onsdag 25 mars 2009

Inne i systemet! Mammografikallelse


Vi har ännu inte fått våra Carte Vitale utan bara en "attestation" med våra socialförsäkringsnummer som gör att vi kan gå till fransk läkare utan att behöva betala skjortan.

Hur det blir med mitt kort vet jag ännu inte, jag har blivit uppringd av flera tjänstemän på försäkringskassan som just nu inte verkar veta att den vänstra handen sysslar med något den högra inte gör.

Det är det här med att jag gärna vill heta M i förnamn och inte A (som är mitt förstanamn men inte mitt tilltalsnamn) som spökar till det tror jag. Men maken har inte heller fått sitt kort, han ska vara glad att hans första namn också är hans tilltalsnamn, annars hade han fått gå härnere i Frankrike och heta Valdemar och det hade INTE roat honom, det vet jag!

Men jag är inne i systemet, det fick jag bevis på igår. Jag har hört det förut - när du får kallelsen till din första franska mammografi, då finns du.

Nu råkar det vara så att jag har två skräckar i mitt liv - tandläkare och mammografiapparater. Man är ju olika känslig för olika saker och jag har fött barn utan större besvär och opererats för annat och klarat det med. Tandläkare måste per definition utföra saker som orsakar obehag men mammografi - det finner jag är djävulens påfund. Eller åtminstone männens. Hade deras ädla delar klämts fast mellan två skivor och plattats till på det sätt som våra stackars kvinnobröst görs, hade man för länge sedan hittat en annan undersökningsmetod än mammografi.

Mina har tidigare utförts på Danderyds Sjukhus i Stockholm. Å yrkets vägnar var jag bekant med en docent på onkologen där och för honom beklagade jag mig över hur fruktansvärt ont den här undersökningen gör. En av gångerna svimmade jag nästan av smärtan, en annan gång fick jag en panikångestattack med ett rusande hjärta.

Han funderade en stund och sa sen; hm, ja vi får ju väldigt fina plåtar här men man kanske skulle tala med sköterskorna om att inte klämma FÖR hårt. Jag prövade en gång till efter det men sen var det stopp.

Varje gång jag fått en mammografikallelse från detta sjukhus (till skillnad från här i Frankrike var man ju alltid inbokat viss tid och dag och var tvungen att meddela om man inte kunde komma) så har jag ringt eller mailat och sagt: Jag är ledsen, det går inte, ni har "gjort mig så illa" vid tidigare undersökningar att jag inte klarar av dem längre.

Det är klart man inte får något svar på det och så dröjer det ett år eller två och så kommer den förbenade mammografitiden igen.

Så inte blev jag särskilt glad när jag upptäckte att jag inte undkommer här i Frankrike heller. Men det är något i tonen i det här två papperen som ändå gör mig intresserat och vänligt inställd.

Själva kallelsen innehåller inte tid eller plats. Istället uppmanas man att själv kontakta några av de otaliga ställen där mammografi genomförs. När jag tittar på den bifogade adresslistan blir jag paff - i varenda liten ort finns minst två ställen dit man kan gå för att få detta gjort.

Ett mycket artigt och pedagogiskt brev är dessutom bifogat. Man inbjuds av ett antal samverkande organisationer att genomgå denna undersökning som är helt gratis för kvinnor mellan 50 och 74 år. Under rubriken: Era frågor, våra svar, berättas om undersökningen, varför den är viktig och hur den går till.

Man förstår redan här att det är annorlunda än i Sverige. Om undersökningsresultaten är normala skickas de till en särskild organisation för ytterligare en radiologisk genomgång för att garantera kvaliteten som man säger. Därefter skickas röntgenplåtarna och resultatet HEM till mig med post och samtidigt meddelas min husläkare. Man uppmanas därefter att spara sin plåtar, de är viktiga för framtiden. Man sparar sina mammografiresultat hemma hos sig själv, har man ju aldrig hört talas om!

Om resultatet visar på abnormaliteter görs ytterligare undersökningar och "min" radiolog skickar sedan resultaten till husläkaren med vilken man sedan har den fortsatta kontakten.

