Sverigeresan 2013. Skåne

Första svenska anhalt blir i Skåne nära Båstad där min syster och hennes man bor på sin nybyggda hästgård. Åh, så vackert här är. Den vita mangårdsbyggnaden och likaledes vita stall- och ekonomibyggnaderna ligger omgivna av betesmark, träddungar och ängar och med Skälderviken i fonden.

Vi äter en god middag ute i underbart väder, omgivna av de lugnt betande hästarna, de fina spanska, PRE eller Pura Rasa Espanol som de heter. Ett par gulliga föl har tillkommit sen sist också. Det är återseendets glädje även om vi sågs hos oss i Frankrike i våras.

Sverigeresan 2013

 

Nu backar vi bandet lite och börjar vår resa från Provence till Sverige i början på juli. Första etappen går via Ardèche, ett spännande bergsmassiv som vi inte hinner utforska så mycket som vi vill men dit vi absolut kommer att åka igen.

 

På snabba och välskötta franska motorvägar (där man dock får betala för sig) tar vi oss in i Tyskland och små korsvirkeshusbyar. Vi byter ut våra franska telefoner mot de gamla svenska, hittar en naturskön camping där två taxsyskon ivrigt bevakar både oss och Dessi.

 

Jag har stängt ner min kommentatorsfunktion tillfälligt. Jag är utsatt för ganska otrevliga kommentarer av någon som inte ger sig så till det hela lugnat ner sig går det inte att skriva här. Men titta och läsa går bra!

Vänner

När man bor utomlands (och kanske för den delen i Sverige också) så blir man så himla GLAD när något oväntat och jätteroligt ramlar ner i postlådan. Idag hände just det.

Min väninna E, passionerat och kompetent intresserad av saker från förr, särskilt från 1950-talet och en bit framåt, går på ständiga loppis- och auktionsraider. Hon skriver dessutom flitigt, roligt och kunnigt på sin blogg "Femtiotalsjakten" som har många läsare och medintressenter. Hon har också precis kommit ut med sin första bok i "retroromantik", "Anna-Lisas Antik" som utspelar sig i för mig känd roslagsmiljö dessutom. En rolig bok, en riktig bladvändare som nu väntar på sin uppföljare.

Här har E uppenbarligen ramlat över den här roliga kökshandduken (eller att hänga på väggen, vet inte riktigt) från franskt, säkert 1950-tal. Det är en "ostkarta" - La France Fromagère - som visar de olika franska ostdistrikten med sina specialiteter. Klicka på bilden så syns det tydligt!!

Åh, vad det är roligt med vänner som tänker på en. Och nu blir det ju så att vid varje besök i vårt lilla franska kök så kommer vi att att särskilt tänka på E. Och bli glada i hjärtat varje gång.

Tack snälla säger vi - du skulle sett våra förtjusta miner vid uppackningen av detta i morse. You made our day and more than that!

Nytt och gammalt. Uppdaterat

Nu är det  här - Mormors staket från 1930-talshuset i Linköping monterat ovanpå ny mur i vår Provenceträdgård!!

Är det inte fint? Vi är så glada över detta så vi kan inte se oss mätta. Både muren och smidesräcket är gjort och monterat medan vi varit i Sverige i sommar. Som läsarna kanske minns hade vi besvärliga intrång av vildsvin i våras och något måste göras. Nu finns det en procencalsk mur, uppbyggd av stenar från marken av vår skicklige trädgårdsanläggare Stéphane.

Och precis innan vi körde söderöver kom jag på: det är klart vi ska ha en replica av Mormors smidesstaket från Linköping. Så en närliggande smidesverkstad fick se bild på originalet och fick i uppgift att gå ner i storlek så att varken svin eller Dessi kan ta sig in eller ut.

Nu är det färdigt och var så här vackert när vi kom hem. Och i hörnet där muren är som högst, det som vetter ut mot ängen ner mot byn och olivterrasserna med de blå bergen bakom, där ska vi nu fundera ut vad vi ska plantera i den "rabatt" som också ordnats.

Kanske ett olivträd i mitten och andra lågväxande växter runtomkring för att inte täcka det vackra staketet med klätterväxter. Och insidan av den vackra muren vill man ju också kunna se. Vad tycker ni?

