Utflykt till annan sydfransk del

Ibland har vi anledning att förflytta oss en bit bort från närområdet. Vi har visserligen inte mer än kvart ner till havet från vår sydfranska by och där finns både palmer och långa mjuka sandstränder överallt. Några lite större städer finns också och kusten är bebyggd med charmiga småstäder med fokus på hamnlivet där promenader och restauranger ligger tätt. 

Nu åker vi österut och susar fort fram på den stora franska betalmotorvägen A8 som leder till Nice och sedan vidare in till Italien via Monaco. Vi ska till Cagnes sur mer, en trevlig stad vid havet där svenskarnas föreningshus, Villa Ingeborg är beläget. Det delar man med Svenska Kyrkan som finns härnere. I närheten, i Nice,  ligger också Svenska Konsulatet och det finns mycket svensk verksamhet just härikring. Skolverksamhet, mäklare, restauranger, bed and breakfast och ett antal andra saker som drivs av svenskar och/eller andra skandinaver. 

Nice är ju navet i det  här området och därifrån flyger man också enklast till Sverige - flygtid lite drygt två timmar till Köpenhamn. Många svenskar har valt att bosätta sig här och i områdena kring och ovanför Nice. Det är tättbebyggt förstås och städerna går nästan i varandra. Det är typisk medelhavskänsla här - stränderna och promenadstråken längs med dem dominerar nere vid havet. 

Det märks att det är ett annorlunda klimat härnere vid havet. Vi har inga palmer i vår lilla by utan plataner. Här blommar redan penséer och andra vårblommor i rabatterna och mimosan lyser gul överallt, både längs motorvägen och inne i trädgårdarna. 

Det är storstad och småstad på samma gång i de här franska städerna. Kaféerna och restaurangerna ligger tätt och längs huvudstråken ligger lägenhetskomplexen med sina balkonger med prunkande växtlighet året om. 

Nu har vi landat i Cagnes sur mer, ungefär en och en halv timme hemifrån och konstaterar att trafiken som vanligt är intensiv men att en och annan äldre fransk medborgare (jag vägrar, till skillnad från många andra att skriva "fransos") ändå stannar upp en stund för att byta några ord med närmaste grannen. Här utanför den lokala vinbutiken på en av de större gatorna. 

Och på kaféet intill sitter också flera äldre med en kopp kaffe, en cigarrett och dagens tidning. Så ser det ut hemma i byn också med våra stamgäster!

Mandelblom och yttre oro

Det här är lycka. Att ha ett alldeles eget mandelträd längst ner i trädgården som nu lite försynt sätter igång att blomma. Det är knappt så man märker det förrän man kommer alldeles nära.

Vi har också fått några pyttesmå påskliljor och den vackra kamelian på terrassen har släppt sin första blomma men lovar gott med många sprängfyllda nya knoppar. Det är vår i luften i Provence även om vi fortfarande har kyliga nätter och morgnar. Och ömsom sol, ömsom regn. Men mer och mer går det att vistas ute och lapa sol en stund. Just detta är en av de absolut största fördelarna med att bo så här i södra Europa - vi får väldigt mycket av det livgivande ljuset - också in i huset och det märks på alla sätt att det är bra för kropp och själ.

Inte minst är det en bra motvikt när det gäller att hålla ifrån sig det som händer i den yttre världen. Attackerna i Köpenhamn påverkar förstås - det är ju bara ett par veckor sedan vi på så nära håll upplevde detsamma fast i större skala i Paris. Att bli varse att antisemitism och islamofobi sticker ut sina fula trynen igen är bara helt fruktansvärt och när det dessutom sker i Sverige som med frågor om Israels skuld till ökat "judehat" som någon uttryckte det blir man ju bara fullkomligt mörkrädd. Historielösheten är häpnadsväckande där den borde vara som bäst.

