Inte det minsta originell...

ve
är den, bilden jag tog framför tv:n igår. Suddig också. Men den får komma med på min blogg eftersom jag, som många, många andra, följde större delen av Prinsessan Madeleines bröllop.

Jag är faktiskt inte någon rojalist i högre mening. Jag tycker inte heller att monarki är en särskilt märkvärdig funktion heller. Det är vi inte ensamma om i Sverige och i traditionellt republikanska länder blir statscheferna med sina familjer behandlade som en slags kungligheter de också. Se bara på Barack och Michel Obama.

Eller för den delen här i vårt nya land när det begav sig. Även om inte alla gillade president Nicolas Sarkozy var hans fru, Carla Bruni alldeles enormt uppskattad av det franska folket. Ständigt fotograferad och kommenterad kring hår och kläder men också som den artist hon är. Behovet av att ha kändisar som man kan gilla, ogilla, följa, förfasa sig över eller bli superfan till finns och har funnits i alla tider, oavsett om det rört sig om kungligheter eller inte.

Jag har alltid gillat att titta på bröllop, dop, begravningar och andra tv-sända svenska traditioner, vare sig det rör kungligheter eller andra. Jag minns Jarl Kulles begravning som sändes från Roslags-Kulla kyrka som väldigt finstämd och vacker t.ex.

Kanske blir man också något mera berörd av så här tydliga sverigebilder när man bor utomlands? Det var väldigt roligt att få se så stora delar av hemstaden Stockholm i juniprakt. Men framförallt är det roligt med ett så påkostat och välrorganiserat arrangemang som ändå gav en så varm och privat känsla. Så fantastiskt vacker hon var, den före detta "partyprinsessan" och så rörd han var Chris O'Neill och så förälskad i sin prinsessa.

Prästens tal var också underbart, sångerna av Peter Jöback och Marie Fredrikson romantiska tilll tårars gräns.

Och så denna glädje. Över att två människor funnit varandra och väljer att manifestera det på det här sättet. En både fin och rörande stund.

Men vad händer? Genast fylls nätets olika sociala medier av upprörda kommentarer som förstås handlar om "ner med monarkin" och dessutom allehanda faktiskt elaka tillmälen både när det gäller kungen men också andra delar av hans familj.

Har man åsikter som går ut på att Sverige ska vara republik (och man är då i klar minoritet) tycker jag man kan torgföra detta på annat sätt och vid annan tidpunkt. Vad är vitsen med att just en sån här dag när en hel familj tillsaammans med stor del av Europas övriga kungahus väljer att dela traditioner och bröllopsyra, hålla på att ifrågasätta om klänningen är privat betald eller hur kungen kommer att bli som svärfar?

Kungen (och för den delen resten av hans familj) har under senare år inte haft det lätt. Undantagen är ju bröllop och barnbarn förstås. Den som verkligen vill bli beklämd kan på SvtPLay kolla ståuppkomikern Özz Nujens show "Dålig stämning" som gick för ett tag sedan. Den inleds med hela den sex minuter långa "intervju" kungen gjorde under en älgjakt i samband med att boken "Den motvillige monarken" gavs ut. Kring ett sådant agerande kan man ha många synpunkter och Özz framför också på ett makalöst bra sätt detta.

De flesta män väljer bort den här sortens tv-sändning. Det gjorde min också. Men han förstår fullt ut varför jag tycker det är både roligt och rörande och sitta där och titta på vackra klänningar, hattar, blomsterarrangemang och en riktig sagoprinsessa! 

Retro-Frankrike?

 

Retro-Frankrike. Det uttrycket såg jag på en annan blogg och då handlade det om det märkliga faktum att man i Frankrike fortfarande har kvar checksystemet. Det vi hade kvar i Sverige för inte allt för länge sedan och som alla då tyckte var jättebra. Utom bankerna.

Här ifrågasätter ingen betalning med check. Och det är oerhört skönt att veta att man alltid har möjligheter att betala för sig - inte alla affärer tar kort och ibland har man inte kontanter så det räcker. Vissa myndigheter vill också att man betalar med check och vi har helt återanpassat oss till detta och tycker det är bra.

Från idag kommer två bilder tagna på väg till öron-näs-halsdoktorns mottagning i vår lite större centralort. Titta noga på den övre bildern. Inne i telefonkiosken står en äldre fransman, faktiskt också iklädd den "obligatoriska" kepsen för att förstås utgöra sinnebilden för äldre fransk herre.

