom mest på bålen) och trott att detta var något mystiskt annat.

Nu avvaktar vi under söndagen men på måndagen har det hela förvärrats och jag skriver mitt vanliga brev på överkursmedicinsk franska till husdoktorn och skickar ner mannan med det i handen och en förfrågan om utifall inte detta är vad vi tror. Och ögat har dessutom börjat bli rött och rinnigt och det känns riktigt oroligt. Jag  ber vår husläkare ringa mig efter undersökningen vilket hon också gör.

Jodå, mycket riktigt - det är "le zona" som varicella zoster eller bältros heter på franska. Något atypiskt och tack och lov i begynnelsen så man kan sätta in antivirusmedel inom de 72 timmar som gäller. Hon skriver ut ett antal läkemedel men eftersom ögat är påverkat (vilket kan ge svåra besvär om de inte behandlas i tid) vill hon att jag ringer till vår ögondoktor.

Jag framhåller ju - till mångas förundran i Sverige och ibland också irritation tror jag, den makalösa franska sjukvården -  men just när när det gäller att få tider till oftalmologerna brukar det ta några månader så jag ställer mig tveksam till hur det ska gå. Jodå säger Madame  Husläkare, det är bara att hälsa från mig och säga att det är akut så går det nog bra.

Och se, doktorn,  som håller till ett par km från oss svarar själv inom några minuter och  när han hör vad det handlar om säger han åt mig att skicka mannen direkt ner till honom för undersökning. Han tar emot utan väntetid, mannen får gå före andra patienter, undersöks och det konstateras att det är vad det är. Tack och lov är ögat inte så illa angripet än - han kompletterar med ytterligare antivirusmedel och antibiotikakräm - och sköljmedel och säger sen att det inte alls är något körförbud inför den långa sverigeresan i nästa vecka utan det kommer att gå bra.

Inom loppet av två och en halv timme har mannen besökt och undersökts av två läkare, varav en specialist och sen varit på apotek och fått hjälp med att hämta ut ett icke oansenligt antal läkemedel. Körtiden inkluderad. Behandling insätts omedelbart och det tar en bra stund att klura ut vad som är vad - bara ögonen ska skötas fem gånger per dygn, skalpen smörjas sex gånger och antivirustabletter i högdos tas tre gånger per dygn. Det blir en lång lista i badrummet!!

Nu ett dygn senare har det hela lugnat ner sig - alla symptomen verkar klinga av och vi kan pusta ut. Det enda som är tråkigt är att det planerade barnbarnsbesöket fick ställas in. Småttingarna har inte haft vattkoppor och man vill inte gärna att de ska smittas och få det just nu. Det är ju samma virus så det känns inte så roligt att utsätta dem för det heller. Deras chokladpåskägg står här därför och väntar i kylskåpet, vi får väl se om de kan tas med på vägen upp till Luxemburg vid resan nästa vecka.

När vi är i Sverige har vi det franska huset väl omhändertaget inklusive trädgården. Under just den här tiden och ett par veckor framåt brukar våra Flammentanzrosor blomma som bäst och det är bara att konstatera: av de olika rosor man kan välja emellan så föredrar vi dem!

Fransk funkis på hög nivå

Vi gör en söndagsutflykt tillsammans med goda vänner. Närliggande staden Hyères bjuder på många spännande ställen att besöka och vi börjar med en traditionell och mycket god marockansk lunch - tajines som de olika grytorna med lamm och kyckling med dadlar, aprikoser, nötter, russin och apelsiner heter.

Högst upp på en kulle vid den äldre delen av stan ligger ett fantastiskt hus dit vi sedan trasslar oss - Villa Noailles - döpt efter paret som lät bygga det 1923. Det är funkis i sin bästa form och trädgården och utsikten är helt fantastiska. Paret var konstmecenater och här har alla dåtidens berömda konstnärer vistats och förlustat sig, det känner man tydligt när man går runt och ser på bilder från tiden. Man Ray, Dali, Picasso och mängder med andra har bott och verkat här.

Mme Noaille var född 1902 och min mormor var bara ett år äldre . Hon och min morfar byggde också ett hus i den här nya stilen om än inte alls lika stort förstås. Men så jag känner igen mig när jag går runt här. Det är något med ljuset, de raka linjerna och så att det är så supermodernt för sin tid förstås. Mme Noailles är klädd i tidstypiska vackra tjugotalskläder och skulle kunna vara fransk syster med min mormor!!

Under kriget ockuperades huset av italienska armén och gjordes om till sjukhus men återgick sen i familjens ägo för att senare köpas in av staden Hyères. Huset är nu centrum för diverse konstaktiviteter igen och att det drar publik märktes - mängder med besökare en vanlig söndag!!

Vår magiska trädgård

Nu har vi firat påsk på traditionellt svenskt sätt med allt vad som ingår - för oss själva och med goda vänner och svenska grannar. Återstår att göra detsamma nästa vecka när barnbarnen kommer på¨påsklov men då med lite mera franska inslag.

Under tiden rensar vi och fixar i trädgården, sätter igång bevattningen,  och får  bort de sista envisa eklöven. Och ordnar med kvällsbelysningen som ger magiska effekter i provencenatten.

Vi som bytte vår havsutsikt i skärgården mot bergen i södra Frankrike har inte ångrat oss en enda sekund. Kan man få det vackrare än så här?