Bakom byggplasten!

Idag var dagen D. Vi fick tillbaka vårt hus, ombyggnaden är färdig. Monsieur Serge och hans kollega har gjort sitt.

Av det som tidigare var ett oinrett rågarage har vi tagit en del till inbyggd garderob för ytterkläder och annan förvaring. Skjutbara spegeldörrar som ger rymd och ljus åt den lilla smala trista hallen.

På samma sätt har en stor del av väggen in till köket öppnats upp med ett stort valv och en trevlig liten bardisk att luta sig mot om man vill snacka lite med den som meckar i köket. Man är överhuvudtaget mycket för valv härnere, vi fick ett in till vardagsrummet också på köpet.

I det före detta garaget finns dessutom nu extrakyl, tvättmaskin och torktumlare (förut fanns en skrabbig tvättmaskin i köket), stora förråd bakom vita skjutdörrar. Vi har fått ett helt nytt rum med samma klinker som i övriga huset, ett tak med inbyggda spottar, ett städskåp, plats för strykbräde - en "buanderie" som tvättstuga heter på franska.

Och en tredjedel av garaget är inrett, via smart skjutdörr den också, till verkstad till husets herre. Där skall han mecka med den medförda veteranmoppen tills det antagligen blir dags för nya "gammelbilar", den stora hobbyn i livet.

Jag är för närvarande utan målarateljé men inser att klimatet härnere är som gjort för utomhusmåleri. Med början till våren!

Advent så det förslår!

Här har jag efterlyst svensk adventskänsla. Och den bestås oss flerfaldigt. Underligt nog har vår lilla bykyrka blivit utvald som plats för en svensk adventsgudstjänst med efterföljande lunch på ett värdshus en bit härifrån.

Det var den märkligaste av känslor. I vår lilla by, samlas ett fyrtiotal svenskar, den svenske prästen och kantorn, verksamma i södra Frankrike och Monaco är här och bjuder på en underbar stund.

Titta själva: svenska psalmböcker, granris och röda ljus. Hosianna sjöng vi och Bereden väg för Herran och fick sen lyssna till underbart potpurri på svenska julsånger på flygel.

Och på en präst som fick oss att andäktigt lyssna till annorlunda och eftertänksam text kring Jesus och hans ledarroll.

Vad är det man säger: Underliga äro Herrans vägar? Jo, idag instämmer vi helt i det!

Advent i vår bykyrka

Vår vackra bykyrka har anor från medeltiden. Och dessa vackra målningar syns på framsidan mot det lilla torget. De visar scener från 1600-talet då byns mest berömde man, Peiresc, levde. Mer om honom och hans tid vid ett annat tillfälle.

Kyrkans nuvarande utseende är från 1700-talet och med ett vackert basilikatorn som vi kan se från vår trädgård en bit upp från byn. Varje hel- och halvtimme plingar det sprött och hemtrevligt från klockorna.

Det är en vacker och rofylld kyrka, mycket katolsk med alla sina Jesus och Mariastatyer, ljus och blommor.

Idag, till vår stora förvåning firades svensk adventsgudstjänst här! Se nästa inlägg

Julstämning?

Det är faktiskt inte så himla lätt att känna julen närma sig. Vi bor nu i palmernas huvudstad. Hyères les Palmiers. Googla gärna och läs om denna vackra stad, palmernas växthus och början på Côte d'Azur. Okänt för många!

Vi ser visserligen en och annan tomte i något varuhushörn och det sätts upp belysningar och pyntas på posthuset t.ex. Redan i september överväldigades vi av julpynt i handelsträdgården men det var helt overkligt i den då trettiogradiga värmen.

Till vardags är det palmer och vattenfall som gäller när vi är ute och rör oss. Vackert, exotiskt och lika främmande som den julen vi för länge sedan firade i samma palmernas Florida!

Nu ska vi snart hem till det ombyggda huset och leta efter egna tomtar och adventsstakar. Var vi nu skall placera dem.

M. Finns överallt!

Eftersom jag skrev om Mack Dåå, kommer här skylten som visar att även Frankrike sedan länge gett efter för den amerikanska hamburgerkedjan även om de ligger lite mera avsides än i E-fyrans och landsortstädernas Sverige.

Några konkurrenter typ Burger King eller annat lokalt som Max-burgarna i Sverige har vi inte sett dock. Korvkioskar är också obefintliga, själva fenomenet tror jag varje fransman skulle värja sig mot!!

