Fransk-svensk kyckling med tillbehör

Färsk fransk spenat övergår i gräddstuvad dito och grönsaksgratängen får puttra färdigt i ugnen.

Många svenska vänner frågar oss: vad GÖR ni egentligen därnere i Frankrike? Och jag svara som min faster som bott härnere i 30 år: samma sak som ni gör hemma. Man städar, bäddar, går ut med hunden, betalar räkningar, kollar internet, lagar mat, träffar vänner. Åker på utflykter (mera i början än nu), tar emot gäster, pratar med grannarna. Åker och handlar mat, går till frissan och doktorn. Tittar på tv. Vanligt vardagsliv handlar det om - vi bor ju här nu sedan över ett år och är inte längre "turister".

Nu kan vi dessutom koppla upp oss till SvtPlay och via datorn kolla på Spåret på stor-tv i vardagsrummet om vi har lust. Om det inte vore för bristen på snö och minusgrader kunde vi leka att vi vore i Sverige.

Ibland, i nattdrömmarna blir jag lite vilsen - var är jag? Men är mycket nöjd när jag vaknar i mitt sovrum i vår sydfranska by. Som en av våra svenska grannar uttryckte det när vi talade om vår flytt från Sverige hit till Frankrike: "Det har på alla plan överträffat mina förväntningar". Just så är det!

 
 
 
 

Västerbottenkyckling, del 2

Min blivande västerbottensostgratinerade kyckling har nu marinerats ett par timmar i olivolja, salt, peppar, färsk hackad rosmarin från trädgården och (inte citron som Bert gör) lite japansk soja. Dags att bryna filéerna i en blandning av franskt "Président-smör" och olivolja.

Under tiden förbereds stuvad fransk färsk spenat (som maken hävdar att det är, jag tycker det ser mera ut som mangold?). Och istället för Berts "improviserade palsternackskompott" som känns väldigt avancerad, tager jag också vad jag haver och gör en grönsaksgratäng på squash, purjolök, tomater och några champinjoner. Fransk grädde och riven emmentaler. Och det hela är helt enligt LCHF-tanken, nästan inga kolhydrater men fett och protein så som det är godkänt.

I morgon kommer "Brutus" som gillar sån kost med man hit på lunch och då serveras det hela enligt Berts förslag tillsammans med svarta linser (som också fanns hemma) och en "naturell blandsallad". Och ett gott vin förstås. Det är söndag och vi ska sitta några timmar tillsammans och bara äta länge och gott.

Min stuvade spenat fick för mycket "fleur de sel" och känns salt. Bert smakar av med socker på mormors vis. Jag är inte van vid det - någon som vet hur man häver för salt smak?

Christina frågar efter receptet. Jag vet inte hur det är med copyrighten på sånt, behöver nog fråga Ögonblick i norr först tror jag?

Vi har verkligen inte särskilt djuplodande problem i vår sydfranska by för ögonblicket vilket känns väldigt skönt!

 
 
 
 

Västerbottenkyckling från norr till söder

Den eminente matlagaren "Ögonblick i norr", Bert i Luleå, skickar mig sitt recept på kycklingfilé, marinerad i rosmarin och bakad med västerbottenost.

Som jag precis råkat få västerbottenost från tillrest svensk granne och har buskar med rosmarin i trädgården och olivoljan flödar måste jag ju bara tillaga samma måltid. Här är början - kycklingfiléerna får nu dra åt sig smaker i olja till i morgon.

I mitt sydfranska kök är det nu för en gångs skull svenska som gäller. Såväl på osten som på matkassen från Hemköp. Det känns lite konstigt faktiskt.

 
 
 
 

Franska hemlösa

Debattprogrammet C'est dans l'air tar igår upp två aktuella problem: De franska uteliggarna och situationen kring svininfluensan (eftersom Frankrike nu säljer ut sitt vaccin till andra länder)

Rubriken på programmet är "Qui sont les SDF" - vilka är de utan fast hemvist (Sans Domicile Fixe)?. Jag varken kan eller noterade siffror och annan statistik men läste någonstans att bara nu i vinter har 300 hemlösa frusit ihjäl. Och antalet ökar dessutom och det är detta programmet handlar om. Vilka de hemlösa egentligen är.

Och när jag lyssnar tycker jag mig känna igen bilden också från Sverige. Förr hade man härnere mera de klassiska "clocharderna", uteliggarna som på något sätt själva valt att stå utanför samhället men ändå klarade sig. Lite som våra klassiska A-lagsgubbar. Här i Frankrike struntar man inte i de som står utanför. Det finns, precis som i Sverige olika härbärgen och många frivilligorganisationer som ser till att de hemlösa har olika tillflyktsorter och får hjälp/mat/tak över huvudet i akuta situationer.

