Sverigeresan. Sista besöket och så söderöver igen

Vi besöker våra grannar i Frankrike, B och Å som bor i närheten av Löddeköpinge, så passande på vägen mot Öresundsbron. På kvällen kommer också våra andra franska grannar G och B från Lund som inte ligger så fasligt långt bort.

Vi sitter ute och äter en fantastisk lax med något otroligt gott täcke på sig, vi dricker rosévin förstås och pratar om livet i Sverige och i Frankrike. Så småningom kommer de alla fyra att komma ner dit och då bildar vi en trevlig liten svensk granngrupp där som också träffas och har trevligt.

Nästa dag lämnar vi Sverige och de vanliga bestyren med att fälla upp markis och rulla upp på stödklossar efter dagsetappen börjar igen.

Nu återstår ett par hundra mils körning tills vi når vår sydfranska by - vi ser båda fram mot att få komma hem även om vi haft en underbar, men otroligt intensiv Sverigeperiod!

Sverigebilder. Mera Torekov

Jag hittar nästan inte något som avviker från min barndoms somrar här i Torekov. Allt är sig likt. Husen i centrala byn, hamnen med Brantevik, det halva skeppet med sina träfigurer, morgonbryggan med sin halvt steniga strand (särskilt badvänlig är den faktiskt inte. Och så utsikten mot Hallands Väderö.

Det som skiljer är att det finns fler restauranger och att besökarna där inte talar skånska utan typisk Stureplanssvenska. Klädda så är de också i alla åldrar. Man blir full i skratt faktiskt åt de här märkliga koderna.

Och efter ett tag konstaterar vi att det trots allt är stor skillnad på svensk och fransk restaurangkultur. I Frankrike sitter man tyst vid borden, för ett "sorlande samtal" och tar hänsyn till sina grannar. Man dricker vin i måttliga mängder till maten och håller pli på sina ungar.

Här - efter någon paraplydrink som fördrink och ett antal starköl senare är det svenska högljudda snacket, garvandet och ibland något "halvbrölande" igång. Plus att precis samtliga sitter i olika samtal via sina mobiler. Eller är upptagna med sms:andet som är värre här än någonsin. Eller spel eller vad det nu är folk ägnar sig åt istället för det verkliga livet. Ungarna tillåts springa in och ut och runt borden.

Servitriserna springer för livet de också och gör sig kamratliga på ett sätt som är otänkbart i Frankrike. Där är man servil, vänlig och serviceminded men distans håller man. Vi äter tapas som verkligen är gott och rikligt och det känns som om vi hamnat mitt i två kulturer där i den fortfarande ljumma sommarkvällen i barndomens Torekov. Så tack så himlens mycket, Syster T och B för en jättetrevlig kväll på alla sätt!

Sverigeresan igen. Torekov i mitt hjärta

Tillbaka hos Mamma och syster i nordvästra Skåne. Vi åker till barndomens Torekov för att äta middag. Åh, vilken igenkänningseffekt det är att komma in i byn vid den välkända och vackra kyrkan. Vi kör bygatan fram och precis vid parken till höger står fortfarande det lilla gröna huset där vi tillbringat många Torekovssomrar. Rätt fram ligger Torekovs berömda "morgonbrygga", den dit sommarboende och andra fortfarande lär gå iklädda morgonrockar. Det gjorde vi också, men vi behövde ju inte gå genom hela byn - vi hade väl kanske 50 meter ner dit.

Det ser likadant ut som då, på femtiotalet. Kanske hade det redan då en sån där lustig "nyfikenhetsspegel på fönstret? Bortre halvan av huset är nu en liten boutique med allehanda konsthantverk. Man tror att madame innehavaren gjort sig en och annan resa till Provence - här vimlar av lavendeldoftande saker, inte fult alls men inget vi inte själva vi kan inköpa på plats.

Det lilla huset hade då och har väl fortfarande en liten men charmig innegård. Tänk om det inköpts då och inte hyrts - det hade varit en bra affär!!

Sydfransk inpass bland Sverigebilderna

Det upphör aldrig att förvåna mig hur mycket man kan få till av den här sortens streckgubbar som ju fungerar ordlöst och internationellt. De här har jag aldrig sett förut dock. De satt utanför en hotellsimbassäng och säger väl allt.

Man håller koll på sina småttingar och går framförallt inte ifrån idem. Texterna nedanför indikerar telefonnummer till brandkåren och gifitinformationscentralen nr 18 och Samu, dvs ambulans med läkare,nr 15. Man kan slå 112 här i Frankrike också och kommer då till Les Pompiers. De kommer med ambulans och medicinisk personal också men är man riktigt sjuk är det bäst att slå nummer 15. Då vet man med säkerhet att det kommer rätt utrustad ambulans med medföljande läkare och sjuksköterskor.

Skrivet nu av egen erfarenhet!

