Coq Rouge

 

 

På väg längs med havskanten efter en utflykt stannar vi till vid en rolig handelsträdgård. Dessi får där för första gången stifta bekantskap med invånarna i en hönsgård. Alla fåglarna beger sig genast i samlad tropp fram till henne för att kolla vem som kommit på besök.

Den röda tuppen, "Coq Rouge" ser ut som om den skulle kunna hacka till vår lilla älskling så efter att de fått "nosa" på varandra tar vi henne därifrån. Man undrar vad som rör sig i huvudet på henne efter att hon fått se den här sortens djur för första gången?

Provencalskt kvällsljus

 

 

Ibland blir man bara sådär vardagsglad över hur bra allting är. Särskilt som här när kvällsljuset från trädgården silar in genom de tunna gardinerna.

Det är härligt att det nu är så ljust att vi ibland måste dra för gardinerna för att kunna sitta i sofforna utan att bländas av solen!

Inköpsrunda. För stora och små flickor

 

 

Ibland hampar det sig så att nästan allt i sminkväg tar slut. Mascaran är torr och svår att få att fästa, läppstift och läppglans går på sista varvet, ögonskuggan känns dammig och kohlpennan går inte längre att vässa. Och "le fondation de teint" - "brunkrämen" som det så oromantiskt heter på svenska har definitivt blivit för gammal och känns inte längre fräsch.

Nu låter det som om jag stod i timmar framför spegeln och fixade fejset på dagarna. Så är det inte alls. Många dagar när vi inte rör oss utanför hus och trädgård är jag helt och hållet "au naturelle". I ansiktet alltså. Vilket är både skönt och befriande även om jag också till vardags tycker att lite mascara och läppglans ändå gör att man ser l i t e  piggare ut när man passerar en spegel.

Men när vi ger oss ut i det franska samhället, då gillar jag ändå att få lite färg på mig. Jag ska heller inte sticka under stol med att man blir väldigt inspirerad härnere - så som de franska kvinnorna sminkar sig är det ofta väldigt vackert, professionellt gjort och med känsla. Det är inte bara de unga kvinnorna som gör så, också upp i åren vet fransyskorna att bättra på sitt utseende.

På tv, i nyhetssändningar och program med kvinnliga programledare kommer jag på mig med att kolla hur de lagt sin make-up. I synnerhet ögonen som, sedan vi flyttade hit för över fyra år sedan, verkligen fortfarande är i centrum. Sååå snyggt de fixar sina ögon och vilket lyft det blir!! De svenska "gör-om-mig-programmen" har ingenting att hämta här - det är alldeles för blekt i förhållande till hur man ser på sminkning härnere. Även när det gäller oss som är mera ljushyllta och blonda.

Det finns en slags inbyggd finess här - det blir sällan banalt eller vulgärt. Folk klärt sig också på ett medvetet sätt - franska kvinnor går i mycket höga klackar förstås, rör sig på ett kvinnligt sätt och några tatuereringar och nosringar eller annat som man så ofta ser i Sverige är undantag. Kanske i motorcykelkretsar, jag kan inte det så noga men till vardags ser man det inte.

Man har heller inga "bad hair days" här. Svenska unga kvinnor, bland de sötaste och vackraste i världen sätter upp sitt hår i en slafsig hästsvans eller låter det vara stripigt klippt och hänga nerför ansiktet ihop med omejkat ansikte, nerhasade tröjor över ena axeln där kanske flera bh-band syns och så förstås de obligatoriska håliga jeansen och Converse. Så trist.

För att inte tala om naglarna. Är det något som verkar vara mode i Sverige så är det att fixa till naglar på det mest konstiga sätt. Sällan har jag sett (undantag finns och det är väl de som går till någon nagelfixare) så mycket fult målade naglar på svenska unga kvinnor. Gräsliga färger, illa målat och dessutom en massa konstiga mönster ditkluddade och ibland också kristaller, stjärnor och annat märkligt.

