Nybroviken

Och så tillbaka till Nybroviken. Bara för att det är så fantastiskt vackert just här, mitt i Stockholm!

Och sista bilden kunde lika gärna vara tagen från något av våra provencalska cisterciennekloster med sina välvda fönster.

Stockholm i mitt hjärta...

Idag visar sig huvudstaden från sin vackraste sida. Minus fem grader och strålande sol. En underbar utsikt mot Nybroviken och Strandvägen med med de vita skärgårdsbåtarna förtöjda för vintern.

De, som vi suttit och sett från vår veranda ljumma sommarkvällar när de passerat Blidösundet och vars svall rivit upp vågor nere vid vår brygga.

Stockholm - en av världens vackraste huvudstäder. Jo, nog är det så. Och så roligt det är att komma tillbaka efter nästan ett halvår utomlands och känna att det här är också "hemma" och kommer alltid att förbli.

Vackra Sverige

Här är några bilder från vårt vackra Sverige. Motorvägen längs Vättern mellan Jönköping och Brahehus. Alltid lika vackert, oavsett väderlek. Idag minus fyra grader, risk för frosthalka. Men lugnt och fint och vägen kunde lika gärna ha slingrat sig längs en kuststräcka i Provence eller i Italien för den delen.

Och så är vi äntligen framme i Stockholm efter en jobbig körning med mycket trafik, smutsblött på vindrutorna och hutterkallt vid tankning och toalettbesök. Men vi bor kungligt med utsikt över Nybroviken och ljusslingade Waxholmsbåtar - kan det bli vackrare?

Sämre kan man alltså ha det men så har det varit en resa också. De trehundra milen mellan "gamla och nya hemma" är nu avverkade och vi unnar oss ett dygn mitt i huvudstaden och njuter av det.

Nya året firar vi hos vännerna på vår skärgårdsö, det blir hemtamt, roligt, vemodigt och vackert!

Halmstad

Vacker gågata och likaledes julupplysta fönster på hotellrummet i Halmstad.

Skåne och Landet Halland

"Touch and go" hos mamma och släkten i Skåne. Presenter från Provence, lavendel, tvålar, broderier, olivoljor, kryddor och ostar.

En stund med glögg och prat innan vi fortsätter vår resa och landar i det som bloggmadamen Elisabet kallar för "Landet Halland". Här bor vi i gamla fängelset vid slottet i Halmstad, Gula Briggen.

Vi äter en god middag på lokal restaurang vid en trevlig gågata med sonen och hans sambo. Vi äter gott och mycket och det smakar "nästan" som i Frankrike. Fast vi frossar båda i förrätt med räkor och löjrom och njuter av svenska smaker.

Notan är tre gånger så dyr som i Provence. Förstås, tyvärr är det ju så. Att äta ute i Europa går fortfarande an. I Sverige baxnar man över priserna. Inte så mycket maträtterna i och för sig. Men sammantaget om man dricker vin till maten eller tar en efterrrätt sticker summorna iväg på ett sätt som vi nu känner igen och inser att vi måste anpassa oss till under vår vistelse här.

Låter jag som gnällig utlandssvensk redan? Ja, säger Halmstadssonen som nyligen bott fyra år i Tyskland. "Du kan inte säga ett pip om att det är bättre någon annanstans än i Sverige", säger han. "Framförallt får du inte tala om just det som du upplever så positivt, att människor är vänliga, artiga, serviceminded och trevliga i andra länder än Sverige. Man vill inte höra det "här hemma".

Jag funderar länge över detta. Nej, kanske får man inte prata så mycket om de skillnader mellan länderna vi upplever. Samtidigt är det ju det som till så stor del är en del av det intressanta med att byta land. Det är ju inte fel på det "gamla" och det finns massor med saker vi kommer att uppleva som besvärliga och annorlunda i det nya. Men nog får man väl ändå säga att man mår bra av lite vanlig vardagsvänlighet på andra språk och i närliggande europeiska kulturer?

Många långa restimmar

Från södra Frankrike med stopp i mellaneuropa fortsätter vi mot Sverige. Här i farter upp mot 160 km i timmen på tyska autobahn. Vi passerar Hamburg med sin jättestora hamn och sina containerkranar.

Vi åker till Skåne via danska broar, Lilla och Stora Bältbron och förstås stora Öresundsbron.

Det blir kallare och kallare, rimfrost i dikeskanterna. GPS:en varnar på franska för "risque de verglas", halkrisk.

Pynt och julkrubba i nordtyskland

Julkrubba - har vi det kvar i Sverige? Jag minns faktiskt inte om det är ett naturligt inslag i dagens svenska julfirande. Förr kanske men hur är det nu?

I vårt södra Frankrike, hos familjen i Luxemburg och på det extremt julpyntade hotellet i norra Tyskland har krubborna en framträdande plats.

Man har trots allt inte glömt Jesus och när och hur han föddes. Svärsonen gick och hämtade den sista delen till den nyinköpta krubban, en plastbebisjesus, och lade den i sin lilla hökrubba precis efter klockan 12 på julaftonsnatten.

Jag blev helt förbluffad. Men det ingår i traditionerna. I början förstod jag inte alls vad fransmännen talade om när de pratade om sina "creches", krubbor.

Man använder nämligen samma ord för den sorts "dagis" som finns i Frankrike för de minsta barnen. De lämnas på creche, det som i Sverige på 1950-talet kallades just för "barnkrubba".