Bara att njuta! Blomsterprakt i vår trädgård

Nyaste tillskottet, bougainvillae som går ton i ton med våra fönsterluckor samsas här med vackra rosen Eddie, "flaskborsteblommorna" och lavendelhäcken som slår ut vilken dag som helst. I kvällsljus är utsikten mot nedre delen av trädgården som en meditativ tavla!

Nu blommar det!!!

Äntligen är dator och kamera kompatibla igen. Teknostressen har dock inte förtagit vår förtjusning över att våra Flammentanzrosor nu står i full blom. Vi sitter i ett fullkomligt rosenhav och har igår kompletterat med ytterligare rosor och en vacker bougainvillae som vi hoppas ska klara sig hos oss.

Vår trädgård är ´rena paradiset just nu, trastar och andra småfåglar flöjtar, kvittrar och drillar, vi har humlesurr och fjärilar och så dessa fantastiska blommor som just idag rister i den riviga mistralvinden.

Bästisbesök

Från det här vackra skärgårdshuset i Roslagen åkte i morse min allra bästaste väninna sedan ungdomstiden. Just precis nu har hon och hennes man landat i Nice där maken är och hämtar dem. Så här långt har hennes pelargoner inte kommit än men så här vackert brukar det se ut vid hennes stugknut.

Och jag önskar att jag kunde göra hennes smarriga räkförrätt - någon skaldjursgegga i mitten och så rullas det hela i krossade ostbågar. Oemotståndligt gott. Men ostbågar är inte det lättaste att hitta här i Frankrike så vi ska laga andra sorters mat under deras vistelse här. Franskt förstås. Och så blir det nog lite restaurangbesök också och bergsklättring för det här tuffa paret som gärna vill röra på sig.

Vi har inte setts på snart två år även om vi håller kontakt regelbundet på annat sätt och det ska bli så himla härligt och roligt att ha dem här hela veckan!! Så lite sporadiskt blir det nog med inlägg under några dagar. Eller också tvärtom, det där vet man aldrig!

Sommarlikt och "högkänsligt"

Så här ser det ut i trädgården just nu. Sol och klarblå himmel dit mängder med Flammentanzknoppar sträcker sig. Inom några dagar badar vi i ett hav av rosor. Just nu njuter jag av doften från blåregnet, våra första egna klasar som nu slagit ut.

Och så stoppar jag förstås näsan i min lyckoliljekonvalj och n j u t e r av den underbara doften som skickar mig till  barndomens plockande och arrangerande av buketter. I mängder fanns de också i min brudbukett och doften av liljekonvalj är en av de mest underbara jag vet.

Så här är det för en del av oss, vi som nu fått ett namn på ett våra personlighetsdrag - "högkänslighet". Jag har skrivit om det här på bloggen för några dagar sedan och beskrev då min lyckokänsla över att äntligen, äntligen få en beskrivning av varför vissa av oss tar in och bearbetar intryck på annat sätt än andra.

Detta, att se färger, känna dofter, lyssna på fågelsången, bli överlycklig över en ros som snart är utsprungen, det är den stora fördelen med den extra känsligheten. Jag råder alla att gå in på Svenska Dagbladets Idagsida och läsa artiklarna om högkänslighet. Och gensvaret har varit enormt, aldrig har så många reagerat på samma sätt som jag: Åh, det här är OK, vi är många och det är inget fel på oss. Tvärtom!!

Middagar med grannarna

I några dagar har vi haft härligt väder med sol, blå himmel och njutbara temperaturer. Det är härligt att kunna sitta ute och äta klockan nio på kvällen - som här hos svenska grannarna med gott grillat kött och jordgubbar med socker och grädde till efterrätt.

Hemma hos oss dukar vi med rosenkruka och vårservietter och njuter av att det fortfarande är så ljust på kvällen.

Fransk första maj

Här hos oss blommar syrenerna sedan ett par veckor. Så här vackert är det.

Idag, den första maj är det dock en annan blomma som dominerar - liljekonvaljen, le muguet, som alla ger varandra i små buketter och som anses bringa lycka och glädje. Precis överallt säljs de, i små stånd längs vägarna, i supermarchés och i blomsteraffärerna. Jag gillar det här med Frankrike. Man tar alla tillfällen i akt att ha små dagar där allting firas, inte bara importerade amerikanska dagar som Valentine utan Lyckodag med liljekonvaljer, musikdag i hela Frankrike i juni och så förstås alla lediga dagar som helgar allt som har med de två krigen att göra. Sånt som vi i Sverige inte har en aning om.

Jag har också fått en vacker liljekonvaljbukett av min alltid så snälla man och till min stora glädje fanns en kvist med tretton små klockor som anses vara extra lyckobringande. Bild kommer så småningom där den står som bordsdekoration till grannmiddagen som snart ska serveras. Det blir thaikyckling med kokosmjölk, jordnötssmör (svårt för maken att hitta i affären, man är inte så himla mycket för exotiska kryddor här än) och sambal oelek. Lite goda ostar på det och lokalproducerat vin och apéro i solen på terrassen kl. 1900.