Ett är då säkert - ett så här stilrent staket finns inte här i de krusidulliga provencesmidets härad och det är särskilt roligt att blandningen av gammalt och nytt, svenskt och franskt blev så himla bra!!

Segling

Eftersom förra inlägget handlade om min mormors hus i Linköping kommer här en bild från en annan del av Östergötland. Tillägnad min< båtälskande östgötabloggvänner som nu seglar i samma farvatten inklusive St. Annaskärgården!!

Detta är min farfars stora segelbåt - Bojar hette den - vars hemmahamn var Arkösund där mina farföräldrar, också de från Linköping, hade ett fantastiskt sommarställe precis vid vattnet. Många är de sommar kvällar jag suttit på deras brygga och försökt fånga aborre och senare somnat till dunket av fiskebåtarnas tändkulemotorer.

Alla i vår familj har varit duktiga och intresserade seglare och intresset fortsätter också i kommande generationer. Bojar var, tror jag ketchriggad, vilket innebär att den var, som synes tvåmastad och långt ifrån så lättmanövrerad som dagens motsvarande segelbåtar med motoriserade segelsättarfunktioner.

I den här båten har jag suttit som barn, inte med flytväst för det användes inte då, men väl faststpänd med rep för att inte kunna ramla överbord.

Att blanda nytt och gammal. Svenskt och franskt

Det här är bilder på min mormors hus i Linköping. Det är byggt 1929 och ligger i centrala Linköping på dåvarande Drottninggatan 46.. Där växte min mamma och hennes syster upp alldeles i närheten av morföräldrarna och därifrån har jag själv många barndomsminnen. Jag är själv fotograferad som bebis på altanen och det var under de efterföljande åren alltid ett speciellt ögonblick när man fick kliva in i mormors hall och sen fortsätta sina upptäcktsfärder i de olika rummen. Vissa av möblerna har jag ärvt och det är särskilt roligt att ha mormors guldspegel och kristalljusstakar härnere i Provence!

Det är ett fantastiskt hus - inredningen var alltså makalös med så mycket vackra detaljer och smakfulla möbler - ett sånt hus som knappast finns idag. Mycket riktigt har det fungerat som läkarmottagning sen det såldes och ägs och används nu av fackförbundet Handels i Linköping sedan många år.

För några år sedan fick min mamma och jag tillfälle att besöka huset - förstås är alla de vackra möblerna borta och den stora matsalen är omgjord till konferensrum men många av de ursprungliga detaljerna finns ändå kvar. Och huset är hyfsat välunderhållet vilket man får vara glad över.

På den övre altanen syns ett för tiden typiskt smitt järnräcke. Det återfinns också vid ingången till huset. Ett specialgjort sådant förstås och i tidens tecken. Ska man kalla det funkis?

Skälet till att jag hoppar tillbaka till 30-talets Sverige visar sig i nästa inlägg, så "stay tuned", som en del säger.....

Sverige ur andras perspektiv

 

När man är på resa ramlar man ibland oförhappandes på företeelser som berör det gamla hemlandet på ett lustigt sätt. I Tyskland där vi handlar mat i ett vanligt supermarket hittar vi ovantstående paket med köttbullar. Färdigstekta och med smak som Mamma Scan faktiskt.

 

Det som roar oss är texten på baksidan. I snabb översättning står det bl.a att köttbullar ska uttalas "Schöttbullar" och det är ju så nära man kan komma. Men beskrivningen av Sverige är desto lustigare: "Sverige är världen över känt som ett stort, glest befolkat platt land som sträcker sig ända upp till Polcirkeln. Landet är fullt av traditioner och har en utpräglad kultur. Köttbullar tillhör den traditionella matkulturen och äts av svensken vid alla tillfällen, varma som kalla. Man finner köttbullar både på buffébordet och på julbordet. Varma serveras de både med ljus och mörk sås (?) och med tillbehör som kokt potatis, potatismos och lingonsylt".

 

Skribenten vet mer om själva bullen och dess tillbehör än om själva landet, det är uppenbart. Vilken svensk skulle beskriva sitt land som stort. glest befolkat och PLATT? Tillverkaren heter Sorensen med dansk ö, kanhända han inte kommit längre än till Skåne?