tisdag 20 juli 2010

Klart för avfärd

 


Så småningom hägrar de här vackra skånska bokskogarna dit vi nu längtar. Det lär ta ett par dagar men igår fick vi klartecken att börja köra mot Sverige.

En mycket barsk och sträng doktor (de är inte alla glada och vänliga), men effektiv och kunnig förklarade att maken egentligen skulle tagits till sjukhus för observation i lördags och att kompletterande undersökningar behöver göras. Men det kan vänta till i september då vi är tillbaka.

Stränga order att köra försiktigt och ta många pauser. "La Suède, c'est ne pas le bout du monde quand même" - Sverige är ju inte världens ände ändå tyckte han. Och la till "C'est ne pas le désert, non plus". Ni åker ju inte till en öken heller.

Vilket det faktiskt känns som här med denna eviga hetta. Det lär vara varmt i Sverige också och inte minst i det Europa vi nu ska ta oss igenom.

Nu börjar trots allt husbilsäventyret om än något försenat. Hur det blir med bloggmöjligheterna under resans gång vet jag inte alls. Tidigare har vi alltid bott på hotell när vi har kört och där kan man ju koppla upp sig. Nu blir det okända övernattningsplatser!!

Till alla kära bloggläsare säger jag därför tills vidare: A bientôt - et bonnes vacances! Vi ses snart igen och skön semester till alla önskar Monet med man och hund!
Posted by Picasa

söndag 18 juli 2010

EKG och franska läkare

 


Det har varit mycket med hjärtundersökningar under det senaste året. EKG-pappren hopas i mannens journal - den som förvaras hemma, till all lycka.

Så skulle det vara i Sverige också tycker jag. Man får alla sina provsvar och läkarutlåtanden, röntgen och scannerbilder med sig hem efter undersökningarna. Det har blivit en stor mapp men allt finns där, inte hos olika doktorer och sjukhus som i Sverige utan hemma hos patienten.

Vilken tur alltså att vi hade sista EKG-utdraget från i juni hemma igår när den unge läkaren från SOS Médécins kom hem, en timme efter mitt samtal dit.

Jag måste igen prisa den franska läkarvården och hela systemet. Istället för att ringa 15 (motsvarande 112)och få hit ambulans med brandmän, municipalpolis och SAMU, dvs själva läkarna, blev jag rådd att ringa SOS Médécins, en organisation med ambulerande akutläkare som är öppen hela dygnet, varje dag året runt.

Man får tala med sköterska som sedan kopplar vidare till läkare som ställer frågor och gör en medicinsk bedömning per telefon. Det är annat än Vårdupplysningen i Sverige som består, i och för sig av erfarna sjuksköterskor, men som oftast säger - blir det inte bättre, åk in akut.

Här säger läkaren: det låter inte bra, han är hjärtpatient med kraftiga kräkningar, ni kan stanna hemma men håll honom under uppsikt och vi är där inom en timme. Och då har den här delen av organisationen ett mycket stort distrikt att bevaka, som halva Skåne ungefär.

Efter en timme står en ung, (vacker hinner jag notera:-), kompetent läkare i vårt sovrum och gör allt som ska göras. Tar EKG, lyssnar, tar puls och kontrollerar det som behövs. Efteråt sitter han och jag tillsammans, han jämför dagens EKG med det som tagits för några veckor sedan, skriver ut mediciner mot kräkningar, diarré, magknip och illamående. Jösses, inte har vi såna mediciner i Sverige?

Och säger ifrån om vatten, vila och kardiologkontakt på måndag och utdelar reseförbud innan detta följts upp. Men lugnar samtidigt och säger att läget är under kontroll men vid minsta förändring är det ambulans till sjukhus som gäller. Och, om allt är OK i veckan att vi mycket väl kan ta vår "kammping kaar" och köra till Sverige i lugna omgångar som det är tänkt.

Makens förmaksflimmer går spontant över senare under kvällen. Vilken lättnad!! Och idag har det ätits fisk till lunch och allt har gått bra. Nu återstår att se om vi kan ordna kardiologkontakt samma dag vi ringer, dvs i morgon. Så som det fungerar härnere skulle det inte förvåna mig! Tills dess häckar vi inne i vårt 20-gradiga hus och konstaterar att eftermiddagstemperaturen idag är på väg upp mot 37 grader!
Posted by Picasa

lördag 17 juli 2010

Andra vyer

 

 

 


Idag skulle vi suttit i husbil och sett framför oss franska motorvägar. Men det blir inte alltid som man tänkt. Mannens hjärta krånglar igen - det har varit akutläkarbesök, EKG och viloinstruktioner och bud på ambulans igen om det blir värre.

Och på måndag ska jag försöka ordna tid hos kardiologen för vidare uppföljning. Då är det här trista väntrummet man får sitta i.

Den här gången var vår Sverigeresa ordentlig planerad med alla besök och olika stopp längs vägen. Nu är det bara att boka av och så får vi se om vi kommer iväg. Och när. Här i Provence kan man inte vara ute längre på dagarna, det är fullkomligt kokhett. Men vi har tur som har klimatiserat hus. Så det går ingen nöd på oss och vi har svenska grannar till hjälp om det behövs.

