Liten fransk språkövning

Här är min minneslapp inför samtalet med veterinären igår kväll kring Dessis oroande symptom. Som förstås slarvades bort av Blogger.

Det står att hon darrar: "tremble", slickar sig om munnen: "se leche les babines"och att hon är "nerveuse" och det tror jag alla förstår. Att hon ätit gräs framgår av att hon har "mangé de l'herbe" och att hon andas häftigt och med öppen mun gör man när man "respire fort et avec la bouche ouverte".

"En cas d'urgence" kanske kan vara bra att veta för tilltänkta Frankrikeresenärer. Det betyder journummer helt enkelt.

Det går inte en dag härnere utan att man får lära sig nya ord och uttryck. En del stannar kvar, en del försvinner. Andra, som används mer eller mindre dagligen går snart inte att hitta svensk motsvarighet till. Eller, som i mitt julbordsinlägg där jag som Elisabet påpekar skriver om en glacerad skinka, stavad på franska dessutom när det förstås ska vara griljerad. Så dumt det känns - det blir som det där Anita Ekberg-syndromet då för länge sen. Någon som "glömt bort" sitt modersmål och blandar med utländska ord och uttryck. Så får det inte bli!

Dessi-oro

När vi igår gick till vår adventsgudstjänst i byn och sedan åkte till den väntande adventslunchen några km norr om byn tvekade vi om vi skulle hämta Dessi så att hon kunde vara med på värdshuset. Hon är alltid med oss vad vi än gör, undantag är läkarbesök men annars är hon van att vara med - lätt är det ju också här i Frankrike med en så liten och charmig hund.

Då och då lämnar vi henne korta stunder och hon blir alltid lite ledsen och ylig en stund men sover säkert sedan. Hennes glädje när vi kommer tillbaka är oförställd. Hela den lilla kroppen ålar sig av glädje, hon gnyr och slickar och hoppar fram och tillbaka. Ibland nästan kissar hon på sig också - hon är en uppenbar flockhund som mår bäst när vi är tillsammans alla tre.

Vi fick lämna huset lite i hast för att hinna till gudstjänsten och när vi sen kom hem efter ett par timmars lunch var det som vanligt en glädjeyr hund som mötte oss. Två timmar senare vid 8-tiden en lördagkväll när allt är stängt börjar hon plötsligt få alla de symptom som jag skrev upp på lappen på bilden. Med svansen mellan benen kurar hon ihop sig, darrar, beter sig nervöst, slickar sig om munnen, andas fort och med öppen mun. När hon får gå ut och kissa vill hon bara äta gräs.

Vi blir jätteoroliga och undrar förstås vad som kan ha hänt medan vi var borta. Det är uppenbart att hon är ordentligt sjuk och troligen har ont. Har hon ätit något olämpligt. Har vi fått in en skorpion i huset som bitit henne, är det något som hänt tidigare och som nu bryter ut? Hon blir sämre och sämre och till slut måste jag leta reda på ett jourveterinärnummer och förbereder mig inför samtalet genom att skriva ner hennes symptom.

Jag får tala med en lugn och trygg veterinär som lyssnar och ställer frågor. Har hon kissat, ätit, druckit? Nyliga vaccinationer, vilken typ av mat, något som inträffat.?Att det är något "intestinale", något med mage och inälvor tyder gräsätandet på. Absolut inget gräs säger han, ta också bort all mat och vattnet. Att hon har ont och framförallt har kraftiga stressreaktioner visar sig genom andhämtningen och att hon andas häftigt genom öppen mun.

Till min förvåning ställer denne veterinär diagnos per telefon. "Ni har lämnat er lilla hund ensam under mycket längre tid än hon är van vid. Det förekommer att hundar blir mycket stressade av det och då kan de få magont och kramper. Har ni något kramplösande hemma?" Till all lycka har vi tidigare fått en magkrampslösanded medicin utskriven men det var till mannen. Ska man verkligen ge människomedicin till hundar undrar jag.

"Lös upp en fjärdedels tablett i vatten, ge henne det i en liten spruta i mungipan. Se till att hålla henne varm och i lugn och ro och avvakta en timme. Blir hon inte bättre får ni komma hem till mig men jag bor en bit bort." säger veterinären. Och upprepar att detta troligen är en stressreaktion. Han hävdar också att hundar visst har tidsuppfattning och att det varit för lång stund för henne att vara ensam och att detta utlöst hennes reaktion.

Och minsann. Efter att ha pressat i henne den kramplösande medicinen slutar hon darra och flämta efter ett tag. Efter en timme med pläd omkring sig blir hon lugn och sömnig och vi går så småningom och lägger oss tidigt efter att ha konstaterat att hon verkar må bättre. Hon har sovit hela natten hos oss och är pigg som en pelikan och helt som vanligt idag på morgonen.

Vilken veterinär! Att kunna och våga ställa diagnos på telefon och dessutom rätt sådan. Och ordinera medicin vi hade hemma och förstärka att detta var en nervös stressreaktion - det var som min syster sa när jag berättade detta: "han såg hela hunden". Detta medicinska synsätt genomsyrar också människovården här men att det också gällde hundarna?  Jo vi vet ju hur väl hon blir omhändertagen av vår vanliga veerinär men det här var speciellt. Och vi lovar, Dessi - du SKA få följa med i fortsättningen om vi ska vara borta lite längre tid.

