Nere vid Medelhavet

 

 

 

 

Nu närmar vi oss själva kusten och på första bilden ser man en mycket speciell byggnadskonstruktion. Den ligger i Villeneuve Loubet, inte så långt ifrån Nice och när man flyger in och ska landa ser man tydligt detta lägenhetskomplex från luften. Det är enormt och ser rätt häftigt ut. Allt är terrasserat och altanerna är fulla med gröna växter.

Man har problem med palmerna härnere som angrips av någon mask eller annat skadedjur och många är på väg att dö. Det här exemplaret ser ståtligt och oanfrätt ut dock. På väg in i Cagnes sur Mer passerar vi l'Hippodrome de la Côte d'Azur - det är det namn fransmännen själva använder för den här kuststräckan. Rivieran säger man inte, det är vi svenskar som fortfarande använder den benämningen. Ja, på engelska heter det också The French Riviera men många vet faktiskt inte vad som avses med detta - man tror att det egentligen bara handlar om områdena runt Nice men så är det inte.

För mig är "Franska Rivieran" lika urmodigt som när man på femtiotalet kallade Nice för Nizza eftersom det tidigare varit italienskt. Här heter hela det sydfranska området PACA, dvs Provence, Alpes, Côtes d'Azur vilket ger en mycket bättre beteckning på vad som avses. På vår bil har vi ett märke med denna beteckning och så departementsnumret 83 som avser vårt Var.

Departementen intill, det där Nice ligger, heter Alpes Maritimes och har departementssiffra 06. Öster om oss ligger departementet Bouche du Rhône där Marseille är största staden. Där är siffran 13 så någon ordning eller konsekvens finns inte alls. Men det är bra med siffrorna, man ser genast varifrån bilarna kommer ungefär som man gjorde förr i Sverige med länsbokstäverna.

Cagnes sur Mer är en livlig ort, vi fastnar i trafikstockning och jag hinner se mig omkring och fångar denna franska farbror med keps innan trafikljuset slår om till grönt.

Landsvägsfotografering

 

 

 

 

 

När vi susar fram på de breda och bekväma franska motorvägarna får man acceptera att bilderna blir därefter när de tas genom bilfönstret. Fort går det och landskapet skiftar ständigt. Det är väldigt vackert härnere vid kusten, nu när vi närmar oss Antibes.

De sydfranska alperna kontrasterar mot medelhavslandskapet med sina palmer och snart är vi framme vid slutdestinationen Cagnes sur mer.

Bilutflykt

 

 

 

Vi åker till Cagnes sur mer, precis intill Cannes så vi har några mil att köra från vår by. Nu går det fort ändå, vi kör på de franska betalmotorvägarna - säkert de bästa i hela Europa. Snabba, välunderhållna med mjuk asfalt och breda. Vackra dessutom i den här delen av vägen österut mot Nicehållet.

Vi har lika sen vår här som i övriga Europa, tro inget annat även om snön inte är lika frekvent som i Sverige. Riktigt aprilväder är det med sol och 18 grader ena dagen och regn och iskalla vindar och några plusdagar nästa dag.

Längs vägen ser jag påskliljeodling i långa rader och så småningom de karaktäristiska träden på bergen i närheten av den märkliga klippan Roquebrun. Nu närmar vi oss Antibes.

Memory Lane

Bilden visar mina två äldsta pojkar i broderlig lek en sommar för länge sen. Jag blir förstås nostalgisk när jag ser dem och deras sjuttiotalsfrisyrer, utan vind i håret som här var det långa luggar och pottklippning över öronen. Säkert var de också klädda i orange tröjor och  tygsandalerna var röda minns jag. När jag ser handgräsklipparen, vattenkannan och räfsorna och de spirande plantorna vid det av pappan egenhändigt byggda staketet minns jag nybyggarkänslan och hur roligt det var att anlägga och sköta den första egna trädgården.

Egentligen tänkte jag skriva om Prinsessans Lilians begravning som jag kunde titta på i direktsändning i mitt sydfranska vardagsrum idag. Tack SvT för sådan service åt oss utanför Sverige som älskar prinsessbröllop, småprinsessdop och en värdig begravningsceremoni för en älskad kungahusmedlem.

Jag är inte särskilt rojalistisk och tycker de senaste åren varit fyllda med trista händelser kring den kungliga familjen men bröllop, dop och begravningar är familjehögtider som begås i många andra familjer så det är roligt att få "vara med på ett hörn" också på det  här sättet.