Jag trodde inte att de här kioskerna, som man faktiskt ser då och då, fungerade men jag hörde mannen klart och tydligt tala därinne, ganska högt dessutom.

Retro? Ja i svenska ögon kanske. Men den här mannen hade uppenbarligen inte en tanke på mobil telefoni och vilken trygghet för honom att veta att man ändå kan kommunicera "på gatan" som man alltid kunnat göra. Var finns det fungerande telefonkiosker kvar i Sverige? Skulle någon använda dem? Man får funderingar kring vad som är bra och/eller dåligt med teknikens framsteg.

Bild nummer två visar två gatsopande män. Runt ikring pågår gatuarbeten men de här männen sopar en vanlig gata, håller inte rent efter de som lägger om asfalt och sten.

"När såg du en gatsopare i Sverige senast?" frågar jag mannen. Han tänker efter och båda säger vi oss att det har vi inte sett på evigheter. Är det ett utdött yrke, det som så många andra? Hur sköts gatuunderhållet i Sverige? Är det inte lastbilar med snurrande sopkvast som tar ett tag efter vinterns sandningar? Men går någon och sköter om gatorna manuellt som killarna på bilden?

Om de här två fenomenen, dokumenterade vid exakt samma tillfälle - mannen talade i telefon samtidigt som de andra sopade - representerar ett retro-Frankrike, ja då tycker jag det är bra. Allt behöver inte vara högteknologiskt och maskinellt. Det räcker med att möjligheten finns för dem som vill. Och att alternativen finns kvar för de andra. Som en ifylld check, ett telefonsamtal från en kiosk och en manuellt sopad gata.

Bröllop för länge sedan

Den här bilden fick jag för ett tag sedan av min pappas lillebror. Den visar min Farmor och Farfar när de gifte sig - troligen runt 1915-16. Och säkert är det i Kiruna kyrka där min Farmor bodde med sin familj.

Jag har skrivit om deras romantiska kärlekshistoria förut. Min stilige Farfar som var en av Sveriges första pionjärflygare och som kom med sin dubbeldäckare och landade på Luossavaara sjö och sen träffade min Farmor.

Vilken stilig uniform han har och så vacker både brudklänningen, slöjan och hela håruppsättningen är. De fick sedan fem barn och levde tillsammans i ett långt och lyckligt äktenskap. Min Farfar skulle nu varit över hundra år, kanske min Farmor också.

Klicka på bilden för att se de vackra detaljerna!

Trädgårdspromenad i Provence. Rosmarin och lavendel

 

 

Any day now. Slår den ut, vår lavendel. Vi får ett hav av blålila stänglar som drar till sig mängder med gula citronfjärilar. Och så doftar det förstås.

På samma sätt som våra rosmarinbuskar. Det räcker med att ta trappstegen till nedre delen av trädgården för att känna doften av rosmarin på händer och kläder. Det känns att vi bor i Provence!

Trädgårdspromenad i Provence. Våra rosor

 

 

 

 

Öppnar man dörren från vardagsrummet till vår terrass möts man av detta. Vi är kringgärdade av ett hav av blommande Flammentanzrosor som just i år är praktfullare än någonsin.

Trots att det är den 31 maj är det varmar i Norrland än här i Provence. Vi har sol och blå himmel men inte mer än ca 17 grader runt elvatiden på förmiddagen. I eftermiddag kommer det att bli varmare men vi har iskalla mistralvindar som sveper in då och då så någon sommar är det verkligen inte.

Våra vildsvin har förhoppningsvis dragit sin kos och representeras numera av den här "vild"-sinta trädgårdsfiguren som ska placeras i någon av rabatterna som symboliskt skrämskott.

Trädgårdspromenad i Provence. På terrassen

 

 

 

Det här är uteplatsen för stillsam apéro framåt kvällskvisten och alla utemåltiderna under den varma delen av året. Nu blir det strax lunch uppdukad just precis där. Bon appétit säger fotografen som speglas i en av tavlorna i vardagsrummet!

Trädgårdspromenad i Provence. Dessi och svenska smultron

 

 

 

Vi brukar kalla vår trädgård för "pudelträdgården". För att den är så lagom stor, den är helt inhägnad (utom när vildsvin gör hål i staketet) och för att Dessi älskar att vara här, snufsa runt, jaga katt ibland och skälla ut någon som går förbi på andra sidan häcken.

Det här är hennes revir och här finns också uteleksakerna. Och i rabatten har de svenskimporterade smultronen från Skepparkroken nära Ängelholm blommat över och kommer att ge oss något gott att mumsa på längre fram.