Svensk advent i katolsk kyrka

I vår bys katolska kyrka från 1700-talet firades idag en svensk adventsgudstjänst. Med svenska julpsalmer, läsning ur Matteusevangeliet, Fader Vår och välsignelse och allt som det ska vara. Men vid sidan av fanns curé Pedro, byns "utbytespräst" från Brasilien. Den franske prästen befinner sig där just nu och Fader Pedro som bara kan spanska är den som tillsammans med den svenska kvinnliga prästen från den svenska församlingen härnere läser motsvarande texter och välsignelser på franska.

I sanning en märklig blandning av adventsstakar, julsånger på svenska och en katolsk präst i vacker spetsklädsel som tillsammans med en ljushårig kvinnlig präst gör korstecken och talar om Jesus och "ankomsten" som advent ju betyder. Och hela tiden sken solen in genom de vackra mosaikfönstren i kyrkkupolen och bildade vackra mönster. En fin men lite overklig stund.

Julstämning

Inför advent plockar vi fram vår julstjärna och en adventsljusstake som får lysa exotisk i ett av våra fönster. Liten julduk kommer fram och precis lagom till helgerna börjar det vi trodde var två små döende, bortglömda krukväxter att blomma efter lite vård och vattning. Kan det är vara julkaktusar tro?

Advent i Provence

Idag har det varit svensk adventsgudstjänst i vår lilla bykyrka. Det har inte alls med oss att göra - det är en tradition man haft härnere i 9 år - den svenska Rivieraklubben har fått använda vår bykyrka för adventsmässa och sen har man traditionenligt ätit en god adventslunch på en av våra favoritrestauranger i närhete. En rolig upptäckt för oss när vi väl flyttat till vår by.

Här har vi dukat upp för att ta emot ett antal av kyrkgästerna innan gudstjänsten. Vi har röda ljus, Blossa glögg och pepparkakor från IKEA och julstjärna på bordet och visste man inte om det kunde det här lika gärna varit i Sverige. Idag är det dessutom ordentligt kallt med isig vind och några plusgrader. Men sol och blå himmel och helt snöfritt.

Första advent i vår sydfranska by

Vi beslutar oss för att bjuda några svenska och franska vänner på svenskt julbord och visa, dels hur man äter till jul i Sverige, dels firar sina adventssöndagar. Vilket man inte alls gör här. Tack vare IKEA går det att få tag i de flesta ingredienserna, inklusive djupfryst färdigkokt och glacerad svensk julskinka.

Så jag står i köket en bra stund och fixar till honungsglacerat revbensspjäll, gubbröra, potatisgratäng, Jansson förstås och sen serverar vi korvar, ostar, knäckebröd, köttbullar, småkorvar, rödkål, lax med gravlaxsås, fyra sorters sill, räkor och rom på ägghalvor och lite till. Före det serveras Blossa glögg med pepparkakor och till maten blir det svensk starköl och OP Andersen som snaps. Lutfisk och risgrynsgröt uteslöt vi dock. Till skinkan blir vi oordoxa och bjuder på gott franskt rödvin!

Jag har fixat svenska snapsvisor med fonetiskt franskt uttal så alla kan sjunga Helan går och därför också kan ta "Allvane"! Ingen av fransmännen har någonsin ätit ett svenskt julbord men prövar nogsamt allt och tycker nog att det både är exotiskt och lite brutalt med snapsarna och sångerna. Och sillen!! Men gubbröra gick ner och Janssons frestelse tilltalar också franska smaklökar, det märktes.

Det var en lustig känsla att duka upp de här kända ingredienserna i vårt lilla franska kök på mormors gamla broderade julduk. Gästerna kom vi lunchdags och gick vid halvsextiden då det börjat mörkna och de också kunde se våra svenska adventsstjärna och adventsstaken i våra franska fönster. En härlig söndag blev det!

Det snöar i Provence

Den här synen har vi inte sett sen vi flyttade hit för över två år sen. Möjligen någon enstaka flinga förra året men nu kom det ett ordentligt snöfall som också gjorde marken vit. Ett tag, sen smälter det snällt undan. Vi längtar inte ett dugg efter snö, det är befriande skönt att slippa skotta och skrapa bilrutor och bylta på sig mängder med kläder.

Det har man däremot fått göra i större delen av övriga Frankrike där det kommit mängder med snö. Mer än man kan minnas på flera ställen och det är generellt sett mer än 8 grader kallare än normalt för årstiden. På tv visar man de klassiska bilderna på slirande bilar på oplogade vägar och dikeskörningar förstås. Mest oroar man sig här för les SDF, personer Sans Domicile Fixe, dvs de hemlösa. Här finns de förstås i mängder och många av dem fryser ihjäl i den här sortens temperaturer. Man upprättar soppkök, det finns särskilda brigader med frivilliga som åker runt i bussar och försöker få de här utslagna människorna att acceptera att sova i särskilda härbärgen. Inte alla vill, många föredrar sina sovsäckar, tidningar och kartonger under broar och i parker.