Här experimenterar förstås också tonårsflickorna. Men aldrig på det här konstiga sättet. Och "French Manicure", detta så otroligt feltolkade begrepp, är det som är det vanligaste här. Vanliga normala naglar, inte för långa, inte för spetsigt filade, heller inte i den gräsliga långa fyrkantiga formen som verkar bli vanligare och vanligare. Nej, normal längd en bit utanför fingertoppen, vita ytterkanter och lätt rosafärgade  naglar. Lite glans, ansade nagelband och c'est tout! Enkelt och vackert.

Här är mitt inköp idag. Lancôme, franskt kvalitetsmärke, det naturligaste valet här känns det som. Dyrt som sjutton men så varar det ett bra tag också. Lite glittrig ögonskugga kostade jag på mig den här gången, vi får se hur det fungerar i den franska vårsolen.

Och den söta lilla japanska geishan är ett litet hängsmycke som jag ramlade över. "Kimmidoll" heter serien, så perfekt för små barnbarnsflickor som överraskningspresent från Provence i den tråkiga vintermånaden mars!

Bergen runt omkring oss

 

 

 

 

Vi går på middag till skandinaviska vänner och grannar en liten bit ifrån oss. De bor något högre än vad vi gör och har en fantastisk utsikt från alla delar av sitt hus och sin vackra terrasserade trädgård.

Det är väldigt speciellt att bo så här som vi gör, omgärdade och skyddade av bergen. Men ändå ha dem på sådant avstånd att man inte känner sig instängd. Klättrar man upp på dem - och det finns många som gör längs de fina vandringslederna - ser man Medelhavet. Längre bort än så från det bor vi inte.

Skyddad känner man sig också av den franska polisen. Här har gendarmerna parkerat precis utanför vårt hus, dock utan ärende till oss utan till ett av husen i närheten. Vad som kan ha hänt vet vi inte, ingen har sett eller hört något. Det är säkert av allvarligare karaktär eftersom det "gendarmerna" som kommer. Lindrigare förseelser och annan ordningshjälp står den lokala "Police Municipale" för.

De är av den typ av patrullerande och ständigt närvarande patrullerande lokalpolis som vi hade förr i Sverige. Ringer man dem kommer de direkt och hjälper till med allt som behövs - förra året hade vi en vänlig polisman här och han tog hand om vår födande kattmamma och flyttade på hennes ungar som fötts i vår häck.

Vi har ett fullt ut fungerande samhälle här, så som det var förr. Det känns att det är ordning och reda, alla vet sin plats och i detta servicesamhälle känner man stor trygghet - behöver man hjälp med något så får man det också.

Pudelklippning

 

Nu var det länge sen Dessi fick lite utrymme på den sydfranska bloggen. Hon är nu drygt fyra år och fortfarande mattes och husses älskling, mer så än någonsin faktiskt.

Denna underbara lilla toypudel, minsta sorten, är det kärleksfullaste, intelligentaste och trognaste lilla djur vi upplevt. Vi har haft många hundar och många katter och alla har varit till största glädje med sina olika personligheter.

Men den här lilla - ja, det är något alldeles speciellt med henne. Hon är ständigt vid vår sida, dag som natt. Pigg som en pelikan när det ges utrymme för det, tyst, snäll och stillsam när det behövs. Som på restaurang eller i kyrkan (!) där hon också får följa med på konsert eller bara besök.

Hon "talar" med oss på det subtilaste sätt med små nosbuffar, blickar och markeringar om vilken riktning (köksskåp där godis förvaras till exempel) man ska gå. Hon har en inbyggd timer som gör att hon väcker oss vid samma tidpunkt varje morgon och markerar när det är dags att fylla matskålen på kvällen och ta den sedvanliga lekstunden med alla gosedjuren.

