Leva farligt

Häromdagen såg jag en rolig snutt om en guldfisk som höll på att bli munsbit för en katt. Den försvann pilsnabbt när den lilla fisken plötsligt skällde som en schäfer. Reklaminslaget handlade om vikten av att lära sig språk.

Det här är våra guldfiskar i skärgårdshuset, tillfälligt förvarade i skål medan akvariet rengörs. Vi har också katt i huset som synes - därav locket på skålen!


 

Ros till en bloggvän!

Tack käraste Elisabet för ett så roligt, givande och intressant samtal idag! En fransk ros kommer därför singlande till dig.

Monet överraskade den sjukskrivna Madamen i Halland med ett "i-levande-livet-samtal" - ett sånt man kan ordna när man har internetabonnemang med fria samtal till fasta telefoner i hela Europa, Amerika och lite varstans.

Åh, ett sånt roligt timslångt prat det blev - ett "slingrande samtal" som jag och annan väninna brukar kalla det för. Om ditt och datt, skratt och allvar blandat. Landet Frankrike och landet Halland var plötsligt inte så långt ifrån varandra.

Blogglivet ger så många intressanta kontakter, nya inblickar i andra världar och vänskapsrelationer som också håller utanför den virtuella världen. Underbart!





 

Ny toalettinredning

Tack, Elisabet, som genom sin roliga uppmaning att ta fram sina favoritbilder fick mig att komma ihåg konstnären Philip von Schantz som personligen betytt så mycket för mig.

Nu blev det av, ett par av hans bilder i litet affischformat från den senaste utställningen på Tomarps Kungsgård i Kvidinge i Skåne, fick ramar från IKEA.

Och resten av toalettutrymmet fick spegel, vacker gardin framför den tråkiga varmvattenberedaren, ny matta och en hylla där en vacker torkad hortensia pryder sin plats framför fönstret.

Med små medel förvandlades detta lite trista vitkalkade rum till en behaglig miljö. Jag tror Philip i sin himmel förlåter mig för att hans bilder sitt just i detta utrymme. Här har man faktiskt tid att både begrunda och beundra.



 
 
 
 

Liten tant på IKEA

Det här gulliga franska äldre paret med lite krumma ben stultade fram i IKEA-gångarna häromdagen. Varför tyckte jag det kändes udda?

Kanske har de supermodern smak eller bara ska köpa nya kaffekoppar och en stekpanna? Men de flesta som vandrar runt på det stora svenska varuhuset är faktiskt lite yngre. Men kanske var de ute för att köpa present till någon yngre släkting? Jo, så var det nog.

Här finns ju också IKEA Food. Så vi kom hem med Kalles, laxpasta på tub, matjessill, renkött, tunnbröd, kräftor (igen, mums!), hushållsost och svenska frysta köttbullar. Jag avstod från pepparkakor, mazariner, Dajm, bilar, snaps, lingonsylt och lax som vi kan köpa lika fin på vårt Intermarché.

"Bäst att förse sig" sa en herre i kasskön. På svenska förstås. Lite förvirrat blir det i den här superfranska miljön med det lika supersvenska som bara IKEA ger en. Alla möbler heter på svenska här också, Glänta och Svirren och Virserum.

Vill man känna sig lite svensk är det bara att åka dit. Och sen frossa i tunnbrödsmacka med renkött och hushållsost till kvällen. Miaum som jag tror fransmännen säger. Mums alltså!

 

Sydländskt snökaos

Nu när det verkar töa och droppa och smälta i Sverige rasar det ner snö i södra Europa. Så här har det sett ut på nyheterna ett par dagar nu. De här bilderna är från gränsen mellan Frankrike och Spanien (där det handlade om halvmetern snö i Barcelona!).

Igår och idag var det Corsikas tur. Corsika som alltid toppar ligan med Frankrikes högsta temperaturer ligger nu dolt under enorma snödrivor. Och folket tappar hakan, detta har iallafall de unga människorna inte någonsin varit med om.

