onsdag 5 mars 2014
Vårpromenad längs Medelhavet
Vi gör två trevliga saker samtidigt. Eller tre snarare. En biltur i vårt vackra provensalska landskap ner till havet. Och en supergod sushilunch i den lilla kustorten Carquerianne. Och som avslutning en vacker och avkopplande promenad längs med en nästan öde strand. Här som under sommartid är fullpackat med folk och det är svårt att få en plats både på stranden och de närliggande restaurangerna.
Dessi blir överförtjust. Hon fullkomligt älskar när vi är vid havet och hon får springa längs strandkanten och nafsa efter vågorna. Hon är ju en pudel och på tyska betyder "zum pudeln" just att "traska i vattenkanten" och här visar hon verkligen upp sina rasegenskaper. Hon blir blöt om tassarna men det bekommer henne inte utan vi får verkligen se upp så att hon inte blir blöt i hela pälsen. Vattnet är ännu inte varmt även om solen skiner.
Det är ögonbedövande vackert här. Och vilken meditativ känsla att bara långsamt gå i sanden längs havet som lågmält brusar in och skapar glittrande skumvirvlar. Vi går inte så långt utan sätter oss på bänken på sista bilden och bara ser ut över vattnet. Och mår sådär jättebra som man just gör vid havet!
Sushi på franska
Trots allt gott vi äter i vårt Frankrike finns det vissa saker man kan längta efter. Kalles kaviar och ansjovis kan vi köpa på IKEA men riktiga näsdroppar, Västerbottenost, lakrits och lite annat typiskt svenskt får vi till oss med hjälp av snälla grannar som flyger hem till Sverige oftare än vi gör.
Det som för oss är en stor favorit är dock sushi. Och se, det är det inte så himla många fransmän som tycker om. De är något skeptiska till rå fisk och rå mat överhuvudtaget så det vimlar inte av sushirestauranger precis, inte heller i de närmaste storstäderna Toulon och Marseille.
Men de finns och till vår glädje har vi upptäckt en supertrevlig sådan i en liten kustort bara cirka en kvarts bilresa från oss. Den drivs av två jättetrevliga killar varav den ena har gått i japansk sushiskola i över sex år så han kan verkligen! Restaurangen är liten men enkelt och sparsmakat inredd. Den ligger i hamnen i den lilla orten med det lite svåruttalade namnet Carqueiranne och dit åkte vi en solskensdag för lite sen.
För att äta tempura och sushi och för att sen ta en promenad med Dessi längs den vackra strand som också finns här. Det syns nog på oss båda hur nöjda vi är med detta! Yum!!
söndag 2 mars 2014
Mandelträdsblom och andra vårtecken
Längst ner i trädgården står ett oansenligt träd som vi egentligen var på väg att hugga ner när vi anlade trädgården i den då befintliga "djungel" som ingick i vårt husköp. Nu, några år senare är vi jätteglada att vi inte sågade ner det som nu är på väg att växa upp till ett fantastiskt mandelträd. Just nu blommar det sedan en tid och senare kan vi faktiskt plocka riktiga mandlar från det!!
Det är mandelträds- och mimosatider i Provence. Var vi än rör oss blommar det i rosa och gult och ibland också i riktigt mörkrosa bland de ännu kala träden. Vädret växlar mellan sol, blå himmel, 18 grader mitt på dagen och sen kommer dagar med hällregn och åska. Men dessemellan riktiga vårdagar med fågelkvitter och möjlighet till solstunder på terrassen. Vi förstår mer och mer varför många svenskar väljer att tillbringa vinterperioden här i sydfrankrike!
fredag 28 februari 2014
Operationsdags. Och lite om den effektiva franska sjukvården igen.
Nu så. Klartecken för operation av käre mannen. Inte så allvarligt - en mindre magoperation men dock ett ingrepp under narkos och kvarliggande på sjukhus efteråt. Vi är som vanligt otroligt imponerade av den franska sjukvården.