Vi har ingen Valborgsmässoafton här i Frankrike och saknar det inte heller konstigt nog. Vi vande av oss med  detta på skärgårdsön där det ömsom snöade, ömsom drog igång för sent i skärgårdsmörkret och med för mycket smällare runt benen för hunden. Så det blev inget SvtPlay för oss med "vintern rasat" och vi är istället helt inne i den franska kalendern där det nu är påsklov sedan länge och helt stängd dag idag som på så många andra ställen. Första maj är ju internationell " arbetets dag" också här.

Men  idag är tv-bildernaockså fyllda av presidentvalskampanjen - Sarkozy på piedestal på Place Trocadéro med hela Paris och Eiffeltornet som fond och 200.000 supporters viftande med franska flaggor. Och utmanaren Hollande på annan plats med samma uppslutning. Nu är det bara fem dagar kvar till slutomgång i presidentvalet och trots att att siffrorna pekar på en missnöjesvald socialist vet man inte vad som händer. Analyserna duggar tätt och med spänning ser vi fram mot direktsänd diskussion mellan de båda kandidaterna om några dagar innan det hela avgörs.

Det är dramaturgi i det franska valet och väldigt intressant att följa även om många fransmän, trots stort valdeltagande väntas rösta blankt eftersom de inte gillar varken den ena eller den andra.

Enkelt men gott. Utflykt till Chez Doudou

Tillsammans med svenska goda vänner gör vi en utflykt till en liten by några mil norr om oss. Byn, som heter Carnoules, är egentligen inte känd för någonting mer än att den på sin tid var järnvägsknut. Lite sömnigt ligger den där, omgiven av vinodlingar och med några tomma, typiskt franska små bygator som vi kör på medan vi letar oss fram till vårt mål.

Varför tar vi oss hit? Jo, för att jag då och då surfar runt och försöker hitta lite annorlunda utflyktsmål, inte minst när det gäller att hitta genuin provencalsk "husmanskost". Jag ramlar över byns restaurang som ligger mitt emot järnvägsstationen. Den är över hundra år och har varit hotell och restaurang lika länge även om hotelldelen ligger nere nu. "Det är för mycket papper och administration att sköta", säger Madame.

Nuvarande ägare har drivit restaurangen i över 30 år. De som var före dem drev den under båda krigen, också i många år. Den heter "Chez Doudou" - hos Doudou (som egentligen är barnspråk för snuttefilt/gosedjur) och är av rustikt och enkelt slag. Här får vi precis det vi letar efter. Genuin atmosfär, jättevänligt bemötande och restauranghunden förs genast fram för att hälsa på Dessi som får vattenskål och många klappar av både servitris och lunchgäster. Lite nyfiket blir vi betraktade - det är nog inte många turister som  brukar stanna till här.

Men det är faktiskt tur att vi har reserverat för det blir strax fullt efter klockan tolv. Och priserna är verkligt facila. "Madame Doudou" lagar själv allt och det känns att detta är verkligt hemlagat - det är som att sitta hemma hos någon och bli bjuden på mat. För 11€ kan man få en trerättersmåltid inklusive bordsvin och kaffe men det är lite f ö r  mycket "tripes", dvs inälvsmat och kokta fårfötter för vår smak. Den ensamme mannen vid bordet som verkar vara daglig stamgäst äter just sånt och verkar tycka det är gott dock.

Vi går upp till 14€-menyn och får för det en hemlagad fiskpate med räka, sallad och majonnäs. Huvudrätten är underbart god och mjäll  lammstek med stekt potatis och parmesangratinerad kokt endive. Det ser inte så mycket ut för världen och uppläggningen är långt ifrån den fina världens men åh, så gott det är. Makens efterrätt är en av favoriterna - Iles flottantes - flytande öar. Dvs friterade äggvitebollar som flyter runt i god vaniljsås.

Till det hela serveras traktens goda bordsvin i enkla flaskor och lika mycket vatten till det. Det är inget tjafsande om årgångar eller annat, bara vanligt gott och enkelt vardagsvin. Vi har blommor på bordet, bomulllsdukar och riktiga servietter och en otrolig service - det kommer rara flickor och ordnar för oss på bästa sätt.

Vi får klart för oss att fredagar är bästa dagen att komma men då måste man absolut reservera bord. Varannan fredag serverar Madame sina Moules Frites, musslor med "påmmes" och varannan fredag är det favoriten "Aioli", en fisk, skaldjurs-, ägg och rotfruktstallrik med mängder med vitlöksmajonnäs. Helt otroligt gott och en av våra favoritmåltider härnere.

Vi ska luska ut när det är fredagsaioli-dags igen. För då åker vi till Carnoules och äter en trerätters med vin och kaffe för 14€ - cirka 125 svenska kronor. Helt oslagbart och mycket prisvärt också härnere. Så kul kan man ha en vanlig vardag i Provence!