Och så gör man lite reklam på slutet och säger att om bröstcancer upptäcks i tid så blir man frisk i 9 fall av 10. Den som vill öva lite på sin franska kan klicka på bilderna och läsa själv.

Jag kan ju räkna ut vad ni som ev. kommenterar det här kommer att säga: Gå för sjutton. Jag ska fundera. Erbjudandet gäller till den 14 juni i år.
Posted by Picasa

tisdag 24 mars 2009

Péage - fransk betalmotorväg


Nu har vi vant oss. För att kunna åka snabbt och med god fart och standard får man betala.

De franska motorvägarna håller hög standard och ligger skyhögt över de tyska som ständigt repareras och där man kan hamna i timslånga "stau" - köer som man egentligen inte vet varför de uppstått. Det kan vara olyckor, vägarbeten eller tittolyckor, vad vet man. Mer än att man sitter fast. I det trista Ruhrområdet är det mindre roligt. Ja, det är inte roligt någonstans.

Men "Umleitung", dvs det som på franska kallas "déviation" och som på svenska betyder "trafikomläggning" existerar mycket sällan här. Inte vet jag hur fransmännen håller sin vägar i så bra skick utan att det är köbildning som i Tyskland. Vår GPS indikerar då och då "trafic d'accordé0n" vilket är ett gulligt uttryck tycker jag. "Dragspelstrafik". Man ligger tätt ihop, utgör en kö. Som ett vackert musikinstrument.

Men för att slippa detta så får man betala också. Vår tripp till Luxemburg, enkel väg på raka fina snabba motorvägar i nittio mil, gick på ungefär en svensk tusenlapp, dvs det dubbla tur och retur.

Så här ser det ut. Man kommer i (egentligen för hög, högsta tillåtna fart på motorvägare är 130 km/tim.) hastighet fram till betalstationen - péage.

Antingen är den utformad så att man bara får en "tikkää", en biljett som man måste bevara till nästa péage. Där, för att komma vidare kan man antingen råka ut för en automat där man först stoppar in sin "tikkä" och sen uppmanas av en automatröst att i nästa lilla springa stoppa in sitt CB, dvs Carte Banquaire. Vips går den nedfällda bommen upp och man är ute på nästa betalsträcka - hur långt och hur länge har vi ännu inte lärt oss.

Just här är betalstationen bemannad. En antagligen helt avgasförgiftad person tar emot "ticket" och "carte", det tar femton sekunder men betalstationspersonen (man vet aldrig om de är män eller kvinnor, de sitter för högt upp för att man ska se det) kostar ändå på sig ett : Merci, bonne route, bonne journée. Tack, kör försiktigt och ha en bra dag. Bil efter bil, kort efter kort.

Imponerande. Och då var det ändå STREJK den här dagen, som så ofta i Frankrike. Inte märkte vi det.
Posted by Picasa

Dessi åker bil


Dessi har fått en snabbstart i att åka bil. Visserligen var det nästan nittio mil i bil när hon hämtades men det är ju över en månad sedan.

Nu fick hon följa med tur och retur till Luxembourg, också nittio mil på en dag dit och sedan hem igen.

Det är väl SÅDÄR kul tycker hon. Men fann sig snällt och satt eller sov stilla i sin lilla väska mellan mattens fötter. Bäst var det när man fick den vackra sidensjalen runt sig - en lite fröken pimpínett har vi allt!

Och vi vet nu att hon fungerar precis så bra som vi tänkt oss. Liten hund, tar inte plats, går att flyga med som handbagage dessutom.
Posted by Picasa

söndag 22 mars 2009

Sydfransk grannkontakt


Annika Bryn som jag tror är en nyfiken person (hon samlar säkert på sig information om människor och relationer inför sina böcker tror jag, eller hur? :-) undrar hur vi har det med vår grannkontakt i vårt område eftersom vi bor i ett franskt parhus.

Vårt är det med röda fönsterluckor, grannarna S och P bor i ett tvillinghus intill oss men med andra yttre färger, mera i blått.