Man går först och utan väntetid till husläkaren för en diskussion om vad som behöver göras. Hon skriver en remiss till kirurg hon rekommenderar på ett sjukhus i närmaste tätort. Jag ringer till sjukhuset, uppger läkarens namn och vi får en konsultationstid några dagar senare. Sjukhuset är i privat regi, har gott renommé och kostar inte mer än ett kommunalt sådant.
Vi åker dit, får vänta i ca 15 minuter och tas sedan om hand av den mest fantastiske läkare. Han tar sig all tid i världen - undersöker käre mannen, säger att det nog är bäst att åtgärda det hela och tar sig sedan tid att rita och beskriva hur själva ingreppet ska gå till. Väldigt pedagogiskt är det och han berättar samtidigt hur fascinerad han är av Sverige, hur gärna han vill åka dit (det vill de flesta fransmän som hör att vi är därifrån), att han hört att det ska vara väldigt vackert men kanske kallt? Kan man bada i havet på sommaren undrar han? Och så får jag komplimanger för min franska vilket alltid är särskilt roligt när man följer med i de medicinska sammanhangen. Han avslutar med att berätta att hans favoritbåt är svenska Hallberg Rassy!!
Han säger sen att det inte blir någon operation förrän kardiolog och anestesiläkare fått säga sitt. Det blir en ny remiss (dvs ett vänligt brev till "cher ami", käre vän) där han ber sin vän hjärtdoktorn undersöka patienten och ge sitt utlåtande om han förordar att operation med narkos är genomförbart med tanke på tidigare hjärtproblem och nuvarande medicinering. Här på sjukhuset har läkarna ett sekretariat som är ett under av effektivitet. Här skrivs remisser till laboratoriet för prover inför kardiologbesöket, vi får en tjock broschyrliknande sak att fylla i till narkosläkarbesöket, mängder med övrigt informationsmaterial inklusive vart vi ska vända oss, vilket tid som man satt upp (den fick vi välja själva - operationen hade kunna ske veckan efter men läkaren anpassade sig efter våra önskemål att vänta till nästa vecka. Passar torsdagen den 6 mars undrar han förbindligt? Och berättar att det förstås är han själv som ska genomföra ingreppet.
Vi får recept på stödstrumpor som skall tas med inför operationen och särskilt antiseptiskt tvättmedel att användas kvällen före. Nästa dag kommer distriktssköterskan hem till oss som vanligt - tidigt eftersom proverna tas på fastande mage och man vill låta patienten få äta sin frukost så fort det går - och tar alla prover. Vi har inte fått någon flaska för urinprovet, alltså återkommer man nästa dag med en sådan och ber oss ställa ut den i köksfönstret så kommer den att hämtas upp. Nästa dag ligger alla provsvaren i vår brevlåda.
Kardiologbesöket ordnas också snabbt. Normalt är det väntetid hos just den här doktorn men när man hör att det är en väntande operation får vi tid efter två dagar!! Undersökningen går bra, kardiologen skriver själv på dator ut alla undersökningsresultaten (det är ultraljud, EKG, läkemedelsgenomgång och kroppsundersökning) och säger att det inte föreligger hinder för operation.
Två dagar senare har vi tid hos anestesiläkaren på sjukhuset. På exakt utsatt tid blir vi hämtade av en likaledes vänlig läkare som snabbt och effektivt går igenom den ifyllda "broschyren" där mängder med data ska fyllas i. Det är allt från genomgångna sjukdomar till nuvarande medicinskt tillstånd och det är sida upp och sida ner. Det ställs ett antal frågor förstås och så får vi information om fasta, medicinintag och övriga operationsförberedelser och återigen lugnande besked om att det inte är någon "farlig" operation. Lite nervöst är det eftersom käre mannen aldrig har blivit sövd förut men själv är han kolugn som vanligt och tycker nog snarast att det ska bli lite spännande!! Innan vi lämnar sjukhuset går vi tillbaka till sekretarietet och får en blankett att ge till taxichauffören för gratis skjuts från hemmet till sjukhuset!
