Lunch på hög nivå i Cannes

Vi åker till goda vänner som har en fantastisk våning i centrala Cannes. Med en stor balkong men också till vår förvåning en jättestor takterrass. Där bjuds vi på utsikt över havet, över Cannes och på god lunch. I sol, lätta vindar och 23 graders värme i slutet av oktober.

Det är ovanligt varmt också här. Sitter man så här och har trevligt, äter gott, dricker gott italienskt vin och avslutar med en god chokladmousse, ja då är livet faktiskt mycket behagligt! Lite roligt är det att sen köra tillbaka längs den berömda Croisetten i Cannes - den vackra strandpromenaden där det alltid är fullt med flanörer. Vi passerar också det berömda Carlton Hotel och andra vackra byggnader längs vägen. D y r t  - mycket dyrt tror vi att det är!!

Hem från byn

 

När vi går till och från byn från det område där vi bor har vi en så fantastiskt gullig väg eller stig som leder dit och hem. Här har vi varit på chokladfest och går igenom ett par smala gränder där det står en vattenflaska på varje trapp. För att hålla katterna från att kissa just där har vi fått lära oss.

 

Vägen går sedan tätt intill ett par bostadshus där barnen leker, katterna kommer och stryker sig och där det sedan är planterat på båda sidor om trappan som leder upp till vårt område. Det är som att gå i någons privata, fantastiskt vackra trädgård fast det är kommunal mark. En glad make står halvvägs i trappan med choklad och så det otroligt goda te vi också köpte.

 

Klicka på bilden så syns det att det står att det här är ett grönt te som är "änglarnas hemlighet och att "det är omöjligt att lämna ut receptet eftersom det är en hemlighet men låt er förföras!" Det innehåller vitt och grönt te , papaya och ananas och det är precis så himmelskt gott och förföriskt som det står på förpackningen!!

Franska höstfärger

 

Också här i Provence visar sig hösten i form av vackra färger. Inte så färgsprakande som jag sett att det varit i Sverige i år. Men det gulnar i de stora träden som lutar sig över floden Gapeau som rinner mitt i byn och vildvinet visar upp sig i annorlunda färger och påminner om den svenska hösten.

 

Lite konstigt är det eftersom vi har över tjugo grader på dagarna och sitter ute och äter både lunch och middag och minst av allt skulle behöva tända i öppna spisen eller elda för värmens skull. Ingen eldar härnere än - även om fransmännen gärna tar på sig en kofta tidigare än vi skandinaver ens skulle tänka på det.

Folk på fest

När det är fest i byn då går man man ur huse. Det är verkligen festligt och fullsatt och ofta med uppträdande och musik också. Och lekhörnor för barnen.

Här är några smakprov på besökare och utställare. Men först den rara lilla skylten vid ett stånd med vackra handgjorda silversmycken. "Ni får röra. Med kärlek!!" Det är annat än "föremålen får ej röras".

Damen framför sina flaskor är en synnerligen driftig kvinna som driver en egen vingård nära vår by, en av våra favoriter där det också är regelbundna söndagsluncher som vi brukar bevista. Chokladmannen ser ju ytterst fransk ut i sin mössa och de andra människorna (som en del förstås nu kommer att reta sig på att jag fotograferat vilket jag högaktningsfullt struntar i) har jag lagt in här som exempel på att inte alls alla fransmän är trådsmala utan numera ser ut som folk gör mest.

Och en illgrön apéro unnar man sig också på torgets caféer.

Chokladfest i vår by

 

I helgen som gått har vi haft årets stora byfest - Coeur du Chocolat - den stora chokladfesten. Det är en verklig begivenhet - det kommer tusentals besökare till vår lilla by med sina 2.500 invånare. Hela den stora parken fylls med tält med i första hand chokladtillverkare men också andra lokala tillverkare av gåslever, vin, smycken, bröd, oliver och annat som hör till den provencalska marknadstraditionen finns representerade.

 

Vi går ner och trängs i tälten och köper på oss förödande god  (och svindyr) choklad, lite doftande te och rostade kastanjer. Och beskådar folkvimlet och gläds åt att vi har en så rolig festtradition i vår by - nästan jämt är det någon form av arrangemang här, sist var det ölfest i tält med Sauerkraut och Knackwurst tillsammans med tyska grannbyn Geschwenda.

 

Men nu är det bara fransk choklad som gäller!

Apéritif dinatoire

Två gånger på ganska kort tid har vi inviterats till fransmän nära oss. Det har varit på en fredag eller lördag kväll med början kl. halvåtta. Runt det klockslaget - här kommer man aldrig exakt på minuten. Och man har sagt: "kom över på en apéritif". Nu har vi lärt oss att det i praktiken betyder "apéritif dinatoire", där det sista ordet är härlett från franskans "diner", äta middag.

Det här är en kul och annorlunda mötesform. Man kommer dit, det är lättsamt och avspänt men ändå genomtänkt och omtänksamt utformat. Man erbjuds en drink - och här har vi noterat att fransmännen gärna tar en gin och tonic, en whisky eller en annan typ av "drink" och inte alls alltid som vi tror ett glas vin. Det dricker man också men som sagt, gärna en riktig drink till att börja med. Sen dricks det inte särskilt mycket totalt sett och man blir aldrig berusad, möjligen lite mera pratsam, det är allt.

