Fetmaepidemin sprider sig i den rika delen av världen. Och de olika dietförespråkarna slåss mot varandra. I Sverige, har jag förstått inte minst genom de olika bloggarna, står "kriget" mellan Livsmedelsverk, traditionella dietister och överviktsprofessorn Stephan Rössner å ena sidan och LCHF-mat (Low Carb High Fat, för den som ev. inte visste det)med bland annat läkaren Annika Dahlqvist å den andra. Hur många GI-böcker som skrivits och hur många bloggar som Kostdoktorns det finns vet jag inte. Glykemiskt Index är på var mans läpp och i varje kvinnas mage verkar det som.
Jag har sett att det också bland bloggvännerna tycks vara en stor mängd LCHF:are och själv har jag också vänner som äter så, mer eller mindre strikt. Utesluter nästan alla kolhydrater och alltså inte äter pasta, potatis, ris, bröd men i gengäld kan frossa i smör, feta ostar, gräddsåser och bacon och ägg till frukost. Maken och jag har själva ätit så periodvis. Och visst - i början rasar kilona precis som vid varje typ av diet. Men sen tar det stopp och så är man farligt inne i jojo-bantningens trista värld. De finns förvisso de som gått ner 20-30 kg av att äta så här men följer man en strikt diet och har en klar målsättning så går man ner av vilken diet som helst. Sa sjukhusdietisten till oss efter mannens första hjärtinfarkt när det blev tal om kost. Varför? Jo, för att man är fixerad vid viktnedgång och följer ett schema för att tappa kilon. Så fort man gjort det och börjar äta "vanligt" igen riskerar man att gå upp i vikt igen. Och nästan ingen människa klarar att hålla sig till strikta dieter under längre perioder, det är därför jojo-bantningen är så vanlig.
Här i Frankrike ser man inte de våldsamt feta så värst ofta. I allafall inte såna där 300-kilosmänniskor som måste lyftas ur sina hus med lyftkranar som man ser på TV från USA. Men det är klart att det finns runda människor här också, ölmagar existerar och många kvinnor 60+ är svartklädda och rundmagade, precis så som det alltid sett ut härnere i Medelhavsområdet. Tänk på cafégubbarna och tanterna på sina stolar utanför husen.
Vandrar man i de franska storstäderna är det lite annorlunda. Fransyskorna där är sällan bukfettsugna, här håller man sig smal genom att äta på "rätt sätt", men inte heller direkt springa på gym och lyfta vikter vilket anses okvinnligt. Nej, man PROMENERAR. Går mycket alltså. Så som fina damer alltid gjort genom tiderna. Hållit igen på maten, snört sig och promenerat. Ridit damsadel kanske också någon gång?
Det talas väldigt ofta om Medelhavskostens goda inverkan och också om den "franska paradoxen". Den som visar att man här i Frankrike dricker vin, röker, äter goda ostar och tar sig en pastis och trots detta har hyfsat lågt antal människor som dör i hjärt-kärlsjukdom (men troligen fler med leverproblem). Franska kvinnor har högst medellivslängd i världen och bara här i vår lilla del av Provence finns över 250 av de 15.000 hundraåringar som redan nu finns i Frankrike. Pigga såna - de har klarat två världskrig dessutom! När de tillfrågas om varför de tror att de blivit så gamla så svarar de nästan samstämmigt: Ät och drick lagom, rör dig lagom, lev i ett gott äktenskap och i en bra och omtänksam familj. Odla dina vänner. Ja, sånt man redan vet. Det är inte tal om GI eller LCHF eller något annan kolhydratfattigt även om den som var först med hela konceptet var fransman, Michel Montignac, han med boken Jag äter och förblir smal.
Sedan ett år tillbaka körs en stor hälsokampanj i Frankrike. Som synes på bilderna är det landets samlade hälso- och nutritionsexperter som satt samman en guide till hälsosamt matintag - en kampanj som ska leda till hälsa helt enkelt. I nyhetsmorgonsprogram och i reklamfilmer och överallt annars hör man mantrat: Ät minst fem frukter eller grönsaker varje dag. "Mangez au moins cinq fruits ou légumes par jour". Det finns en särskild hemsida "mangerbouger.fr", "ätarörapåsig" där man kan läsa allt om hur man ska just äta och röra på sig för att återvinna och behålla sin goda hälsa. Det är en jättesatsning, ungefär som när vi i Sverige hade kampanjen "sex till åtta skivor bröd om dagen". Här kör man i första hand med de fem frukterna och grönsakerna. Man ska dessutom bara äta tre gånger om dagen, det är allt - frukost, lunch och middag. Inga mellanmål, man uppmanas istället att "ne pas grignoter entre les répas", gnaska inte mellan måltiderna!
Frukterna - grönsakerna är den första "regeln". Det finns åtta till. Och de lyder så här (och jämför nu gärna med LCHF)
Regel 2:
Bröd, flingor, potatis och torkade grönsaker. Ät av detta till VARJE måltid och anpassa till aptiten. Gärna varierat och med tonvikt på fullkorn.
Regel 3:
Mjölk och mjölkprodukter som yoghurt och ost: Tre av dessa produkter per dag. Variera intaget och välj ostar som är kalciumrika men med låg fett- och salthalt.
Regel 4:
Kött, fisk, skaldjur, ägg och fågel: Ät en till två gånger per dag. Små portioner och med så låg fetthalt som möjligt. Ät fisk två gånger per vecka
Regel 5:
Feta tillsatser: Begränsa intaget. Använd i första hand vegetabiliskt fett som olivolja. Begränsa intaget av smör och grädde.
Regel 6:
Sockrade produkter: Begränsa intaget. Se upp med sockrade drycker och produkter som är feta och söta på en gång, typ bakverk, desserter, choklad, glass.
Regel 7:
Drycker: Gärna vatten! Under eller mellan måltiderna. Drick helst lightprodukter och begränsa alkoholintaget till två glas vin (på 10 cl)per dag för kvinnor och tre glas för män.
Regel 8:
Salt : Begränsa intaget. Använd jodsalt, salta inte utan att först ha smakat, använd ytterst lite salt i kokvatten och undvik de saltaste ostarna, charkuterierna och snacksen.
Regel 9:
Fysisk aktivitet: Minst motsvarigheten till en halvtimmes rask promenad per dag. Att integreras i vardagen som promenad, gå i trappor, cykla.
I korthet kan man säga att man ska se till att få i sig frukt och grönsaker, hålla sig borta från fett, socker och salt. Och röra på sig en halvtimme om dan.
Här finns inte fikakulturen som i Sverige heller. Man kan ta "un café" men den är då utan smarriga semlor eller kanelbullar. Här bakas inga sockerkakor och tas med till jobbet, det äts inga mellanmål överhuvudtaget. Barnen får det efter skolan men det är inte så konstigt - man äter sen middag här, först vid 1930-tiden på kvällen.
Undrar vad Rössner respektive Doktor Dahlqvist skulle säga om de här franska råden? Och vad tycker ni??
