Nu blommar det...

 

 

Vilken lycka det är varje gång den gamla porslinsblomman blommar. Det här det enda skott vi tog med oss till Frankrike för 4.5 år sedan. Det kommer från moderplantan som ursprungligen var min mormors - säkert över 70 år gammal.

Största plantan från den ursprungliga finns kvar i Sverige och vårdas ömt av bästaste väninnan där den fått havsutsikt i skärgården precis som förut.

Världens tåligaste växt - och vackraste -  när den blommar!

Vardagsmorgon i den sydfranska byn

 

 

 

 

 

Så här ser det ut på morgnarna hos oss. Ingen skillnad mot när vi bodde i Sverige på vår skärgårdsö utan det är samma frukostrutiner som alltid. Samma tekopp med grönt, gott te på tillsammans med macka på guldbricka på sängen. En snabb titt så fort jag vaknat på den vackra stenen med sitt budskap som också påminner om syster T som skickat den till mig.

Dessi äter skivad skinka tillsammans med mig och får den serverad på sin roliga lilla bricka med figurer från Klippans Yllefabrik. Jag har satt tillbaka min egenhändigt målade tavla med motiv från Skogskyrkogården i Stockholm vid nattygsbordet och funderar sen på vilken av böckerna jag ska läsa i en stund medan den franska TV2 har ett bokrecensionsprogram efter "Godmorgon Frankrike", dvs Télématin som det heter.

Den nyskrivna boken heter i ungefärlig översättning "Rädda er pensionärstillvaro" och handlar om ungefär samma saker som man säger i Sverige: det kommer att bli svårt som pensionär men det går att lösa uppenbarligen. Men lata politiker har inte gjort något på över 30 år ".

Samma dag får vi våra orangea pensionsbesked. Från att under två år fått sänkt pension och som utlandsboende ingen skattelättnad för detta som man fått i Sverige så har pensionen nu i år stabiliserats. Ett år. Sen får man se, det aviseras sänkningar igen nästa år. Det är inte lätt att planera sin ekonomi när man inte kan räkna med den planerade pensionsinkomsten som sänks i ett utan att man kan påverka. Förr kunde man ju jobba extra, byta jobb, skaffa en vid-sidan-inkomst men alla sådana kreativa lösningar finns inte längre. Det är bara att bryta ihop och gå vidare som Mark L. säger.

Jag tänker också på alla svenskar som får sina kuvert samtidigt som vi och i synnerhet på alla kvinnor som halv- och deltidsarbetat nästan ett  helt yrkesliv och som helt enkelt inte kan ta in summan som står i papperet för den är så katastrofalt låg. Jag minns en bloggdiskussion om detta när jag precis själv flyttat till Frankrike och börjat ta ut min pension och hur svårt jag tyckte det var att nästan alla skojade bort eländet med att säga att man skulle fixa detta genom egen potatisodlig och att pilka fisk till middag.

Eja, vore det så lätt! Men idag skiner solen igen över våra blåa berg och i morgon ska vi på utflykt så det är bara att glädja sig över det som existerar just nu.

Det regniga Provence

 

 

Nyss skrev jag om våra härliga soldagar, de som gör livet lätt att leva här. Särskilt när man drar isär gardinerna på morgonen och ser solen lysa över bergen. Det blir en fin start på dagen.

En dag senare vaknar hunden och vi av smattret av regn mot tak och fönster. Och nu är himlen blygrå och regnet öser ner. Dessi har m y c k e t  bråttom att förrätta morgonbestyren - hon gillar inte att bli våt i pälsen och vill hem direkt.

När det regnar här gör det det med besked. Antingen häll- eller ösregn och ibland med hårda kastvindar, eller som idag, ett jämnt strilande med några få uppehåll. I morgon tror vi att vi får tillbaka solen igen så det växlar väldigt.

Vädermässigt har det annars varit - och är till delar - fortfarande kaotiskt i stora delar av Frankrike. Det har snöat rejält på sina håll och inte minst Paris har fått mycket snö som svept in den vackra staden i vitt och fungerat ljuddämpande till parisarnas förvåning. Annars blir de rätt olyckliga av snö och vinterkörning som få av dem behärskar, sett med svenska ögon.

De fastnar i modden och försöker ta sig ur genom att ge så mycket gas det går och sen sitter de där i sin spinnande bil som bara gräver ner sig mer och mer. Snurrar runt gör de också och många dikeskörningar blir det. Annars fungerar halkbekämpningen utmärkt och alla stora lastbilar plockas av de större motorvägarna och ställs i depå tills de kan börja köra igen. Eller också dirigeras de via mindre vägar för att inte störa övrig trafik.

Än har vi inte fått snö i vår by som förra året. Men några dagar kommer vi säkert att få vitt täcke vi också. Och våra sydfranska bybor ryser och säger att det är kallt och byltar på sig och barnen något alldeles förskräckligt. Ja, detsamma gör parisarna förresten, det ser man på tv-inslagen.

