Svensk adventsgudstjänst i vår franska bykyrka

 

Sedan flera år - och långt före vi flyttade till vår lilla sydfranska by - har svenskarna firat adventsgudstjänst just här hos oss i den här byn. Det är både lustigt och roligt förstås att det är så och en trevlig tradition som vi gärna bidrar kring att försöka ordna så bra det går.

 

Vi har en väldigt vacker kyrka i vår lilla by - ursprunget är förstås som vanligt väldigt gammalt -  men den nuvarande utformningen är från 1700-talet med olika tidstypiska inslag. Nu, i adventstider är dessutom hela främre delen av koret dekorerat med fransk julkrubba av magnifikaste slag. Det blinkar och lyser och själva krubban är placerad i ett landskap där man också placerat ett antal "santons", typiska provencalska träfigurer som representerar olika yrkeskategorier.

 

Lite kulturkrock blir det därför när vi sätter dit vårt lilla "altarbord" med sjuarmad röd ljusstake, julstjärnor och värmeljus på svensk julduk framför det katolska altaret. Men det blir fin stämning och när sen ett fyrtiotal svenskar tillsammans med svenske prästen från kyrkan i Nice sjunger de traditionella svenska julpsalmerna i den här miljön känns det väldigt fint. Vi lyssnar på svensk predikan och sjunger Hosiannah, Bereden Väg för Herran  och Var Glad och både maken, prästen och ytterligare svensk musiker gör hela upplevelsen till en fin stund. Klicka på sista bilden för att se pianospelaren, flöjtprästen och trombonisten och föreställ er hur det ekar vackert på svenska i de katolska valven.

 

Efteråt åker alla till ett mycket trevligt värdshus - ett gammal postskjutshåll från 1600-talet - och äter en härlig fyrarätterslunch som varar ett par timmar. Vi har det verkligen bra på alla sätt!

Utsikter och gamla bilar

 

Inte så långt från oss ligger getfarmen vi besökte häromdagen. Vart man än åker i vårt vidunderliga landskap härnere hittar man makalösa utsikter. Den första är från La Cadière och det är Medelhavet som syns i fjärran.

 

Bland getter, hundar och allmän röra fanns också dessa gamla bilrariteter. Dyna Panhard, en exklusiv fransk bil där några gamla exemplar nu står här och dammar igen. Maken, vars främsta hobby är renovering av gamla bilar fick något lystet i blicken förstås.

 

Röran till trots har både getter och farmägarna den här fantastiska utsikten från sina marker. Medelhavet igen med en av sina vackra bukter nära La Ciotat.

 

Bilderna är klickbara för den som vill se lite mer.

Getfarmsbesök

 

Tillsammans med ett antal andra svenskar åker vi på heldagsutflykt nära oss. Först en byvandring i närliggande La Cadière d'Azur där min dotters svärmor har sommarhus och yngsta barnbarnet döptes i byns kyrka förförra sommaren . Vi äter lunch på en restaurang på höjden med vidunderlig utsikt över landskapet bort till Medelhavet. Bilder kommer så småningom.

 

Efter det är det dags att på skumpiga, minst sagt små vägar leta sig fram till en getosfarm. Det blir verkligen en upplevelse, inte bara pga de trevliga getterna men också för att ägaren har ett antal urgamla franska veteranbilar och för att hela stället är så rörigt och ostädat att man inte tror att det ska gå att driva en professionell getosttillverkning där.

 

Men det visar sig att så är det. Vi får se det hela från "ax till limpa", inklusive hälsa på getterna som finns i alla upptänkliga färger - med och utan horn och skägg. Väldigt fridsamma djur, vaktade av ett stort antal hundar.

 

Varken maken eller jag är särskilt förtjusta i "chèvre" dvs "schävvr" som det faktiskt heter, inte "chävré" som så många svenskar kallar detta i Sverige. Getostsmaken är för frän för oss men våra övriga meddeltagare köpte på sig alla sorter, från mjuk till hård lagrad ost. Jag ägnade mig mest åt att prata med de snälla djuren som la huvudet på sned och verkade förstå vad man sa. Utsikten från gården ut mot havet var också bedövande - det kommer i nästa inlägg.

 

Efter getost blev det honungstillverkning, lika intressant "fabriksbesök" det med genomgång av hur bina tillverkar honung och hur den tas tillvara. Här inköptes honungsvinäger och pastiller och det ska bli intressant att pröva just vinägern.

 

Hela utflykten avslutades med ett besök i ett nytt och modernt vinkooperativ där man sålde de berömda Bandolvinerna. Några flaskor inhandlades där också och nöjda med dagen satte vi oss i fredagsköerna från storstaden Toulon hem till byn igen.

Inte precis lugna gatan!

Idag blir det inlägg utan illustration. Det fanns helt enkelt inte tid till det.

Vi bor i ett lugnt område med småvillor, radhus och lägenheter där olika typer av familjer samsas. Ganska nära oss bor ett yngre par som vi haft sporadisk kontakt med. Idag efter lunch ringer det på därren och utanför står mannen och ber att få låna telefonen . Hans fru håller på att föda barn säger han och deras telefon fungerar inte.

Han får förstås låna telefonen och ringer ambulans. Det tar lång tid innan han kommer fram så han ringer istället "les pompiers", brandmännen och när jag hör hur han beskriver vad som hänt förstår jag att det är brådis. Kvinnan har börjat få värkar för bara en timme sedan, de har eskalerat från en gång i kvarten till en gång var tionde minut till nu var tredje minut.