Tekniken idag tar vi bara för given men för mig är det faktiskt helt otroligt att jag kan sitta i realtid i södra Europa och följa med allt som händer i Stockholm. Och få tårar i ögonen vid Auld Lang Syne på säckpipa och Härlig är Jorden och bli glad över  att solen letar sig in genom fönstren i Slottskyrkan fram till kistan och sen få se en så vacker huvudstad i marssol.

Mellansonen, han som på bilden placerat sig på magen på sin storebror i en av lekarna på tomten till radhuset i Åkersberga för nästan fyrtio år sedan, han deltog under sin militärtjänst vid ett tillfälle i Högvakten. Stolt mamma stod då precis där kistan bars ut av de unga uniformerade männen vid västra ingången till Slottet. Samma sorts vita damasker bar han då och samma sammanbitna allvar visade han då vid skyldrandet av gevär och senare i sin vaktkur.

Memory Lane på riktigt blev det när jag såg kortegen köra över Slottsbron och vidare in mot centrala stan. Precis lika högtidligt var det för mig när sonen kom marscherande med sina kompanikamrater samma sträcka - då för länge sen.

Sen undrar jag ju förstås om jag är den enda som sett på denna ceremoni? Ingen annanstans i bloggosfären nämns detta. Kanske blir man lite extra sverigeorienterad ändå efter några utlandsår?

Hela havet stormar...

I vår har vi verkligt "aprilväder". Ömsom varmt och soligt, ömsom regn och iskalla nätter. I norra Frankrike överraskas man av oväntat snöoväder som visserligen inte kan jämföras med hur det brukar se ut i Sverige men som ändå orsakar mer eller mindre kaos.

Tåg och flyg ställs in, bilar sitter fast i timmar på vägarna och folk evakueras i bussar och inkvarteras i skolorna och man blir utan el i flera dygn. Särskilt landsbygden drabbas hårt och man känner igen de tända ljusen, brasorna och det smälta snövattnet på vedspisarna.

Det som är speciellt för vår sydliga region och som många nog inte förknippar med Medelhavsområdet är det mycket kraftiga nordliga vindar, Le Mistral och La Tramontane som då och då sveper in över området. I synnerhet mistralen (som ibland varar i dagar och kallas för "Le vent du fou" eftersom känsliga personer blir "tokiga" av den envetna tjutande vinden) ställer till det.

Sitter man inne ser det ut att vara fantastiskt väder. Vinden sveper undan molnen, det blir klarblå himmel och solen strålar. Men ute, och i synnerhet nere vid kusterna, blåser det något alldeles fruktansvärt. Palmerna viker sig, vågorna slår flermetershöga in över kajkanter och stränder och i byarna mäter man upp mot 130 km vilket är liktydigt med orkan.

Vi bor bland de skyddande bergen men råkar också ut för att det blåser så att vi undrar hur det ska gå för våra flerhundraåriga ekar som knakar oroväckande i byarna. Man varnas för att ge sig ut i onödan och framförallt se upp på vägarna eftersom allt möjligt bråte kan komma farande.

Bilden är från ett tillfälle då vi tog en liten färjebåt till Toulon under en mistraldag. Det var inte värsta sorten men gungade i de höga vågorna gjorde det!

Franskt sjuttonhundratal

 

 

I ett gammalt byhus i staden Carcès bor och renoverar ett svenskt konstnärspar sitt "maison de village" från 1792. Gustav III-tid!!

Jag vet inte de om här fönstren är exakt från tiden men glaset var bubbligt att titta ut genom och känslan i rummet var definitivt 1700-tal. Dovt ljus med reflexer från det tättliggande grannhuset mittemot på den mycket smala gatan.

De skira gardinerna och manssilhuetterna kunde lika gärna vara från en tid, nästan 250 år sedan. Det är  något visst med vissa mycket gamla hus!

Och visste ni att man här i Frankrike ofta t.ex i sina franska bed and breakfast, de sk. chambre d'hôte använder det man kallar  "style Gustavien", dvs vårt svenska sjuttonhundratalsinredningsmode. Mycket vackert, fransmännen kan verkligen göra något bra av det!!

Vårliga franska vägar

 

 

 

Vi kör några mil uppåt i landet för att besöka konstnärsvänner. Det är en fin dag, 19 grader mitt på dagen och en lätt disig sol. Det är som vanligt ett vackert landskap med ganska slingriga vägar vi kör igenom. Vinfälten och vingårdarna duggar tätt här.

Och träd och vinstockar  är fortfarande utan löv. Vår i Provence