Julstämning

Vi börjar faktiskt känna av både julstämning och med den förstås också en begynnande stress. Resan till Sverige ska förberedas på olika sätt. Vinterdäck på eftersom mellaneuropa på olika sätt kan drabbas av snöoväder, det har vi sett inte minst de senaste dygnen. Bilen kollas, vänner ombeds hjälpa med post, hustillsyn och blomvattning. Dagar planeras in för möten med familj och vänner.

Men medan vi pysslar med våra franska julklappar gläds vi också åt stämningen här hemma med svenska kronljus och franska julrosor i brist på svenska julstjärnor.

Små tomtar hittar vi också bland gömmorna och minsann: denna lapptäckessydda tygskylt med ordet för jul på franska: Noel.

Jag blir rörd. Den här fick jag av en amerikansk kollega när jag arbetade i det stora internationella företaget med huvudkontor i Kalifornien. Vi blev goda vänner, jag bodde ofta där när jag var över och arbetade och en jul skickade hon mig det här hemsydda verket. Varför hon skickade mig detta just på franska har jag alltid undrat över. På "riktig" franska stavas ordet: Noël men prickarna saknas på min amerikanska skylt, det är det som också är så rörande.

Nu, över 25 år senare sitter den som en påminnelse om andra tider, andra världar i ett av mig ägt franskt hus. Månne var hon synsk?

Yess!! Försäkringskassan!

Äntligen! Efter allt bök med blanketter och myndigheter i Sverige och Frankrike kom det efterlängtade beskedet idag!

Vi har fått våra franska socialförsäkringsnummer och i väntan på våra "carte vitale" en "attestation" som visar att vi är berättigade till sjukvård på samma villkor som de franska medborgarna.

Återstår att välja husläkare. Vi har två i byn, det vore ju praktiskt om någon av dem var bra och trevlig. De nås på tre minuter och här görs hembesök om det behövs så vi får gå på "studiebesök" efter jul.

Men nu slipper vi oroa oss för höga utlägg om någon blir sjuk och kan glädja oss att gå på svensk glöggfest dessutom!

Raclette

Nu blir det mera mat. Med vännerna på middag, invigning av "nya" huset, serveras lättlagad raclette.

För den som inte vet vad detta är så ser ni att man fyller ett fat med olika sorters charkuterier, lägger färdigkokta potatisar på värmning på själva raclettejärnet, det runda svarta mitt på bordet. Under potatisarna finns små skopor som läggs på upphettade slingor. I skoporna lägger man själva racletteosten som finns att köpa färdigskivad.

Den får sedan sakta smälta och hälls sedan flytande över potatisen. Till detta har man tillbehör som oliver, små cornichoner och syltlök.























Jag tror att detta ursprungligen är en schweizisk rätt - de med sin fondue bland annat - men här i Frankrike äts den också. I butikerna finns till och med färdiga blandningar av olika sorters skinka, korv och färdigskuren ost.

Mycket kalorier säkert men väldigt gott! Och trevligt med allt pysslande med olika ingredienser vid matbordet. Lite goda röda eller rosa viner till som synes och vi hade en god och trevlig festmiddag mitt i veckan!

Notera julduken med guldstjärnor. Lite stämning har vi lyckats skapa.

Anka till Christina

Till en av mina bloggläsare, Christina, som efterlyser bild på fransk anka. Här är ett smakprov från en fin liten kokbok jag nyligen köpt: "Aimer la cuisine de Provence".

Skickar med receptet också, det är ganska lättläst och det hela verkar inte svårt att tillaga. Om man nu får tag i låren förstås. "Cèpes" har jag lärt mig är Karl Johansvamp.

Personligen tycker jag att det ser lite läskigt ut med fågel-FÖTTERNA men fransmännen är inte kinkiga, det vittnar ju inte minst den gräsliga andouillette-korven om, den som Elisabet tror att hon skulle äta. Korven vars innehåll är komage och tarmar och som luktar därefter. Brrrr.

Men den här ankan blir nog god! Det kommer fler recept så småningom när jag själv hunnit med att provlaga dem.

Fransk välgörenhet

Vad har de här unga franska skönheterna med välgörenhet att göra? Jo, i helgen begicks en stor fransk välgörenhetsinsamling, Téléthon. Aktiviteter överallt, sändningar i alla tv-kanaler och det samlades in mängder med euros. Till förmån, den här gången, till barn med genetiska sjukdomar.

Vi har lärt känna ett par i vår grannby. Han är vice borgmästare minsann och hon har varit ansvarig för kulturdelen i kommunen. Det kom en fråga om vi hade lust att komma på en apéritif hemma hos dem och sen följa med på den efterföljande byfesten.

