lördag 2 februari 2013

Svensk-fransk lördagkväll. Och så lite gula citroner

 
 
 


Nästan som i Sverige har vi det numera på kvällarna eftersom vi alltsom oftast kopplar in vår Sling-tv. Så igår var det På Spåret och Skavlan för oss också. Tillsammans med världens största och mest fullmatade krabba - helt underbart god!!

Idag har vi ett otroligt blåsväder men solen skiner och det är vår i luften. Maken har kontrollerat en av de svenska grannarnas terrassväxter och konstaterar att allt är som det ska och att citronerna (eller är det kanske mandariner?) också klarar den provencalska vintern utomhus.
Posted by Picasa

fredag 1 februari 2013

Inte bara vin..

 
 
 
 


... bjuds ut på vinmässan i St. Maximin. Här lockar man med macerons från Luberon som ligger en bra bit härifrån - det är Peter Mayles före detta hemtrakter. Han som skrev så putslustigt om sina bybor och deras egenheter att han till sist fick flytta därifrån.

Mera hemlagade delikatesser bjuds ut liksom stora skinkor och andra goda charkuterier. Och som på alla mässor med agronom anknytning måste man förstås visa upp en riktig monstertraktor. Större har man väl aldrig sett - titta och jämför med den lilla pojken nedanför!!
Posted by Picasa

Fransmän på vinmässa

 
 
 
 
 


Nog känns det att vi är i Frankrike när vi vandrar runt på vinmässan i St. Maximin. Här klär sig människorna annorlunda, den äldre generationen drar sig inte för att bära hatt och tufft virad halsduk och en äldre Madame bär upp sin päls och sin make-up på det självklart eleganta sätt man gör här.
Posted by Picasa

Mera vinmässa i St. Maximin

 
 
 
 
 
 
 


Här kommer mera bilder från den stora vinmässan i St. Maximin. Franmännen tycker det är kallt och har byltat på sig och överallt i klostergångarna står värmeaggregat. Det är cirka 14 grader, stilla och lätt dis, en behaglig vårtemperatur tycker vi.

Inte bara vin är till salu - här säljs också andra varor, kryddat hemlagat bamsebröd, honung, marmelader, charkuterier och olika tapenader.

Mitt i alltihop står vinhelgonet St. Vincent med sin druvklase i handen efter att ha burits runt i procession. Han ser lätt stirrig ut tycker jag - kanske har han tagit sig ett glas för mycket?
Posted by Picasa

Vinmässa i St. Maximin La Sainte Baume

 
 
 
 
 
 


Vi åker till vinmässa i St. Maximin, orten med en fantastisk basilika (som förtjänar ett eget kapitel och nog har fått det här på bloggen tidigare). Här finns bl.a Maria Magdalenas kranium i en krypta och hela orten med sin omgivning är historiskt sett som tagen ur "DaVinci-koden".

Här anordnas nu vinmässa i anslutning till basilikan och det närliggande "couvent", klosterbyggnaden med sin vackra innergård. Ett sextiotal vinproducenter från närliggande områden ställer ut och erbjuder "dégustation", provsmakningar. För det ändamålet köper man sig lämpligast ett vackert vinglas att hänga om halsen och sen är det bara att vandra runt och smaka och lyssna till vingårdsägarna som berättar om sina olika viner, vilka druvor man använt, vilket sorts  "terroir", dvs jordmån de vuxit i, vilka smaker man kan förvänta sig och till vilken sorts maträtter man rekommenderar de olika vinerna.

Eftersom vi är i rosévinets förlovade land är det förstås i första hand den sortens vin som framhävs även om det här produceras riktigt goda rödviner också.

Här är massor med folk och ibland riktig trängsel framför de olika utställarna. Vi hittar vår "egen" vingård, den där vi tillbringat så många trevliga lunchstunder och där jag också ställt ut mina tavlor i deras vinkällare. Vi hittar också Ingvar Kamprads vingård, La Navicelle som producerar väl så gott vin som några andra.

Tidigare på morgonen har man haft procession och mässa med och för St. Vincent - om det är ett särskilt vinhelgon vet jag inte men säkert är att han håller ett vakande öga över den goda vinproduktionen.
Posted by Picasa

Aurora

 
 


Morgonrodnadens gudinna är frikostig med sitt fantastiska morgonljus över bergen. Det är en fröjd att dra ifrån gardinerna varje morgon och njuta av soluppgången över bergen och olivterrasserna i fonden.

