Nu när vi fått svensk tv i huset och det blir svenska Rapport och Veckans Brott på kvällarna får jag passa på att kika på desto fler franska tv-program under dagen när äkta mannen inte tittar på. Vi har just nu långsamma och stressfria dagar utan en massa saker inbokade och det känns skönt att bara ta det lugnt framför tv och dator under en period.
Jag gillar fransk tv - det finns många kanaler och det är ett stort och brett utbud. Här finns samma typ av tv som i Sverige med lekprogram, tävlingar, nyhetsprogram, morgon-tv, debatt- och kulturprogram och de mest storslagna underhållningsprogram på helgerna. Förmiddagarna och sen eftermiddag är det amerikanska såpoperor, förstås dubbade till franska och det skyr jag som pesten.
Då och då tittar jag på en typ av program som jag inte känner igen från Sverige. Dels ett morgonprogram som heter "Les Maternelles" och som jag tror att jag beskrivit tidigare. Jag är ju inte precis målgruppen för ett program som handlar om barn - från prematura såna till nästan-tonåringar. Men jag har två halvfranska barnbarn som bor, lever och uppfostras mer och mer in i den franska kulturen och det är intressant att följa hur man resonerar när det gäller barns uppfostran i Frankrike.
Det skiljer sig en hel del i uppfattningar, både kring graviditet, förlossning, amning - framförallt amning - smäll på stjärten eller inte och krav på gränssättningar om man jämför med hur mina helsvenska barnbarn sköts. Mycket är bra i båda länderna men på olika sätt. Programmet varar i en timme och man har mammor och pappor i studion med erfarenhet av de olika ämnen som tas upp. Det finns en panel bestående av programledare och två andra experter och sedan alltid en inbjuden expert - det kan vara en barnmorska, en allmänläkare, specialistläkare eller barnläkare. Och ibland psykologer eller barnpsykiater. Det är alltid intressant, seriöst och med bra dialog mellan alla parter och man lär sig alltid något nytt. För mig också mera franska vilket är ett sekundärt skäl för mig att titta.
Efter morgonens typ "Gomorron Frankrike" kommer ett Malou-Efter-Tio-liknande program med en välkänd programledare som heter Sophie Davant. En mycket parant kvinna, alltid med ursnygga kläder, tuff frisyr och jättesnygg make-up. Hon har ett stall av gäster som sitter runt ett bord och tillsammans diskuterar man aktuella saker, allt från mode till juridiska och medicinska frågor. Också här har man inbjudna specialister eller visar reportage från "verkligheten". Tonen är rapp och rolig, skratten många och man har också kontakt med tittarna som mailar, sms:ar eller ringer in.
Mme Davant har ytterligare ett dagligt program som jag inte heller tror det finns någon svensk motsvarighet till. Det går tidigt på eftermiddagen och heter "Toute une histoire" - ungefär "Vilken historia". Det är l i t e av Dr. Phil eller Oprah över det hela, åtminstone själva de ämnen som tas upp. Här sitter en publik och man har förstås också här specialister, psykologer eller psykiater. Dr. Phil är ju själv en sådan så han behöver inte det men Sophie Davant behöver kompletterande förklaringar till alla de mänskliga relationsproblem man tar upp här.
Igår var det föräldrapar som alla skiljt sig och hittat ny partner och där båda parter hade barn sedan tidigare och därmed klassas som "familles recomposées", dvs nya ombildade familjer. Fokus låg här på hur framförallt de "nya mödrarna" fullkomligt terroriserades till vansinne av tonåriga och även äldre barn som inte kunde acceptera pappans nya val av kvinna. Väldigt intressant och med hög igenkänningsfaktor för mig. Det var himla skönt att lyssna till andras erfarenhet av den här sortens problem och hur man löst det i de olika fallen. En del riktigt sorgliga med nya skilsmässor som följd faktiskt - det är faktiskt gräsligt att halvvuxna barn idag ska få styra över sina föräldrars liv på det sätt som berättades här. Och det var ju inte en kotte som tyckte att det var OK heller, varken deltagarna eller experterna även om man gav förklaringar till varför sånt här kan hända. Bilden av den elaka styvmodern finns verkligen kvar men här fick den tona bort och fransmännen är duktiga på att ofta tala om att man inte får "se culpabiliser", dvs skuld och skamkänslor ska inte finnas om det inte är relevant.
På bilderna från dagens Toute une histoire syns Sophie Davant på tredje bilden. Dagens ämne är: "Mitt barn lider av en psykisk sjukdom, hur ska jag klara det". Modiga föräldrar och också vuxna barn med olika typer av psykiatriska diagnoser som depression, bipolär sjukdom och schizofreni berättade om sina olika erfarenheter och mångaåriga behandlingar och fick kommentarer och stöd från både de övriga deltagarna och den psykiater som var expert idag.
Trots att programupplägget tangerar amerikansk dito är tonläget här seriöst och allvarligt och man hanterar de olika medagerandena med både artighet och integritet. Många som kommer till detta program säger på frågan varför att de velat dela med sig av sina erfarenheter som stöd till andra.
Allt är inte relationer och elände. På sista bilden syns också en välkänd programledare, Stephane Bern som har eftermiddagsprogrammet "Comment ca va bien" - ungefär "Så bra vi har det!" Och det är verkligen också ett program med mycket skratt, glädje, roliga infall och rapp och humoristiska svar. Och med olika typer av inslag av det lättare slaget. Ett "feel-good"-program med en trevlig programledare. Som för övrigt alltid finns med som ansvarig när det handlar om kungligheter, han är historiskt mycket kunnig och leder alla program med prinsessbröllop eller kungliga begravningar.
Nästa tv-rapport kommer att handla om debatt, kultur och samhällsprogram. Kanske lite matprogram och Fråga Doktorn på franska. Där man helt slipper den makalöst hejjiga svenska Suzanne som inte kan ett skvatt om medicinska frågor och med en urtrist svensk vårdcentralsläkare med pekpinneaktiga råd. Nä, där ligger Sverige i lä - franska Allo Docteur med två skickliga franska läkare och inbjudna specialister är ett superproffsigt program i jämförelse!
