Inte precis lugna gatan!

Idag blir det inlägg utan illustration. Det fanns helt enkelt inte tid till det.

Vi bor i ett lugnt område med småvillor, radhus och lägenheter där olika typer av familjer samsas. Ganska nära oss bor ett yngre par som vi haft sporadisk kontakt med. Idag efter lunch ringer det på därren och utanför står mannen och ber att få låna telefonen . Hans fru håller på att föda barn säger han och deras telefon fungerar inte.

Han får förstås låna telefonen och ringer ambulans. Det tar lång tid innan han kommer fram så han ringer istället "les pompiers", brandmännen och när jag hör hur han beskriver vad som hänt förstår jag att det är brådis. Kvinnan har börjat få värkar för bara en timme sedan, de har eskalerat från en gång i kvarten till en gång var tionde minut till nu var tredje minut.

Så när han lagt på luren erbjuder jag mig att följa med in för att ev. vara till hands till hjälp kommer vilket han tacksamt accepterar. I sovrummet ligger hon, i fullt värkarbete och det är som han säger - de kommer tätt. Utan smärtstillande har hon förstås ordentligt ont och det är bara att försöka hjälpa till med att massera ryggen, assistera med andningen och att hålla henne så lugn det går, både mellan värkarna och under dem.

Till slut går vattnet och det blöder och jag får se till att hon kommer i rätt position och med handdukar under stjärten och det hela. Mannen är fullt upptagen med att hålla henne i händerna och jag i resten av kroppen när hon kastar sig runt i värksmärtorna. Mannen är orolig och frågar mig hela tiden om allt är normalt och jag säger att det är det.

Paret har också tre hundar som sätter igång att stormskälla och dessutom envisas med att tränga sig fram till sängen så det blir rätt trångt där ett tag.. Plötsligt anar jag mig till krystvärkar och i samma ögonblick stormar tre brandmän in i det lilla rummet och tar över det hela. De har handskar, förlossningskit med sterila prylar, saxar och allt som behövs. Inom två minuter föds den lilla pojken i en kraftig krystvärk - han landar där han ska och tas genast om hand av en försiktig brandman. Skriker gör han också¨ganska direkt och vi drar alla en lättnadens suck!

Han är inte stor, kanske 2.5 kg och föds i framstupa huvudläge men allt verkar OK. Så småningom anländer en läkare som också konstaterar att allt gått väl och den lille Dany som han tydligen redan heter förs så småningom tillsammans med sin mamma bort i den väntande brandbilen till närmsta sjukhus. Hundarna som smitit ut fångas in, alla andas ut - chefbrandmannen som var den som tog emot den lille pustar och säger att han själv har sex barn och har haft två förlossningar den här månaden men att det är lika stor anspänning varje gång.

Den nyblivna pappan är överlycklig och kommer fram och pussar mig på kinderna och tackar många gånger om för hjälpen. Det gör brandmännen också och jag går så småningom hem till mig - rätt omtumlad får jag säga. Det är inte varje dag man är med om att hjälpa en ny liten unge till världen och med så kort framförhållning och på franska dessutom. Jag visste inte ens om att min grannfru var gravid!!

Höst också i Provence

 

Här får bilderna tala för sig själva. Så här ser det ut, genom min nya kameras objektiv. i och runt vår trädgård. Inte lika fantastiska höstfärger som i Sverige men nog har vi fyra årstider här också. Den stora skillnaden är ljuset. Bilderna är tagna halv fem på eftermiddagen idag i strålande sol och t-tröjeväder. Igår hade vi hällregn och åska och det svämmar över och är besvärligt på många ställen så det är minst sagt varierat.

 

Vårt största utomhusproblem är återigen vildsvinen som nu har bökat upp hela ängen utanför oss igen. Och gjort samma sak invid vår nya mur - allt är upprivet utanför tomten. Tack och lov för muren men hur länge den håller djuren utanför vet vi inte. Det gäller att dagligen och timmavis räfsa och handplocka alla de ekollon som rasar ner från våra hundraåriga ekar och som troligen är dragningskraften för de orädda djuren.

 

Stark trädgårdsbelysning på -  nätterna igenom är ockå vad som gäller.

Tillbaka igen!

Nu så. Äntligen har jag fått till det här med kamera och blogg. Jag har fyllt jämna år och fått en så fantastisk kamera av min familj - en Sony dx5000 för den som vill veta. Här i Frankrike kallas de för hybridkameror eftersom de är systemkameror i kompaktformat. Och i det här fallet också med utbytbara objektiv. Den är inte mycket större än min kompaktkamera, det är objektivet som sticker ut lite men den kommer att få plats i handväskan vilket är toppen.

Bruksanvisning och inbyggda guider i kameran och annan information på nätet har hitills tagit timmar att gå igenom. Bara bruksanvisningen är på 180 sidor så man kan bli teknostressad för mindre. Men jag har tagit några bilder i autoläge för att bara känna mig för och blev positivt överraskad. Här har vi regn och grått på eftermiddagen så det var mycket mörka ljusförhållanden men med lite bildbehandling blev ett par närbilder på den vackra orkidéen och en zoomad bild ut över trädgården och ner mot byn så här bra.

Min lilla kompaktkamera, Panasonicen får vila sig på hyllan eftersom den har fått något fel på linsen som inte går att åtgärda. Och Iphone och Ipad får fungera som ögonblickskameror när det behövs. Men den här - den ska användas för att ta "riktiga" bilder, delvis också som underlag för framtida målningar. Ett macro-objektiv inköptes också så nu blir det väl insekter och blompistiller i närbild för hela slanten ett tag framöver!!