Utanför huset står den stora husbilen helt färdigpackad och bara väntar! Vi får se vad som händer.
Posted by Picasa

torsdag 15 juli 2010

"The camping car"!

 

 

 

 


Camping car, på franska uttalat: kammping kaar. Så heter vår husbil härnere. Nu står den utanför huset och tornar upp sig. Maken stuvar och fixar och donar med backkamera och gps. Kollar gasolen och beräknar stuvutrymmen. Det är säkert 50 grader varmt i bilen och det är för mycket för mig.

Jag grejar inne i det klimatiserade huset med packning och bockar av listor. Mat, kläder, lakan, handdukar, mediciner, hundprylar för att inte tala om de egna och hundens pass och vaccinationsintyg, kartor, adresser, telefonnummer, datorer, dvd och cd, kamera och så kartongvis med rosévin till svenska vännerna förstås. Och olivolja från byn och lavendel och tvålar och ett litet minikontor. Presenter till barn och barnbarn och mail till väninnan som ska ta hand om huset. Och till franska C som ska städa och sköta om annat medan vi är borta.

I morgon är sista packdagen. Sen ska huset stängas, fönsterluckorna stängs, krukväxterna samlas ihop i det enda ljusa utrymmet. Inte glömma paraply och regnkläder vilket är lätt hänt när man pustar i 35-gradig värme. Vi ska ju till Sverige, gummistövlarnas förlovade land. Det gäller att komma ihåg allt. "Quand on est parti, on est parti", säger Monsieur L. min franska sjukgymnast som ger min onda rygg en sista omgång idag. "När man har åkt har man åkt". Jo, så är det ju. Det är ett år sedan vi senast var i Sverige och trots resfebern känns det roligt att komma tillbaka.

I mer än sex veckor ska det här bli vårt lilla minihem. Första anhalt på lördag ligger bara 45 mil bort, en bokad campingplats utanför staden Lons les Sauniers i nordöstra Frankrike. Sen blir det en halv kördag och stopp i två dagar i Luxembourg där lilla barnbarnspojken bor med sin mamma och pappa.

Hur det blir med internetuppkopplingar och bloggande får vi se - går det så går det. Om en vecka är vi i landet Skåne hos familjen där. Det blir ett äventyr med denna husbil, det är premiärtur för oss och går allt som det ska är vi tillbaka i vår sydfranska by igen i slutet av augusti. Då har den rullat mer än 600 mil!
Posted by Picasa

onsdag 14 juli 2010

Disco i byn

 

 

 

 


Bilderna får tala för sig själva. Här är det discodunk på HÖG nivå. Hela byn gungar till långt in på natten. Helt otroligt härligt!!
Posted by Picasa

Barnen i byn

 


Åh ett sånt underbart kort jag tog igår. Ibland blir man bara alldeles glad när kameran töms. Idag, den 14 juli är det Frankrikes nationaldag. Det firas med pompa och ståt och hela förmiddagen har jag tittat på parader, flyguppvisningar och fallskärmshoppare som landar på Champs Elysées framför presidenten.

Men igår, DÅ var det fest i byn igen. Hela platsen framför kyrkan, mitt i byn var fylld av middagsätande bybor. Trerätters; först en Pistou, en provencalsk grönsakssoppa med ingredienser som tomat, basilika, vitlök, bönor och haricots vert och lite kött. Efter det olika "farcis", färsblandningar som läggs i aubergine, potatis, tomat och squash. Och så den frestande "semlan", La Tropézienne efter det. "Vin à discrétion" vilket betyder hur mycket vin man vill. Fast ingen dricker för mycket och det är lika mycket vatten som vin till maten.

Och så efter klockan elva på kvällen, "Bal" med DJ. Och vilken "bal" sen. Först lite eldig tango för de äldre. Fransmännen är dansanta, ingen är nöddbedd, här går man upp och dansar runt som i det värsta "Let's Dance". Det är fullkomligt underbart, smittande och medryckande och när det är dans i byn är det inga smäktande franska ballader utan så småningom rena rock'n-rollen till långt in på natten. Och twist och gamla dansen Madison dansar alla - det är bara att kasta sig in bland alla som tar amerikanska line-dance-steg och försöka följa med.

Vilket DRAG vi har i byn, det är inte klokt. Maken och jag struntar i ryggont och ömmande knän och far runt i bugg och piruetter så svetten lackar. Alla har kul. Också bybarnen. Så här söta var de när de samlade sig en stund efter allt spring framför kyrkväggen med den fina målningen av Louis XIV som får besök av Richelieu och musketören d'Artagnan.

Mera byfestbilder kommer!
Posted by Picasa

tisdag 13 juli 2010

Bildgåtelösning!

 


Tack för alla infallsrika förslag! Och som vanligt är det första gisserskan som hade rätt. Grattis Love, Literature and Gardening.

Några var ju nära med mattema som smördekoration och farfalle. Men så här ser det ut när byns gourmetrestaurang serverar sina ostskivor. Vackert naggade i kanten och japanskt fingerfärdigt hoprullat till vacker och god munsbit.
Posted by Picasa