Man skulle kunna tro att pommes friten skulle vara bättre här än annorstädes, detta är ju den friterade potatisens urland. Men den är varken bättre eller sämre än den på McDonalds i Norrtälje, vårt tidigare drive-in-ställe när det begav sig.

Där fanns McFeast. Här finns den inte. Gör den det heter den definitivt något annat. Man får ta sig en Big Mac och plocka bort ett antal brödskivor och acceptera att salladsdressingen smakar mera vinäger än man är van vid.

Mannen beställer sina vanliga Chicken Nuggets och får istället en kycklingburgare. Vi äter och sväljer beskedligt. Snabbmat finns egentligen inte på agendan, vi urskuldrar oss inför varandra att vi sedan veckor inte är med eget kök och att det här är en övergående fas - vi ska ju bli experter så småningom på det provencalska köket är det tänkt.

Jag blir däremot inte klok på den franska översättningen av "I'm lovin' it". Ordagrant (tror jag) står det på skylten: "M, det enda jag älskar". En variant kan vara: "M, det är allt som jag älskar". Men som sagt, jag har i tidigare inlägg talat om fransmännens brist på "språkgen" som Bodil Malmsten så livfullt beskrivit. Kanske är det är ett uttryck också för det?

Någon riktigt bevandrad båda språken som kan ge en förklaring?

Bon Appetit

Hämtpizza finns här också. Både i vår egen lilla by och i hamnen där vi nu snart är färdigbodda.

"Pizza à emporter" heter hämtvarianten. Och igår blev det de här två. Yum!

Dom ser ju nästan ut precis som i Sverige men smakar faktiskt helt annorlunda. Min är full med skaldjur: musslor, räkor, bläckfisk och Coquille St. Jacques, dvs pilgrimsmusslor som är min absoluta favorit i alla varianter härnere!

Mannens pizza innehåller chorizo, champignoner, tomat och båda får vi några svarta oliver med kärnor. Den största skillnaden är osten - här är det edamerost som "smälter" väl ihop med ingredienserna. Och inte tillstymmelse till "pizzakrydda" vilket man väl skulle kunna tro. Det här är ju landet som har timjan och rosmarin som bas i alla provencalska röror.

Här får man istället, vid sidan om som på McDonalds (Mack-Dååå som det heter), en liten påse med olivolja och jättestark kryddning, typ peperoni, att dutta över hela pizzan för hetare smaksättning.

Behövs inte, fransk pizza är frestande god som den är. Och precis som i Sverige får man vänta de sedvanliga femton minuterna. Som vår lokale pizzabagare i Täby brukade säga: "famton minnyt, braa saaa?"

Och det var det här också.

Sydfranska konstigheter

Syns fåglarna i dammen? Attans också att de skulle hålla sig på avstånd just idag när jag speciellt bestämt mig för att fotografera dem. För den som undrar upplyses att detta är flamingos!! Väldigt exotiskt.

De syns tydligare andra dagar då de står i grundare vatten med sina långa röda ben och "betar" i vattnet. Oftast är de betydligt fler, ett jättegäng är dom.

Några hundra meter därifrån tvärstannar vi: VAD är detta för djur?? Är det verkligen en dromedar som går där på ängen nedanför våra franska berg? Ja, klicka på bilderna och döm själv!!

Det kanske är just som på sista bilden: Magic World. Fast G:et blåste bort i förra mistrale-stormen. Och det ligger ett nöjesfält precis här så kamel/dromedaren kanske inte är så malplacerad ändå?

Löven faller också i Provence

Vi bor ju inte hemma i byn under vårt husbyggprojekt. Så det var ett tag sedan vi var där. Och minsann, har inte löven fallit på de flesta träden såg vi under besöket idag! Nu ser man ju hela kyrkan mitt i byn, den som var så dold av skuggande träden i somras och höstas.

Eftersom allt är nytt när det gäller klimat, årstidsväxlingar, odlingsmöjligheter, ja allt är annorlunda, så har vi förstås också undrat om löven faller under vinterperioden också här.

Ja, för en vecka sen såg det då inte ut så här. Det konstigaste av allt är att vi också har vårfåglar som kvittrar. Små gul- och rödbröstade finkfåglar sitter i träden och kvillrar. I kroppen känns det som svensk aprilvår när man hör deras sång och ute är det senhöstkänsla.

Det tog ett tag innan vi hajade: det är klart att fåglarna bor härnere nu. Flyttfåglar som dom är. Kanske ska de ännu längre söderut innan de stannar till igen hos oss på väg upp till Sverige till våren.

