Halloween på franska

Så här barnslig är jag. Håller just på att greja med de här bilderna som jag skrivit ut, lagt in i plastfickor och sen ska jag tejpa upp dem på vår ytterdörr. Stor lykta med levande ljus ska också stå där liksom några mindre i köksfönstret.

Allt det här för att visa barnen i området och byn att vi också tycker det här med Halloween är kul. Sen får det vara hur kommersialiserat som helst men när de här söta små barnen (och de minsta kommer alltid med sina föräldrar som håller sig i bakgrunden) ringer på dörren och står där som små skelett eller "sourcières", små häxor som mera ser ut som våra påskkärringar då smälter jag.

De minsta i treårsåldern har liksom inte fattat det där med Trick och Treat utan står bara där förläget och håller fram något att samla godis i. De lite äldre gör en översättning och säger "Bonbons ou Bétises", karameller eller bus, och dom får man hålla i eftersom de gärna drar åt sig en handfull av det godis man erbjuder. Typiska tonåringar som bara sotat ögonen och utnyttjar hela situationen.

Det är en rolig men faktiskt jobbig kväll också. I ett kör ringer det på dörren mellan kl. sex och åtta på kvällen och jag har fullt sjå att försöka hålla igen så att vårt inköpta godislager inte försvinner med de första besökarna.

Våra unga grannar, lärarna i 35-årsåldern gör som de brukar. Åker bort den här kvällen. Varför undrar vi? Gillar det inte evenemanget eller har de för mycket barn omkring sig på dagarna? En kväll per år kan man ju stå ut med detta tycker vi och förvånar oss som sagt över hur mycket barn det finns i byn. Det är verkligen något att glädja sig åt jämfört när vi satt på vår höstödsliga ö i skärgården utan ett enda besök.

Inomhus-söndag

Trots att solen skiner är det svinkallt ute och blåser isvindar. Inte ens hunden tycker det är roligt att gå ut. Jag ägnar mig åt saker som skulle ha gjorts för länge sen. Putsar silver! Minns inte när ljusstakarna fick sig en omgång senast. Kanske innan vi flyttade ner hit för fyra år sen. Nu är det roligt att se hur de blänker och jag tror Mormor i sin himmel som gav mig dem för länge sedan också känner sig nöjd.

Samma gäller våra små tyska bronsfiguriner. Borta är de grå beläggningarna och man ser hur vackra de är. De är inköpta i en klosterbutik vid ett kloster i södra Tyskland som heter Maria Laach för många år sedan. Först inköptes den vackre ynglingen och stod ensam hemma i Sverige i flera år. Vid nästa tilllfälle vi passerade det vackra stället upptäckte vi till vår förtjusning att det fanns en moatjé - den lutspelande flickan inhandlades raskt till gossens stora förtjusning.

Sedan dess står de alltid tillsammans och på en plats där de syns och skänker vardagsglädje.

Detsamma gör våra "vinterblommor". Cyklamen är blomman för dagen här också eftersom den tål kyla bra. Vi har flera utomhus och i rabatterna men jag fyller också Waldemarsuddekrukan och vackra konstglas med de här små miniskönheterna.

Stillsamma aktiviteter en söndageftermiddag i södra Frankrike.

Tvära kast

För inte så många dagar sedan skrev jag lyriskt om våra vackra men framförallt varma oktoberdagar. Sen tog det stopp. Vår "clim" som sedan i somras stått på "Cool" och 21 grader fick nu plötsligt slå över till "Heat" och 22 grader. Från gallret i taket susar nu skön värme ner, där det i somras och fram till nu varit en svalkande och behaglig luftström.

Plötsligt blev det ett dramatiskt väderomslag också här hos oss. Nattemperaturer ner mot plus 3 grader, svinkalla nordliga vindar, i synnerhet den som kallas för "Tramontagne" vilket säkert betyder att den kommer från bergen. Och vilka vindar sen - upp mot 130 km i timmen eller cirka 36 sekundmeter. Det plus skyfall orsakade ordentliga översvämningar på sina håll och ett par ungdomar drogs med och drunknade. En tolvårig pojke är försvunnen på den fina ön Porquerolles, befarad drunknad han också.

Så det var bara att ta fram strumporna, byta ut sandalerna mot vanliga skor och plocka fram fleecejackan. Ute vred sig de stora ekarna och det bara fullkomligt drösar ner ekollon och löven flyger.

