Här går presidenten med två barn från Verdun bland alla korsen. De väljer spontant ut en, en okänd soldat, och lägger sina blommor där.
Faktiskt mycket rörande, Sarko pussade dem båda på kinden efteråt och de såg så stolta ut. Här ser man igen vilken enorm kyrkogård detta är.
Det stora mausoleet vaktar värdigt över denna plats som verkligen är värd ett besök. Ligger nära Metz rätt nära tyska gränsen.
Det hela avslutas värdigt också med kransnedläggning på den tyska kyrkogården några kilometer bort.
Så, nu blir det inte mera krigsberättelser. Men nog får man andra perspektiv på både det som varit och det som är när man bor härnere!
2 kommentarer:
Under en resan till Bretagne i september 2002, besökte vi just en sån här enorm krigskyrkogård längs den franska kusten.
Såååå tagen man blev!
Och på ett sätt ., å, vad jag skämdes över att Sverige valde att stå utanför.
Så många andra som slogs för alla andras frihet.
Just precis så känns det Elisabet. Precis så. Jag har också varit i Bretagne och Normandie och sett invasionskusterna och på plats känt vad som hänt. Och varit på de enorma krigskyrkogårdarna där också. Som i Verdun.
Man blir påmind om krigen härnere som sagt. I varje by och också såna här dagar. Lite tjatig kanske jag blev med mina stilleståndsinlägg men det här är ju också en del av livet i den sydfranska byn!
Skicka en kommentar