Man får en serviett och några tandpetare till sitt förfogande och bjuds sedan på en massa små goda saker - typ tapas. Nötter, avocadoröra, olivröran tapenade och marinerade musslor och oliver förstås. Men också baconlindade godsaker, minipizzor, små quiche lorraine, minismörgåsar med gåslever, små bläckfiskar, starka korvar, ja allt man kan tänka sig i form av små minirätter.

Att det heter dinatoire förstår man. För sitter man där och mumsar i sig av de här läckerheterna så blir man efter ett tag väldigt mätt och har inte minsta tanke på att det inte serveras middag. Det är heller inte meningen - det här är vad som bjuds och lättsamt och enkelt är det som sagt. Därmed inte sagt att det inte kräver sina förberedelser men när man sitter där i vardagsrummet och smuttar på sina glas, pratar om ditt och datt och förser sig av småsakerna - känns det väldig opretentiöst och som en lättsam umgängesform.

Nu har vi också lärt oss att man inte sitter kvar till klockan elva på kvällen. Kanske fram till nio - tio men inte längre. Så har man tillbringat en trevlig kväll utan alltför stora pretentioner från någondera hållet. Apéritif dinatoire - det ska vi också bjuda på nästa gång!!

Mera om barn och barnuppfostran

Den här unge mannen är nu över 40 år och har idag en egen  unge på två år som till och från också ser ut så här vid matbordet. Här har han precis satt i sig chokladsmet ur bunken framför honom och är riktigt geggig. Samma typ av plasthaklapp används än idag - himla praktisk!

Så det är klart att barn kladdar ner sig och också har en period när det mesta av maten hamnar på, under och runtikring dem. Och det accepterades då på 1970-talet och än mer idag som ett led i utvecklingen att få känna och klämma och undersöka det man så småningom skulle stoppa i munnen. Ingen tycker väl att detta är konstigt.

Men ämnet barnuppfostran av idag är känsligt och kontroversiellt, det märks inte minst på kommentarer hos mig och på andra ställen i bloggvärlden. Inget är ju rätt eller fel i det här men vissa något hårddragna värderingar kan man förstås tycka till om.

Jag skrev bl.a om - och påpekade att jag tycker fruktansvärt illa om - att franska barn daskas till och skriks åt, härjas med på ett sätt som inte alls känns bra. En del tycker att detta är "misshandel" och det kanske det till viss del kan rubriceras som. Men för mig är det ett för starkt uttryck i de  här sammanhangen.

Vi har en liten flicka nära oss som under längre tid har negligerats av sin ensamstående mamma. Hon har haft blåtiror under ögonen, blek och avmagrad och varit smutsig och ovårdad, lekt ensam ute på gatan och inte varit i skolan medan mamman legat och sovit under dagtid. Många är vi som reagerat och gjort vad vi kunnat för att få detta uppmärksammat och idag bor hon inte längre hemma utan är satt i fosterhem. Det, är för mig misshandel, det andra - att slå till, hota och daska, ryta och rycka i ungarna är visserligen helt galet och gör också ont att se men det finns ju som sagt "grader i helvetet".

Franska mammor är inte ensamma om att bli frusterade över barn som gnäller, kinkar, säger NON och testar gränser. Det finns ett mycket intressant dagligt program på franska TV2 som heter Les Maternelles. Det tittar jag på varje dag efter morgonnyheterna. Där tas allting upp, från utebliven graviditet till just olika problemställningar med barnen under de första åren. Här sitter också experterna - psykologerna och andra som har god erfarenhet av detta - plus ett antal mammor med sina barn och tillsammans med en kunnig programledare och en ständig panel diskuterar man hur man på bästa sätt kan förhålla sig till de olika problem och svårigheter man råkar ut för som förälder.

Jag upplever att man här är oerhört engagerad i detta och kunniga dessutom. Det är bra råd som ges, bra förklaringar till barns utveckling och behov och hur man  kan lotsa sina ungar förbi de värsta skären och både få egen tid och lugn och också skapa så mycket harmoni det går i en stressad tid för hela familjen. Här visas också reportage med viljestarka franska barn som trotsar och lägger sig på golvet och skriker JAG VILL INTE pecis som varje annan unge över hela världen. Man tipsar om litteratur för både föräldrar och barn och det finns mängder av böcker för varje typ av "problematik". Så den som vill lära sig lite mera och kanske få utökad förståelse för varje sak barnen gör i vissa åldrar finns det mycket att botanisera ibland. Barnböcker inte minst. Mycket går i Babars andra, man använder djuranalogier för att få barnen att förstå varför lilla Kotten blir svartsjuk på lillasyster till exempel.

Det här programmet följs sedan av ett annat. "'Allo Rufo", med en av Frankrikes mest populära barn- och ungdomspsykiakter, Marcel Rufo från Marseille. Med sin sydfranska, korthuggna dialet ger han råd till inringande föräldrar och till mammor eller pappor i publiken. Påfallande mycket klarsynt sunt förnuft och distinkta råd, lite som en fransk Dr. Phil faktiskt. Inget tjafs utan inkännande men sakligt och konstruktivt.

Följer man de här programmen - och jag gör det för att jag tycker att det ger en god inblick i den franska kulturen - så får man en hyfsad bild av de värderingar som gäller mellanmänskliga relationer i Frankrike idag. Och det är klart att det är skillnader mot hur det ser ut i Sverige, det är ju två skilda kulturer trots allt. Men i grunden ligger för alla kärleken till barnen och önskan och viljan att ta hand om dem på allra bästa sätt!