Bortglömd kvinnokunskap?

Varför tvättar jag bebiskläder? Och hur ser de ut egentligen - är det något man skulle sätta på en unge född år 2009?

Nej, det tror jag inte. Men de här har sparats sedan slutet på 1960- och början på 1970-talet och följt med till vindsförråd efter vindsförråd och till och med hit till Frankrike.

För ALLT kan man inte slänga. Och det här har jag heller inte förmått mig att göra mig av med. Nu tvättar jag det igen, för första gången på ett par decennier i milda franska tvättmedel och lägger på tork. Sen ska jag skicka det till min dotter som nyss fått sitt första barn, en liten pojke.

Inte en sekund tror jag att hon sätter på honom det här - nu är det färdigköpt som gäller och allt är bara "bodies" och konstiga sovpåsar i velour. De söta kråsskjortorna och brodyrlakanen är ett minne blott.

Men jag blir rörd och lite vemodig när jag ser de här plaggen. Som jag själv satt och stickade - inför alla tre barnens ankomst. Titta på de avancerade mönsterstickningarna och genomarbetade detaljerna. Bäst syns det om man klickar på bilderna. Åh så många tankar och förhoppningar man lade in i varje knepigt stickvarv!

Stickas det koftor och hela små set med tröja, byxor, mössa och sockor till barn och barnbarn idag? Jag känner inte någon som gör det men jag kanske har fel. Jo, en mormor/farmor känner jag och blev jätteförvånad när jag hörde det.

Kanske någon liten kofta, socka eller mössa ändå passar barnbarnspojken. Vi får se. Min dotter trodde inte det men sa ändå att det vore "lite kul att se hur kläderna hon själv hade på sig såg ut".

Gråtande barn

Efter vårt tandläkarbesök åker vi till vårt lilla minicentrum där det också finns ett litet klädvaruhus.

Efter några varv runt montrarna (man ger lätt upp eftersom de franska storlekarna dels är små, dels svåra att konvertera till skandinaviska mått) hör jag en liten unge gråta hejdlöst och ropa efter "Maman".

Franska barn är i regel både tysta och väluppfostrade och "vet sin plats i familjen" om man jämför med hur det ofta är i Sverige där ungar "dagisskriker" istället för att prata, far runt som skållade råttor och tillåts dominera på t.ex restauranger och kan gallskrika för att få sin vilja fram på varuhus t.ex.

Detta hör och ser man sällan här. Fransmännen är väldigt ömsinta och keliga mot både barn och husdjur och visar tydligt sina känslor. Det pussas och kramas och gullas med.

MEN - och det här gillar jag INTE i det här landet. Det finns också en annan sida. En hårdhet som tar sig uttryck i att man klipper till, ger örfilar, drar, rycker och sliter. Och smäller på stjärten. Aga är inte förbjudet i Frankrike även om moderna föräldrar diskuterar huruvida det är bra eller inte.

Det finns en stränghet och starka krav på hur barnen ska bete sig som är ovan för oss i Norden. Det offentliga örfilandet på mycket små barn har åtminstone vid ett tillfälle gjort att jag rest mig och gått fram till föräldrarna och sagt vad jag tyckt. Så illa berörd blir jag av detta.

Den lille pojken igår stod bredvid en storebror som såg väldigt rädd och skygg ut. Och i utkanterna rörde sig en storvuxen mamma med lite spanskt utseende. Storebror hade uppenbart blivit utsedd att hålla koll på den lille som nu ropade efter mamma.

Hon kom så småningom förbi, tittade på sin gråtande tvååring, höjde sitt pekfinger, böjde sig ner och sai mycket skarp ton: Attention". Typ: "Passa dig!" Och gick sen vidare men kommenderade barnen att gå och ställa sig i kassakön. Där stod redan mannen och jag och en annan kvinna.

Och alla reagerade vi faktiskt över att pojken bara grät och grät. Så jag försökte prata och den franska kvinnan pratade och pojken snorsnörvlade lite och tittade på de snälla tanterna som försökte få honom att bli glad igen. Storebror stirrade bara räddhågset framför sig och stod alldeles stilla. Lillpojken hickade till och slutade gråta för en stund. Och den franska damen böjde sig fram och tog en reklamballong som stod i en ställning - till för barnen alldeles uppenbarligen - och gav den lille.

Och han log lite, tittade på sin ballong och var tyst en liten stund. Efter en stund dök mammamonstret upp, färdighandlad. Och hon rycker genast ballongen hur handen på barnet och sätter tillbaka den i ställningen. Den franska damen säger genast: "det var jag som gav den till honom". Vi blir ju alla livrädda att den lille nu ska få ovett för att han tagit en ballong.