Vi hämtar ut strumpor och desinfektionsmedel och väl hemma läser vi igenom en ny broschyr som täcker precis allt om sjukhuset, dess kapacitet, direktnummer till samtliga läkare samt ordningsföreskrifter och information om besökstider och extrakostnader.
Samtidigt ringer vi det franska försäkringsbolaget där vi har en sk. mutuelle, en tilläggssjukförsäkring som täcker ev. extrakostnader som i det här fallet vid sjukhusinläggning. De blir förhandsinformerade om denna planerade operation och kommer att kontakta sjukhuset för att informera dem om att de står för dessa kostnader.
En mycket förkyld och hostande sekreterare är enda smolket i denna process där allt flyter i vartannat och går supereffektivt och snabbt tillväga. Hoppas hennes virus inte hoppar över till maken så att en enkel "rhume" inte ställer till det inför operationen.
tisdag 18 februari 2014
What really matters
Jag får numera så tänkvärda tankar varje morgon på min mail. Avsändare är "Lessons learned in Life" och för det mesta får jag en så bra start på dagen av de här budskapen att jag också gärna förmedlar dem vidare.
Det senaste som kom till mig lyder : (och jag vet att majoriteten av alla som läser här kan engelska så jag översätter inte)
"As you get older you find out that true happiness is not in how much you make or how many degrees you have or how big your house is or how fancy your car is. It's finding peace and joy and a calmness in your life that will soon become the most important thing to you. Your family is what really matters to you, love is what to matters to you. Things that are of quality, not quantity."
Javisst, det kan låta som enkla plattityder. Men försök leva efter detta - det är minsann inte det enklaste!! Jag ser ner på mina franska kalkstensplattor bland rundstenarna ner mot trädgården. Stannar upp och försöker ta in budskapen. Och gläds åt min enkla franska vardagsliv.fredag 14 februari 2014
Valentin
Vad säger man på svenska? Glad Valentin? Grattis på Alla Hjärtans Dag? Här i Frankrike är det iallafall St. Valentin och det är rosor och kort och uppvaktning på denna kärleksdag som överallt annars.
Jag skickar vidare samma hälsning till min familj, mina vänner och alla andra som läser här på bloggen. Lite kärlek skadar minsann inte och här kommer en extra fin ros med en liten diamant i mitten som bevis på det!
onsdag 12 februari 2014
Vårbruk
Efter några dagars intensivt regnande får vi tillbaka det underbara vårvädret med sol, blå himmel, fågelkvitter och klar luft. Det är dags att ta ett tag i trädgården - vi ska anlägga en grillplats längst ner på tomten där vi fått det så fint med nytt staket, ny rabatt och med nyplanterat olivträd.
Staketet är en "replica" från min mormors altanstaket i Linköping från 1930-talet om än i mindre skala. Det gör sig så fantastiskt fint mot utsikten ner mot byn och ängen utanför trädgården. Härnere står också vårt mandelträd som har mängder med knopp och säkert slår inom några dagar.
Hussen hackar i jorden, krattar och samlar ihop mängder med småsten i för ändamålet avsedd hink. Ogräs rensar han också. Dessi är förstås med och snufsar runt honom hela tiden. När arbetet väl är avslutat ropar han på mig.
Storskrattande visar han att Dessi, utan att han tänkt på det, gjort honom sällskap i arbetet. I en särskild liten hög för sig på gräsmattan har hon burit dit sju stenar som hon själv krafsat upp, en snigel och ett konstnärligt placerat långt ogräs! Supergulliga hunden vår - smart också! Hon ser vad husse gör och följer hans exempel. Vem sa att pudlar inte var intelligenta!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)