Att franska judar idag lämnar landet i ökad takt och att många känner sig så osäkra att de avser att göra det är ju som att se gamla dokumentärfilmer från mellankrigstiden. Tack och lov står här politiker och andra makthavare enade och säger med en och samma röst och mycket tydligt: INGEN, varken jude eller muslim, ska behöva känna sig rädd att bo här i sitt land. Frankrike har rum och plats för alla som tillhör landet sen kanske många generationer.

Däremot, som replik på en kommentar på annan blogg och med annat innehåll har man intagit en betydligt tuffare attityd mot de rumänska romer som sedan många år utnyttjat EUs fria rörlighet och kommit hit i stora skaror. Av olika skäl - också eftersom man bara får stanna i tre månader - försöker man sig inte ens på att integrera sig i landet. Barnen går inte i skola, man lär sig inte språket, man anpassar sig inte till de områden de olika städerna och kommunerna anvisar utan ställer helt fräckt upp sina husvagnar och andra fordon på parkeringar nära stadsskärnor och ockuperar dem helt, kopplar upp sig olagligt på elledningar, kapar privata internetkonton och söker inte ens arbeten. Det säger sig självt att kriminaliteten också ökar i områdena närmast de här illegala "bosättningarna" och här har man nu satt i system att sedan ett par år föra tillbaka dem till sina ursprungsländer. För detta har man fått kritik förstås men det har åtminstone fört det med sig att man inte på samma sätt som i Sverige har invaderats av romska tiggare i varje liten stad och by. Antagligen vet man att det inte längre lönar sig här.

Att den här olyckliga gruppen däremot då söker sig just till Sverige har vi förstått är ett verkligt problem. Sveriges flyktingpolitik är ju sedan länge omdiskuterad och det är ju ett faktum att man sedan lång tid tillbaka misslyckats med att integrera dem som av olika skäl söker sig till landet. Att man tar emot för många är ju också ett ovedersägligt faktum - och kan man inte ens härbärgera de romska tiggarna som tvingas till ovärdiga och förnedrande liv utanför lokala ICA i vinterkylan är det ju ett stort nederlag för ett modernt europeiskt land. Handfallet verkar bara vara förnamnet och man undrar hur det här kommer att sluta?

Frågorna är många och hopar sig och käre mannen och jag har många saker vi pratar om vid lunch och middag som är våra gemensamhetsstunder. Vi varvar också information från svenska och franska medier (men kommer aldrig mer att titta på Mello och den skånska kvinna som renderade mig obehagliga personliga nätpåhopp dessutom då jag uttryckte min personliga åsikt om hennes kvalifikationer som "underhållare"). Det är oroliga tider vi lever i och jag är fortfarande omskakad efter att i går kväll sett senaste Uppdrag Granskning på SvtPlay om den unge svenske göteborgaren som nu är tillbaka för förnyad krigstjänst i Syrien. Gud bevare oss får man verkligen önska sig.

Så tillbaka till mandelblommens tid och dags för en stunds lek för Dessi i den grönskande trädgården med sina vårfåglar. Och ett glas rosé på terrassen för oss!

Franska tv-program - lite om morgon-tv

                     Bruden på bilden har inte med morgon-tv att göra utan förekommer i ett speciellt eftermiddagsprogram

Som jag skrivit förut har vi ofta vår franska tv på. Inte hela dagarna förstås men istället för radio som många svenskar låter stå på i bakgrunden kan vi låta tv:n vara på en stund under dagtid. På kvällarna tittar vi alltid - under vinterperioden vill säga. Under den varma årstiden blir det mera sällan, då sitter vi ute i trädgården på kvällarna så länge det bara går!!

I början hade vi ett enormt utbud eftersom vi då också hade CanalSat. Det har vi plockat bort nu, det stora kanalutbud som finns här räcker gott och väl. Och för det mesta tittar vi på de statliga kanalerna, 1,2,3,4 och 5. Vi har olika specialkanaler för musik och sport men använder oss mest av en tysk-fransk väldigt bra kulturkanal som heter Arte. Vi har också BBC och Discovery om vi vill se engelska nyheter och program. Det finns också väldigt amerikaniserade kommersiella kanaler men man hittar så småningom det utbud som känns bäst och håller sig till det.

