Tillbaka igen!

Nu så. Äntligen har jag fått till det här med kamera och blogg. Jag har fyllt jämna år och fått en så fantastisk kamera av min familj - en Sony dx5000 för den som vill veta. Här i Frankrike kallas de för hybridkameror eftersom de är systemkameror i kompaktformat. Och i det här fallet också med utbytbara objektiv. Den är inte mycket större än min kompaktkamera, det är objektivet som sticker ut lite men den kommer att få plats i handväskan vilket är toppen.

Bruksanvisning och inbyggda guider i kameran och annan information på nätet har hitills tagit timmar att gå igenom. Bara bruksanvisningen är på 180 sidor så man kan bli teknostressad för mindre. Men jag har tagit några bilder i autoläge för att bara känna mig för och blev positivt överraskad. Här har vi regn och grått på eftermiddagen så det var mycket mörka ljusförhållanden men med lite bildbehandling blev ett par närbilder på den vackra orkidéen och en zoomad bild ut över trädgården och ner mot byn så här bra.

Min lilla kompaktkamera, Panasonicen får vila sig på hyllan eftersom den har fått något fel på linsen som inte går att åtgärda. Och Iphone och Ipad får fungera som ögonblickskameror när det behövs. Men den här - den ska användas för att ta "riktiga" bilder, delvis också som underlag för framtida målningar. Ett macro-objektiv inköptes också så nu blir det väl insekter och blompistiller i närbild för hela slanten ett tag framöver!!

Idag är det Jour de l'Armistice - 11 november 1918 skrev man på stilleståndsavtalet för första världskriget i en järnvägsvagn i Compiègneskogen och det uppmärksammas stort här precis som alla år. Helgdag är det också och lugnt och stilla i det smattrande regnet som hotar att leda till översvämningar lite längre ner mot kusten. Här klarar vi oss bra!

Tillbaka i den franska vardagen

Tillbaka i den franska vardagen gläds jag åt vår trevlige brevbärares hälsning. På mitt kuvert från Sverige i morse skriver han "Bonne journee" - ha en trevlig dag, och skriver under med Luciano. Kan man bli annat än glad?

Husbilsliv i Roslagen

Testar och ser om det, på tips från Lisa, tack snälla, fungerar med app för att kunna lägga in bilder på bloggen från Ipad. Här, i så fall, är bild på vår lilla "gäststuga"', dvs nytt tält på tomten för gäster men också att användas vid snarknätter.

 

 

 

Skickat via Blogsy

Svenska krångligheter

Om beställning och senate uthämtning av nytt pass verkar ha moderniserats och gå galant, är det ju annat man som utlandssvensk förbryllas av vid Sverigebesöken.

Eller åtminstone i Storstockholm, övriga landet vet jag inget om. Under vistelsen i Sverige ställer vi upp vår husbil på roslagstomten och kör inte med den. Det är för bökigt att hålla på att trassla med in- och utfarter, att köra på småvägar, att hitta vettiga parkeringsplatser etc. Så för att kunna ta oss runt, hälsa på familj och vänner, åka och handla och vara rörliga helt enkelt har det införskaffats sk. sommarbil. En fin gammal Mercedes med många mil och år på nacken vilket inte bekymrar maken vars hobby är just att mecka med den sortens gamla bilar. Det fick han göra förra året då den började koka för mig på väg från Skåne till Stockholm. I år är det dags för byte av bromsok eftersom det blev nerslag på besiktningen om kärvande bromsar.

Nåja, sånt får man ta. Huvudsaken att husbilen med glans och utan en enda anmärkning gick igenom. Känns tryggt inför hemresan så småningom.

Mercedesen togs snällt omhand av goda vänner under vintern i Sverige. Den har stått tryggt parkerad på deras tomt i avvaktan på vår ankomst. För att ta sig dit behövde köra maken åka buss, några byten inom norra Stockholms län. Och här börjar konstigheterna.

