Bybilder

Varje gång vi går ner till byn hittar vi något nytt att kika på. Nu är det grannarna som målat om fönsterluckor och garagedörr i en blå färg som bara finns härnere. Det framgår inte av bilden, men det lyser nästan neonblått.

Den lilla fågelholken verkar inte bebodd men är gullig bredvid ett pyttefönster. Och att det är gammal by vi bor i märks inte minst på alla gamla dörrar. Många av dem är från 1600-talet, kanske inte just de här men bra många år på nacken har de också.

På sista bilden går vår borgmästare från sin tandläkarmottagning, efter att ha hälsat på sina "medborgare" på caféerna, till sin tjänst på borgmästarkontoret mittemot kyrkan mitt i byn.

Slottsparken. Och byns gatucaféer. Med människor

Här är flera delar av vår vackra slottspark med ån som flyter igenom den. På mitt förra inlägg finns bara träd och vatten. På de här bilderna, som togs under samma promenad finns en rolig skylt om getostförsäljning, ett par karlar som livligt diskuterar vid parkens förrådsbyggnad och en dam som talar lika livligt med någon i mobiltelefon. Alla tre hälsar vänligt Bonjour när vi passerar.

Jag har tagit med en bild på Dessi när hon utforskar det virvlande vattnet och också två vackra fransyskor, lika vänligt hälsande de också, på väg in i parken när vi är på väg ut. Vi sätter oss sedan på en av uteserveringarna och kikar på folklivet. Vi ser byns borgmästare komma hastande från sin tandläkarmottagning och ge sig in i gränderna till "La Mairie", borgmästeriet. Han är dubbelarbetande, både tandläkare och borgmästare på deltid. Vi hälsar på byns fastighetsmäklare som sitter vid bordet bredvid och plötsligt kommer en av våra närmaste grannar fram, har klivit av sin motorcykel och hälsar, tar i hand och säger att det var trevligt att träffas.

Vår servitris är glad och vänlig och erbjuder sig att komma med en skål vatten till Dessi. Skålen är nästan lika stor som hon och flickan skojar och säger att den ju går att använda som "piscine" - bassäng. Mittemot, på andra sidan gatan sitter andra cafégäster och tar en lugn stund i slutet av siestatiden. Några unga män tar en öl, Madame på sista bilden röker helt offentligt sin cigarrett i väntan på någon.

Jag funderar en stund på om jag ska gå över gatan och boka en tid för hårklippning hos Martine som precis dragit upp "järnridån" framför sin salong och öppnat igen efter siestan. Men vi bestämmer oss för att släntra hemåt istället.

Vem, apropå kommentaren om det "olämpliga och ouppfostrade" i att lägga ut bilder på sin blogg på okända människor, kan tycka att de här bilderna skulle vara kränkande på något sätt? De talar till och med helt för sig själva, utan den text jag nu lagt till. Och så måste det få vara tycker jag. Om jag nu vill berätta om en helt vanligt promenad i vår sydfranska by en måndageftermiddag.

Slottsparken i byn. Utan människor

Genom vår by flyter en mindre flod. Eller å kanske. Den brusar genom bygatorna och längs med den vackra slottsparken där man kan promenera i skugga och svalka. Och där så många roliga evenemang brukar ordnas. Barnfamiljernas oas på söndagarna då man pique-niquar här.

En vanlig måndag finns det inte många människor här. Vi vandrar därför ganska ensamma med Dessi på vår eftermiddagspromenad längs strandkanten och njuter av det vackra landskapet.

Lite senare möter vi lite olika människor. Jag tar bilder också av dem. Och i nästa inlägg ska jag visa varför jag tycker att den sortens bilder ger ett mera levande intryck av det vi såg under vår promenad än de här, i och för sig vackra vattenbilderna.

Ofarlig närbild?

Ja, inte vet jag vad duvan på vårt lilla bytorg tyckte om att bli fotograferad idag. Men en kommentar till mitt senaste inlägg om en trevlig bypromenad maken och jag gjorde idag på eftermiddagen fick mig att börja fundera. Vad kan och får man ta bilder på och lägga ut på sin högst personliga blogg?

När det gäller privata tillställningar av alla slag -middagar, fester, utflykter etc. frågar jag alltid de som är närvarande om det är OK att jag eventuellt lägger ut bilder på dem på min blogg. Undantagslöst svarar de flesta ja. Ändå är jag restriktiv, ofta suddar jag bilderna och försöker att ge dem ett bra innehåll utan att vara närgången och för privat. Jag är väldigt emot hur det ofta ser ut på Facebook till exempel - att man lägger ut bilder på vänner och nära och kära, kanske utan att fråga och sen ligger man där och är "taggad", kanske mot sin vilja.