Tv är, i rätt dosering, ett fantastiskt sätt att lära känna ett land, en kultur och ett språk. Allt finns ju där. Det börjar på morgonen med franska Godmorgon Frankrike som här heter Télématin. Programledare är en välkänd man, William som i en supermodern studio presenterar de olika inslagen. Han har sina ständiga medarbetare som är specialiserade inom olika områden och mellan nyheterna och vädret varje hel- och halvtimme samtalar han med sina kolleger om musik, historia, mat, mode, ny teknik, böcker, filmer, teater, trender - ja allt som ingår i den här typen av program. Man har ofta en speciell gäst, många gånger en politiker, som då intervjuas av en politisk reporter.Man sitter inte i några myssoffor med tända ljus och fruktskålar utan sitter vid vita bord i "spacig" miljö. Tonen är alltid glad och lättsam, man skojar friskt med varandra och kameramännen gör ibland åkningar så att deltagarna hamnar i bild med lustiga grimaser eller upp- och ner. Det franska skämtlynnet slår klart igenom även om det är ett superproffsigt hanterat. Ett program man blir på bra humör av helt enkelt.

Vill man fortsätta att titta på tv på förmiddagen kan man välja ett program som heter Les Maternelles - något svåröversatt - men programidén är att ta upp och diskutera allt som har med barn att göra. Allt från graviditet till förlossning, amning och spädbarnsutveckling men också allt som täcker in lite större barn och deras utveckling. Här sitter två programledare, också de med sina specialiserade kolleger och några inbjudna föräldrar och diskuterar dagens tema. Det kan vara allt från tumsugning till potträning eller hur det är att få tvillingar. Ofta finns både barnläkare och barnpsykolog med i studion och ena delen är inredd så att barnen fått en lekhörna. Där leker de tyst och stillsamt eller sitter och ritar eller bygger Lego medan mamma är i andra delen av studion. Har hon en bebis i famnen vilket ofta förekommer och om den börjar gny och gnälla, kommer en snäll studiofarbror och bär vant ut den lille.

De första åren tittade jag nästan dagligen på det här programmet. Jag lärde mig MASSOR om det franska samhället på det här sättet. Hur man tänker kring sina barn (och sina gamla med för den delen) säger ju ofantligt mycket om själva landet, dess kultur och värderingar. Att sen detta med att få och leva med  barn är allmängiltigt för oss alla gör ju att det är lätt att förstå. Under den här tiden hade jag själv en liten halvfransk barnbarnspojke så det var extra intressant att följa med och se de faktiskt ganska stora skillnader som föreligger i synen på barnen och deras roll i samhälllet. Programmet följs sedan av ett kortare program som heter Allo Rufo där en av Frankrikes mest kända psykiater tar emot tittarfrågor och ger fantastiska svar till oroade föräldrar. Frankrike har ju en helt annan tradition kring psykologer och psykiatriker än vad man har i Sverige och det är intressant att höra hur olika resonemangen går här. Till skillnad från i Sverige där unga föräldrar idag mest verkar lyssna på varandra och ge varandra råd finns här fortfarande kvar ett intresse  och en respekt för den lite äldre generationens erfarenhet och kunskap.

Vill man kan förmiddagen sedan avslutas med ett lättsamt program som heter "C'est au programme" och som leds av en mycket känd kvinnlig programledare, Sophie Davant. En mycket vacker, blond och slank fransyska, alltid otroligt välvårdad och med supersnygga kläder och skyhöga klackar. Mer om hennes program (för hon har ett på eftermiddagarna också) kommer i nästa inlägg.