Det har varit ovanligt kallt förstås, lägre temperaturer än så har har man inte haft sen på 1980-talet så det är inte så konstigt att det känns kallt för fransmännen. Barnen är glada som vanligt förstås och kastar sig utför minsta lilla backe på skidor och kastar snöbollar under skrik och skratt.

"Jaja, det här är förstås ingenting för er" säger grannarna. Och, nej, det får vi ju erkänna, det är det faktiskt inte. De svenska vintergenerna sitter där de sitter och vi fryser inte ens!

Det soliga Provence...

 

 

 

 

...njuter vi av till stora delar. Det är vinter i sydfrankrike och vädret är som ett svensk aprilväder. Ömsom vin, ömsom vatten. Så här såg det ut härommorgonen när vi drog upp rullgardinen. Strålande morgonsol över bergen och de gamla "restanques", dvs stenavsatserna som byggts för de tidigare olivodlingarna som vår by är särskilt känd för.

Zoomar jag lite får jag in några av byhusen nedanför vårt eget. Och lite längre fram på dagen är himlen härligt klarblå och våra nu helt avlövade ekar tecknar sig vackert mot den. Efter lunch har vi cirka 14 grader varmt på terrassen och vi sitter gärna i solgasset en stund och bara tankar D-vitamin!

Snö

 

 

 

 

 

Nej, inte än här hos oss! Men kanske. Idag är det sydvästra delarna av Frankrike som har fått ordentliga varningar inför kommande snöfall - alerte orange och till och med "rouge" på sina håll mot Pyréenerna där man också varnar för "avalanches", snöskred och laviner.

Borta i granndepartementet Herault i provinsen Languedoc Roussillon förbereder man sig inför detta. Skolskjutsar är inställda och man ligger i allmän beredskap när det gäller vägröjning och saltning. Vissa vägar stängs helt sonika av för tung trafik som leds in på mindre vägar.

Det tycker jag man kunde ta efter i Sverige också. Ta bara gårdagens hemska olycka nära Klippan i Skåne. Det är min gamla hemort med familj boende kvar så jag blev jätterädd när jag såg bilderna.

Majoriteten av bilar var ju tunga lastbilar och vi som ofta kör just härnere på väg till och från kontinenten kan ju konstatera att detta är en del av Sverige där man kör oerhört fort. Och farligt. Så jag är inte förvånad att folk brakar in i varandra och inte kan dra ner på farten i dimma och blixthalka.

Lite så är det härnere också. När det kommer så här mycket snö - och de här bilderna är tagna på vår trädgård och på bilen den 12 februari förra året - blir det kaos här också. Man blir nästan lite full i skratt när man ser hur fransmännen ger full gas och slirar i modden utan att ha ett hum om vinterkörning.

Vi har snö i luften här också även om det just nu är klart väder. Men det kommer inte att förvåna oss om vi vaknar upp till de här scenerna någon av de närmaste dagarna. Lite roligt är det ju med hemlandsväder men det är ju för att det också försvinner ganska snabbt. Den här gången låg snön faktiskt kvar i många dagar och vi hade många växter i rabatterna som frös ihjäl tyvärr. Är det inte hettan som tar dem så är det kylan!!

Annars är det oerhört skönt att slippa månadsvis av den här sortens väder, kunna njuta sedan länge av sol och ljus hela dagarna och slippa palta med kängor, vantar, halsdukar och mössor. Blåser det inte för mycket går det bra att vara lite lagomt höstklädd och det är väldigt befriande.

Julslut och God Fortsättning

 

 

 

 

Nu har också vi plocka ihop allt som har med advent och jul att göra. Alla adventsstjärnor i fönstren är borta, gran och pynt är nerpackat i sina lådor och instuvade på sin plats i förrådet.

Det enda som är kvar är de fantastiska julstjärnorna som härnere står till långt in på vårkanten. Det är stor skillnad mot hur det brukade vara i Sverige men kanske härdas de på annat sätt här. Å andra sidan står de vackra och dyra orkidéerna inte särskilt länge här om man jämför med Sverige så det jämnar ut sig.

Nu är det som vanligt i huset igen och det är skönt och hemtamt på ett sätt men på ett sätt saknar vi redan den ombonade stämningen som julpyntandet särskilt i år förde med sig. Vi har firat julen hemma och verkligen njutit av både julkänsla, mat och blandningen av svensk och fransk tv som vi lyxar till det med.

Efter en lång period med milt och soligt väder har vi idag en gråvädersdag med strilande regn sedan i morse. Det gör inget - det är skönt med kontraster och en regnig dag får man mycket gjort inomhus också.