Sverigeresan. Återfärd via Nissastigen och ett gult hus i Halland

Från Gränna viker vi av och kör Nissastigen genom mörkaste Småland. Vi ska göra ett kort nerslag hos goda bloggvännen Elisabet som bor med sin pv i det gula huset på kullen i landet Halland. Bloggmadamen själv vill inte vara med på bild men hennes käre pv figurerar ju alltsom oftast på hennes egen blogg så han tar väl inte illa vara vid en publicering? Bara för att visa att vi faktiskt var där!!

Dessutom slapp han agera Notarius Publicus vid dragningen av Uppmuntringslotteriet. Här fick man minsann finna sig att ikläda sig den rollen och bli filmad och utlagd på YouTube dessutom. Någon läsare hade en helt annan uppfattning om hur jag såg ut och lät och det är ju lustigt vad man bildar sig uppfattningar om människorna bakom de olika bloggarna. Desto roligare att ses i verkligheten.

Här var det precis tvärtom, det känns verkligen som om vi känt varandra länge- vi har hälsat på förr också och möttes med samma vänlighet och gästfrihet och en god macka och förödande smaskig chokladtårta med färska bär. Titta så vackert dekorerad!!

Den arme Harry fick en svår stund. Dessi var i slutskedet av sin löpperiod vilket förstås inte undgick honom. Han blev som tokig och hon fick ju säga ifrån. Till slut fick han vara inne i huset där han satte igång med ett hjärtskärande ylande till allas fnissande förstås. Pv prövade att ta ut honom i koppel en kortare stund men det gick bara inte, den arme hunden blev som besatt av denna lilla pudelfröken. Vi gjorde besöket ganska kort för att lindra hans plåga men hade ändå en trevlig stund med prat om ditt och datt som vanligt.

Nästa anhalt var min syster som inte bor så långt ifrån, nära Båstad så det är bara några mil emellan på E6. Tack för i år Elisabet och pv som så förgyller den lilla bloggvärld jag håller mig till!!

Sverigeresan. Nu börjar återfärden

Efter flera veckor i Sverige och med ett väldigt tjockt program är det dags att börja köra tillbaka. Det är den 30 juli och vi skulle egentligen ha stannat en bra bit in i augusti men hemma i Provence väntar nyaste lilla barnbarnet på att bli döpt så det är bara att sätta fart söderöver.

Första anhalt blir en stad som Sportiga Jenny (om hon läser här) borde känna igen. Vi kör av motorvägen och kör igenom barndomens Gränna, den lilla gulliga smala gatan där man visste att mamma och pappa skulle stanna någonstans och man fick sin efterlängtade polkagris. Så har vi gjort med de egna barnen också!

Målet var en campingplats vid Vättern som vi läst om. Allt verkade så fint och trevligt men när vi väl var framme var det en stor besvikelse. Här kan man tala om opersonlig stordrift. Campingdelen med el var helt full och folk bodde tätt, tätt på varandra. Tingeltangel utanför området, opersonligt och oförstående bemötande när vi sa att vi faktiskt var beroende av el till makens andningsmask. Här verkar man inte ha förstått (liksom på många andra ställen just i Sverige) att husbilarna har exploderat i antal och att man faktiskt har lika stort behov av el, vatten och vettig uppställningsplats också för dem. Vi hänvisades till ett jättefält där det bara var att ställa sig som man ville.

Skärpning Gränna Stad - det här var den dyraste och tristaste camping vi upplevt under hela vår resa!! Dessi verkade inte uppskatta stället heller, här kommer hon i koppelpromenad med hussen.

Annars är staden fin och vacker utsikt upp mot kyrkan hade vi tills ett skyfall satte stopp för det hela. Vi mumsade därför inomhus på inköpta polkagrisar - vilken barndomssmak!

Sverigeresan. Svindersvik

Alldeles i närheten av sonens lägenhet i Nacka finns det  här lilla smultronstället. Svindersvik. En bit skärgård nära inpå knuten. Här fanns också en liten kaffestuga med goda mackor som blev en trevlig lunch. På parkbänken sitter ett rart äldre par som vi tidigare hälsade på.

Just på den här platsen och vid kaffestugan var människorna vi mötte extremt vänliga, hälsade, småpratade och småskojade. Månntro att det var själva platsen som var rofylld och trevlig som inspirerade? Nu hade vi förstås både Dessi och Lilla L. med oss - båda drar uppmärksamheten till sig så det bidrog säkert också.

En trevlig stund på ett nytt och okänt ställe i vårt storstockholm.

Mira har på sin blogg skrivit om det lilla slottet/sommarnöjet Svindersvik. Jag som är dålig på att länka tipsar om att gå in på hennes blogg Miras Mirakel och leta upp inlägget från den 17 oktober 2010 för intressant läsning som vanligt!