Hemresan till Provence. Vilka vyer!

Efter relativt låglänta marker längs vinvägen blir landskapet plötsligt väldigt dramatiskt. Vi kör längs kurviga vägar med höga berg på vår väg till Titisee - vi hoppas kunna hitta en plats på någon av de campingar som ska finnas vid denna omtalat vackra sjö.

Vi kör och kör och vägarna blir mindre och smalare. Vår gps-dam leder oss in på de märkligaste vägar och inte en campingskylt är i sikte. Till slut tar det tvärstopp, vi kommer inte under en viadukt, bilen är ett par decimeter för hög.

Det är bara att vända och försöka leta efter en annan camping som står utsatt i en av de många böcker vi har. Det är lika omöjligt att hitta den så till slut får vi fråga oss fram. Det är inte precis en camping vi kommit till utan en stor bondgård som upplåter delar av en stor parkeringsplats som uppställning. Det finns el, vatten och toalett men framförallt en v i d u n d e r l i g utsikt. Vi kliver ur bilen och tror inte våra ögon.

Det är som att befinna sig i en scen ur Sound of Music. Att klicka på bilderna rekommenderas. De ger ändå inte verkligheten rättvisa - det var helt otroligt att befinna sig där. Roligt med nästan-nya-kamerans zoom också, här kunde jag verkligen använda den.

Hemresan till Provence. Vinprovning i sydtyskland

Vi kör genom det sydtyska vinlandskapet och åker igenom små sömniga städer. Trots att det fortfarande är turistsäsong känns det att vi är i slutet av den. Att vi är i Tyskland är heller inte att ta miste på - korsvirkeshusen står tätt och blomsterprakten är stor med hängpelargoner i stora klasar utanför varje fönster. De tyska trädgårdarna är ett under av vackra och välskötta sådana - inte ett ogräs och väldigt vackert framför varje hus.

Här hittar vi en av de många "Weingut", vingods eller vintillverkare snarare. Vi bjuds vänligt in till provning, man ber oss sitta ner vid ett stort bord och hämtar genast glas, bröd, vatten och servietter. Och så provar vi olika sorters vin - vitt förstås - och får en lång och intressant förklaring om vilka druvor man använt och till vad just de olika sorterna passar bäst.

Vi väljer ett gott halvtorrt vin som vi tar några flaskor av. Får dem fint inpackade i vacker kartong som lätt går in i husbilens stora "garage" som lastutrymmet kallas. Det är en av fördelarna med husbil - vi har inte brist på utrymme och tar med lätthet också med oss moppen om det skulle behövas.

Nu sätter vi fart mot Schwartzwald och den omtalade Titisee där vi hoppas finna plats för natten.

Hemresan från Sverige. In i det sydtyska vinlandet

Hon står i sina egna tankar, cykelflickan vid en av broarna över Neckar i Heidelberg. Det är grönt ljus sedan länge! Vi lämnar staden obesedd den här gången och fortsätter söderöver.

Så småningom hittar vi fram till "Weinstrasse", vägen som går genom de sydtyska vinodlingarna. Nu kör vi på små landsvägar och har sedan länge lämnat Autobahn. Det liknar vårt provencalska vinlandskap men ändå inte. Här står vinstockarna i militäriskt strikta och täta rader och fälten är oändliga. Vinstockarna ser också annorlunda ut - mycket högre än hemma hos oss.

Vi tar paus i en liten ministad och chauffören blir glad när han ser en bil där det säljs nygrillad kyckling och revbensspjäll. Med husbil är det praktiskt - man vänder bara framstolen så vips har man en sittplats vid bordet. Denna enkla lunch intogs på papperstallrik och med händerna som synes!

På väg hem från Sverige. Sydtyskland

Tillbaka till vår hemresa från Sverige i början på augusti. Vi hittar en lustig camping i Heidelberg precis vid floden Neckars strand. Vi står med nosen tre meter från stranden och Dessis pudelinstinkter (plaska i vatten) gör sig omedelbart påminda.

Mitt emot oss står ett vackert hus och flodbåtarna kommer och går i ett. På kvällen kommer ett åsk- och slagregn som efterlämnar stora sjok av dimma och vattenånga över floden. Och det vackra huset ser lite spöklikt ut i mörkret.

Dagens bild - gissa vad det föreställer!

Om några veckor är det nordisk Konstrunda med skandinaviska konstnärer som  ställer ut ungefär som på Österlen. Här i Provence med öppna ateljéer andra helgen i oktober.

Jag försöker hitta tid att att måla ikapp. Det är över ett år sedan jag höll i en pensel och jag tilltåter mig att
bara leka mellan de varma regnskurarna i min nuvarande "uteateljé", dvs terrassen.

Så här kan det bli när man bara låter pensel och färg flöda.  Vad ser ni och vilken av bilderna säger något?

Fransk mellanpass mellan Sverigebilderna

När vi häromdagen var ute och körde en sväng i det vackra landskapet passerade vi en by där ett av otaliga minnesmärken fanns. Just det här är tillägnat en General Magnan, sjöofficer uppenbarligen med tung insats under kriget. Många gator överallt är uppkallade efter honom.

Den som vill veta vad just det här monumentet handlade om får klicka på bilden och försöka tyda texten. Alltid färska blommor som vanligt vid varje sånt här ställe.

Jag roade mig med att vända upp och ner på ankaret. De av mina läsare som liksom vi har sina "rötter" i Norrtälje vet precis vad jag menar. Norrtälje stadsvapen består av just ett upp och nedvänt ankare - i skrivande stund minns jag inte varför det är så men det finns ett skäl. Norrtäljes ankare är mera stiliserat men så här kändes det lite som en hälsning hemifrån trots allt!

Hem till Provence. Tyskland.

Liten restaurang i närheten av favoritorten Amelinghausen på Lüneburger Heide. Ett glas svalt gott tyskt vitt vin, skummande öl för maken och så panerad kotlett med mängder med Pfifferlinge - älsklingskantarellerna! Enkelt men gott och skönt att slippa stå och stöka i husbilsköket efter långa mil.

Värdparet är vänligheten själv och bredvid oss sitter jättetjocka motorcyklister och gullar med lilla Dessi. Man förstår verkligen att människor faktiskt är feta här - detta är verkligen ingen smalmat!! Inte mängderna med öl heller för den delen.