Titta på TV

Vi är nu inne på vårt åttonde år som bosatta i södra Franrike. Under den tiden har det hänt en del med möjligheterna att kunna se, inte bara fransk tv utan också på olika sätt det svenska tv-utbudet. Det ska sägas att det är ganska magert - ibland för oss oförklarliga rättighetsförklaringar gör att många program inte kan ses utomlands. Ofta förefaller det oss märkligt då det är helt svenskproducerade program men kanske att själva programidén är upphovsrättskyddad.

SvtPlay hade tidigare ett bredare utbud för oss i utlandet men har dragit ner betydligt. Tv4Play likaså och där är det betalning som gäller och väldigt dålig sändningskvalitet. I början kunde vi bara se svenska program på datorskärmen och sen så småningom på lilla Ipadskärmen. Men sen ett tag tillbaka har vi skaffat AppleTV som gör att vi också ser de svenska programmen direkt på vår stora tv-skärm. Där har vi också Netflix som är ett bra alternativ när de franska kvällsprogrammen  blir för avancerade eller mest består av dubbade amerikanska serier.

Det vi brukar titta på av svensk tv är På Spåret, Veckans Brott, Vetenskapens Värld, gamla dokumentärer och t.ex gamla Här är ditt liv som ger kul återblickar till det då helsvenska livet. Vi kan följa hjärtebarn och äventyrliga svenska familjer på upptäcktsfärder i världen och vi kan också, har vi nu upptäckt se det som för oss är nästan helt okänt, det som nu kallas för "Mello". För att hålla oss någorlunda ajour med vad som händer i Sverige har vi nu två lördagar i rad slagit på det programmet. Och mycket snabbt slagit över till fransk lördags-tv igen. Som tydligen en ganska stor del av svenska folket också gör även om det verkar som om majoriteten ändå tycker att det här är något att engagera sig i.

Jag vet inte hur det kunnat bli så. Innan vi flyttade från Sverige hade man ett par deltävlingar i Melodifestivalen och en vinnare utsågs ganska snabbt och sen satt man förstås där när den internationella festivalen gick av stapeln. Inte minst för att Sverige sin litenhet till trots ju fick flera vinnare under åren. Här i Frankrike ser vi enbart den stora finalen, något annat räknas liksom inte.

Detta Mello är definitivt inte något för oss. Att det är det för andra, det får man ju förstå och respektera förstås. Själva kan vi inte låta bli att förundra oss över att ett så otroligt undermåligt program kan få sändas, uppenbarligen i evighetstider, lördag efter lördag. Är programmet representativt för den svenska folksjälen så som den ser ut idag? Vi har i så fall själva kommit väldigt långt ifrån den och det känns också märkligt då vi tycker att vi i övrigt ändå känner oss som svenskar i själen. Kanske är vi bortskämda med de fantastiska professionella franska underhållningsprogrammen som alltid håller mycket hög kvalitet oavsett om det är tävlingar eller enbart musikunderhållning. En figur som den pinsamma skånska Filippa B skulle aldrig få förekomma i fransk tv - det finns helt enkelt inte någon motsvarighet till en sån person här. Här har man stå-upp-komiker som kan vara mycket vassa, imitatörer som ogenerat häcklar franska politiker och företeelser och om det ska vara riktigt "töntigt" är det snubblande clowner som gäller. Men de agerar ändå skickligt i sin genre, sen kan man gilla det eller inte. Filippa är bara plump, pinsam och helt gräslig att se och lyssna på. Och på viken nivå ligger svensk humor när man tycker att Hörby kommuns hemsida, stavad utan prickar är så roligt att hela hemsidan kraschar??

Riktigt lågvattenmärke tycker vi. Och byter kanal. Andra tycker tydligen att hon är rolig och det är ju ok för dem. Men att diskussionen om henne inte är entydig, det framgår tydligt och helt ensamma om att vrida oss av svensk pinsamhetsskam i våra soffhörn är vi uppenbarligen inte. Dumt nog gav jag mig in i en diskussion om detta men kände ganska snart att jag faktiskt inte har min tid och mitt engagemang till den här sortens frågor. Andra kvalitetsprogram känns angelägnare och åtföljande diskussioner kring dem likaså.