Det är mycket med att byta land. Inte ens fåglarna gör som dom brukar!

På byposten

Det här fina huset mitt i byn är posthuset. Titta så vackert man dekorerat det inför julen, girlang och guldrosett minsann.

Vi har aldrig varit inne i huset, vi har en postmadame som kommer i sin lilla gula bil och levererar det mesta direkt i vår låda. Franska postboxar är stora och rymmer också paket av större slag. Lördagsutdelning är det t.o.m, det är service!

Idag var vi ändå tvungna att hämta ut ett större paket, avi om detta hade anlänt. Vi har hört talas om den vänliga postfröken och var lite nyfikna. Vi öppnade den gammaldags dörren och landade, nästan som förväntat, mitt i vårt eget postfemtiotal.

Dam bakom glaslucka, en springa att stoppa in papper i och få tillbaka dem. Ett litet rum, två stolar, ett brunt bord, gallerförsedda fönster. Gamla affischer om tariffer och frimärkspriser. Och ett antal fransmän, fler än vi förväntat oss. De flesta nös och snörvlade så nu är det väl dags för påspädning av nya franska virus förstås. Brrrr, man blir rent folkskygg efter flera veckors infektion!!

Man lär sig härnere att öva sitt tålamod och konsten att vänta. Här tog varje ärende en kvart, vi andra väntar stillsamt och under tystnad. Det konverseras vänligt mellan postdam och kund och man anar sig till att det stämplas och skrivs och donas där bakom luckan. Väldigt omständligt är det, också när vårt eget paket ska lämnas ut. Passet måste visas, det ska signeras och det stämplas och skrivs.

Under väntetiden smygfotograferar jag. Vis av skadan i livsmedelsbutiken vågar man inte provocera med kameran. Så bilderna blev därefter. Men det gulligaste av allt var faktiskt den
hemgjorda lilla brevlådan i svenskt gult och blått. "Boîte aux lettre du Père Noël" står det på den. Brevlåda för brev till franska tomten. "Fader Jul". Och kikade man i den var den nästan redan full.

Vad händer med de barnabreven tro? Kanske lämnas de till borgmästaren, vår trevlige halvtidstandläkare med de skinande vita tänderna som hittar på så trevliga byfester hela året. Kantänka han agerar tomte åt byns barn också?

CPAM

CPAM betyder Caisse Primaire d'Assurance Maladie. Franska Försäkringskassan helt enkelt.

Vi är sedan ett par månader utskrivna från Sverige. Därmed också från det svenska socialförsäkringssystemet. För att komma in i det franska (vi är ju med i EU så man förväntar sig inga större problem?) behöver man en blankett från Sverige. Blankett E121.

Denna beställer vi på kringelkrokar både från Sverige och väl i Frankrike. Svenska försäkringskassan organiserar om och den högra handen vet inte vad den vänstra gör. Utlovad väntetid: ett par veckor.

Under tiden kan man inte göra något mer än att hoppas på att man inte blir svårt eller akut sjuk och måste läggas in på sjukhus. Man är mellan system -ute ur det svenska, inte inne i det franska. Blankett E121 är den felande länken. Utan den får man betala ur egen ficka. Och sjukhusnätter utan rabatt är svindyra. Det känns otryggt att ha det på det här sättet.

Efter ett par veckors väntan kontaktar jag därför svenska försäkringskassan igen (räkna ut vad 32 minuter i telefonkö kostar från Frankrike!!) och får då höra att väntetiden (för att skicka en blankett!) nu uppgår till SEX MÅNADER. Orsak: försäkringskassans omorganisation!!

Man får ta i. Vilket görs och inom en vecka kommer blanketten, svårare än så var det inte. Den skickas till lokala CPAM, franska försäkringskassan och man tror därmed att saken är klar. Med denna EU-blankett ges nämligen inträde i det franska socialförsäkringssystemet vilket innebär att man får vård på samma villkor som de franska medborgarna. Som tecken på detta får man ett särskilt kort: Carte Vitale. Detta skall medföras vid varje läkarbesök och visas upp på La Pharmacie när man hämtar ut sin medicin. Utan Carte Vitale står man sig slätt - mitt första läkarbesök kostade skjortan och antibiotika, kortison och näsdroppar gick på över tusen kronor. Inget kort, ingen medicinrabatt. Ersätts eventuellt när man väl är inskriven i CPAM.

