Lördagsmiddag. Franskt experiment

Det här ser ju inte särskilt mycket ut för världen.

Men det är smörbrynta, vittvinsbräserade pilgrimsmusslor, Coquilles St. Jacques, i pannan. De läggs på ugnsbakad smördegsplatta och täcks med champinjonstuvning tillagad med lök och portvin. Riven emmentaler ovanpå och ett sista varv i ugnen.

Smör- och vinsåsen från musslorna blandas med crème fraiche och serveras till.

Inte så dumt faktiskt. Kvarterskatten lockades till det öppna köksfönstret av doften och Dessi åt med förtjusning upp resterna.

Nu blir det fortsatt lördagskväll med fransk tv och kanske lite SvtPlay när vi tröttnat på alla franska lekprogrammen.

 
 
 
 

Första vårlunchen - med snön runt knuten

Våra goda vänner från Hyères vid havet kommer på lunchbesök och för att kika på husbilen.

Vi äter skandinaviskt: norsk lax, svensk matjessill med tillbehör, gravlaxssås och så liten sushi-variant: wasabi i soja att doppa laxbitarna i. Mums! Rosévin, lite färsk baguette och goda ostar. Det tycker Dessi också, hon älskar Brie och Camembert och får till sin förtjusning alltid kanterna. Är man fransk pudel så är man.

Idag är det den 12 februari och det går att sitta en liten stund i solen på altanen efter maten. Runtomkring oss här i departementet Var och bort mot Nice i departementet Alpes Maritimes har det dock varit kaos. Full snöstorm i går och stora motorvägen A8 till Nice stängdes av för trafik fram till i morse. Ett hundratal plan ställdes in till Nice, flygplatsen låg i snö. Och på Croisetten i Cannes där vi satt på stranden och åt lunch med barn och barnbarn i höstas slängde barnen snöbollar på varandra under snötyngda palmer.

Och från Rom där jag har en ungdomsväninna boende sedan många år får jag mail: Nu snöar det också i Rom!!

Vi som bor några mil från kusten skyddas av bergen och får också de kalla mistralvindarna som håller undan snömolnen. Så här är ingen snö men bara några mil härifrån blir det kaosartat som alltid när de ovana fransmännen ska försöka slira runt i halkan innan saltbilarna hunnit ut. Köerna blir också enorma när man stänger av motorvägarna och folk får köra på de mindre vägarna, ännu snöigare de. Man är radikal också - "les poids lourds", de tunga lastbilarna, får inte köra på motorvägarna alls förrän det är snöfritt - de kör konstant i diket och lägger sig på tvären överallt annars.

Vi har ett rätt stort fordon framför dörren själva. Den har stått här några dagar för inredningspyssel och förberedelser för vårens färder. Men nu är den på väg tillbaka till sin hyrda uppställningsplats. Det är fredag och Saint Valentin som också här lyfts fram som en riktig kärlekshelg med blommor, hjärtan och Valentin-kort. Var kom det här ifrån undrar jag - det är som med Halloween, helger med innehåll jag inte känner igen från mitt svenska tidigare liv.

Men blommor, kärlek och hjärtan är aldrig fel så Happy Valentine tillönskas alla mina bloggläsare!! Tack för att ni tittar in, skriver rara och uppmuntrande saker och tycker det är roligt att läsa om det sydfranska livet.


 
 
 
 

Mera om min franska utställning

Idag fick jag mail från vingården där jag ska ställa ut i vår att jag måste skriva in mig i organisationen Art et Vin, Konst och Vin. Och där måste man också skriva om sin konstnärliga bana och vad och hur man målar. Och så bifoga bilder på sin konst. Allt på franska förstås, jag får ju den ena språkliga utmaningen efter den andra!! Är det inte medicinska hjärtsjukdomsuttryck så är det bilskador och polisfranska. Och så nu konstspråket.

Min utställning är redan döpt till "Abstraits et Portraits de Suède" - Abstrakta bilder och Porträtt från Sverige. Visst låter det fint? Det var min franska städerska, numera mera väninna, som tillsammans med mig gick igenom de bilder jag har tagit med mig till Frankrike. Och det var rätt mycket porträtt och abstraktioner så det kändes naturligt, det tyckte vi båda. Här är några av bilderna jag skickade till vin- och konstorganisationen - får se om de kommer med på utställningen också.

Kanske, kanske hinner jag måla annat härnere men att måla ihop till en hel utställning, det går inte på så kort tid. Det är också väldigt mycket med själva utställningen som man måste fixa med; inbjudningar till vernissagen, inramningar, prisättning, informationsblad om konstnär och verk, taveltitlar och prislistor etc, etc. Nu blir det på franska också - ja det är en utmaning som sagt. Men kul förstås!

 
 
 
 

Första tavlan från Provence

Med från Sverige till Provence följer: ett staffli, några penslar, skissblock, akvarellfärger, pastellfärger, tusch, en enstaka pannå och ett mycket litet antal ädre, färdiga bilder, mestadels i olja. Jag lämnar en hel ateljé, alla mina oljefärger, min totala utrustning, förebilderna, utsikterna, tankarna. Ja precis allt.

Nu har det blivit så att det är VERNISSAGE på fransk vingård i maj, lite drygt ett år efter vår inflyttning här. Jag blir lätt frustrerad. Jag har inte tagit i en pensel på nästan två år, frankrikeflytten och assimileringen här har tagit all tid. Jag har istället fotograferat och bildmemorerat under tiden.

Hankig, hostig, småfebrig tar jag nu fram mina pastellkritor, de är vad som finns tillhands. När använde jag dem senast? Kanske för tio år sen? Men det får gå. Några soliga timmar på terrassen drar jag mig till minnes när min syster, systersonen och vi åkte till Gordes, en av Frankrikes mest kända "villages perchés", hängande byar och det typiska provencalska landskapet bet sig fast i mitt minne.

Så det här är min första bild från Provence - prövande - nu är det nya färger, nytt ljus. (Hade jag inte haft en blogg hade jag inte visat detta för någon)

Jag har två månader på mig till min vernissage i en fransk slottsvinkällare. I morgon åker vi och köper riktiga dukar, nya penslar och acrylfärger. Och den franska målarrocken åker på!

 
 

Bergen runtomkring oss

Däckad av franska virus under en period men långsamt på bättringsvägen går jag en minipromenad ner på ängen utanför vårt hus. Morgonen börjar med soluppgång som visar sig på bergen på andra sidan byn. Jag ser den varje dag från vårt sovrumsfönster - lika vackert varje gång.

Med bergen är det som med havet. De är sig inte lika för varje gång man ser dem. De varierar i färg, skuggor, nyanser. Oftast är det det blå som dominerar. Blått och mörkt grönt mot gråa obeväxta stenpartier.

Husen klättrar högt upp på bergssidorna överallt här i vår del av Provence. Det är landskapsbilden: blekt orange hus med mörkare ton på taken. Vackert kontrasterande mot de blågröna bergssluttningarna. Så här års kompletterat med vita rökmoln från alla hus där det eldas och den speciella vedlukten som sprider sig i luftiga slingor och gör landskapet mjukt dimmigt.