Pynt

I år ska vi fira jul hemma, alldeles för oss själva. I lugn och ro och bara vi och hunden. Det var längesen vi gjorde det men vi har gjort det förr och tycker väldigt mycket om det. Just därför tar vi till lite extra nu och fixar med advents- och julstämning så mycket vi kan eftersom vi inte reser bort.

De vackra stjärnorna i klassisk stil är nyinköpta för i år på IKEA. Tack Kamprad! De lyser alldeles otroligt vackert och ger en mjukoch härlig känsla i mitt arbetsrum och i sovrummet. Kommer man nerifrån byn ser det också väldigt vackert ut på baksidan av vårt hus.

Vi som följer de svenska adventstraditionerna är först ut i vårt område med det här. Fransmännen kommer nog snart efter men som jag skrivit om tidigare, det är fruktansvärt fula, blinkande neonslingor och annat krafs man dekorerar med.

Inte heller de röda julstjärnorna ingår i de franska jultraditionerna. De finns förstås och är väldigt fina och står dessutom extremt länge till långt in på vårkanten. Jag älskar dem och nu har vi huset fullt för en gångs skull! Glögg och pepparkakor är också inhandlade.

Granen är ännu inte på plats och inte övrigt julpynt heller men det kommer så småningom. Julmusik ska vi också plocka fram och så ska vi förstås titta på Nobelfest och Luciamorgon via vår sling-tv och riktigt känna in den svenska julstämningen innan det är dags för traditionellt svenskt julbord. Till äkta mannens glädje redan nu.

Ute skiner solen från blå himmel fortfarande - ett underbart livgivande ljus har vi varje dag och det är helt underbart!

Ikonen

På det franska supertrevliga söndagseftermiddagsprogrammet "Vivement Dimanche" uppträder ofta stjärnor i världsklass. Programledaren Michel Drucker verkar vara god vän med de flesta. Här inviterar man också sina "gamla" idoler och t.ex Charles Aznavour har varit med flera gånger.

Och så den här mannen: Frankrikes i särklass största ikon. Johnny Halliday. Fast här säger man bara "Djånni" och så vet alla vem man talar om. Nu är han tillbaka på scenen igen, den franske rockkungen som ju var tonårsidol redan under min ungdomstid. För en tid sedan fick han cancer och opererades och verkar nu helt bra. Men Frankrike höll andan och rapporterna duggade tätt.

En sällsynt trevlig karl verkar det vara också när man hör honom prata. Ung och vacker fru och litet barn och fint hus i Los Angeles har han också. Och så sjunger han förstås alldeles fantastiskt bra!!

Provencalsk första advent

Efter något varierat väder under en tid vaknar vi den 2 december, första advent, till strålande sol och blå himmel. Inte mer än 13 grader mitt på dagen men ändå en underbar stund före lunch i solstolarna som fortfarande står kvar på terrassen.

Det blåser kallt från norr. Om det är vinden Tramontagne eller Mistral har vi inte lärt oss skilja på ännu. Men vi sitter i lä under vår pergola och vårt vindskydd mot grannen. Och njuter, som synes av detta livgivande ljus, omgivna av grönska fortfarande.

Hade vi bott kvar på vår skärgårdsö hade vi säkert haft en halvmeter snö och snöslungejobb men kanske också underbart väder med sol över fjärden och pulsande i skogen. Just nu känns det dock underbart att slippa det och bara få njuta av det slösande solljuset.

Dessi blir glad över att få rusa runt i sin pudelträdgård där hussen konstaterar att det är dags för trädgårdsarbete vilken dag som helst. De hundratals ekollon som rasar ner i våra rabatter från de flerhundraåriga ekarna slår rot och måste bort, annars får vi ett grönt täcke av späda ekblad överallt.

Till lunchen - en god kycklinggryta - tänder vi det första adventsljuset i vår adventsstake med Staffan Stalledräng. I år försedd med röda ljus. Mammas (87 år) vackra broderade tändsticksaskar med vackra julmotiv ligger som dekoration och påminner om familjen och de svenska jultraditionerna.

Annars finns här ingen glögg, inga pepparkakor, inga lussebullar - inte saknade av någon. Men så småningom ska vi titta på Nobelfesten och Luciamorgon på vår sling-tv och i morgon blir det IKEA-tur för att inhandla det vi behöver till vårt svenska julbord här i vår sydfranska by..

Fransk advent och dansfinal

Nu sätter vi upp vår svenska adventsstjärna i köket och ställer adventsstaken i ett av rummen ut mot gatan. Den här sortens dekoration finns inte i Frankrike och man börjar inte pynta sina hus förrän betydligt längre fram i december. Advent finns men firas inte alls som i Sverige.

Senare kommer husen att kläs med de mest gräsliga blinkande ljusslingor i neon och med klättrande tomtar på fasaderna. Här har man verkligen importerat de fulaste amerikanska varianterna av utomhusprydnader. En av våra franska grannar har däremot frågat maken när vi ska sätta upp våra ljus - de är så vackra och dekorativa tycker hon som bor mitt emot oss och gläder sig åt vår utomhusbelysning av oliv- och ekträd och så nu till julen vår sparsmakade adventsdekoration.

Voilà Madame - nu är det tänt här i vårt hus. Och senare på kvällen går finalen av Danse avec les Stars - en helt makalös tillställning. Inte riktigt den vi tror vinner, den franska publiken går på en vacker ung man men han är väl värd sitt pris också.