Och så samtidigt se den kvardröjande månen.

Vi har det osedvanligt varmt för årstiden. Gårdagen bjöd på 22 grader (plus fdörstås) mitt på dagen. Idag har det varit utelunch igen. Framåt helgen kommer det att stabiliseras och stora delar av Frankrike får återigen snö och regn. Men vårt lilla hörn här i Provence är oftast förskonat och vi njuter av vår- och sommartemperaturer. Vårfågelkvitter och ljusa dagar förgyller tillvaron också.
Posted by Picasa

onsdag 30 januari 2013

Sjukt....



Nej, det är inte jag som är sjuk. Det här är en bild från en feber- och snuv-period för länge sen härnere. Som kurerades galant efter några dagar med gammaldags svenskt infektionsskunnande. Men hur många liknande bilder ser man inte nu på facebook och på olika svenska bloggar i influensatider.

Jag förbryllar mig därför. Man får de mest livfulla beskrivningar av hosta intill lunginflammation, ett makalöst snorande och nysande, långvarig feber som sen eskalerar till 39 grader på MORGONEN och folk som knappt kan ligga still på soffan en sjukdag eller två ens utan måste stressa iväg till jobbet. Illsjuka smitthärdar som man då är.

Vad har hänt? I mitt liv lever jag fortfarande (och har alltid gjort) efter att när man har feber och allehanda andra symptom från övre luftvägar bland annat då är det sängläge som gäller. Och mellan lakan, inte bara i soffa med pläd för det blir för mycket "uppespring" då.

Är man sjuk är man sjuk i min bok. Då håller man sig i sängen och kurerar sig med vad som känns bäst för den egna kroppen. Att tro att man blir frisk av Alvedon eller Ipren är ju en schimär, det tar man ju bara för att dämpa feber och värk men det gör ju ingenting mot grundinfektionen som måste få ta sin tid. Hetsar man för mycket med att gå igång för tidigt kan man ge sig attan på att det kommer bakslag och ofta i form av bakterieinfektion efter den första virusinfektionen.

Virus är det vanligaste vi infekteras av, om det så är vanlig förkylning eller influensa, mag- eller luftvägs. Sköter man det här på rätt sätt, dvs håller sig i sängen, motar de värsta besvären åt sidan, sover och dricker mycket och får vara ifred (inte upp och hoppa, köra och hämta barn, laga mat, tvätta kläder, ringa jobbet, sitta framför datorn, gå ut med hunden) utan verkligen håller sig I SÄNGEN, då kan man klara det här på några dagar. I värsta fall, om det är influensa tar det upp mot en vecka.

Så resonerar man också här i Frankrike. Är man sjuk är man sjuk. Och man får mängder med besvärsstillande mediciner och till slut, om det hela inte ger sig också antibiotika, ofta kombinerat med kortison för att hjälpa kroppen till läkning. Men då ska det ha gått många veckor och de franska läkarna förvånar sig här över svenskarna som försöker hålla ut så länge det går men ändå till sist måste falla till föga och få hjälp på traven - ofta i ett alldeles för sent stadium och med mycket starkare medicinering som följd.

"Tycker ni om att lida?" är en fråga jag nu fått alldeles för många gånger härnere när jag/vi sent omsider uppsökt doktor. Här går man dessutom först till apoteket och diskuterar sina symptom med den mycket välutbildade apotekspersonalen och kommer därifrån med tjock påse full med olika "médicaments", alla bra för snuvan, magvärken, huvudvärken, diarrén, benkramperna, hudbesvären eller vad det nu kan vara.

På svenska delen av nätet läser jag som sagt hur folk fullkomligt har glömt de här självklarheterna. Man oroar sig för träningen (!), för jobbet, för att hinna med och tror att man ska fungera som vanligt trots att kroppen protesterar å det grövsta. Och går iväg på skrangliga ben och smittar ogenerat ner ett antal andra medmänniskor.