För den som undrar över uteblivna kommentarssvar, borttaget inlägg om servicelandet Frankrike och allmänt stök bland kommentarerna vill jag berätta att jag för några dagar sedan fick en otrolig spaminvasion som gjorde att jag trodde att datorn var på upphällningen. Eländet gick inte att få bort dessutom och till slut var jag tvungen att radera ett särskilt inlägg. Tyvärr. Det är inte över än men under kontroll känns det som. Avigsidan med internet!

Men det finns anledning att återkomma till hur jag ser på hur man lättast och smidigast sköter sin integrering i ett nytt land. Vi är inne på vårt femte år som utlandssvenskar nu och det känns som om det faktiskt går att dra vissa slutsatser även om det förstås alltid är svårt att inte generalisera. Bloggen återkommer alltså i ämnet!

Läsvärt

Att vi lever i de sociala mediernas och superteknikens tid är ju uppenbart. Och att det går fortare och fortare och sprider sig ner i åldrarna är lika lätt att se. Det kan sannerligen inte vara lätt att vara förälder idag och försöka ha någorlunda koll på hur barnen både utnyttjar och påverkas av internet och smarta telefoner. I synnerhet som de lär sig teknikerna fortare än man själv som vuxen hinner hänga med.

Läs här om den här amerikanska mamman som efter moget övervägande köpte en Iphone till sin trettonåring. Med den följde ett antal förpliktelser, råd och förmaningar. Hon la ut dem på sin blogg och den kraschade av alla besök!

Det jag gillar mest med råden hon ger sin son är att han uppmuntras att dels vara artig och hänsynsfull när det gäller olika situationer där han hanterar sin telefon. Han uppmanas att alltid svara eftersom det är en telefon och inte trycka bort samtal om det står mamma eller pappa. Han måste också tänka sig för när det gäller vad han skriver och inte skriva sånt han inte skulle kunna säga till personen öga mot öga eller om föräldrarna var närvarande i rummet. Respekt är viktigt, både för sig själv och för andra och det är viktigt att inte ge sig in i smärtsamma samtal som kan göra andra illa utan i första hand tänka på att vara en god vän.

Det jag tror att de flesta, unga men framförallt vuxna, idag skulle ha svårt att klara är rådet att: "lämna din telefon hemma ibland och känn dig trygg i det beslutet. Den lever inte och är inte en förlängning av dig själv. Lär dig att leva utan den. Var större och mera kraftfull än rädslan att missa något".

Den kloka mamman uppmanar däremot sonen att inte slentrianmässigt ladda ner samma musik som kompisarna utan utnyttja det faktum att han har tillgång till musik på ett sätt som ingen generation före honom haft. Vidga dina horisonter säger hon och tycker att han också ska träna sin hjärna med spel som utmanar den.

Men samtidigt tycker hon att det är viktigt att han också lever i den verkliga verkligheten och inte lever genom att ta "ziljoner bilder och videos", utan tar en promenad, talar med en främling och funderar själv utan att alltid googla.

Ja, läs själva de 18 råden han fick, den unge Gregory. Och han skrev på det här papperet hans mamma gav honom trots  att de också innehåller ett antal restriktioner.

En intressant slutsats kommer en psykolog som specialiserat sig på teknikmissbruk fram till: den unga generationen och den äldre har helt olika inställning till smarta telefoner. De unga ser dem som en väg att bli sociala medan vi börjat se det tvärtom - de gör oss mindre sociala. Han är inte övertygad om att det går att överbrygga denna generationsskillnad och vem kan veta det?

Trots de skillnaderna tycker jag att många vuxna också kan ta till sig av de här råden och våga leva utan sina telefoner klistrade vid örat eller panikartat fumla efter dem i handväskan eller kavajfickan så fort det ringer. Jag har alltid tyckt och tycker fortfarande att det är extremt oartigt med folk som i samvaro med andra låter sina telefoner vara på och som svarar och sen börjar prata mitt i en konversation med andra. Möjligen går de undan i ett hörn men samtalet brukar höras ändå och hur kommer det sig att ett samtal på mobilen från någon alltid tycks gå före de människor man kanske äter lunch med eller träffar i andra levande sammanhang?

Lika illa är de som sitter och kollar sms eller ännu värre, skriver såna eller surfar runt medan man försöker umgås med varandra. Det är verkligen att skicka budskapet att andra inte är viktiga och man är farligt nära ett missbruk när man inte klarar sig utan sin "nalle" på det sättet.

Samtidigt är den nya tekniken helt underbar. Nu sitter jag här i min sydfranska by och spelar Wordfeud på min Ipad som jag älskar med mina svenska vänner och kan chatta i realtid om jag har lust. Vilken närhetskänsla det ger, det är helt fantastiskt! Men oroande beroendeframkallande så man får se upp!




Mammans råd fick bloggen att krascha - DN.SE