Sankta Maria Magdalenas Basilika

I den lilla orten St. Maximin la Sainte Baume finns en fantastisk basilika från 1200-talet. Den är uppkallad efter Maria Magdalena, hon som var en av kvinnorna kring Jesus och som många, inte minst efter Da Vinci-koden, spekulerat i var Jesus hustru.

Hon kom till Provence för att på hans uppmaning predika hans budskap och enligt sägnen dog hon här och begravdes på den plats där den enorma kyrkan nu står.

Hennes grav blev en pilgrimsplats och en skylt i kyrkan berättar att så många delar av hennes kvarlevor togs av pilgrimer och andra att det slut bara var huvudet kvar.

Det finns nu bevarat i en krypta i basilikan som är enormt imponerande.

Trettiotre meter hög och den har dessutom en fantastisk orgel från 1700-talet som tydligen är bevarad intakt också efter franska revolutionen då den riskerade att bli förstörd. Den har 2960 pipor och när vi var där spelade någon alldeles otroligt vackert på den.

Liten känsla av denna stora byggnad får man om man klickar på bilden i mitten. Nere till vänster om ingången sitter en tiggarkvinna, en vänlig sådan med en liten mellanpudel som bekantade sig med Dessi. Hon fick följa med in i kyrkan, "dans les bras", dvs om vi bar henne.

Så hon har storögt sett den vackra inredningen och också fått lyssna på sakral musik.

Raclette- igen!

Nu var det ju ett tag sedan vi åt raclette.

Men härnere blir man inspirerad. Osten och charkuterierna finns på vår dagliga supermarché och när nu nya svenska vännerna i vår lilla domän kommer på middag är det både roligt och lätt att bjuda på detta.

Några ögonblicksbilder alltså från ytterligare en måltid, goda franska skink- och korvvarianter, en stund med Dessi i famnen hos vår svenska grannfru som verkligen kan det här med hundar och gillar henne på stört. Och det är ömsesidigt, Dessi har redan från början en väl utvecklad social förmåga och är glad när det kommer gäster.

Och så en pratstund om ditt och datt, mest det här med att bo omväxlande i Sverige och i Frankrike.

Jo, vi har det bra!

Carte Vitale - finalement!

ÄNTLIGEN kommer det efterlängtade Carte Vitale - sjukförsäkringskortet som det strulat så mycket kring.

Mannens är helt korrekt. Han slipper heta Valdemar.

Mitt är korrekt på en punkt. Man har uppfattat att jag heter M och inte A i förnamn.

Men eftersom man här i Frankrike envisas med att fråga efter ens flicknamn i alla officiella sammanhang så har man - förstås - trots både brev och samtal - satt dit mitt flicknamn istället för mitt nuvarande efternamn. Man adresserar kortet korrekt och använder då rätt för- och efternamn.

Men på kortet står jag som den unga flicka jag en gång var. Det känns mycket märkligt faktiskt. Sådär hette jag ju fram till jag gifte mig vid 21 års ålder och det var då en självklar identitet. Nu har den poppat upp igen efter många år. Frankrike vill ha mig som den unga kvinnan, det är bara så.

För när jag ringer CPAM, försäkringskassan så är det nu en femte handläggarkvinna som vänligt säger att detta gör ingenting alls - hon har själv sitt flicknamn på sitt Carte Vitale. Alla uppgifter om mig som behövs för att jag ska få rabatt hos doktorn och på apoteket finns på kortet, jag behöver inte byta.

Jag pustar ut men f-n trot. Jag får se första gången det används om det funkar. Och ni får se det lite suddigt, mest för att visa att det faktiskt existerar och är gult och grönt. Med foto och chip och det hela. Och ett helt annat "personnummer". Mitt börjar på 2 som alla kvinnors. Mannens på 1 som alla mäns. Det första och viktigaste könet förstås:-)

Sällsam upplevelse 2

Det här var vad den speciella konvojen bestod av. Vi trodde inte våra ögon. Här kommer lastbil efter lastbil med stora tunga stridsvagnar och pressar sig förbi oss och andra på den smala gatan.

De kör så nära att jag varje ögonblick tror att nosen på vår bil ska få sig en törn av de här bjässarna. Aldrig i livet att jag sett en stridsvagn på så nära håll och nästan underifrån.

Det är visserligen blå EU-flagga på dragbilarna men de är tyskregistrerade och kikar man noga på de efterföljande vita konvojbilarna så ser man att det står Bundeswehr på dem. Klicka och se!

Det är tyska armén som återigen kör igenom den här franska orten. Både maken och jag får sällsamma déjà-vu-känslor. För inte så länge sen var de här i annat syfte - nu är det Nato, EU och Angela Merkel och Sarkozy kindpussar varandra och länderna har mycket samarbete och stort utbyte av varandra. Men en och annan äldre fransman tyckte nog vad de tyckte om de här unga käcka tyskarna som återigen rattade krigsmateriel genom deras stad.

Det här är ett annat Europa än det vi är vana vid i Sverige. När såg man stridsvagnar på gatorna där senast? Trädbeskärningsmannen väntar lugnt in konvojen och fortsätter sedan att kapa sina grenar. Och vi går i kloster!

Sällsam upplevelse 1

Vi åker tillsammans med de svenska vännerna till orten St. Maximin la St:e Baume. Vi har varit där förut, det är ett typiskt trevligt franskt samhälle, berömt för sitt kloster och sin basilika.

Vi åker in i staden på de som vanligt smala gatorna och blir stoppade av en man på gatan i gul väst som ska se till att mannen i trädet kan kapa de grenar som behövs.

Det är trädbeskärningstid i Frankrike och vartenda träd beskärs på årsgrenarna, märkligt men så är det.

Medan vi står där och väntar dyker det upp en "convoi exceptionnel". Brett och tungt fordon. Inte har vi en aning om vad detta är för något.

Men det blir en märklig upplevelse!

Matdags igen!

Goda vännerna kommer förbi med besök från Sverige för att kika på hur vi bor och hur vår lilla by ser ut.

Vi går alla till vår traditionella byrestaurang, den där man lagar så god provencalsk mat.

Här äts det: pilgrimsmusslor, Coquilles St. Jacques, med god svampsås på Karljohan.

Ankbröst, riktigt knaperstekta och rosa inuti tillsammans med endiver och haricots verts, omlindade av bacon.

Och så rapphöna med fyllning av gåslever och lammben med goda grönsakstillbehör.

Sallad, vatten och husets rosévin. Mycket gott! Kostnad? Mellan 13 och 17 Euro per maträtt.

Wallander på franska

De här två personerna såg jag på fransk tv igår.

Jag zappar konsekvent förbi alla amerikanska dokusåpor och filmer, dubbade från engelska till franska. Det är alldeles outhärdligt att se de osynkade läpprörelserna och lyssna till de plastigt pålagda ljuden och franska b-skådespelare vars röster inte påminner ett dugg om Brad Pitt eller Meryl Streep.

Men igår studsade jag till. Det var en ännu märkligare känsla att se och hör Krister Henriksson och Johanna Sällström tala franska. Kurt Wallander såg ju ut som Kurt Wallander men till slut blev det bara för mycket att höra honom säga att han var tvungen att bege sig från "Mallmuu d'Isschtadd". Han var i Malmö och var tvungen att åka tillbaka till Ystad alltså. Så nu vet Elisabet hur hennes stad uttalas på franska!