"Nej, Madame," säger mammamonstret. "Han får ingen ballong. Han har tagit sönder mina solglasögon förut och för det ska han nu straffas". Och den lille gråter och gråter igen och försöker säga: "Maman" och få hennes uppmärksamhet. Ilsket stirrar mamman ut i varuhuset, bevärdigar inte något av sina barn en blick. Och låter pojken gråta.

Expediten, min man, den franska kvinnan och jag utbyter blickar och jag säger tyst: det är så man får ont i hjärtat och de andra nickar och vi är så överens om detta. Men ingen av oss gör något. Mammamonstrets kraft är stor, barnens utsatthet är enorm.

Jag får tårar i ögonen när vi satt oss i bilen och klump i halsen. Varför gjorde jag inget? Varför sa jag inte till den hemska mamman vad som händer när man gör så här mot små barn?

Nej, hon skrämde mig också. Och det är ju inte MIN sak egentligen - här i Frankrike lägger man sig inte i hur andra gör med sina barn. Och jag vet inte om man gör det i Sverige heller?

Hos tandläkaren. Återbesök

Det här är väntrummet hos tandläkartvillingbröderna M. D och D. De är båda tandkirurger och den ene av dem drog ut makens tand akut i påskas. Fyrtiofem minuter efter att jag ringt satt han i tandläkarstolen och blev åtgärdad. Och det kostade cirka 400 kr. varav allt ersattes!

Det är en märklig tandläkare med "kinesiska ögon" och ett lugnt och vänligt sätt. Men med lite mångalna skrattattacker inför mina frågor eller svar.

Nu är vi på återbesök och sitter i väntrummet. Mest kvinnliga patienter verkar bröderna ha, det är bara Elle och Madame på bordet. De är till förväxling lika, det som skiljer åt är färgern på deras tandläkarskjortor.

Monsieur har läkt bra och det uppstår nu diskussion om ev. brygginsättning och vad det kan kosta. Tandläkaren föreslår som ett bra och billigt alternativ att en del av bryggan ska bestå av kromat nickel, den kommer att sitta så långt bak i munnen att det ändå inte kommer att synas. Och prisskillnaden är stor.

Nickel, säger både mannen och jag - det har vi ju inte hört talas om i Sverige. Och jag får flashbacks från Bond och "From Russia with Love" eller någon liknande film med en förskräcklig stor man med metalltänder. Så det säger jag också till Monsieur D: "Mais c'est comme dans la Russie?", men det är ju som i Ryssland?

Åt detta får han våldsamt roligt. Till och med så roligt att han en halvtimme senare när jag sitter i stolen påminner sig det hela och säger: "Ni har verkligen fått mig att skratta. Ryssland, hahaha!"

Om själva "normala" tandvården känns att den inte är särskilt dyr och i hyfsad omfattning ersätts av försäkringskassa och tilläggsförsäkring. Men när det gäller bryggor, operationer och ev. implantat - ja då drar det iväg väldeliga. En "rysslandsbrygga" får man nog betala runt 10.000 kr för efter alla ersättningarna och implantat och annat som kan komma att bli aktuellt - ja där är det ingen ersättning alls. Lika dyrt och svårt som i Sverige alltså.

Tror vi, det ska nu undersökas och jämföras och tas ställning till de olika alternativen.

I mitt fall är det lite bekymmersamt. Det krävs åthävor och specialistkonsultation. Vi pratar fram och tillbaka och han tar sig TID, denne tandläkare. Han hämtar broschyrer och tanduppsättningar och pekar och förklarar.

Och säger sen att han ska konsultera sin gode vän specialisten som arbetar på en ansedd tandklinik. Dit ska vi sedan åka TANDLÄKAREN och JAG!! Han ska följa med mig dit så att vi alla tre kan gå igenom och se vilka alternativ som finns och vad som är det bästa i mitt fall.

Jag trillar nästan ur tandläkarstolen, har väl aldrig hänt att en remitterande tandläkare följer med till specialisten??

När vi sen kommer hem har Carole varit där och städat igen och samtidigt får vi automatisk hundvakt. Dessi älskar Carole, kissar nästan på sig av glädje när hon kommer! Nu står hon och stryker mina nyinköpta vackra linnegardiner med brodyr och säger: Nästa gång det är dags att tvätta dem, någon gång efter sommaren (det är inte klokt så renligt det är här), då ska inte ni göra det själv Madame. Jag tar hem dem och tvättar dem och sedan ångstryker jag dem medan de fortfarande är våta med en speciell apparat som jag har!

