Vår terrass

Så här ser vårt nuvarande "vardagsrum" ut. Det är så varmt nu både på dagarna och kvällarna att vi tillbringar större delen av tiden utomhus. Lunch och middag intas vid matbordet, ett glas rosé med lite tilltugg och småprat ägnar vi oss åt i solstolarna bland våra överdådiga Flammentanzrosor.

En eftermiddagssiesta kan man ta sig i den stora hängmattan som "hängt med" oss till alla trädgårdar hittills och som funnits sin franska plats också. Och från övre delen av tomten ser man knappt nu ner mot den nedre eftersom lavendeln skjutit i höjden och kommer att börja blomma vilken dag som helst.

Dramatik

Här i vår sydfranska by har vi vant oss vid att det ständigt luktar av brandrök. Man eldar i öppna spisar, sätter fyr på trädgårdsavfall och det ligger allmänt ett blåskimmer över bergen och luktar av speciell ved som vi inte har i Sverige.

Idag kom dock röken ganska nära. Det gick inte att ha fönstren öppna, det bolmade stickig grå rök fram och tillbaka under hela förmiddagen. Igår var kommunalarbetarna här och slog hela ängen utanför vår trädgård och idag kom de tillbaka för att sätta fyr på det slagna gräset istället för att räfsa ihop det. Därav röken in i vår trädgård och in i huset.

Jag har varit med om sånt här förr. I synnerhet när vi bodde i Stockholms skärgård på ö  där det blev riktigt läge och vårt hus blev hotat en bra stund innan brandkåren från Norrtälje räddade oss. Smygrökande tonårsbarn hade då satt eld på sin koja och halva skogen brann ner.  Så éfter sånt man är något observant kring rök för nära inpå.

Efter ett par timmar bolmade det så pass att någon av närmaste grannarna uppenbarligen ringde les "Pompiers", brandmännen. Hade de inte gjort det hade jag gjort det själv.

Direkt var de här, parkerade utanför vår trädgård. Som alltid är det glada, tuffa, muskulösa och proffsiga män som fixar det som behövs. Grsäsbranden, bara meter från vår tomt fixades på nolltid och vi fick mycket snart lugnande besked. Och komplimanger för vår vackra trädgård som inte alls skulle brinna upp eller ned, nu var allt omhändertaget, marken genomblöt och "pas de soucis, Madame", gör er inga bekymmer, Madame, nu har vi tagit hand om detta.

Åh vad jag älskar den här mjuk-tuffa franska attityden. Så proffsiga de är och samtidigt så ömsinta och empatiska. Här står de utanför vår trädgård och vattnar bort problemen!

Sämre kan man ha det!

Vi åker till den lilla kust- och hamnorten Sanary sur mer för att äta middag hos god väninna. Hon bor alldeles fantastiskt som ni kan se med en vidunderlig utsikt mot havet. Vi sitter på en av hennes terrasser, högt upp och med hav, kust och staden som på ett vykort intill oss.

Och vi trakteras med goda små snittar som sen efterföljs av provencalsk middag med goda viner förstås. Och väldigt trevligt sällskap. Framåt kvällskvisten glittrar det nerifrån Sanary och det är lika vackert som när solen skiner.

Så här trevligt kan man ha det en alldeles vanlig tisdag i södra Frankrike. Ljummet är det också, mitt i natten är det över 20 grader varmt!

PS. Och det j-a Blogger krånglar. Antingen kan inte jag göra inlägg eller skicka kommentarer eller också kommer andras kommentarer inte fram och det blir felmeddelande. Sorry!

Svensk-franska rosor

Nu blommar dom - flammentanzrosorna, importerade av oss själva och av god väninna första året. De har inte alltid stått så här mot husväggen utan fått nöja sig med kruka.

Efter ett år i marken och med klätterstöd har de tagit sig så att det sprakar om det. Det är tanig lerjord och inte särskilt djupt för rötterna men värmen och solen härnere tycks göra underverk. Vi har en buske till i själva trädgården och just nu är det underbart vackert överallt. Alla blommor är inte utslagna än, det här är kanske hälften!!

Besök i vår lilla bergsby

Vi åker återigen till vår favoritby en bit upp i bergen. Le Castellet, medeltidsby med hisnande utsikter och vacker kyrka. Nu är det högsommar i Provence, alla träd är gröna och det blommar överallt. Och vi har upp mot 25 grader och sol varje dag. Härligt!

Provence

På en husvägg i vår provencalska by. Nya motiv dyker upp vid varje vandring i de små gränderna.

Taxen Kajsa

Får jag lov att presentera Kajsa. Tax, ett år, tillhörig dotter till en av svenska grannfamiljerna. Kajsa bor normalt i Schweiz men har tillbringat ett par veckor hos "mormorsmatte och husse" då riktiga familjen haft annat för sig.

Kajsa är nästan lika stor som Dessi. En riktig Kajsa Kavat som så fort hon kommer in vårt hus förser sig med Dessis torrfoder och gärna leksakerna också. "Flickorna" har lekt med varandra - Kajsa är ju fortfarande så gott som valp och Dessi har gått med på noterna men markerar tydligt att hemma hos oss är det hennes revir. Om Kajsa vill leka för mycket eller snor hennes korg eller saker så lägger vår tuffa lilla svarting helt sonika sin tass på Kajsas huvud, "låtsasbiter" i de långa taxöronen och morrar som den värsta schäfer. Och så är ordningen återställd.

För ett par dagar sedan fick Kajsa vara en halv dag hos oss - våra gäster spelade golf tillsammans med grannarna och det verkade bäst för Kajsa att vara hos oss. Vilket elände som uppstod när den första halvtimmens lek med Dessi avtagit. Lilla Kajsa blev så himla olycklig över att reservmatten var borta att det uppstod gny, gnäll och nästan tårar. Ingenting var bra, hon satt vid dörren och grät och varken mat, lek eller promenad hjälpte.

Till slut fick hon vara i soffan, nära mig och Dessi och i omgångar gick jag med den lilla söta taxvalpen i famnen som ett spädbarn och vaggade henne, pratade lugnande in i öronen. När grannmatte så småningom kom tillbaka var det ingen hejd på glädjen. Precis som Dessi gör när vi varit borta en stund visste lilla Kajsa inte till sig. De små kropparna ålar sig, kyssarna haglar och naturligtvis kissar de på sig av all glädje och lättnad.

Så här söt är Kajsa. Hon poserar fint vid ett uppehåll i sorgen och visar att hon är en mycket speciell sorts tax. Hon är korthårig, brun men har svarta "leopardfläckar på ryggen och lite ojämn teckning över hela kroppen.

Idag åker Kajsa tåg mellan Toulon och Genève och ska tillbaka till sin riktiga familj med alla barnen. Det har varit roligt att träffa henne och hon och Dessi har farit fram som små jehun i huset och inte minst i trädgården. Få se om hon känner igen sig nästa gång hon kommer till Frankrike!