Luxembourg 4

Nu kör vi ner till Grund, en charmig och pittoresk del av staden Luxembourg. Långt från finanskvarteren med sina glasade Dallas-hus i långa rader.

Här är backiga och smala gränder och kyrka mitt i byn.

Luxembourg 3

Luxembourg, staden alltså, är mycket gammal med anor från romartiden då här fanns en befästning kring vilken sedan staden byggdes.

Under medeltiden spelade staden också en viktig försvarsstrategisk roll liksom under sjuttonhundratalet. Man ser spår från detta överallt.

När jag tog de här bilderna fick jag lätt svindel. Vi är på väg ner till Grund som stadsdelen heter. Den ligger som synes mycket riktigt längst ner i staden, det är en bit att traska och inga backar man precis ger sig ut på promenad i. Floden som rinner runt staden heter Petrusse.

Annars är den största floden Mosel (eller Moselle som man säger här) som man delar med tyskarna. Här produceras också mycket gott vitt Moselvin.

Följ med ner till Grund, en pittoresk stadsdel med många bra restauranger och häftiga nattklubbar.

Luxembourg 2

Här är "Stora Torget" i centrala Luxembourg. En lustig blandning av de två dominerande kulturerna, den tyska och den franska. Restaurangen heter "hummerhuset" på franska, bygggnadsstilen och den lustiga fårstatyn känns väldigt tysk.

Och så har man "fransk" grönsaksmarknad på torget och jag tror att om man klickar på bilden med marknadsståndet så står det något om "Letzeburg". En salig blandning!

Luxembourg 1

Vill ni veta lite om pyttelandet Luxembourg? Häng då med i några inlägg. Min blogg tar bara 3-4 bilder åt gången så det blir några stycken.

Det här är parkeringen utanför vårt första hotell på Avenue Victor Hugo, mitt i centrala Luxembourg. Inget särskilt märkvärdigt, ser ut som en stad som alla andra. Vår franska Citroën har just fått en parkeringsbot på 24 Euro, det hjälpte inte med svenska registreringsskyltar.

Landet Luxembourg (som det stavas fast vi skriver Luxemburg) är ett hertigdöme, ett mycket litet sådant. Det är mindre än Gotland till ytan, bara 2.500 kvadratkilometer. Det gränsar till Belgien, Tyskland och Frankrike och har inte mer än cirka 500.000 invånare varav många är invandrade från Portugal faktiskt. Huvudstaden heter som landet, Luxembourg.

Det finns tre officiella språk: Luxembourgska, franska och tyska. Alla infödda luxemburgare talar sinsemellan luxembourgska som härstammar från den germanska språkstammen men har tydliga franska och också holländska inslag. Man läser tyska som förstaspråk i skolan men också franska som är det officiella skrivna språket och som man hör mest. Men vill man hellre tala tyska går det också bra. Till skillnad från flera andra europeiska länder (däribland Frankrike vars invånare saknar en viss språkgen hävdar Bodil Malmsten) så talar man också bra engelska.

Luxembourg har anor långt bak i tiden och jag tror att det var en befästning här redan på 900-talet. Det har invaderats och delats och man har kapat bitar från dem i omgångar men det som nu är kvar är autonomt. Luxembourg invaderades under båda världskrigen och deltog i andra världskriget tillsammans med de allierade. Lite mera i nästa inlägg.

(Tack förresten alla som kommenterat mina inlägg innan Luxembourg-resan. Jag har skrivit svar under respektive inlägg)

Brasserielunch i Luxembourg

På det här lilla hotellet med sin pyttelilla restaurang blir man jätteförtjust i Dessi. Oh, la la, comme elle est belle - åh så söt hon är säger alla. Det har luxembourgska fina damer också sagt vid stadspromenaderna - hon drar verkligen uppmärksamhet till sig. Dels är hon ju pytteliten och väldigt gullig men också mycket social. Ska fram och hälsa på alla och den lilla svansen går i ett!

Nu äter vi lunch i hotellbrasseriet, det som ser så konstigt ut är faktiskt kycklingstuvning i vol au vent - smördegsform alltså. Det var jättegott och nej, jag åt INTE upp pommes friten.

Dessi fick självklart vara med och ägaren placerade henne själv på stolen bredvid mig!

Alla möjliga språk och människor dök upp till lunch. Luxembourg är de slips- och kostymklädda killarnas hemvist - de är alla otroligt välskräddade och man baxnar över sidenslipsar, kritstreckrandigt och svindyra märkesöverrockar, knälånga och insvängda i midjan. Mycket elegant. Några sådana herrar åt på sitt som det verkade, stamlokus. Och pratade omväxlande franska, omväxlande luxembourgska. Det senare är en märklig variant av blandning av mest tyska men också med franska inslag. Påminner uttalsmässigt om holländska och anses vara obegripligt utom för dem som kan det. Vilket är alla som är födda och uppvuxna i detta pytteland. Det officiella språket är franska men vid frukosten dagen därpå mötte oss en tysktalande värdinna som hellre ville tala tyska än franska med oss. Det är ju ett stenkast till både Frankrike och Tyskland och när man rör sig i stan och en bit ut på landsbygden känns det mera som att vara i Tyskland än i Frankrike. Något förvirrande är det men mycket charmigt.

Vilken stil den konstiga lampan tillhör går inte att säga. Den hade definitivt sin egen prägel!

Vårpromenad i Luxembourg

Vi går på Dessipromenad i den gamla förfallna parken mitt i Luxembourg. Porten skulle förstås varit med på Stora Portdagen men får vara en eftersläntrare.

Lite knoppas det i naturen och vackra små krokusdungar hittade vi också. Och Dessi får äntligen sträcka på de små benen och tumla runt i lövhögarna.

Hotellbyte i Luxembourg

Vi byter hotell. Det första var fint men svindyrt och bokat i hast - inte alla hotell accepterar husdjur men detta gjorde det. Men Dessi blev livrädd av all trafik och vägrade använda gatan som toalett. Och trots påfyllning i p-automaten varannan timme åkte vi på luxembourgsk parkeringsbot.

Som vi tänker strunta i - det blir intressant att se hur byråkratin ska mala sig fram till vår franska adress genom vår fortfarande svensk-reggade bil.

Det nya lilla hotellet är av annan karaktär. Ett litet familjehotell med bar och brasserie, väl inrökt och med hemlagad mat. Fortfarande centralt men med en gammal oansad park tvärs över gatan.

Till Dessis stora förtjusning ligger här enorma lövhögar. Hemma i den egna trädgården norpar hon det ena eklövet efter det andra, bär stolt in det i vardagsrummet där det finfördelas på mattan till stor förtret faktiskt. Här vet hon inte hur hon ska välja, det blir bokstavligen ett "i högen".

Se också hur vägen sluttar brant nedåt. Luxembourg har en "plan yta" och är sedan byggt så att det känns som i San Fransisco, det är mycket stora nivåskillnader så några långpromenader blir det inte för oss soffpotatisar, det är alldeles för pustiga backar.

De nittio milens skillnad känns också i luften. Vädret är soligt och klart men det är "bara" cirka tretton grader jämfört med de tjugo vi hade när vi lämnade byn. Här känns det mera som svensk vår i april, man anar att det snart börjar blomma här och var.