Så när han lagt på luren erbjuder jag mig att följa med in för att ev. vara till hands till hjälp kommer vilket han tacksamt accepterar. I sovrummet ligger hon, i fullt värkarbete och det är som han säger - de kommer tätt. Utan smärtstillande har hon förstås ordentligt ont och det är bara att försöka hjälpa till med att massera ryggen, assistera med andningen och att hålla henne så lugn det går, både mellan värkarna och under dem.

Till slut går vattnet och det blöder och jag får se till att hon kommer i rätt position och med handdukar under stjärten och det hela. Mannen är fullt upptagen med att hålla henne i händerna och jag i resten av kroppen när hon kastar sig runt i värksmärtorna. Mannen är orolig och frågar mig hela tiden om allt är normalt och jag säger att det är det.

Paret har också tre hundar som sätter igång att stormskälla och dessutom envisas med att tränga sig fram till sängen så det blir rätt trångt där ett tag.. Plötsligt anar jag mig till krystvärkar och i samma ögonblick stormar tre brandmän in i det lilla rummet och tar över det hela. De har handskar, förlossningskit med sterila prylar, saxar och allt som behövs. Inom två minuter föds den lilla pojken i en kraftig krystvärk - han landar där han ska och tas genast om hand av en försiktig brandman. Skriker gör han också¨ganska direkt och vi drar alla en lättnadens suck!

Han är inte stor, kanske 2.5 kg och föds i framstupa huvudläge men allt verkar OK. Så småningom anländer en läkare som också konstaterar att allt gått väl och den lille Dany som han tydligen redan heter förs så småningom tillsammans med sin mamma bort i den väntande brandbilen till närmsta sjukhus. Hundarna som smitit ut fångas in, alla andas ut - chefbrandmannen som var den som tog emot den lille pustar och säger att han själv har sex barn och har haft två förlossningar den här månaden men att det är lika stor anspänning varje gång.

Den nyblivna pappan är överlycklig och kommer fram och pussar mig på kinderna och tackar många gånger om för hjälpen. Det gör brandmännen också och jag går så småningom hem till mig - rätt omtumlad får jag säga. Det är inte varje dag man är med om att hjälpa en ny liten unge till världen och med så kort framförhållning och på franska dessutom. Jag visste inte ens om att min grannfru var gravid!!

Höst också i Provence

 

Här får bilderna tala för sig själva. Så här ser det ut, genom min nya kameras objektiv. i och runt vår trädgård. Inte lika fantastiska höstfärger som i Sverige men nog har vi fyra årstider här också. Den stora skillnaden är ljuset. Bilderna är tagna halv fem på eftermiddagen idag i strålande sol och t-tröjeväder. Igår hade vi hällregn och åska och det svämmar över och är besvärligt på många ställen så det är minst sagt varierat.

 

Vårt största utomhusproblem är återigen vildsvinen som nu har bökat upp hela ängen utanför oss igen. Och gjort samma sak invid vår nya mur - allt är upprivet utanför tomten. Tack och lov för muren men hur länge den håller djuren utanför vet vi inte. Det gäller att dagligen och timmavis räfsa och handplocka alla de ekollon som rasar ner från våra hundraåriga ekar och som troligen är dragningskraften för de orädda djuren.

 

Stark trädgårdsbelysning på -  nätterna igenom är ockå vad som gäller.

Tillbaka igen!

Nu så. Äntligen har jag fått till det här med kamera och blogg. Jag har fyllt jämna år och fått en så fantastisk kamera av min familj - en Sony dx5000 för den som vill veta. Här i Frankrike kallas de för hybridkameror eftersom de är systemkameror i kompaktformat. Och i det här fallet också med utbytbara objektiv. Den är inte mycket större än min kompaktkamera, det är objektivet som sticker ut lite men den kommer att få plats i handväskan vilket är toppen.

Bruksanvisning och inbyggda guider i kameran och annan information på nätet har hitills tagit timmar att gå igenom. Bara bruksanvisningen är på 180 sidor så man kan bli teknostressad för mindre. Men jag har tagit några bilder i autoläge för att bara känna mig för och blev positivt överraskad. Här har vi regn och grått på eftermiddagen så det var mycket mörka ljusförhållanden men med lite bildbehandling blev ett par närbilder på den vackra orkidéen och en zoomad bild ut över trädgården och ner mot byn så här bra.

Min lilla kompaktkamera, Panasonicen får vila sig på hyllan eftersom den har fått något fel på linsen som inte går att åtgärda. Och Iphone och Ipad får fungera som ögonblickskameror när det behövs. Men den här - den ska användas för att ta "riktiga" bilder, delvis också som underlag för framtida målningar. Ett macro-objektiv inköptes också så nu blir det väl insekter och blompistiller i närbild för hela slanten ett tag framöver!!

Idag är det Jour de l'Armistice - 11 november 1918 skrev man på stilleståndsavtalet för första världskriget i en järnvägsvagn i Compiègneskogen och det uppmärksammas stort här precis som alla år. Helgdag är det också och lugnt och stilla i det smattrande regnet som hotar att leda till översvämningar lite längre ner mot kusten. Här klarar vi oss bra!

Tillbaka i den franska vardagen

Tillbaka i den franska vardagen gläds jag åt vår trevlige brevbärares hälsning. På mitt kuvert från Sverige i morse skriver han "Bonne journee" - ha en trevlig dag, och skriver under med Luciano. Kan man bli annat än glad?