Någon dag senare slutar det att regna men är lika morgonkallt. Dock skiner solen och mitt på dagen kan vi återigen äta lunch på terrassen och sola oss en stund i 18 graders värme. Att sommaren är förbi och vi går mot kallare tider råder det ingen tvekan om. Strax ovanför oss uppe i bergen har det snöat och ser ut som i Sverige ungefär.

Vi har det inte som i New York förstås men när det brallar i härnere då märker man att det är ordentligt väder det handlar om!

Trädgårdsdags

Vi har helt fantastiska dagar härnere nu. Bortsett från enstaka skyfall och åska ligger temperaturen mitt på dagen upp mot 24 grader. Solen skiner från blå himmel och vi äter lunch och till och med middag utomhus fortfarande. Och njuter alldeles otroligt av detta. Vi säger varje dag till varandra hur härligt det här är och inte för en sekund vill vi byta mot svensk höst.

Igår var det dags att plantera svenska växter som vi tog med oss ner och som hittills stått i kruka. Nu har de med Dessis benägna hjälp fått plats i den franska rabatten. Hon krafsar snällt upp små hål till hussen men ägnar sig för övrigt åt de sniglar som hon hittade i krukan.

Häcken är klippt, lavendeln likaså och rosmarinbuskarna längs trappan är tuktade. Trädgårdsmöblerna står fortfarande kvar ute, vi har sensommarkänsla snarare än höst och än är träden gröna med några få undantag.

I helgen lär det bli regn också här men det gör ingenting. Det går snabbt över och kallt har vi inte!

Åska

Hela dagen har den hängt i luften. Åskan. Nu vid läggdags är den över oss - det blixtrar och dundrar och dånar något alldeles makalöst över bergen. Och skyfallet är enormt. Vi har varning "klass orange", dvs ganska allvarlig för just det här och efterföljande översvämningar med så här stora vattenmängder.

Vi ska ut med bilen tidigt i morgon bitti för möte med konstnärsvänner. Vi får se hur det ser ut då. Just nu svajar strömmen till och från så det blir ett kort inlägg som förhoppningsvis går in.

Nostalgi

Maken har fått tillgång till gamla filmer från sin barn- och ungdom. Hans pappa var en flitig filmare från 30-40-tal och framåt och det mesta har nu förts över på dvd. Från en av dem har mannen lyckats stoppa tiden och tagit fram tre stillbilder på ett av sina nostalgiobjekt.

Året är 1963 och av en "gubbe" familjen kände har han fått som gåva ovanstående Pontiac, årsmodell 1935. Farbrorn tyckte han kört färdigt och maken, vars första bil detta inte var, blev ju glad förstås. Idag säger han: Åh, om man bevarat den där, den hade varit värd en förmögenhet idag.

Jag har trixat lite med bilderna i Picasas redigeringsprogram för att se vilken effekt som ger bäst tidskänsla. Bildkvaliteten kan man inte göra något åt, man får vara glad att det finns bevarade rörliga bilder!

Hos psykiatern. Franska barnteckningar

Under ett av de många läkarbesöken hamnade vi hos en invärtesmedicinsk specialist som delade väntrum med en psykiater. Franska väntrum är fruktansvärt kala och trista men det här var desto intressantare eftersom väggarna var dekorerade med ett stort antal barnteckningar.

Denna psykiater har uppenbarligen låtit barnen rita kring vad man pratat om. Eftersom jag faktisk är utbildad bildterapeut själv intresserade det här mig särskilt. Klicka på bilderna och titta och se vad de förmedlar.

Den översta bilden är särskilt gullig tycker jag. En vänlig mammafigur som håller sin lilla så fint i famnen. Desto lessnare blir man ju när man tittar på Sophies bild, nummer två. Arma barn, hon går ju alldeles sönder i alla kanter. Hur ska man kunna leva ett bra liv om man är alldeles sprucken upptill och har så nervösa tår att man knappt kan stå stilla eller få fotfäste i tillvaron. Den här bilden grep verkligen tag i mig och jag hoppas att Sophie fick så mycket hjälp det bara behövdes för att må bättre nu.

Och vad ska man säga om den sista bilden? Typisk pojkbild skulle jag vilja säga men något skräckinjagande ändå. "Nu ska den galna doktorns operation börja" står det och inte ser det ut att bli någon rolig tillställning.

Ja, titta och känn efter själva. Och det här med att rita och måla det man känner är en särdeles bra metod att använda för att komma i kontakt med sådant det kanske annars är svårt att sätta ord på. Sophies teckning kunde inte vara mer uttrycksfull!