Här döps Lilla G.
Han är söt som en sockerprins i sin vackra franska familjedopklänning. Den finaste brodyr och med en liten spetsprydd mössa till har den.
Han har ju dubbla nationaliteter, den lille, men döps nu i Svenska Kyrkan. Men han får av sina farföräldrar en vacker guldkedja med en medaljong av Jungfru Maria att bära om halsen under dopet.
Och på den knubbiga barnarmen träs en lika vacker och tunn armbandskedja. Så görs det i Frankrike.
Trygg, vaken och nyfiken vilar han på sin gudmors arm under hela ceremonien. Det är hans pappas äldsta syster som bär fram honom och en fantastisk kvinnlig präst som gör en så vacker ceremoni av det hela.
Vi sjunger Trygga Räkan förstås och Sommarpsalm och det blir texter på både franska och svenska från Matteusevangeliet, det där Jesus säger att barnen ska komma till honom. Jag har blivit så blödig och lättrörd genom åren att mina tårar rinner. Efteråt förstår jag att jag inte är ensam om det.
Just idag är jag ledsen över att jag inte har en helproffskamera med ordentlig zoom eftersom vi står en bra bit ifrån och ljusförhållandena är besvärliga med nästan motljus från de stora kyrkfönstren. Jag har fått beskära och greja med bilderna och inte blir det så bra som jag ville.
Men jag tror det syns ändå att Lilla G ler mot prästen när han alldeles nydöpt lyfts upp i ljuset mot korset bakom honom.
Sen bärs han runt och förevisas för den samlade familjen och alla föräldravännerna. Förnöjd är han. Säkert nöjd med både sina namn och att vara i centrum för allas uppmärksamhet hela dagen.
Sen blir det fest hemma med buffé för de vuxna och varmkorv (som franska farmor aldrig ens har hört talas om att man kan ge till barn - en korv i ett bröd och så senap och ketchup??). Såpbubblelek och spring av alla vänbarnen. Och ett pysslande med andra jämnåriga små bebisar.
Vi åker tillbaka till vår ö med en härlig dag och en underbar dopceremoni på näthinnan!