Nu blommar det...

 

 

Vilken lycka det är varje gång den gamla porslinsblomman blommar. Det här det enda skott vi tog med oss till Frankrike för 4.5 år sedan. Det kommer från moderplantan som ursprungligen var min mormors - säkert över 70 år gammal.

Största plantan från den ursprungliga finns kvar i Sverige och vårdas ömt av bästaste väninnan där den fått havsutsikt i skärgården precis som förut.

Världens tåligaste växt - och vackraste -  när den blommar!

Vardagsmorgon i den sydfranska byn

 

 

 

 

 

Så här ser det ut på morgnarna hos oss. Ingen skillnad mot när vi bodde i Sverige på vår skärgårdsö utan det är samma frukostrutiner som alltid. Samma tekopp med grönt, gott te på tillsammans med macka på guldbricka på sängen. En snabb titt så fort jag vaknat på den vackra stenen med sitt budskap som också påminner om syster T som skickat den till mig.

Dessi äter skivad skinka tillsammans med mig och får den serverad på sin roliga lilla bricka med figurer från Klippans Yllefabrik. Jag har satt tillbaka min egenhändigt målade tavla med motiv från Skogskyrkogården i Stockholm vid nattygsbordet och funderar sen på vilken av böckerna jag ska läsa i en stund medan den franska TV2 har ett bokrecensionsprogram efter "Godmorgon Frankrike", dvs Télématin som det heter.

Den nyskrivna boken heter i ungefärlig översättning "Rädda er pensionärstillvaro" och handlar om ungefär samma saker som man säger i Sverige: det kommer att bli svårt som pensionär men det går att lösa uppenbarligen. Men lata politiker har inte gjort något på över 30 år ".

Samma dag får vi våra orangea pensionsbesked. Från att under två år fått sänkt pension och som utlandsboende ingen skattelättnad för detta som man fått i Sverige så har pensionen nu i år stabiliserats. Ett år. Sen får man se, det aviseras sänkningar igen nästa år. Det är inte lätt att planera sin ekonomi när man inte kan räkna med den planerade pensionsinkomsten som sänks i ett utan att man kan påverka. Förr kunde man ju jobba extra, byta jobb, skaffa en vid-sidan-inkomst men alla sådana kreativa lösningar finns inte längre. Det är bara att bryta ihop och gå vidare som Mark L. säger.

Jag tänker också på alla svenskar som får sina kuvert samtidigt som vi och i synnerhet på alla kvinnor som halv- och deltidsarbetat nästan ett  helt yrkesliv och som helt enkelt inte kan ta in summan som står i papperet för den är så katastrofalt låg. Jag minns en bloggdiskussion om detta när jag precis själv flyttat till Frankrike och börjat ta ut min pension och hur svårt jag tyckte det var att nästan alla skojade bort eländet med att säga att man skulle fixa detta genom egen potatisodlig och att pilka fisk till middag.

Eja, vore det så lätt! Men idag skiner solen igen över våra blåa berg och i morgon ska vi på utflykt så det är bara att glädja sig över det som existerar just nu.

Det regniga Provence

 

 

Nyss skrev jag om våra härliga soldagar, de som gör livet lätt att leva här. Särskilt när man drar isär gardinerna på morgonen och ser solen lysa över bergen. Det blir en fin start på dagen.

En dag senare vaknar hunden och vi av smattret av regn mot tak och fönster. Och nu är himlen blygrå och regnet öser ner. Dessi har m y c k e t  bråttom att förrätta morgonbestyren - hon gillar inte att bli våt i pälsen och vill hem direkt.

När det regnar här gör det det med besked. Antingen häll- eller ösregn och ibland med hårda kastvindar, eller som idag, ett jämnt strilande med några få uppehåll. I morgon tror vi att vi får tillbaka solen igen så det växlar väldigt.

Vädermässigt har det annars varit - och är till delar - fortfarande kaotiskt i stora delar av Frankrike. Det har snöat rejält på sina håll och inte minst Paris har fått mycket snö som svept in den vackra staden i vitt och fungerat ljuddämpande till parisarnas förvåning. Annars blir de rätt olyckliga av snö och vinterkörning som få av dem behärskar, sett med svenska ögon.

De fastnar i modden och försöker ta sig ur genom att ge så mycket gas det går och sen sitter de där i sin spinnande bil som bara gräver ner sig mer och mer. Snurrar runt gör de också och många dikeskörningar blir det. Annars fungerar halkbekämpningen utmärkt och alla stora lastbilar plockas av de större motorvägarna och ställs i depå tills de kan börja köra igen. Eller också dirigeras de via mindre vägar för att inte störa övrig trafik.

Än har vi inte fått snö i vår by som förra året. Men några dagar kommer vi säkert att få vitt täcke vi också. Och våra sydfranska bybor ryser och säger att det är kallt och byltar på sig och barnen något alldeles förskräckligt. Ja, detsamma gör parisarna förresten, det ser man på tv-inslagen.

Det har varit ovanligt kallt förstås, lägre temperaturer än så har har man inte haft sen på 1980-talet så det är inte så konstigt att det känns kallt för fransmännen. Barnen är glada som vanligt förstås och kastar sig utför minsta lilla backe på skidor och kastar snöbollar under skrik och skratt.

"Jaja, det här är förstås ingenting för er" säger grannarna. Och, nej, det får vi ju erkänna, det är det faktiskt inte. De svenska vintergenerna sitter där de sitter och vi fryser inte ens!

Det soliga Provence...

 

 

 

 

...njuter vi av till stora delar. Det är vinter i sydfrankrike och vädret är som ett svensk aprilväder. Ömsom vin, ömsom vatten. Så här såg det ut härommorgonen när vi drog upp rullgardinen. Strålande morgonsol över bergen och de gamla "restanques", dvs stenavsatserna som byggts för de tidigare olivodlingarna som vår by är särskilt känd för.

Zoomar jag lite får jag in några av byhusen nedanför vårt eget. Och lite längre fram på dagen är himlen härligt klarblå och våra nu helt avlövade ekar tecknar sig vackert mot den. Efter lunch har vi cirka 14 grader varmt på terrassen och vi sitter gärna i solgasset en stund och bara tankar D-vitamin!