Och jag kan inte låta bli att le lite i mjugg. För här körs det i dikena i ett. Lastbilarna förbjuds att köra på motorvägarna och de stackars chaufförerna får sova i sina kalla bilar och tålmodigt vänta. Bilarna slirar helt vansinnigt på de hala vägarna och man ser ju att förarna aldrig kört en bil i sånt här väder. Full gas förstås och så glider allt iväg. Ner i diket, fast i snödrivorna. Man slår ut med händerna uppgivet men också lite förbryllat halvleende - c'est bizarre med denna "météo", detta bisarra väder.

Elen går också förstås, tusentals hushåll är utan ström och man oroar sig för de gamla i de avlägset belägna byarna som man inte kan nå.

Ja, ni vet ju. Som har haft värsta vargavintern i Sverige.

Men det här är nytt att det också kommer så här långt söderöver. Och så här års. I vår lilla by har vi haft tendens till lite flingor i luften men inte mer. Men bara några mil norr om oss så snöar det också. Det är kallt för både oss och våra påskliljor och det är inte tal om att sitta i solstolen - vi har grå himmel och kyliga vindar och flera av växterna i trädgården har dött vinterdöden.

Och fransmännen säger, precis som svenskarna: Nu är vi faktiskt trötta på det här. Vi vill ha VÅR!!



 
 
 
 

L'heure bleue

L'heure bleu eller på svenska Blå Timmen är ju ett känt uttryck. Inte vet jag varifrån det kommer egentligen men jag tror faktiskt att det ursprungligen är franskt. Man får kanske googla och ta reda på på Wikipedia eller så.

Första gången jag kom i kontakt med det här tror jag var i gymnasiet när man läste de obligatoriska franska klassikerna. Det var Guy de Maupassant som lät sina sena artonhundratals älskande otroget och passionerat skicka små "billets", biljetter (dvs dåtidens SMS) med bud till varandra. Och så träffades man i hemlighet i små budoirer eller i undanskymda hörn i en park eller på ett café långt ifrån de borgerliga kvarter där man normalt umgicks.

Den blå timmen har alltså för mig egentligen en sensuell och förbjuden-kärleks-innebörd.

Här i vår by visar sig den blå timmen utanför mitt fönster utan det ena eller det andra. Det är bara oändligt vackert under en kvart när solen går ner på riktigt bakom bergen. De blå.

 
 
 
 

Bilder till föregående inlägg

Detta superkrånglande Blogger. Här är bilderna till inlägget om vårlunch för svenskar nedan.

 
 
 
 

Vårlunch med svenskar och franska koder

Då och då ordnas det trevliga sammankomster för svenskarna som bor nästan överallt här i Provence. Den här gången var det lunch med föredrag i vårt departement - Var - i den fina lilla staden St. Maximin la Sainte Baume. Ett fyrtiotal svenskar samlades för att äta lunch och lyssna på föredrag om kulturkrockar och koder som gäller när man bosatt sig i ett annat land. Man kan konstatera att vårens färg är lila - alla som samlas kring Dessi och vill gulla med henne är klädda i denna vårfärg, så ock hennes matte faktiskt!

Under det intressanta föredraget konstaterades det återigen att, trots att vi svenskar är ett europeiskt land, ligger vi rätt långt från andra europeiska värdegrunder. Varför? Jo, för att vi inte haft krig på vårt territorium på ganska länge är en av förklaringarna.

Jag håller helt med om det. Härnere i Europa där man för bara femtio år sen slogs mot varandra med förödande kraft sitter minnen och känslor kring krigsupplevelserna kvar. Och påverkar också i vardagen, i tänkandet och just värdegrunden. Jag är förstås tacksam att Sverige slapp uppleva detta men det gör ju också att vi många gånger inte kan förstå och kanske till och med uppskatta sånt vi bara tar för givet?

Vår föredragshållare, född i Tyskland, gav oss också en insiktsfull tanke kring hur vi behandlar dem som kommer som invandrare till vårt land. Vi förstår inte när de "öppna" och kanske socialt pratsamma europeerna tilltalar oss; på bussen, i hissen och i kön till biografen. Vi skyggar, svarar inte, vänder bort huvudet, tror att det handlar om dårskap och alkoholism.