Man kan bli vansinnig för mindre - förr sas det åtminstone till om det här egoistiska beteendet och satt man i grupp eller arbetade i situationer där man möter många andra människor fick man ju åtminstone veta om att man utgjorde en smittkälla som inte var särskilt uppskattad. Detta verkar helt ha försvunnit ur allas medvetande - att snora, nysa, hosta, kanske till och med kräkas inför andra är helt accepterat - välsignade verkar också de dagis vara som tar emot "sjuka barn" och inte i onödan besvärar föräldrarna med att hämta hem en slö och febrig unge. Som också genast ska kureras med Alvedon och skickas tillbaka till dagis nästa dag.

När jag var liten låg man som sagt mellan lakan. Saft och vatten på nattygsbordet, lätt sjukmat på bricka i sängen, magnecyl mot värk och feber, temperaturtagning morgon, eftermiddag och kväll. Steg tempen mot eftermiddagen visste man att den skulle bli än högre mot kvällen och natten. De första feberfria morgnarna hälsades med glädje men uppstigning tilläts inte förrän efter minst en feberfri dag. Den tillbringade man klädd, ovanpå sängen med pläd omkring sig och med försiktiga steg ut på toaletten och kanske ett deltagande i en måltid tillsammans med resten av familjen på kvällen. Konvalescensen kallades detta. Begreppet existerar fortfarande här i Frankrike.

Vi har glömt allt det här. Jag förvånar mig därför inte över att folk blir sjukare och sjukare, går och drar i evigheter med konstiga infektioner som aldrig ger sig, får nya symptom som man inte går till doktorn med och som man sprider vidare.

För sin egen OCH andras skulle ska man kurera sig i självvald isolering, bli frisk och inte gå iväg och bidra till epidemisk smittspridning i ett redan sjukt samhälle. Amen!
Posted by Picasa

Vårt varma Provence



Vi har det bra här i vår provencalska vinter. Just nu särskilt bra. Idag har vi haft nästan 18 grader mitt på dagen och härlig solstund på terrassen efter lunch. I morgon ska det bli ännu varmare, upp mot 19 grader i vårt område.

Dessi tycker detta är särdeles skönt och hon pussar osedvanligt mycket på sin husse i solstolen. Alldeles nyvaccinerad mot rabies är hon också men reagerar inte med mer än lite hängighet ett par timmar den här gången. Inte som förr om åren då hon legat utslagen ett helt dygn.

Vi är i slutet av januari och har nästan sommartemperatur och sooool - detta är det bästa med livet här i sydfranska byn!!
Posted by Picasa

måndag 28 januari 2013

Fransk begravningsentreprenör och några vackra ord på vägen

 
 


Vi har varit på söndagsutflykt till den trevliga orten St. Maximin La Sainte Baume, ett par mil norr om oss. Dit åker vi på slingriga vägar genom nästan oändliga vinlandskap, kantade med höga, vackra berg. Vi ska på vinprovarmässa - ett årligt återkommande arrangemang med helgonprocession och hyllning till vinet som odlas och flödar överallt här i Provence. Ett 60-tal utställare erbjuder provsmakning i klosterträdgården intill stadens pampiga basilika. Mer om detta i annat bildreportage.

På väg tillbaka från evenemanget till den helt franskt olagligt parkerade bilen går vi förbi denna begravningsbyrå. Pompes Funèbres är det märkliga franska uttrycket för detta. Notera skylten i sina regnbågsfärger, dessutom upplyst nattetid. Skulle våra svenska sobra begravningsbyråer ens drömma om att använda en skylt av det här slaget?

Annar skiljer det sig nog inte så mycket när det gäller tjänsteutbudet. Här får man hjälp med att ordna  begravning (organisation funérailles), med kremering (crémation), liktransport (transport corps) och med motsvarigheten till Vita Arkivet (contrats obséques).

I skyltfönstret finns uppsättningar av konstgjorda gravbuketter som är mycket vanligt här. Ofta har man också porslinsbuketter som förstås är mycket tåligare. Och så har man ställt upp en pappfigur av "Le petit prince", den Lille Prinsen, av Antoine de St. Exupéry, piloten och författaren till denna klassiska barnbok. Det är en vacker text som är citerad:

On ne voit bien qu'avec le coeur; l'essentiel est invisible pour les yeux
ungefär
Man ser bäst med sitt hjärta; det viktigaste är osynligt för ögonen
Jag ler åt den lille prinsens tänkvärda ord i skyltfönstret och tycker det är ett av dagens viktigaste budskap att just ta till sitt hjärta.
Posted by Picasa