Men ett nytt inslag är att många av de hemlösa idag också är psykiskt sjuka. Jag vet inte om Frankrike haft samma reformer som i Sverige när det gäller vård av psykiskt sjuka men uppenbarligen finns många schizofrena och psykotiska människor ute på gatorna. En situation som inte förbättras av att de ständigt lever under hot och måste värja sig och sina fattiga ägodelar från andra. Också på de olika härbärgena förekommer överfall, stölder och våld så många av de hemlösa föredrar av det skälet att sova på gatorna.

De nyaste grupperna av hemlösa är dels unga arbetslösa människor, dels människor som faktiskt har arbete men är så lågavlönade att de aldrig någonsin kommer i närheten av att kunna betala en egen bostad. Den pågående krisen har dessutom försatt många i både arbetslöshet och ekonomiska svårigheter så situationen är allt annat än bra. Frankrike brottas dessutom med en invandrarsituation långt värre än t.ex den i Sverige och klasskillnaderna är påtagliga.

Men även en "vanlig" fransman riskerar att hamna på gatan. En skilsmässa och att bli av med jobbet kan resultera i vräkning och stora svårigheter att sen komma tillbaka till jobb och tak över huvudet igen.

 
 
 
 

Sydfransk trädgård i eftermiddagssol

Långt från svensk vargavinter sitter jag i lä i min sydfranska solstol och läser i den strålande solen. Träden har fällt de flesta av sina löv men det är fortfarande lika vackert med stammarna och bergen som bakgrund när jag tittar upp från min bok.

Dessi springer fram och tillbaka mellan leksakerna i vardagsrummet och löven på gräsmattan. En och annan katt på tomten får skäll och hon håller noga koll på vem som går utanför på gatan och voffar på dem genom häcken. Vi har en lugn och fridfull trettondag!

 
 
 
 

Trettondag i min franska trädgård

Rapporterna från olika delar av Sverige talar om verklig v i n t e r. Mellan 20-30 minusgrader och kanske mer, lite beroende på var man befinner sig. Jag får verkligen anstränga mig för att känna efter hur det skulle kännas.


För så här ser det ut hos oss: Plus elva grader, sol från klarblå himmel, lä på terrassen och därmed en sol- och lässtund i solstolen. Hussen blåser löv till Dessis oerhörda förtjusning, hon försvinner bland de virvlande löven, hoppar och skuttar och försöker fånga dem i luften. Jag sitter utan jacka, i bara tröja och försöker koncentrera mig på Jan Guillou. Det går inget vidare, just den här boken lyckas inte fånga mitt intresse alls.

alt=''style='clear:both;float:left; margin:0px 10px 10px 0;' /> 

Jag blundar istället och lyssnar på vårfågelsången. Det kvittrar överallt i våra buskage och fladddrar lite av snabba fågelvingar. Häromdagen såg jag en pytteliten fågel som fladdrade med vingarna som en geting, stod och hovrade som en helikopter. Det måste absolut ha varit en kolibri av något slag - annorlunda var den iallafall.

alt=''style='clear:both;float:left; margin:0px 10px 10px 0;' /> 

Nu är klockan snart fyra på eftermiddagen. I Sverige borde det nu vara vintermörkt men kanske ljust ändå med tanke på all snö? Här skiner solen fortfarande, det är bara att lapa i sig av ljuset!

alt=''style='clear:both;float:left; margin:0px 10px 10px 0;' /> 
 

Julslut

Nu återgår livet definitivt till det vanliga. Idag har vi packat ihop julen, tagit ner allt pynt, klätt av granen och släckt adventsstjärnan. Lika roligt som det är att pynta till jul, lika skönt är det när allt är borta igen. Inte en enda liten tomtenisse kikar fram och huset känns med ens stort och luftigt.

Det enda som påminner om de gångna helgerna är julstjärnorna, de röda och den vackra crèmefärgade som får stå kvar till de vissnar. Och så en amaryllis som vi hittade sent i en affär och som börjar slå ut nu först i dagarna.

Ikväll ska vi äta middag hos svenska grannarna i området. Jag gick en liten lov i min "vinterträdgård" för att se om jag kunde få ihop till en liten gåbortsbukett. Minsann blommade inte en del av vår häck med vita vackra klasar och det växer andra vintergröna buskar som man kan norpa några kvistar av. Murgröna slingrar sig runt en av ekarna och silvereken växer i rabatten. Och så lite doftande rosmarinkvistar instucket i alltihop. Riktigt fint blev det - jag känner mig som en liten amatörflorist!