Och så säger hon att hon ska handla till sig själv i morgon och att hon då passar på att inhandla diverse specialmedel för klinker och fettborttagning och avkalkning som hon tycker att vi ska ha. Jag lägger ut, jag köper det billigaste och så får ni kvittot av mig säger hon.

Detta service-land!

Byvandring 3

Den här husägaren har inte bara ett magnifikt blåregn på fasaden. Han har också ordnat en egen liten sittplats bredvid trottoaren mitt emot sin ingång.

Och fönstret på sista bilden lär inte behöva några stängda fönsterluckor, inte med det framvällande buskaget. Jättefint är det!

Byvandring 2

Överallt där det går petar man in växter. Och jag blir jätteglad över att se jasminen på andra bilden. Den är stor och frodig och doftar fullkomligt bedövande.

Precis en sån har vi köpt och satt i vår egen trädgård! Åh, det blir underbart med den doften på kvällarna framöver.

Härnere i byn längs varma husfasader blommar också rosorna redan. Mina, lite högre upp mot bergen har bara knoppar än så länge.

Byvandring 1

Nu grönskar det på bygatorna igen. Det är verkligen roligt att strosa på de här trånga gatorna. Överallt sätter husinvånarna upp blommor och sköter om de prunkande växterna.

Det är trångt, gammalt (ovanför den bruna porten står ett sextonhundratalsårtal) och pittoreskt. Och det bor faktiskt folk överallt i husen även om det just nu, mitt på dagen - siestatiden - inte är så många i rörelse.

Hundliv

Som bekant får franska hundar följa med på restaurang. Här är en sån, han blev faktiskt riktigt vacker mot uteterrassens fina färger.

Dessi har den här gången jättetråkigt. Till sist får hon komma upp i hussens knä och lutar uppgivet nosen mot bordet.

Sen blir det avfotografering av restaurangparet och sen ut till byn där den sävlige gamle byhunden ligger utanför restaurangen och väntar på dagens matrester.

Snart sitter vi ute!

På restaurangen pågår som bäst förberedelserna för att ställa i ordning ute-terrassen där man sitter så skönt under den varma perioden.

Men även inne har vi fin utsikt upp mot bergen runt omkring oss.

Provencemat igen!

Med gästande goda vänner från Sverige igen går vi till byns lokala restaurang. Den där maten är "hemlagad" och kommer rykande varm till borden och det känns som om man sitter hemma och äter.

Här är två förrätter: citronmarinerade kräftstjärtar på en bädd av färsk baby-spenat och lite kokt ljusblå potatis. God dressing till.

Nästa är jättegod den också: vitlöksmarinerade paprikor med sardeller. Några endive- och salladsblad. Superenkelt men gott.

Och så äter vi alla fyra Merou, den fula havsaborren med det fasta, vita köttet under kinesiskt smördegsknyte och med väldigt god grönsaksröra till.

Och så ostbrickan förstås - den som man bara får så här mycket av på de lantliga restaurangerna. Alla ostarna är bio och eko som man är noga med här. Och kommer från lokala producenter.

Efter maten som tar ett par timmar är det dags för bypromenad!

Trädgårdskvällsljus

Vår lilla trädgårdssnutt på 350 kvm är en källa till glädje.

Här den, ordlös egentligen i sent kvällsljus vid 1930-tiden ikväll.

Klickar ni på bilderna ser ni den lilla keramikgungan med "mina tre ungar" i det franska trädet.

Inköpt på 70-talet på en kortresa till Hawaii. Fick följa med hit och hänger nu i fransk korkek.

Vi har fint väder som synes, i morgon utlovas sol och 24 grader. Och vi ska till tandläkaren!!

Bybesök

Idag ska vi äta lunch på vår lokala restaurang i byn tillsammans med svenska väninnorna som kommer på besök.

Sen blir det kanske stillsam promenad på bygatorna där man hittar små lustiga detaljer överallt. Små keruber här och en praktiskt upphängd vattenkanna där.

Kanske går vi en sväng i parken, den där floden Gapeau rinner, den som flödar genom hela den dal bland bergen där vi bor. Den forsar och låter överallt i byn, väldigt skönt och svalkande under heta dagar.

De här bilderna är från en promenad i höstas. Kanske kommer lite nytagna vårbilder senare ikväll.