Framöver hade jag tänkt berätta lite om hur vår franska tv-vardag ser ut och vilka program vi tittar på. För trots att vi har möjlighet att se viss svensk tv så är det ändå i första hand de franska programmen vi ser på. Skälen är flera och jag ska återkomma till dem. Det absolut största är att det är en utmärkt genväg till det franska språket och genom att lyssna på olika tv-program dagligen upprätthåller man också det man lärt sig. Och man lär sig nytt inom ett antal olika områden. Flera av de franska programmen bygger på samma idéer som man kan se i Sverige, t.ex Bonde söker Fru och motsvarande koncept. Fångarna på Fortet är ju ursprungligen franskt och där tävlas det betydligt tuffare än i den svenska varianten. Här finns fortfarande också en typ av Robinson-program som kallass Koh Lanta med verkliga prövningar och tuffa utslagningstävlingar.

Man har otroligt många lekprogram och tävlingar som i hög grad bygger på allmänbildning (vilket lär vara en medveten satsning) och under senare delen av eftermiddagen leks det och tävlas i varenda kanal fram till åttatiden då det är sammanhängade nyhetsssändningar fram till klockan nio på kvällen. Först då börjar de riktiga kvällsprogrammen - fransmännen antas väl ha ätit färdigt och fått barnen i säng ungefär vid den tiden.

Om de många roliga och annorlunda programmen ska jag berätta i nästa inlägg. Tills vidare - och som en påminnelse om det mera allvarligare som händer i livet än en Filippa - skickar jag med en bild på den historiska marschen i Paris efter terrorattentaten för bara lite drygt en månad sedan. Måtte inte detsamma behövas i Köpenhamn!

Vår i luften

Efter blåsiga, regniga och kalla dagar  . så som vintern oftast är härnere - skiner nu solen igen från klarblå himmel och det blir vårljummet efter lunch i trädgården. Vi har kvittrande småfåglar överallt  och det är precis samma vårsång från dem som i Sverige. En särdeles orädd rödhake har bosatt sig hos oss, det vet vi eftersom vi hittade ett typiskt rödhakebo under en av ekarna förra året. Månntro att det är samma som återkommer varje år?

På terrassen blommar den första kamelian, väldigt exotiskt känns det som. Och oväntat. Inte hade man kunnat tro att den skulle övervintra de faktiskt kalla nätterna vi har här med frost på biltaken och ibland någon enstaka snöflinga i luften.

Våra julblommor står sig också, både ute och inne och en av orkidéerna har blommat sen i oktober förra året utan att fälla en blomma. Men desto roligare - den är otroligt vacker och det finns flera knoppar som vi också hoppas slår ut. Mandelträdet längst ner i trädgården står i knopp och har flera blommor som redan slagit ut - det blir ett separat blogginlägg av det nu när bildöverföringen verkar fungera igen.

Dessi har återtagit sina trädgårdsutevanor och snufsar runt bland rabatter, pinnar och ekollon. Skäller på en och annan grannhund utanför häcken och markerar sitt pudelrevir. Men gör också gärna matte sällskap i solstolen på terrassen, lägger tassarna förnämt i kors och kisar mot solen också hon.

Snart äter vi både lunch och middag utomhus!

Franska sjukvården.Igen. Och igen.

Kanske blir det lite tjatigt för en del. Men om det är något som slår oss i den franska vardagen så är det den faktiskt mycket stora skillnaden mellan de franska och svenska sjukvårdssystemen. Självklart varierar detta lokalt över länderna - vi vet att det på sina ställen på franska landsbygden inte alls fungerar som hos oss, vi som bor i ett sydfranskt attraktivt, tättbefolkat område med närhet till flera storstäder. Detsamma gäller förstås glesbygden i Sverige där det är vanligast med stafettläkare och BB läggs ner jämfört med om man bor i svensk storstad eller i närheten av de stora regionsjukhusen.