Nu har jag en ny kamera med zoom som gör att man kan ta bilder på både föremål och människor på långt avstånd. Min blogg som i första hand handlar om "livet i en sydfransk by" (och lite utflykter därifrån ibland) kan inte enbart bestå av bilder av landskap, hus, måltider, interiörer och neutrala objekt tycker jag. Livet består ju av relationer och samspel människor emellan. Såklart att man måste kunna skildra också det?

Men det tycker inte anonyma "Alice". Så här kommenterar hon mitt senaste inlägg där jag lagt ut bilder på människor i vår lilla by - tagna på långt håll och knappt igenkänningsbara. Sittande på baren, sovande eller promenerande i parken, pratande med kompisar på en tvärgata. En vanlig måndag i södra Frankrike:

"Är det lagligt i Frankrike att smygfota och lägga ut bilder på okända för dig, för hela världen och människor i privata situationer? I alla fall olämpligt och meningen med det kan nog ingen förstå. Och ingår inte i god uppfostran, den är ju fransmännen noga med;-) och vi vill inte skämmas för de svenskar som bor där."

Ja, kära "Alice", vad ska jag säga egentligen. Jag har tagit bort inlägget och bilderna som retade dig. För kanske är det fler som tycker så här. Men då är vi nog många som bloggar som får tänka om. Inte längre en bild med okända människor - det "ingår inte i god uppfostran"? Hur blir det då med alla intressanta resereportage från när och fjärran, med vardagsskildringarna från Sverige och resten av världen? Är det inte just människorna i sina olika sammanhang som gör det vi skildrar från våra olika horisonter så intressant?

Vår lilla by har en egen hemsida. Den sköts av en äldre man, en "web-maître" som försöker vara med och dokumentera det mesta som händer i byn. Det är allt från den nya skolans renovering till borgmästarinvigningar, kyrkokonserter och alla de roliga fester man anordnar i byn. Det är en bildkavalkad utan dess like, det kryllar av människor på varje bild. Jag har också skickat många bilder till denna "webbmästare" med bilder jag själv tagit från olika evenemang. På byns människor och definitivt utan att fråga dem. Han har blivit lika glad varje gång och genast lagt in dem på hemsidan. Det han har sagt till mig är: barnen, det är en sak för sig. Man måste vara noga när det gäller barnen - dem får man inte lägga ut på nätet hur som helst. Så det gör inte han. Och inte jag.

Men kanske behöver man skämmas iallafall? Vad tycker ni?

Fête des Mères. Morsdagslunch på vingården

Igår var det Mors Dag också i Frankrike. Det känns som om den faktiskt firades mera här där Mamma är en så viktig centralfigur fortfarande.

Tillsammans med andra svenska goda vänner åker vi till vår favoritvingård, den som ligger så vackert mellan bergen och där man serverar överdådiga hemlagade söndagsluncher en gång i månaden. Hit hittar inga turister, det är bara franska familjer som kommer hit och äter och dricker i runt fyra timmar. Gamla mammor är med liksom familjens bebisar och yngre medlemmar. Blombuketter väntar på borden till alla mammorna.

Man bjuds först på goda snittar med provencalska röror och gårdens vin som apéro under skuggande träd. Därefter förrätt (goda pilgrimsmusslor), varmrätt (inbakad kalvstek med god grönsaksröra), ost (chèvre på salladsbädd) och efterrätt (tiramisu med färska jordgubbar). Bröd, hur mycket vin (rosé och rött) och mineralvatten man vill och så kaffe på detta kostar cirka 350 kronor per person. Gott och prisvärt.

Dessutom med en fantastisk service. Igår var vi 110 personer och vi fick alla maten varm och samtidigt. Det blir genast hög stämning och mycket gott och gemytligt där vi sitter utomhus i 27-gradig värme men i skuggan under svalkande tak. I sommar kommer man att anordna konstutställning, jazzkvällar och barbeque - vi kommer att åka dit flera gånger, det vet vi!

Nattlig konstnärsträdgård

På dagen är det strålande sol och upp mot 30 grader varmt i vår trädgård. Nu på natten är det medelhavsmörkt. Men magiskt upplyst längst ner under träden där också mitt staffli står och väntar inför morgondagen.