Såklart vi ville. Evenemanget begicks i det lilla lokala Folkets Hus, halva byn var där inklusive storborgmästaren och hans sju vice diton. Maten var lagad av lokala förmågor, hemlagad fransk husmanskost med rödvinsdoftande köttgryta och god fruktsallad. Rött och rosé-vin i kannor, allt gott men enkelt. Man betalade 10 euros och överskottet gick alltså till denna insamling. Vi blev vänligt hälsade på av alla, våra franska vänner visade stolt upp sina "amis suèdois"!

Och kvällens begivenhet var en mannekänguppvisning av traktens unga. Här är de raffigaste flickorna som rev ner mest applåder från "gubbarna". Alla var otroligt duktiga och det märktes att de tränat mycket, de gick som på den värsta parisiska catwalk allihop, också de yngsta.

Sen spelades det musik och alla började dansa. Medelåldern säkert 60 plus men de flesta var dansanta och rockade så småningom loss till både Elvis och Jerry Lee Lewis. Det sista var väldigt konstigt, man har ju sina egna mycket älskade artister här, typ ikonen Johnny Halliday, men de lös med sin frånvaro.

Klockan elva var evenemanget över, alla kindpussade på varandra och storborgmästaren sa återigen att vi var så väldigt välkomna till hans del av detta land. Det är många från norr som flyttar hit sa han. Vi har många holländare här:-) Hur det står till med fransmännens geografikunskaper kan man undra. Fast de flesta känner faktiskt till Sverige och många har varit där och tycker att det är fantastiskt vackert. Men med mycket snö.

Ja, det var en riktigt urfransk kväll, en sån man bara kan önska att alla som kommer invandrande till nya länder får uppleva!

Alerte Orange

Tredje söndagen i advent är det busväder i södra Frankrike. I mellanfrankrike är det ännu värre. Där är 70.000 hushåll utan ström och det är snökaos - bilderna från dikeskörningar och bilköer kunde vara hämtade från ett snöigt Sverige. Usch, det här partiet skall vi köra igenom på väg till svensk jul om en vecka. Måtte det värsta ha smält bort tills dess.

Här vid kusten är det annat väder som gäller. Syns det på bilderna hur det regnar? Regn är liksom bara förnamnet, det fullkomligt vräker ner, skyfallsliknande. Och vi har inte stuprännor på huset så det rasar vatten från taket och skvätter på fönster och altandörrar så man kan inte sticka ut näsan utan att bli sjöblöt.

Åskar gör det också, det blixtrar och dundrar bland bergen och elen kommer och går. Goda vännerna som skulle kommit på middag ikväll vill stanna i sin hamn och se vad som händer med båt och annat. Det blåser stormvindar, man har varnat för fyra meter höga vågor på sina ställen och det är högvatten, vattnet når nästan över kajkanten. Folk varnas för att ge sig ut med tanke på blåsten och nedfallna träd.

Så vi ställer in och väntar på bättre tider. Och i väntan på det lägger maken sin spindelharpa på datorn. Och jag lägger mig i sovrummet med en god bok, tittar ut på mina vackra gula ekar och är glad så länge vi har ström i huset.

Vardagsfransk mat

Vill ni se hur vanliga franska matvaror kan se ut? Här är några smakprov. Köttfärsen är grövre mald än i Sverige. Det skrivs noggrant att detta är franskt nötkött och inget annat. Säkert ett resultat av galna-ko-sjukan. Den uppmärksamme ser att 400 gr kostar cirka 4 euros. Har inte en aning om kilopriset på köttfärs i Sverige längre men tycker att det är överkomligt med cirka 40 kronor för ett halvt kilo. Detta skall tillsammans med god, färdigkryddad blandfärs med vitlök och provencalska kryddor bli en paté lite senare ikväll.


Så här danskt röda ser varmkorvarna ut. "Korvar från Strasbourg" kallas de. Undrar varför men Strassburg som det ju hetat också ligger nära Tyskland, kanske är det därför?


Sen kommer smöret som visst används här också även om mycket steks i olivolja. Det är inte lika salt som i Sverige och är väl just därför nyttigt kantänka. President heter det också!

Och så har vi den varmrökta laxen från Capitaine Cook. Av någon anledning kallas all lax för norsk - antagligen för att det är helt sant. Jag tycker förstås att gravad eller rökt lax känns ursvenskt och vi köper ofta detta. (vill man kan man köpa färdig gravlaxsås på närbelägna IKEA i Toulon). Laxen är mycket god, färdigskivad, precis lagom i smak och konsistens. Men så har den aldrig varit fryst heller står det: "Jamais congélée"