Kunde vi ha fått bättre grannar? Nej - unga paret S och P är i trettioårsåldern, är universitetslärare, arbetar i St. Raphaël och kör många mil dagligen till och från jobbet och är alltså borta på dagarna, kommer hem sent och lägger sig tidigt, trötta.

De är överlyckliga över att ha fått oss som grannar. Vi är 60+, lägger direkt ner ordentliga slantar på att få en trädgård av den djungel som tidigare härskade här.

De slipper dessutom högljudda, skrikiga svenska dagisbarn som familjen som hade huset innan oss lät fullständigt härja fritt. Inte bara på sitt eget område utan också på deras och i omgivningen. Vi är förstås det perfekta grannparet för dem också , visserligen har vi gäster då och då och skrattar och dricker vin och lägger oss sent och ibland drar vi på tv-ljudet om det är Johnny Halliday eller så. Men husen här är byggda av betong och sten och lyhördheten är minimal.

På helgerna ses vi över staketet. De är pyssliga och husliga, tvättar, lagar veckomatsedel och förbereder nästa veckas skolinsatser på sin uteplats medan vi kan sitta på andra sidan parhusväggen och bara förlusta oss med ett glas vin i kvällssolen och skratta åt vår lilla cirkuspudelvalps upptåg.

De har vår nyckel och vi har deras. Första dagarna kom P med en lång lista på viktiga telefonnummer och har vi någon fråga kring administration, husets konstiga franska kontakter eller hur man hittar en hantverkare vill de inget hellre än hjälpa oss.

Och nu har vi skaffat en "chiot", en liten gullig valp som bedårar också dem. "Coquine" säger de båda om Dessi, typ din lilla filur. Och eftersom vi har förstått att de båda önskar sig en liten bebis och hoppas kunna bilda familj så bjuder vi på Dessi tills vidare.

Så här trevligt är det en söndagförmiddag med grannprat över staketet. De sköter sitt och vi vårt och vi hjälps åt att hålla kontroll över våra respektive hus. Nyss var de borta, reste till föräldrar hundra mil bort, nu var det vår tur att vara borta några dagar och det känns skönt att någon tittar till vårt hus.

"Bonne après-midi" säger vi efter att ha förhört oss om hur vi haft det och sen låter vi varandra just ha en bra eftermiddag - var och en för sig. Vi kan inte ha det bättre - det här unga paret är helt underbart!! P är dessutom lärare i franska så man får skärpa till sig när man pratar!

Posted by Picasa

Mina hyacinter


Titta på mina hyacinter. Nu när vi var borta har de slagit ut allihop och det doftar jul och fullkomligt underbart!

Våren är verkligen i full gång och det slår ut och blommar överallt. I solstolen på altanen med en god bok känns det som svensk sommar.

Söndagsfriden råder som alltid, det är en god sak med livet härnere. Det är verkligen en lugn dag då alla håller sig i stillhet. Vi har redan vant oss vid att allt är stängt. Söndagsöppet, varför det??

Posted by Picasa

Franska ostar 2


Här är ett axplock av Collins goda franska ostar. Med förklarande skyltar.

Nu vet ni, har ni vägarna förbi Roslagen, missa inte dess "huvudstad", Norrtälje. Charmig, pittoresk med smala kullerstensgator och mängder med affärer.

Ett av Sveriges mest berömda konditorier ligger också här: En Liten Smula.

Och så ostaffären förstås! Bara den är värd ett besök. Sju mil norr om Stockholm ligger denna pärla vid vattnet. Lugnt, stillsamt och vänligt - långt från storstadsstressen.

Posted by Picasa

Franska ostar 1


För ganska exakt ett år sen står vår franska Citroën parkerad vid Stora Torg i vår närmaste stad, Norrtälje. Det är gråruggig februari, de roliga hundarna har regnjackor på sig.

Det gula huset som skymtar till vänster, det som har blomkrukor vid porten är Rådhuset. Och bredvid ligger Sveriges mest fantastiska ostbutik - Collins Ostbod.

Vi har haft det bra, redan i Sverige - här kan man botanisera bland de mest fantastiska franska ostar - de flesta direktimporterade och från små gårdsmejerier. Läs själva på den roliga skylten om vad folk mest frågar om!

Posted by Picasa