Svensk sling-tv och Let's Dance på franska

Vi har numera på prov så kallad Sling-tv i huset. För ett par hundralappar i månaden kan vi koppla upp oss utan boxar mycket enkelt via dator och internet till Sverige och se ett flertal svenska tv-kanaler i realtid. Vi har ettan, tvåan, fyran, sjuan och Kunskapskanalen och det täcker väl det svenska utbudet. "Hej Dr. Phil" säger jag också som inte sett honom på några år!

Vi ser alltså Rapport, Solsidan, Beck och På spåret och Skavlan samtidigt som alla andra i Sverige och med fördragna gardiner och vardagsrummet inrett ungefär som det var i Sverige kan man ibland få för sig att vi inte alls bor i Provence utan fortfarande kvar på vår skärgårdsö. Kvällsrutinerna är ungefär desamma även om vi nu börjat äta middag något tidigare för att kunna titta också på svensk tv som börjar med sina huvudprogram betydligt tidigare än här i Frankrike. Här kommer kvällens sevärda program först klockan nio på kvällen, anpassat till franska kvällsmåltidstider.

I lördags skippade vi allt vad svensk tv heter även om vi tycker det är kul med nyhetens behag. För då sände man Let's Dance på franska TV1. "Dance avec les stars", dansa med stjärnorna, heter programmet här men det är exakt samma upplägg som den svenska varianten.

Jury består av en "elak" domare och några snälla. Alla proffsdansare förstås. Stjärnor är det också som precis som i Sverige får lära sig dansa med antingen kvinnlig eller manlig proffsdansare under intensiva veckor. Och så bedöms man både tekniskt och konstnärligt.

Let's Dance gillade vi i Sverige också. Men utan andra jämförelser får man ändå säga att här i Frankrike är detta en show av guds nåde. Jösses så bra de dansar, fransmännen. Här satsar man mest på de latinska danserna: tango, salsa, rumba och så jive förstås. Och ibland en sensuell vals.

Är det något de är bra på här så är det att leva ut känslor i dans. Det märker vi inte minst på våra byfester där dansglädjen är stor och många dansar otroligt bra. De här paren är så fantastiska att vi sitter andlösa framför tv:n och nästan applåderar i kapp med publiken när numren är avslutade.

Vi har redan våra favoriter och på lördag går den stora finalen av stapeln - gissa om Sling-tv:n får vila sig då också!

Bilderna ses bäst om man klickar på dem. De är tagna i kvällsmörker och det är tv-bilder så kvaliteten blir därefter.

Rum med utsikt

Det blir inte sämre med den här sortens utsikt när vi träffas, vårt lilla boksällskap. Kan man sitta så här och äta lunch och se ut över en vacker Medelhavsbukt och prata om intressant ämnen, då blir det en mycket bra dag.

Vi har sol till långt in på eftermiddagen/förkvällen och den kastar vackra skuggor i fruktskålen. Och ger ljus och växtglädje till pelargonerna som fortfarande står ute och blommar på balkongen!

Vänder man blicken lite åt sidan får man de vackra blå bergen i sikte. Notera rökslingan. Nu eldar fransmännen i sina öppna spisar eller tänder eld på lövhögarna och det ligger en tät blågrå rökdimma över hela landskapet. Och med det följer en speciell "höstdoft" från veden  som eldas. Vad det är för trädslag vet jag inte men det luktar väldigt speciellt. Och gott.

Bokcirkellunch

Vår lilla bokcirkel (som snart får förse sig med gourmetstämpel också) träffas igen. Den här gången får vi en underbar lunch med snabbmarinerade röd- och gulbetor och en slags torskfisk i sushi-form.

Trattkantarellsoppa i vacker skål med svampar plockade av värdinnan själv i Värmland.
Ostbricka däremellan på fransk vis förstås.

Sen en somrig "tarte" med färska bär - underbart vacker i sin form. Efter detta kaffe och livliga diskussioner om böckerna vi läst. Idén med vårt boksällskap är att läsa böcker av franska författare, både klassiker och moderna författare eller böcker om Frankrike skrivna av svenska eller andra författare. Ambitionen är att lära oss mera om landet vi lever i, kulturen, olika tidsepokers anda och värderingar. Och så lite historia på det.

Vi har hunnit med ett stort antal böcker nu när vi är inne på vårt tredje år. Och det är lika roligt och intressant varje gång vi ses och diskussionens vågor går höga. Lärorikt med olika infallsvinklar på hur man upplever samma bok dessutom.

Den här gången hade vi delvis frångått det franska perspektivet och läst två böcker av en svensk författare, Kristian Lundberg. Yarden och Och allt ska vara kärlek. Jag ska inte recensera dem här men vill uppmana mina läsare att som vi, stifta bekantskap med denne, för oss dittills okände men kritikerrosade författare.

Ett fantastiskt språk och en historia om dagens Sverige man faktiskt först inte tror är sann. Det blev många spännande inlägg om boken som handlar om"utsatthet och överlevnad, om arbetets villkor och om pengar". Framförallt avsaknaden av dem. En omvänd klassresa kallas böckerna också.

Läs dem!

Vi hade läst en fransk bok också, Bonjour Tristesse, av Francoise Sagan. För vissa av oss var det intressant att återuppleva 50- och 60-talets Frankrike med början till det fashionabla Rivieraliv som nu existerar fullt ut.