Blandad växtkompott

I vårt hus doftar det underbart av liljekonvaljer - lyckobringande sådana enligt fransk sed på första maj. Men intill dem står också två julstjärnor, en röd och en vitrosa. De är kvar sedan i julas och blommar lika frodigt som då. Nu har jag vant mig men ännu in i februari kändes det konstigt med de här typiska julblommorna kvar i vardagsrummet.

Men de är jättefina, inga bleka stänglar med blad som faller av som de svenska julstjärnorna brukade se ut. De kanske håller till nästa jul, vem vet?

Dillen som kom i kuvert från kär svensk väninna är nu planterad, vi får se om den klarar den provenalska värmen längre fram och blir färdig till sill och potatis runt midsommar. Dill eller "anethe" som det heter på franska är inte särskilt vanlig i matlagning härnere och man får leta runt till man hittar en liten vippa i inplastad påse. Numera hamstrar vi när vi ser den och lägger i frysen.

 

 

 

 

Första maj. Liljekonvaljedag!

Idag den första maj är det också liljekonvaljedag i hela Frankrike. Överallt säljs liljekonvaljer - "muguets". I buketter om flera eller bara en eller i små krukor. Man ger dem till varandra för att de bringar lycka. "Je porte bonheur", stod det på dem jag fick av kära maken. Vilken underbar sed, jag som har den här blomman som min älsklingsblomma blir särskilt glad!

På tv berättar en blomstersäljare att för att lyckan ska bli fullständig ska varje stängel helst ha exakt 13 blommor. Jag har inte räknat mina, jag tror på lyckan ändå.

I huset sprider sig nu en ljuvlig doft, titta själva på blommorna och känn efter. Snart blommar det i de svenska liljekonvaljedungarna också.

 

 

 

 

Valborgsmässoafton...

...firas inte i Frankrike. Jag har inte ens funderat på det eftersom jag sällan läser svenska tidningar utan är fokuserad mest på det som händer här. Men plötsligt fick jag, inte Sverigelängtan, men ändå en känsla för att de olika nationella högtiderna och hur de firas faktiskt påverkar. Valborg och Första Maj i Sverige - då är man på väg in i våren på riktigt. Här är det en vanlig fredag men i morgon kommer det nog att tågas och demonstreras.

Nu var det länge sen jag stod och frös bland snöflingor runt en eld och lyssnade på vårsånger, det var egentligen mest när barnen var små som det var viktigt med det där bålet. Under skärgårdsåren gick vi kanske till någon brasa då och då och småpratade med grannarna. Men mest var vi hemma och som här - en valborgsmässoafton på Yxlan för tre år sedan - då lagade jag vårtallrik till goda vännerna Caisa och Ulf som kom på besök.

Och minsann, var det inte fint väder, det japanska körsbärsträdet blommade framför havet i bakgrunden och spireorna börjar bli skir-gröna. Här, denna franska "Walpurgis"-helg, om den nu heter så också på franska, flöjtar bofinken utanför fönstret, det är grönt överallt som vid midsommartid i Sverige och temperaturen går nog upp i 24 grader idag också.

 

 

 

 

Vardagsrestaurang i Provence

Så här enkelt och vackert kan det se ut. I en liten by i Provence där allt står i blom just nu.

 

 

 

Medelhavskost och barnbarnsfötter

Tillsammans med goda vänner och dotter med familj äter vi en god lunch på uterestaurang. En smarrig firre och till maken crème brulée - den älskade efterrätten.

Och lilla barnbarnspojken somnar i sin lilla vagn, bara fötterna syns!

 

 

 

 

Hund och katt i Provence

Dotter med man och lilla barnbarnet är på semestervecka i Provence. Vi åker och hälsar på i närbelägen vacker by där det franska familjehuset finns.

Det är 26 grader varmt och strålande sol. Vi går iväg längs bygatan och slår oss ner för att äta lunch på en av uterestaurangerna. Runt oss strosar hundar av olika sort. Och en svart katt slår sina lovar runt matborden men lägger sig sen ner och vilar på gatan. Dessi vill fram och nosa men kattmadamen går helt sonika sin väg och ignorerar henne helt.

 

 

 

Bildgåta

I en närbelägen by, vid det traditionella minnesmärket över alla stupade i de båda världskrigen står den här konstiga saken uppställd.

Jag har aldrig sett något liknande. Inte maken heller. Men vår "femme de ménage" kostar på sig en gissning, uppvuxen som hon är i efterkrigstidens Frankrike.

Att det har något med krigen att göra är ju alldeles säkert. Men vad ÄR det för en konstig sak?? O.S.A