Trots att hon ser ut som ett sånt själv är det långt ifrån någon mesig liten hund. Trots sina tre kilo säger hon ifrån mot andra hundar om det behövs. Det här är en jakthund i botten, snarlik labrador, alltså en apporterande fågelhund som älskar vatten. Det märks så snart vi kommer i närheten av havet eller vår brusande å nere i byn.

Idag har hon varit hos Madame la Toilettage, dvs trimningsdamen som liksom alla andra älskar den här lilla hunden. "Oh, mon petit bébé" säger hon och tar genast upp henne och kelar och gullar. Sen tar det en och halv timme med bad, tvättning, föning och sedan klippning av det lilla raggiga troll vi lämnar in. När hon sen hämtas av hussen sprattlar den lilla nyklippta kroppen av glädje och förtjusning och han överöses av kyssar och ömhetsbetygelser.

Så här fin är hon när hon är alldeles nyklippt. Med "mössa", luftborstade öron och sen en pompomsvans som inte syns riktigt här. Hon är inte precis det enklaste fotomotiv med sin svärta!

Matten har tillbringat samma antal timmar hos byfrissan Martine och fått håret kortare och huvudet fullt med senaste nytt och Martines funderingar kring livet och vardagen. Idag mest om dumma poliser som delar ut böter om man kör och äter en baguette samtidigt och att man nu kommit på här i Frankrike att det är helt galet att sänka kolesterolhalten som är viktig att ha. Äta kolesterolsänkande ger väldiga biverkningar (vilket är helt sant faktiskt) och Martine  berättar livfullt om varför. Sen får vi alla i salongen veta varför det är bra att dricka vårt fina källvatten här men också varför man behöver komplettera med mineralvatten - ja, allt kan Martine!

Monsieur i huset har alltså just nu sina två flickor nyklippta och fina!

Och Dessi hälsar särskilt till sin gode vän Emser som ligger på sjukhus i Sverige för magproblem. "Ca va aller bien, bon courage et soigne-toi bien" säger hon och vet att hans husse översätter det åt honom!

Blogglivets avigsidor

Ungefär som på den här bilden vill jag att mina läsare ska känna sig. Här ska man kunna hitta något som känns bra för själen, något intressant att fundera över eller bara delta i en reflektion kring hur det är att bo och leva i ett annat land än i Sverige.

Då och då dyker det upp kommentarer kring mina blogginlägg som leder till diskussion. I många fall både intressanta och fördjupande. Och, tyvärr, i andra fall aggressiva och elaka kommentarer som genast förtar den goda stämningen och leder in på trista stickspår. Ofta i en ton som idag tyvärr är alltför vanlig på nätet - hård, oförsonlig och näst intill illvillig. Man får ruska på sig för att bli av med obehaget.

Nyss var det en sådan diskussion här hos mig om publiceringen av bildmaterial på bloggar som till en början engagerade flera läsare. Men till slut helt spårade ur. Detta har jag besparat mina läsare eftersom man tack och lov har möjlighet att plocka bort anonyma och/eller kränkande kommentarer så fort man hittar dem på sin sida. Det är förstås gjort och kommer att göras om det dyker upp igen.

Men jag tackar mina övriga läsare för en intressant diskussion på inlägg som jag tagit bort i sin helhet för att inte i onödan blåsa liv i den glöden igen. Tack för ert engagemang och en intressant diskussion. Det var meningen att den skulle sluta i en vänlig atmosfär av sämja trots olika åsikter. Går inte det får man gå vidare!

Vårvinter

 

 

Snön som föll igår smälter nu sakta bort. Men vi har is på vindrutorna och rimfrost i gräset och enbart någon plusgrad. Dessi begrundar genom balkongdörren sakers tillstånd. Hon vet exakt vad som gäller och hon är inte road av den här sortens väder. Kissrundorna blir mycket korta!

Vi gläder oss i snöslasket åt en ny bukett franska tulpaner, långskaftade och tåliga - de förra stod i nästan två veckor!!