De blå bergens land...

...bor vi i. Här i kvällsljus uppe vid vår favoritvingård där vi strax ska äta "barbeque géant" - jättegrilltallrik.

Omgivningarna här är bedövande vackra, värdfolket generöst och vänligt, maten hemlagat provencalsk och jättegod. Försiktigt överger jag lite av min skonkosthållning och prövar små snittar, lax- och musselröra till förrätt och sen grillad lammkotlett med bakpotatis. Mums!!

Lavendelskörd

Allrakäraste syster T med man är i Provence hos oss. Sista dagen ägnar vi oss åt lavendelskörd. Häcken med de överblommade doftande blomstren skärs ner och vi tar nogsamt hand om allt. Syster T klipper och tar hand om frön för senare inläggning i små linnepåsar - destination garderober och linneförråd. Jag ordnar vackra buketter för torkning och upphängning kanske i badrum eller små toalettutrymmen.

Hälften av skörden går till Sverige med flyg idag och det doftar helt underbart från resväskorna. Dessi är med i hela proceduren och luktar lavendel resten av dagen!

Fransk familjelunch

Ibland i vårt sydfranska liv blir det riktigt franskt. Som nu, när dottern kommer med sin franske man och svärmor och det halvfranska barnbarnet. Vi bidrar till storfamiljen med oss själva och gästande skånesyster med man och vi blir ganska många runt bordet en härlig lördagseftermiddag där vi äter provencalsk tre- och fyrarättersmåltid under några timmar.

I centrum för allas uppmärksamhet under de skuggiga fikonträden i 25-gradig lagom värme är förstås barnbarnet lilla G. Två och ett halvt år och just nu fokuserad på nycklar och deras funktion. Han öppnar och stänger allt - "Fermer - ouvrir". Och öppnar gärna munnen också när det serveras hamburgare på franska ("steak haché") och mormors chokladmousse.

Provencemat igen

Vi tar med besökande amerikasyster till våra närliggande restauranger. Jag prövar med små smakbitar och väljer fisk som är tillåtet. Först den "signerade" pinfärska forellen som serveras på hängbro över den svalkande floden på gourmetrestaurangen i vår lilla by. Sen saffransmarinerade färska musslor, svärdfisk och för make och svägerska milt och mört lamm. Efterrätt blir en crème caramel, här smaksatt med anis. Lite annat än sjukhusmaten. Yum!!

På benen igen

Jag är hemma från sjukhuset sedan en dryg vecka och har precis slutat äta min starka antibiotika som har varit en riktig hästkur på över 14 dagar. Hemma väntade välkomstbukett från min mamma - titta så vackert de franska fleuristerna binder blommorna. En riktig Van Gogh-bukett med solrosor som fortfarande står sig fint.

Man blir något matt i benen av att hålla sig i säng och i stillhet och inte kunna äta riktig mat heller. Det har varit dietvarianter utan fibrer och först nu är det dags att äta som vanligt igen. Lite har jag prövat, det framgår av nästa inlägg. Vi har haft makens amerikasyster (sjuksköterska så det har känts betryggande) på besök en vecka och då blir det de sedvanliga restaurangbesöken för att avsmaka de provencalska rätterna.

Sommar är lika med besökstid. I övermorgon kommer min syster och svåger och sen blir det dotter med familj, systerdotter, väninna och till sist mamma med man. Bloggandet får ta lite paus då och då men rapporter om det sydfranska livet kommer ändå. Från behagliga temperaturer strax under 30 grader har vi idag mulet, fuktigt men med behövligt regn. I morgon skiner solen igen!

Franska moln

Märkiga bomullstussemoln uppenbarar sig på vår franska himmel. Fint!

Nills 'Ållgerssån

Näst sista kvällen på det franska sjukhuset är det en jätterar och trevlig sköterska som har nattpasset. Medan hon pysslar med mitt dropp och ger mig kvällsmediciner säger hon sen lite ivrigt: "Madame, ni är från Sverige eller hur?"

Och när jag svarar att så är det ju säger hon: "Jag kan två saker om Sverige. IKEA och Nils Holgerson". Det sista uttalar hon som i rubriken. Jag blir alldeles paff. IKEA vet man ju att alla känner till men Nils Holgersson? Den gamla sagan av gamla Selma Lagerlöf, hur sjutton kan hon veta något om den?

Engagerat berättar hon då att i hennes generation, fransmän som nu är mellan 30 och 40 år, växte upp med en speciell tecknad tv-serie för barn som hette "Nils Holgerson dans le pays sauvage". Nils Holgerson i det vilda landet, ordagrant översatt. Detta var hennes favoritprogram och hon berättade livfullt om den lille pysens olika äventyr under resan på gåsryggen genom Sverige.

Hon sa också stolt att hon lyckats få tag i en cd med hela den franska serien och nu lät sina egna barn titta på den. Och de tyckte att det här var lika exotiskt och spännande som hon själv. Och så sa hon stolt: "Och min äldsta son heter Nils, döpt efter seriefiguren".

Kan man tänka sig så märkligt. Jag undrar ju förstås sen vad det är för intryck unga fransmän kan ha fått av Sverige genom den här serien? Är det därför så många faktiskt ger en bild av att det är mörkt och mycket KALLT men också mycket vackert? Samtidigt har de dålig kläm på var Sverige ligger - de flesta börjar prata om de norska fjordarna eller isländska vulkanutbrott när hemlandet kommer på tal!