Åh, han har haft roligt idag, den käre maken. På eftermiddagen kom den stora Schenkerbilen med den efterlängtade EU-moppen och sen har det skruvats och meckats precis som förr i världen. Den fick knappt plats i vårt lilla minigarage utan sista monteringen skedde i tvättstugan. Nu är allt på plats utom den franska registreringsskylten. Och ska det i olja i växellåda och bensin förstås för provkörning i morgon.
Jo, vi får plats båda två, med hjälm och allt. Det stora problemet är hur vi ska få med oss Dessi. Kan hennes väska spännas fast helt säkert på pakethållaren eller hur ska det gå till? Liten orolig hund står och kollar i tvättstugedörren och undrar förstås vad det är vi håller på med?
Hon har idag också haft sin årliga genomgång med rabiessprutor och annat och fick mer än godkänt. Fin, lagom hull, lite rinniga ögon men det hör till rasen och är bara att hålla rent. Fina tänder, rena öron och det här med att hon "nafsmarkerar" - inte biter mot små barn som bllir för närgångna sa vår snälla docteur Boudaroua är helt normalt och OK: "Hon är liten, barn blir närgångna, hon har rätt att markera att hon vill vara ifred Håll livliga barn ifrån henne". Hon ska få sprutor i vår för den urläskiga leschmaniossmyggan som är dödlig för hundar härnere och så föreslår man sterilisering.
Hon är tre och ett halvt år och ska det göras ska det ske medan hon är ung. Skälet, här i Frankrike, är att man säger att om detta inte görs blir det en hormonpåverkan under åren så att de flesta tikar får juvercancer när de blir i 10-årsåldern. Det vill man ju inte förstås och i och för sig har vi haft ett antal vänner som råkat ut för just detta med sina tikar. Inklusive vår egen labrador fast hon var då tretton.
Det är en enkel titthålsoperation (för 3.000 SEK) och det som faktiskt mest får oss att fundera är att hon efter sina löp blir så oändligt olycklig i flera veckor med sin skendräktighet. Det skulle hon ju slippa i så fall. Hur resonerar man i Sverige, jag har ingen aning längre? Här är man mycket mera radikal med det mesta, det finns beprövade metoder för allt och man är mycket bestämd med vad man tycker. Sen gör man som man vill förstås. Det gäller djur och människor.
Och hur det ska gå med moppeåkandet återstår att se. När jag såg att det är automatväxel, enbart ett gashandtag, handbromsar och reglage för blinkers och inte mycket mer så k a n s k e jag tror att jag grejar att köra den? Första gången jag körde moppe var faktiskt här i Frankrike. Det var på 1960-talet med en slags nedfällbar motor längst fram som gjorde att den startade. Iväg for jag och alla franska uppvaktande pojkarna skrek efter mig: "Monique, Monique!! Arrête, arrête!!" För jag körde på vänster sida förstås, inte tänkte jag på det!!
Jo, vi får plats båda två, med hjälm och allt. Det stora problemet är hur vi ska få med oss Dessi. Kan hennes väska spännas fast helt säkert på pakethållaren eller hur ska det gå till? Liten orolig hund står och kollar i tvättstugedörren och undrar förstås vad det är vi håller på med?
Hon har idag också haft sin årliga genomgång med rabiessprutor och annat och fick mer än godkänt. Fin, lagom hull, lite rinniga ögon men det hör till rasen och är bara att hålla rent. Fina tänder, rena öron och det här med att hon "nafsmarkerar" - inte biter mot små barn som bllir för närgångna sa vår snälla docteur Boudaroua är helt normalt och OK: "Hon är liten, barn blir närgångna, hon har rätt att markera att hon vill vara ifred Håll livliga barn ifrån henne". Hon ska få sprutor i vår för den urläskiga leschmaniossmyggan som är dödlig för hundar härnere och så föreslår man sterilisering.
Hon är tre och ett halvt år och ska det göras ska det ske medan hon är ung. Skälet, här i Frankrike, är att man säger att om detta inte görs blir det en hormonpåverkan under åren så att de flesta tikar får juvercancer när de blir i 10-årsåldern. Det vill man ju inte förstås och i och för sig har vi haft ett antal vänner som råkat ut för just detta med sina tikar. Inklusive vår egen labrador fast hon var då tretton.
Det är en enkel titthålsoperation (för 3.000 SEK) och det som faktiskt mest får oss att fundera är att hon efter sina löp blir så oändligt olycklig i flera veckor med sin skendräktighet. Det skulle hon ju slippa i så fall. Hur resonerar man i Sverige, jag har ingen aning längre? Här är man mycket mera radikal med det mesta, det finns beprövade metoder för allt och man är mycket bestämd med vad man tycker. Sen gör man som man vill förstås. Det gäller djur och människor.
Och hur det ska gå med moppeåkandet återstår att se. När jag såg att det är automatväxel, enbart ett gashandtag, handbromsar och reglage för blinkers och inte mycket mer så k a n s k e jag tror att jag grejar att köra den? Första gången jag körde moppe var faktiskt här i Frankrike. Det var på 1960-talet med en slags nedfällbar motor längst fram som gjorde att den startade. Iväg for jag och alla franska uppvaktande pojkarna skrek efter mig: "Monique, Monique!! Arrête, arrête!!" För jag körde på vänster sida förstås, inte tänkte jag på det!!
