Kyrkan i Kiruna

...eller är det ett svenskt pepparkakshus? Nej, en modell av den vackra kyrkan förstås.

Aldrig i min dag att jag sett en liknande kyrka. Vacker, speciell, med fönster och belysning som skimrar. Jag blir helt betagen, det kommer mera bilder som visar detta.

Kanske beror det på att jag redan nu vet att min farmors pappa i så hög grad var involverad i denna byggnads tillblivelse?

Och hur ska det GÅ?? Om man nu måste flytta hela Kiruna stad. Klarar man att ta med sig världens vackraste kyrka?

Hus - i Provence?

Nej, det är klart det inte är. Även om det här också byggs hus tätt ihop och med olika utseende och i milda pastellfärger.

På fleras begäran så varvar jag lite sydfranskt med det nordligaste nordliga: Kiruna.

Varför detta kvarter, varför dessa hus?

Jo för att gatan är uppkallad efter min farmors pappa, han som var Hjalmar Lundbohms högra hand och närmaste man när Kiruna byggdes upp. Bengt Lundgren, överingenjören som hans titel var.

Jag ser på svensk tv på min dator att det är över trettio minusgrader idag i norra Sverige. Här har vi tolv plus och faktiskt strilande, trist regn. De här bilderna är tagna för fyra år sedan vid mitt första besök i släktstaden Kiruna. Det är september, solen skiner och det är vackert, vackert häruppe. Men KALLT. Frostnätter och isskrap på bilrutan. Är man inte van vid som "sörlänning" i den milda höstmånaden september!

Färdigskördat

Druvorna är sedan länge bortplockade och årets första vin har redan provats. Knotiga och ömt omhuldade står de här, de gamla stockarna som vårdas av familjer som varit vinmakare i generationer.

Varje vingård har sina traditioner, sina "hemliga recept", sin speciella blandning av de olika druvsorterna. Huvudproduktionen är rosévin, den sorten som man inte kan köpa på Systemet i Sverige. Där finns bara den röda hallonsaften, inte detta svala, lätta, ljusa vin. Så typiskt Provence.

Sämre arbetsplats kan man ha!

I vinmakarens trädgård

Vi åker till en av favoritvingårdarna för att fylla på förrådet. Här har man redan börjat förbereda julens presentförpackningar.

Och apelsinträdet fullkomligt dignar av frukt i decembersolen. Blommorna frodas i utekrukorna. Det är en konstig blandning av höst- och vinterkänsla men med tropiska inslag.

Stadsdekorationer

I staden Hyères där vi bott några veckor har man nu satt upp julbelysningarna. Det lyser fint i den svarta medelhavsnatten.

Fina skyltar har man på gatorna också. Mera Provence än så här blir det inte - den här bilden kunde varit tagen var som helst här nere. Varje liten by har klättrande hus med sina milt orangea tak. Och så de höga cypresserna förstås. Fint!

Till norrlänningar i förskingring

Till Jom och Elisabet och alla andra norrlänningar i förskingringen.

Här är några pixeldåliga bilder från Norrlandsbesöket för fyra år sen.

"Hemma på ön" i Stockholms skärgård fick man se upp för rådjur och älg.

Här var det REN!! Och Jom, detta är Jukkasjärvi, din mammas församling. Vi åkte dit för att leta efter ishotellet, det berömda. Tji, detta var i september, här var tyst och öde. Men bedövande vackert!

Romantik i norr

Och det min söta lappklädda farmor inte vet just vid det här tillfället, är att hon så småningom kommer att träffa den stilige löjtnanten och att tycke uppstår.

Eftersom det var i hennes barndomshem de flesta umgicks och bjöds på middagar och andra fester så var det säkert så de träffades.

Min farfar verkar ha anpassat sig väl till det lappländska livet, håller tillsammans med sin flygarkollega stadigt tag i sin ren.

Och inte vet jag om min farmor verkligen FLÖG tillsammans med min farfar i planet de båda står framför. Men nog verkar det så, hon har ju farfars flygarrock på sig och lånad pilothuva med glasögon.

Om något var modigt var det väl detta? Nästan hundra år senare besöker jag, deras äldsta barnbarn Kiruna och får en mottagning som en riktig VIP när man hör att jag är barnbarnsbarnet till Bengt Lundgren.

Och jag är lika modig jag, fast omvänt. Jag far inte upp i luften utan åker ända ner i gruvan till 1100 m djup!! Och klättrar runt i stålverket och står på bergets topp och ser på sjön Luossavaara i det Kiruna som nu snart ska flyttas helt.

Kan undra vad herrarna Lundbohm och Lundgren skulle tyckt kring det?

Min farmor och farfar var sedan gifta i många år. Min farfar var en flygarpionjär och blev sen chef på SAAB i Linköping. De fick fem barn varav två fortfarande lever. Min pappas syster, min faster bor, precis som jag, i södra Frankrike kantänka. Bara några mil härifrån! Så en liten norrländsk utvikning på den sydfranska bloggen slutar med en sluten cirkel så!


Och, bilderna är från Kiruna kommuns bildarkiv och säkert tagna av Borg-Mesch som fotograferade allt!