"Touch and go" hos mamma och släkten i Skåne. Presenter från Provence, lavendel, tvålar, broderier, olivoljor, kryddor och ostar.
En stund med glögg och prat innan vi fortsätter vår resa och landar i det som bloggmadamen Elisabet kallar för "Landet Halland". Här bor vi i gamla fängelset vid slottet i Halmstad, Gula Briggen.
Vi äter en god middag på lokal restaurang vid en trevlig gågata med sonen och hans sambo. Vi äter gott och mycket och det smakar "nästan" som i Frankrike. Fast vi frossar båda i förrätt med räkor och löjrom och njuter av svenska smaker.
Notan är tre gånger så dyr som i Provence. Förstås, tyvärr är det ju så. Att äta ute i Europa går fortfarande an. I Sverige baxnar man över priserna. Inte så mycket maträtterna i och för sig. Men sammantaget om man dricker vin till maten eller tar en efterrrätt sticker summorna iväg på ett sätt som vi nu känner igen och inser att vi måste anpassa oss till under vår vistelse här.
Låter jag som gnällig utlandssvensk redan? Ja, säger Halmstadssonen som nyligen bott fyra år i Tyskland. "Du kan inte säga ett pip om att det är bättre någon annanstans än i Sverige", säger han. "Framförallt får du inte tala om just det som du upplever så positivt, att människor är vänliga, artiga, serviceminded och trevliga i andra länder än Sverige. Man vill inte höra det "här hemma".
Jag funderar länge över detta. Nej, kanske får man inte prata så mycket om de skillnader mellan länderna vi upplever. Samtidigt är det ju det som till så stor del är en del av det intressanta med att byta land. Det är ju inte fel på det "gamla" och det finns massor med saker vi kommer att uppleva som besvärliga och annorlunda i det nya. Men nog får man väl ändå säga att man mår bra av lite vanlig vardagsvänlighet på andra språk och i närliggande europeiska kulturer?