För att få åka med SL-bussarna måste man idag ha särskilda kort som laddas med kontanter. Man kan inte längre betala för enstaka bussresor med pengar. Man kan tydligen betala via mobiltelefon också, via någon sms-kod. Som man får knappa sig fram till förstås på telefonen. Och förstås, alltid som i Sverige skall personnumret uppges. Vi har självklart kvar våra svenska personnummer men har man flyttat utomlands som vi, avregistreras man och de flesta institutioner kommer inte åt numren. Så blev det nu också. Tvärstopp. Det hela löstes genom att sonen, som har semester lånade ut sitt kort så att bussresan kunde genomföras med hjälp av det. På busstation kunde sedan eget kort köpas. Vad är detta för Kafka-fasoner? Hur gör man med alla turister utan svenskt personnummer som vill åka buss och kunna betala på eget vis. Alla vi pratat med är superirriterade på systemet och tycker som vi att det är helt åt fanders. Detta dribblande med personnummer i tid och otid är ju heller inte klokt. Sånt här märker man när man kommer på årsvisa besök till "det gamla landet". Säkert kommer vi att förbryllas av mer längre fram.

Sverigerapport

Lite drygt två veckor efter förra inlägget befinner vi oss nu på vår skogstomt i Roslagen. Den som kan beses på Facebook och Instagram men inte här. För att jag inte vet hur man för över bilder via Ipad till Blogger  helt enkelt!

I år hade vi en j-a resa till Sverige. Sällan har Autobahn haft så mycket köer, så många stopp och så många  reparationsarbeten som när vi körde. Ibland kom vi kanske några mil efter en hel dag i bilen. Enormt frustrerande och obehripligt att ett land som Tyskland inte bättre klarar sin infrastruktur än så här.

Väl i Skåne och hos familjen där fick vi vara med om en fölfödsel, spännande och lite dramatiskt. Det krävdes hästkrafter att klämma ut ungen minst sagt. Nu sitter vi som alla andra svenskar i tropisk hetta här i roslagsskogen där maken dessutom gjort en jätteinsats och röjt fram hela den trädgårdstomt som dolts bakom fjolårsgräset. Dagarna tillbringas flämtande med fötterna i kallvattenbalja, fläkt på utebordet, våt handduk om halsen om halsen och så litervis med vatten. Inte utan att vi längtar efter vårt klimatiserade franska hus! I synnerhet på nätterna när det blir lätt kvävande i husbilen. Som tur är har vi lokala näringsställen att hämta mat ifrån, det är inte tal om att stå och mecka med i ett pyttekök i denna hetta!

Idag har vi ansökt om nya pass hos polisen i Norrtälje. En synnerligen smidig och snabb procedur. Tidsbokat hade vi gjort via nätet innan avresan. Det kom påminnelsemail från polisen häromdagen och väl på plats sköttes allt mer eller mindre automatiskt. Bild och fingeravtryck plus namnteckning i en apparat framför den unge polismannens disk. Några uppgifter och en ifylld blankett med vår franska adress senare så var allt klart. Det hela visades upp för godkännande på fotoskärmen och om 3-5 arbetsdagar är det klart för avhämtning. Polisen sms:ar om detta, det är ju fiffigt! Mänga i Frankrike har berättat om att det både är dyrt och krångligt att förnya pass som utlandssvensk men för oss gick det galant. Utan minsta väntetid dessutom!

Sommaruppehåll

Nu lämnar vi vår vackra by i bergen och kör norröver. Det blir husbilsliv i ganska många veckor framöver - genom Europa och sen via Skåne upp till Roslagen och Stockholm Under tiden hälsar vi våra sommargäster välkomna till det sydfranska huset och hoppas att alla kommer att må lika bra här som vi gör!

Vi är något sena i starten i år. Dels ska huset vara bebott av andra och det kräver sina förberedelser. Dels försvann husbilsnycklarna och det tog en halv dag att hitta dem. Och som lök på laxen gick diskmaskinen sönder igår varpå det blev panikutryckning för att köpa en ny och få den installerad innan våra gäster kommer. Går ni i tankar kring köp av ny sådan maskin, köp INTE Whirlpool!! Sämre maskin har vi aldrig haft. Två gånger utbytt mot ny och under två år fyra reparationer. Den senast i mars och förstås hade tremånadersgarantin på det jobbet precis gått ut!! Nu blir det en Bosch som vi haft förut i alla år - gästerna får äran att inviga den!!