Man tror saken är klar men nu kommer brev från myndigheten som kräver förtydligande. Jag ifrågasätter det inte, klart dom vill veta vem man är.

Men när jag börjar studera kassans frågeställningar till mig - och till maken, blir jag häpen. Av mannen krävs att han skall fylla i en extremt svårtydd och krånglig blankett där också föräldrars förstanamn och moderns namn som ogift skall uppges. (Man undrar verkligen vad franska myndigheter skall med denna uppgift kring en sedan länge död svensk mamma?). Han skall vidare insända en sk. RIB, en Relève d'Identité Bancaire, ett slags Sesam-öppna-dig-papper från banken som helt enkelt uppger att man är kund i banken och vilket kontonummer man har. Motsvarigheten till svenskt personbevis skall också bifogas.

Detta är vad maken behöver göra. På MITT brev från kassan står: Madame, var god fyll i det i det bifogade dokumentet och skicka oss ert personbevis. Precis som maken skall göra. RIB skall också skickas.

Men jag, hustrun, måste dessutom skicka in kopia på mitt pass PLUS kopia på min "acte de mariage", vårt gemensamma vigselbevis alltså.

Vidare framgår av den svårtydda blanketten att mannen inte behöver fylla i att han är gift och i förekommande fall, heller inte med vem. Medan jag, hustrun, måste fylla i mannens namn och alla personuppgifter. Jag ska bevisa att jag är jag, att jag är gift och med vem. Av mannen krävs inga sådana uppgifter alls?

Som svensk och jämställdhetsuppvuxen får man hejda sig för att inte bli förbannad. Inte nog med att Monsieur här alltid är den som tilltalas och anses föra bådas talan (vilket inte alltid är så lätt eftersom det i den här familjen är Madame som talar franska:-), här ska kvinnan upp till olika krångliga bevis att hon är gift med sagde Monsieur innan Carte Vitale beviljas.

Så här kan man tänka. Men inte säga förstås. Och vara extremt lycklig över att det finns ett tjugoårigt vigselbevis bevarat. Det skickar jag med - på svenska. Inte tror jag fransmännen har ett så vackert dokument som vi men inuti står det Jesus flera gånger så man får hoppas det går vägen!






http://intressant.se/intressant

Solnedgång. Igen

Det går helt enkelt inte att låta blir. Varken att fotografera eller dela med sig. Hur många solnedgångar av det här slaget man än ser är de lika fascinerande och vackra.

Titta och njut själva. Det här är frukten av en solig dag - då blir kvällarna magiska!

Sol igen

Det ihärdiga regnandet och snålblåsten efterträddes av klar himmel, sol över berg och hav. Tretton plusgrader i skuggan, i solen riktigt skönt.

Klart väder, man ser långt bort mot grannbergen där mängder med hus klättrar längs sidorna. Som överallt här i Provence

Fönsterupplevelse

Goda vännerna bor vid sydfransk hamn. Per definition drar det till sig måsar. Om detta tycker vännerna inte, det bajsas för mycket på deras terass bland annat.

Idag hördes märkliga skrapljud från ett av takfönstren. Det pågår visserligen renoveringsarbeten i fastigheten men det här var annorlunda.

Klafs, klafs och pick, pick. och vad står på fönstret om inte en jättetrut! (eller annan måstyp, de franska sorterna kan vi ännu inte). Skitat ner på fönstret har han också.

Länge kikar vi på varandra genom persiennspringorna. Sen lättar han på stora vingar (det är inga småmåsar härnere precis) och flyger iväg - helt obekymrad om vad han ställt till med.

Vill ni se vad en annan mås kan ta sig till, kolla då på Elisabets blogg:
http://cikoriatva.blogspot.com/. Hon jobbar i butik och har fått span på en fräck snattare!

Roligare bilder har man ju sett!

Inser att det här verkligen inte är särskilt intressanta bilder. Vem stirrar på detaljer av en byggarbetsplats? Mer än maken och jag som förstås följer detta arbete med intresse och på stort allvar.

Här växer vår nya hall, vårt öppnade kök med valv för ljusets skull och vårt förråd med blivande tvättstugedel fram.

Och varför är jag inte förvånad över att M. Serge behöver den här veckan på sig också?

Och vi bor i kappsäck för tredje veckan i rad.

Som sagt - tålamod var det. Och i morgon och några dagar framöver kommer solen att skina och vi kanske tar oss i kragen och gör någon liten utflykt! Alltid något.