Vi kan heller inga skillnader i sjukvårdskostnader totalt sett mellan länderna. Mer än att vi sett att de är ungefär likvärdiga - Frankrikes kostnader är till och med något lägre än Sveriges. Vad är det då som gör att det för oss patienter blir så stor skillnad? Ja, vi kan bara berätta om våra egna upplevelser och försöka ställa dem i relation till hur vi upplevde att det var under vår sista Sverigetid jämfört med hur det varit under de över sju år vi bott här. Och då ska det sägas att vi under de senaste 10 åren bodde på Yxlan med Blidö vårdcentral som vår. Och den blev åtminstone för några år sedan utsedd till Sveriges bästa!! Väl värd det dessutom med öppenhet och tillgänglighet och fantastisk personal som nästan blev som vänner med tiden. Men det är bara att tillägga att majoriteten av de svenskar som bor permanent i närheten av oss här i Frankrike delar vår erfarenhet så vi är inte unika.

Här ovan är en bild från det pyttelilla väntrummet hos våra två husläkare. De delar upp dagarna mellan sig - när den ena arbetar på förmiddagen gör den andra hembesök (!). Bara en sån sak. Efter hembesöken återkommer förmiddagsdoktorn kl. 1500 och tar emot de drop-in-patienter som sitter i väntrummet. Inga kölappar behövs, var och en håller reda på sin tur och tidsbeställning förekommer inte här. Det här är en liten by med 2.500 invånare så de flesta känner varandra och det uppstår ofta småprat mellan de väntande. Eller också har man med sig man elller hustru, väninna eller dotter. Miljön är trist och steril med hårda stolar, urlästa veckotidningar och under den varma sommarperioden knappt fungerande luftkonditionering. Alla som kommer in hälsar artigt på varandra - Bonjour Messieurs-Dames och när man kallas in till doktorn säger man artigt Au Revoir till alla andra eftersom man slåpps ut en annan väg. Lördagar är mottagningen också öppen fram till på eftermiddagen och då turas doktorerna om att ta varannan lördag. Behöver man gå dit akut får man inte alltid sin husläkare men den andre känner väl till oss också så det spelar mindre roll.

Doktorn själv, aldrig i vita kläder, kommer och hämtar och trots ibland fullt väntrum tar hon, i vårt fall, alltid den tid som behövs för att lyssna, undersöka, fundera och ställa frågor, skriva recept eller remiss och det finns också tid för vänligt småprat. Det är aldrig någon stress och man får flera gånger frågan om det är ytterligare något man vill diskutera. Mottagningen är öppen till kl. 1800 och för det mesta hinns alla patienter med även om vi ibland ser att det lyser därinne också vid sjutiden på kvällen. Vi eskorteras alltid personligen ut till dörren och det tas artigt i hand och man tackar var och en för sig. Sammantaget är väntetid plus läkartid nästan undantagslöst mindre än en timme. Inkluderar man sedan apoteksbesöket efteråt är man i regel hemma på under en och halv timme, inklusive restiden till apoteket några kilometer bort. Där blir man lika vänligt mottagen och apotekaren förklarar ingående och kompetent det man eventuellt behöver veta om de olika medikamenterna. Och föreslår i vissa fall kompletterande homeopatiska preparat eller hälsokostpiller eftersom det ingår i den total helhetssynen här.

I förekommande fall har man alltså efter läkarbesöket i handen recept och remiss. Recepten är alltid handskrivna, direkt av doktorn. Hon har tillgång till majoriteten av patientuppgifterna på sin dator via det sk. Carte Vitale (som ser ut som ett kreditkort) som visar det hon behöver veta (utan långa journalanteckningar) och också i vilken kategori man som patient befinner sig. Man kan vara "cent pourcent", dvs inte behöva betala någonting alls eller kanske behöva betala delar av medicin och läkarbesök vilket alltid ersätts av den tilläggsförsäkring de flesta har här.

