söndag 29 mars 2009

Fransk söndagslunch 2


Här är lite av vad som åts. Först får man en liten "amuse bouche", ett tilltugg bestående av rostat vitlöksbröd och till det tapenade, en oliv- och sardellröra, jättegod.

Den här förrätten hette "tokig sallad" och består av gåslever, ankbröst, bacon och ett ägg på frisésalladsbädd. Urgott det också.

Sen kommer digestifen, citronsorbet med rom i snapsglas och sedan varmrätt. I mitt fall "Marmite du pecheur", "Fiskarens gryta".

Serveras vid bordet och tre olika sorters stekta fiskar läggs i tallriken, några musslor och sedan kokt potatis ovanpå. Sedan hälls själva soppan över och till detta äts vitlöksbröd och "rouille" som är en provencalsk vitlöksmajonnäs med tillsats av chilipeppar och saffran. En lite kryddad aioli som ljuvligt smälter ner i denna bouillabaiseliknade gryta.

Övriga äter filet mignon med svampsås och tournedos med goda grönsakstillbehör.

Efter detta serveras en mild bit chèvre med olivolja med gräslök försiktigt hälld över. Bröd, rosé- och rödvin och vatten intas till det hela.

Sen är det dags för efterrätten och tre av oss väljer den otroligt goda crème bruléen med lavendelsmak. Den fjärde efterrätten var en blandning av värdshusets olika efterrätter och ser lika god ut den. Vi bjuds på iskallt bubbelvin till.

Kaffe, och i mitt fall, en "tisane", örtdryck på verveine, verbena, som är lugnande och bra för magen. Vilket kan behövas efter en måltid som denna.

Kostnad? Lite dryg hundra euro för allt för fyra personer. Inklusive vin! Den som säger att det är dyrt i Frankrike har inte ätit gourmetmat på värdshus på franska landsbygden!


Posted by Picasa

Fransk söndagslunch - igen


Den som inte ätit än bör kanske vänta med att kika på följande bilder som kommer från den nyss avätna söndagslunchen på ett närbeläget Auberge - ett jättetrevligt värdshus.

Vi har varit här en gång förut med systerdotter som då fick en fantastisk crème brulée så när svenska grannarna föreslår en söndagslunch just här hakar vi på.

Det är tur att vi lärt oss att reservera bord för just söndagsluncher. Det hällregnar ute och har öst ner sedan morgonen. Men fransmännen troppar in familjevis lika troget varje söndag. Här kommer Mami och Papi och en egen liten trupp av gamla franska damer som önskar oss Bon Apétit och stöttar sig på varandra och sina käppar.

Vi har fått ett eget bord speciellt anpassat för att "le chiot", valpen, inte ska vara i vägen. "Ah, här kommer den berömda valpen", hälsar ägaren som dessutom kommer förbi minst fyra gånger under måltiden och frågar om allt är till belåtenhet. Hela restaurangen fylls och de unga flickorna som serverar är under av effektivitet. Mellan våra fyra rätter bjuds vi på en lustig "digestif", citronsorbé i små snapsglas och på detta häller man rom. Och till efterrätten bjuds på vitt bubbelvin.

Det är knökfullt och under ett bord lite längre bort ligger en kusinhund. Dessi får sin vattenskål av servitrisen och beundras nogsamt liksom förra gången.

Det är en varm, trevlig och sorlande stämning, det dricks vin (och vatten) mitt på blanka söndagen men i måttliga mängder.

"La Crise"? Nej, den märks inte här!

Posted by Picasa

En enda gång....


En enda gång har vi nu i morse prövat detta. Det var första - och sista gången.

Det regnar för andra dagen i Provence och Dessi blir blöt i hela pälsen. Punkluggen slokar och lägger sig helt platt på huvudet och gör att hon ser helt konstig ut.

Jag försöker borsta upp den men lyckas inte. Och prövar till slut en snodd (obs, jag valde inte rosa!) runt hela tufset.

Hussen brast först i gapskratt - och det kan man ju förstå. Men sa sen mycket bestämt ifrån att detta accepterar han ICKE. Han är den som mest går ut med henne och träffar andra hundägare och jag förstår att han inte skulle kunna förklara detta fenomen på franska.

Jag lovar, Dessi såg ut så här i max tre minuter så något avancerat djurplågeri har vi inte ägnat oss åt:-)

Men skrattet som vi själva fick delar vi gärna med oss och lovar att aldrig mera göra om det här! Jag får klippa luggeländet istället tror jag.
Posted by Picasa

lördag 28 mars 2009

I Jesu eller Kesu namn?

Från den vackra basilikan vars historia jag nu berättat kommer en sista bild. I Sverige skulle den klassas som kitch och "new age" men här hänger den på hedersplats.

Den får ett inlägg som tillägnan till Kesu som har Christ som smeknamn. Oh Lord!


(Klicka och se så vackert det lyser från hans hand).
Posted by Picasa

Maria Magdalenas huvud

Här är Maria Magdalenas huvud, det som finns i basilikan i St. Maximin la Sainte Baume.

Ja, inte såg jag det på det här sättet inne i sarkofagen. Jag hade blivit livrädd då. Men så här ser den ut, hennes skalle, det enda som finns kvar. Hela historien kommer ju som vanligt på bloggar i omvänd ordning så läs mer på de andra inläggen om basilikan och dess historia.

Intill den ligger ett dominikanerkloster och vid dess sida en femstjärnig restaurang och ett hotell.

Vi bor på historisk mark. Det är bara tre och en halv mil hem till byn!
Posted by Picasa

Maria Magdalenas sarkofag


Här är nergången till kryptan i basilikan i St. Maximin.

Färska blommor på statyn. Det är mörkt och sneda, slitna gamla stentrappor. Lite läskig känsla är det att kliva in i det här mörka rummet. Där bakom gallret ska Maria Magdalenas huvud finnas i ett relikskrin av glas.

Jag kikar och fotograferar men anar mig bara till något. Ser ni någonting?

Klickar man på textbilden går det nog att läsa lite om varför just bara huvudet blev kvar.

Posted by Picasa

Basilikan i St. Maximin


Så här vackert och imponerande är det inne i den stora basilikan. Den otroliga och helt intakta orgeln byggdes av Jean-Esprit Friard mellan 1772 och 1775.

Och som alltid i franska kyrkorum (som dessutom alltid är öppna) är det levande ljus och färska blommor överallt.

Härliga platser att gå runt i - det är levande andliga ställen där människor strövar omkring och man verkligen känner hur gammalt allt är.

Posted by Picasa