Bloggen får också vila sig ett tag. Med ny teknik med Iphone och Ipad  är det lättare att använda Facebook och Instagram för direkt överföring av bilder och korta rapporter än att gå via kamera och stationär dator. Den som vill följa oss på resan och under sommaruppehållet i Sverige hittar mig på FB - Monica Axén - och på Instagram - Monne44.

Vi önskar er alla en härlig sommar och hoppas att det vackra och varma Provencevädret följer oss i fotspåren upp till Norden. Vi gläder oss förstås åt att äta tyska kantareller på vägen, köpa lite Alsacevin, träffa mamma, syster och så småningom alla barn och barnbarn och våra vänner uppe i Stockholm. Kanske hittar vi lite svenska kantareller sen på vår skogstomt utanför Norrtälje där vi kommer att parkera husbilen.

Dessi är nyklippt, nyvaccinerad, har fått maskmedel och Frontline och invigt sin sovplats i bilen. All set to go!!

Glad Midsommar

 

Rubriken är väl kanske en av de mest använda i cyberspace idag. Icke desto mindre tillönskas läsarna en glad och trevlig midsommar, var den nu än firas. Jag ser att det på sina håll i Sverige ser lite mörkt ut vädermässigt men det hör ju på något sätt också till bilden. Hur många kalla, huttriga och regniga midsommaraftnar har man inte tillbringat genom åren?

 

Eller varma, soliga och vädermässigt perfekta - som på de här bilderna. De är från sommaren för inte så länge sen, året då vi flyttade till Provence och de är tagna direkt utanför vårt hus på ön Yxlan i Stockholms skärgård där vi då bodde. Ängen utanför oss hette mycket riktigt också "midsommarängen" och där firades varje år traditionsenlig midsommarfest med alla grannar, vänner, områdets barn och inbjudna andra. Bortanför ängen, bara några meter bort, glittrade havet och båtarna kluckade vid stora och små bryggor i ett idylliskt svenskt sommarlandskap.

 

Det var roligt att klä den egna majstången på förmiddagen, sen äta den tradtionella sillunchen var och en i sitt sällskap för att sen till kaffet med jordgubbstårtorna, kransförsedd, samlas till "små grodor" och  "räven raskar".

 

När jag ser på bilderna idag inser jag att mycket har hänt på bara några få år. Barnen på bilden är i tonåren många av dem nu, en del har också flyttat hemifrån. Två av de vuxna är döda - den ena i en förskräcklig drunkningsolycka, den andra i cancer. Några har blivit så gamla att de inte längre är med under dagen, någon har skilt sig och inte bara vårt hus har bytt ägare. Området har fått nytt namn med vägangivelse med nummer, inte bara en postlåda med ett nummer på.

 

I grannbyn har det hänt många saker också - mest mellan människorna vars relationer har förändrats. Detsamma gäller på grannön Blidö där också mycket händer. Precis som i livet här i Provence där det heller inte står stilla - människor kommer och går - relationer upphör och nya kommer till. Och traditioner som funnits ett tag upphör och ersätts av andra.

 

Här är vi nu själva på väg in i vår nya franska tradition: alla svenskarna i området samlas ikväll till knytkalas med sillar, gubbröra, snaps, laxar och säkert jordgubbstårta också. I år blir vi skandinaviska - vårt norska grannpar deltar också och det blir säkert intressant för dem som inte har vårt svenska midsommarfirande. Hos dem heter det St. Hans och firas med bål, ungefär som hos oss på Valborg.

 

Under alla omständigheter kommer vi att glädja de franska grannarna med våra snapsvisor. Det är fantastiskt väder hos oss så det blir utemiddag i medelhavsnatten. Och för varje visa vi sjunger unisont klappar grannarna händerna där de sitter och äter sin franska middag på andra sidan häcken. Utan att ha en aning om vad det är för exotiska övnignar "les suédois" ägnar sig åt!!