Återbesök på franskt sjukhus

Det har blivit dags för återbesök på det franska sjukhuset. För första gången ser jag det utifrån på rätt sätt och får en uppfattning om hur det ser ut både runtikring och också inne i själva sjukhuset. Förra gången kom jag med ambulans och rullades på bårar hit och dit och såg egentligen mest droppställning och olika tak. Och sen själva det trista sjukhusrummet förstås.

Nu får jag ett mycket bättre intryck. Det känns modernt och välskött, det ligger fint med utsikt mot bergen och har en välkomnande entré med vänliga receptionister. Det finns inte någon sjukhuscafeteria så som man är van vid i Sverige, inga allrum på avdelningarna heller men en liten hörna med kaffeautomat finns och en pytteliten tidningskiosk där man kan köpa lite frukt, choklad och leksaker till barnen.

Ddet blir lite trassel med mitt sjukkort och lite av den franska byråkratin visar upp sig men det löser sig snabbt. Det är ingen väntetid alls och min buttra doktor visar sig den här gången vara på både pratsamt och gott humör och ställer frågor på ett omtänksamt och proffsigt sätt. Plötsligt blir inte det omedelbara operationshotet lika akut, nu bestäms det istället tid för ytterligare undersökningar om en månad och så får det bli diskussion om nästa steg när man sett resultatet av detta. Innan undersökningen som sker under narkos är det först ett förberedande möte med narkosläkaren och jag får ett papper med ett batteri av hälsorelaterade frågor att besvara. Det känns nästan som i USA!

Jag får lite nya mediciner, blir undersökt och får lugnande besked om att det nu kommer att bli bättre. Det känns genast bättre och kanske är det därför jag också ser själva sjukhuset med andra och lite gladare ögon!

Fest i byn!!

Nu är det drag i vår lilla by. Vi har lärt oss att varje ort med självaktning härnere har någon typ av fest i augusti. Vi har missat det här tidigare eftersom vi då har varit i Sverige. Men i år häpnar vi över vad den här lilla byns festkommittée har ordnat.

I fyra dagars tid är det fest och aktiviteter från morgon till kväll. I år är temat 1930-tal och byparken omvandlas till Central Park i New York, där ställs ut och defileras veteranbilar från tiden, en modeshow med eleganta damer med chicka små hundar i tidstypiska kläder ordnas.

Igår kväll var det New Orleansjazzparad på byns gator och middag i parken för betalande gäster vid långbord. Vi var inte där men bor så att man tar del av musik och annat ändå, alldeles gratis på vår terrass. Klockan 2300 drog discot igång, det var ett ÖS till klockan två inatt och såg antagligen ut som på bilderna från en annan tidigare DJ-discofest där alla sjunger, dansar och roar sig kungligt.

I morgon ska vi kolla bilarna och modeshowen. På kvällen är det ännu mera 30-talsjazz och nytt disco eller "Bal DJ" som det kallas. Dessförinnan har det varit cabaret i parken, teater för barnen, boule- och korttävlingar för de äldre.

Och på måndag, som är helgdag här - l'Assomption - vilket ju måste vara uppståndelsedagen, då är det gudstjänst och minneshögtidsfirande vid statyn och minnesmärket för byns stupade män. Och så är det långbord igen under de skuggande platanerna mitt i byn och lunch med sk. Aïoli, en provencalsk rätt med fisk, skaldjur, potatis, morötter och ett berg med vitlöksmajonnäs! För 22 euro får man apéritif, Aïoli, ost, efterrätt, vin så mycket man vill dricka och så kaffe på det! Allt hemlagat av byns kvinnor.

Sen är det tomboladragning och vi hoppas vinna förstås eftersom vi köpt 10 lotter av två små söta flickor som ringde på dörren häromdagen. Och så avslutas det hela med musikprocession från grannbyn genom bygatorna igen.

Det ni, det här skulle man vilja se lite oftare i småorterna i Sverige också - lite galen glädje mitt i trista kristider. Här är vi 2.000 invånare och byns borgmästare blir bara populärare och populärare genom att stå bakom sånt här!

Franskt

Den här lilla söta saken stod parkerad rätt nedanför mitt sjukhusfönster en morgon. Mitt uppe på en gräsmatta. Både parkeringen och bilen är så franskt det kan bli!

Kattungar

För några dagar sen ringer en av småflickorna på vår dörr. Och visar upp att precis utanför oss, vid roten av den stora eken som är planterad vid garagenedfarten, där har en av områdets vildkatter lagt sina tre små ungar.

Det blir ju en uppståndelse och i två dagar kommer alla områdets barn och de vuxna också och kikar in på de små, alla tre med olika teckning. Mamman håller koll på vad som händer men låter sen våra grannar P och S få ta fram dem och vi gullar alla med de små sötingarna. Som piper och klamrar sig fast vid händer och tröjor.

Vi gissar att de är ungefär 4 veckor gamla, de har fortfarande alldeles blå ögon men är runda om magen, rena och välnärda. Flera av områdets manliga invånare markerar dock sin irritation över att kattbeståndet återigen ökats och låter sig inte charmas alls. "Släng dom i floden" säger man.

Om det är barnens ideliga besök, kattmamman själv eller någon fransk "katthatare" som ligger bakom vet man inte. Men nästa morgon är alla kattungarna borta. Mamman också. Men redan nästa dag är hon tillbaka, den svart-vita tuffa katten som trots att Dessi vaktar, ändå smyger sig in i vårt kök och äter upp hennes mat.

Har hon flyttat på sina bebisar själv tro? Eller har de gått ett omilt öde till mötes? Väldigt söta var de iallafall!

Pianopojke

När lilla halvfranska barbarnet G är på besök upptäcker han förstås efter ett tag pianot. Tillsammans spelar och sjunger vi alla en blandning av sånger: Imse Vimse och Blinka lilla stjärna men också Sur le pont d'Avignon och Frère Jacques. Alla kan han och känner småleende igen.

Men det roligaste av allt är när man får sitta i pianisten B:s knä och trycka på knappar som ger rytmer och klanger och så själv få spela med riktigt fin tvåhandsfattning och bra imitation av hur B rör sina fingrar på klaviaturen. Törs man gissa att det snart finns ett litet elpiano hemma i Luxembourg?

Barnbarnsbad

Lilla halvfranska barnbarnet G är i Provence på sommarsemester och hela familjen kommer på besök. När man är 2.5 år är det mycket spring i benen och allt ska undersökas. Vi har inköpt plastbassäng för att den lille ska kunna svalka sig lite i värmen. Det är succé - både han och Dessi har roligt länge.

Lilla G är insmord, har mössa och också en specialtröja som skyddar mot solen. Det behövs. Det är 30 grader varmt och solen bränner!

Finaste vingården

Inbäddad mellan bergen ligger vår närmaste vingård, den där det serveras härliga söndagmiddagar och nu på sommaren också ordnas med vernissager, jazzkvällar och grillfester.

I snörräta perfekta rader växer vinrankorna, de som ganska snart ska skördas och förvandlas till gårdens goda viner. I kvällsolen och den eviga men svalkande mistralvinden väntar vi på att "le Chef", Yann, ska bli klar med kvällens grillspett.