Får man remiss, (också den handskriven och lagd i öppet kuvert så man kan läsa själv) för vidare utredning av specialist eller till röntgen eller andra laboratorieåtgärder ger hon förslag och namn på de kliniker - statliga eller privata - dit man kan vända sig. Ofta namnges vissa läkare hon har god erfarenhet av. Det är alltså patienten själv som ringer till de olika laboratorierna, röntgenklinikerna, sjukhusen eller specialistläkarna och bokar tid. Det är aldrig mer än några minuters väntetid i telefonen och även om man inte är tidigare patient får man snabbt en tid för det husläkaren bett om ska undersökas. Mellan en dag till en vecka brukar vara normal väntetid. I vissa fall som t.ex magnetröntgen kan det vara upp till tre veckors väntetid. Det som normalt tar månader i Sverige. En läkarkategori som har långa väntetider är oftalmologerna, ögonspecialisterna. Det finns uppenbart inte tillräckligt många och här är det inte som i Sverige att optikerna får utföra själva synundersökningen och ordinera glasögonstyrkor. Det görs av ögonläkarna vilket känns väldigt tryggt då´det undersöks noga också med tanke på starr, glaukom, gula fläcken, näthinneavlossningar och annat.

Våra husläkare skriver in besöksdatum och vad som ordinerats på sin dator och egentligen inte något mera. Det finns inga läkarsekreterare utan allt sköts av läkarna själva på mindre än en minut mellan patienterna. Till sin hjälp har de sedan i det praktiska arbetet tre (!) distriktssköterskor som ägnar all sin tid åt hembesök. De kommer hem och lägger om sår, ger injektioner och tar prover. Behöver man ta prover på fastande mage får man efter 65 års ålder besök redan kl 0800 på morgonen så att man inte ska behöva känna sig hungrig för länge!! Proverna lämnas sedan  på närmaste laboratorium och nästa dag har sköterskan försiktigt smugit ner resultaten i brevlådan!! Det finns inget sjuksköterskerum på mottagningen utan bara ett förråd med bandage och annat som distriktssköterskorna sedan använder i sin ambulerande verksamhet.

Här ger man sig heller aldrig. Minsta frågetecken och man remitterar till nästa högre instans och det blir sedan nästa läkare/sjukhus som tar vid och remitterar till vidare undersökningar om man anser att det i sin tur behövs. Man är oerhört frikostig med också dyrbara undersökningar som magnetröntgen och andra avancerade provtagningar och undersökningar, antingen polikliniskt eller på de olika sjukhusen. Kostnadsfritt i de flesta fall. Vid minsta tveksamhet läggs man också in på sjukhus för kontroll och olika undersökningar.

Ringer man akut som vi fått göra några gånger pga fundersamma hjärtbesvär är ambulans och läkare på plats inom tio minuter. Väntetiden på akutmottagningen kan variera förstås men akutfall tas omhand ögonblickligen och behövs inläggning sker den direkt - ingen som helst väntan i överfulla korridorer eller i undersökningsrum. Har man tur får man också enkelrum. Doktorerna är tillgängliga på ett sätt man inte alls är van vid och de kommer ofta förbi utanför rondtiderna och berättar om de senaste provsvaren och hur man tänker sig att gå vidare.

Behöver man dessutom läkarhjälp utanför mottagningstiderna och inte vill åka till sjukhusens akutmottagning kan man ringa SOS Médécin och ganska snart kommer då en liten bil märkt på det sättet med en trevlig doktor hem - dygnet runt. Sådär som det var i Sverige på 1950-talet som jag minns det själv. Farbror doktorn kom hem och lutade sig över sjuksängen och gav diverse ordinationer till mamma. Ofta blev det kamferluktande tussar i öronen eller hostmediciner.

