När vi kom hit i augusti för två år sedan var allt utanför terrassen en veritabel djungel. Den förra familjen hade låtit det skogsparti tomten bestod av helt enkelt vara. Sly, ogräs, sten, småträd och annat elände gjorde hela plätten på 500 kvm helt omöjlig att ens gå ner i. Skorpioner, orm, mygg och fästingar gjorde det både svårt och obehagligt. Plus att det såg för gräsligt ut, grannarna skämdes och vi också - inte minst som det var en ung svensk småbarnsfamilj som haft huset innan oss och det var förfärligt smutsigt och skräpigt överallt, inte minst inne i huset.
Det blev till att städa och röja. Och för många tusenlappar gjordes trädgården i ordning med hjälp av vackra, flinka trädgårdskunniga fransmän. Det har tagit två säsonger för den att komma igång på riktigt. En del växter gillade inte den kalla provencalska vintern, andra inte hettan.
Men nu har vi det lummigt och fint. Och det sista som behövde göras var att ordna en riktig trappa ner till trädgården. Vi valde slipers, precis som vi haft i våra svenska trädgårdar. Nu är det franska järnvägen som fått släppa till sina.
Dessi pilar upp och ner och snufsar runt i sin lilla pudelträdgård och har det lika bra som sin matte och husse i detta alldeles precis lagom stora trädgårdsutrymme. Med sin hundraåriga ekar som ger välbehövlig svalka dessutom.