Idag är det Jour de l'Armistice - 11 november 1918 skrev man på stilleståndsavtalet för första världskriget i en järnvägsvagn i Compiègneskogen och det uppmärksammas stort här precis som alla år. Helgdag är det också och lugnt och stilla i det smattrande regnet som hotar att leda till översvämningar lite längre ner mot kusten. Här klarar vi oss bra!

Tillbaka i den franska vardagen

Tillbaka i den franska vardagen gläds jag åt vår trevlige brevbärares hälsning. På mitt kuvert från Sverige i morse skriver han "Bonne journee" - ha en trevlig dag, och skriver under med Luciano. Kan man bli annat än glad?

Husbilsliv i Roslagen

Testar och ser om det, på tips från Lisa, tack snälla, fungerar med app för att kunna lägga in bilder på bloggen från Ipad. Här, i så fall, är bild på vår lilla "gäststuga"', dvs nytt tält på tomten för gäster men också att användas vid snarknätter.

 

 

 

Skickat via Blogsy

Svenska krångligheter

Om beställning och senate uthämtning av nytt pass verkar ha moderniserats och gå galant, är det ju annat man som utlandssvensk förbryllas av vid Sverigebesöken.

Eller åtminstone i Storstockholm, övriga landet vet jag inget om. Under vistelsen i Sverige ställer vi upp vår husbil på roslagstomten och kör inte med den. Det är för bökigt att hålla på att trassla med in- och utfarter, att köra på småvägar, att hitta vettiga parkeringsplatser etc. Så för att kunna ta oss runt, hälsa på familj och vänner, åka och handla och vara rörliga helt enkelt har det införskaffats sk. sommarbil. En fin gammal Mercedes med många mil och år på nacken vilket inte bekymrar maken vars hobby är just att mecka med den sortens gamla bilar. Det fick han göra förra året då den började koka för mig på väg från Skåne till Stockholm. I år är det dags för byte av bromsok eftersom det blev nerslag på besiktningen om kärvande bromsar.

Nåja, sånt får man ta. Huvudsaken att husbilen med glans och utan en enda anmärkning gick igenom. Känns tryggt inför hemresan så småningom.

Mercedesen togs snällt omhand av goda vänner under vintern i Sverige. Den har stått tryggt parkerad på deras tomt i avvaktan på vår ankomst. För att ta sig dit behövde köra maken åka buss, några byten inom norra Stockholms län. Och här börjar konstigheterna.

För att få åka med SL-bussarna måste man idag ha särskilda kort som laddas med kontanter. Man kan inte längre betala för enstaka bussresor med pengar. Man kan tydligen betala via mobiltelefon också, via någon sms-kod. Som man får knappa sig fram till förstås på telefonen. Och förstås, alltid som i Sverige skall personnumret uppges. Vi har självklart kvar våra svenska personnummer men har man flyttat utomlands som vi, avregistreras man och de flesta institutioner kommer inte åt numren. Så blev det nu också. Tvärstopp. Det hela löstes genom att sonen, som har semester lånade ut sitt kort så att bussresan kunde genomföras med hjälp av det. På busstation kunde sedan eget kort köpas. Vad är detta för Kafka-fasoner? Hur gör man med alla turister utan svenskt personnummer som vill åka buss och kunna betala på eget vis. Alla vi pratat med är superirriterade på systemet och tycker som vi att det är helt åt fanders. Detta dribblande med personnummer i tid och otid är ju heller inte klokt. Sånt här märker man när man kommer på årsvisa besök till "det gamla landet". Säkert kommer vi att förbryllas av mer längre fram.

Sverigerapport

Lite drygt två veckor efter förra inlägget befinner vi oss nu på vår skogstomt i Roslagen. Den som kan beses på Facebook och Instagram men inte här. För att jag inte vet hur man för över bilder via Ipad till Blogger  helt enkelt!

I år hade vi en j-a resa till Sverige. Sällan har Autobahn haft så mycket köer, så många stopp och så många  reparationsarbeten som när vi körde. Ibland kom vi kanske några mil efter en hel dag i bilen. Enormt frustrerande och obehripligt att ett land som Tyskland inte bättre klarar sin infrastruktur än så här.

Väl i Skåne och hos familjen där fick vi vara med om en fölfödsel, spännande och lite dramatiskt. Det krävdes hästkrafter att klämma ut ungen minst sagt. Nu sitter vi som alla andra svenskar i tropisk hetta här i roslagsskogen där maken dessutom gjort en jätteinsats och röjt fram hela den trädgårdstomt som dolts bakom fjolårsgräset. Dagarna tillbringas flämtande med fötterna i kallvattenbalja, fläkt på utebordet, våt handduk om halsen om halsen och så litervis med vatten. Inte utan att vi längtar efter vårt klimatiserade franska hus! I synnerhet på nätterna när det blir lätt kvävande i husbilen. Som tur är har vi lokala näringsställen att hämta mat ifrån, det är inte tal om att stå och mecka med i ett pyttekök i denna hetta!

Idag har vi ansökt om nya pass hos polisen i Norrtälje. En synnerligen smidig och snabb procedur. Tidsbokat hade vi gjort via nätet innan avresan. Det kom påminnelsemail från polisen häromdagen och väl på plats sköttes allt mer eller mindre automatiskt. Bild och fingeravtryck plus namnteckning i en apparat framför den unge polismannens disk. Några uppgifter och en ifylld blankett med vår franska adress senare så var allt klart. Det hela visades upp för godkännande på fotoskärmen och om 3-5 arbetsdagar är det klart för avhämtning. Polisen sms:ar om detta, det är ju fiffigt! Mänga i Frankrike har berättat om att det både är dyrt och krångligt att förnya pass som utlandssvensk men för oss gick det galant. Utan minsta väntetid dessutom!