Här känner man sig på det sättet nåstan lika trygg som i barndomen. Vårdpersonal på olika nivåer finns överallt och är tillgängliga på ett sätt som vi trots allt inte upplevde under vår Sverigetid. Ett meniskskadat knä fick jag veta kunde då varken röntgas eller åtgärdas inom nio månader på Norrtälje sjukhus medan mannens motsvarande togs omhand påföljande dag härnere. Vi har också här, till de 2.500 invånarna två sjukgymnaster/kiropraktorer, vägg i vägg med husläkarmottagningen. Och där finns också byns tandläkare, tillika borgmästare!

Det här är inte skrivet för att framhäva Frankrike framför Sverige. Eller jo, kanske. För även om det finns skillnader också till Sveriges fördel är det något med hela systemet som gör att det flyter på så bra som det gör här. Man har också en samsyn på kropp och själ som manifesterar sig i vardagsarbetet och det här med att gå omkring med smärta och vänta på olika undersökningar, det finns liksom inte i sinnevärlden. Vi är väldigt tacksamma för just detta!!

Trassel

Bloggen blir sorgligen eftersatt. Jag gillar att lägga in bilder till mina texter men sen en tid tillbaka är det stört omöjligt. Det går inte att ladda ner dem hur jag än försöker och vilka vägar jag än försöker gå.

Nu har jag en allvarligt sjuk dator som uppvisar trista symptom på andra fel också. Sånt som tidigare fungerat krånglar och allt är segt. Numera verkar hälften av mailen försvinna också och  det är ju allvarligare - det inser man när den kommunikationsformen fallerar.

Det här är ett bekymmer med utlandsboendet. Det är verkligen inte helt lätt att förklara för en eventuell fransk tekniker vilka bekymmer man har och eftersom datorn är "svensk" är det inte helt lätt för en fransman att kolla på egen hand heller. Inte  vet jag var man lämnar in den heller och om det ens är lönt det.

Maken som är hyfsat kunnig har gjort vad som göras kan - rensat och systemåterställt men ingenting hjälper. Det är bara att ställa in sig på att behöva skaffa en ny - den är sex år gammal och inte vet jag livslängden på datorer idag?. Problemet i dessa tider är att veta vad man behöver. Jag har Iphone och Ipad och med den senare klarar jag hela vardagens internetbehov och bättre än på datorn faktiskt. Jag har ett tillhörande tangentbord så jag borde kunna koppla ihop det med paddan och vara datoroberoende på det sättet.

Problemet är mest min bildbank. Under många år har det blivit tiotusentals bilder som ligger katalogiserade i Picasa och som hela tiden måste uppdateras och föras över på separat hårddisk för att inte försvaga datorn. Bara tanken på att byta dator och föra över all information från den ena till den andra gör mig också matt. Och ska man ha Mac eller Windows? Samma gamla frågor återstår och tekniken blir bara mer och mer förfinad. Min nya fina kamera har wifi och ska enkelt kunna kopplas till datorn men som den beter sig nu vill jag inte ens pröva.

Tekniktrött har jag plötsligt blivit och det går ju ut över kreativitet och skrivlust. För närvarande lägger jag ut lite information på Facebook och på Instagam (Monne44) för den som vill följa det franska livet. Men det blir ju mest korta nerslag.

Vi lever och frodas även om vardagen också innebär bekymmersamma inslag som nytillkomna krämpor. Tack vare den eminenta sjukvården får vi dock god behandling. Årets sverigeresa är inplanerad till i april så blir det aktuellt med ny dator får inköpet vänta tills dess. Att byta till franskt tangentbord är ingenting jag kan tänka mig. Gillar mina å, ä, och ö och dessutom sitter inte de franska bokstäverna där man är van.

Kanske är det Blogger det är fel på utan att jag vet om det? Om någon annan har samma problem får ni gärna berätta!