När dotter T var liten hade hon, precis som alla andra småflickor förstås, en särskild favoritdocka. Här är han - Victor hette han - och det lektes mycket med honom. Fina kläder hade han tycker jag, kanske lite sjuttiotalsmurriga men gulligt ändå.
Nu, något tidigare än beräknat av olika skäl och med några andlösa moment innan dess har Victor återkommit. Som en riktig bebis den här gången. En liten segrare som namnet antyder och lillebror till G, tre och ett halvt år som andäktigt nu också fått se den som legat i magen så länge.
Nu andas vi alla ut och gläds åt mitt fjärde barnbarn och min mammas trettonde barnbarnsbarn!!