I Sverige berömmer vi oss dessutom för att vara artiga och framförallt "tacksamma". Vi säger TACK hela tiden får vi höra. Men när vi får besök härnere av vänner och familj som inte riktigt kan språket och koderna måste vi hela tiden påminna om tre ord som man klarar sig väldigt bra på. Ihop med ett leende och att se folk i ögonen. De är: Bonjour. Au Revoir. Merci. Goddag, Adjö, Tack.

För här säger man Goddag så fort man kliver in i en affär, hos doktorn, frissan eller hos borgmästaren. Man säger också Adjö till alla när man går därifrån. "Au revoir, Messieurs-dames" säger alla och vi svarar alla unisont: Au revoir tillbaka.

Tillresta svenska vänner slår sig ner på café eller restaurang och vill ha en öl eller en kopp kaffe. Och jag slås av den stora skillnaden hur man hanterar servicepersonal. Här i Provence är det otänkbart att göra som i Sverige: titta upp som hastigast mot en servitris och bara säga: "En öl". Eller översatt: "Une bière". Eller för den delen, när man detaljstuderat en meny, bara säga: "Un steak avec frites". Man glömmer helt enkelt att lägga till:" S'il vous plaît och/eller Merci".

De här små artighetsorden betyder så mycket - utan dem ser man ju att den franska personalen direkt tänker: snorkig utlänning. Och man blir sen behandlad därefter. Och så föds den stereotypa uppfattningen att fransmän är otrevliga och ohjälpsamma och inte kan engelska som man dumt nog envisas med att försöka prata. När ett enda litet "tack" på franska gör all skillnad.

Jag har bestämt mig för att inte klaga på Sverige och svenskar när jag nu bor i södra Europa. Så det här är bara tips för den som vill resa runt härnere och få den bästa av service och de gladaste av leenden. Det är inte svårt!

För den som undrar visar sista bilden de klassiska boulespelande gubbarna, de som finns i varje ort med självaktning!
 
 
 
 

Pudelpust

Dessi pustar ut och tackar för alla vänliga kommentarer om att hon är söt som hon är och för närvarande slipper gå till trimningsdamen!

 

Liten fransk läsövning

Den här gången blir det ingen översättning. Det behövs inte heller för att förmedla känslan av busfärsk baguette från byns bagare tror jag.

Här syns också makens favoritbröd "Le Viking". Jo, det heter så. Mörkt, fullt med fibrer och med en yta av nyttiga frön av okänd sort.

Den som kan och har lust kan läsa på lite om de olika brödsorterna på brödomslaget. Klicka på bilderna så syns det bättre. Det är inte enbart den traditionella baguetten som erbjuds - utbudet är faktiskt större än så även om svensk sirapslimpa inte precis ingår!

 
 
 

"Här vaktar jag".

Vår lilla minihund är tuffare än man tror. Hör hon något utanför huset eller ser en katt på avstånd genom balkongdörren så morrar hon så man blir full i skratt. Den lilla kroppen har en resonans som låter som den värsta schäfer.

Det är bra - inte för att hon skulle fungera som vakthund i praktiken, social och människointresserad som hon är. Men lite kan det ju få låta.

Hon har dessutom en favoritplats i vardagsrummet. Hon får inte vara i sofforna men vi har gett upp inför utsiktsplatsen på den varma fällen på ena soffkarmen. Härifrån bevakar hon trappan till övervåningen, hallen och köket med sitt fönster där det då och då dyker upp en katt på fönsterbrädan och tigger hundmat. Hon ser också ut genom terrassdörrarna och har därför koll också på stora delar av trädgården.

En strategisk placering alltså med koll på hela undervåningen som vi inte kan förmena henne.

Behöver hon trimmas igen tycker ni? Lite mycket mustasch kanske?

 
 
 
 

Ännu en vingård

På hemväg från föredrag i St. Maximin la Sainte Baume passerar vi ett stort antal vingårdar. Här ligger vinfälten tätt och vingårdarna lockar med "dégustation" och "vente" - provsmakning och försäljning. Här är det öppet nästan jämt, inte minst på helgerna.

Vi svänger av mot en av dem, vackert belägen med bergen i bakgrunden. Vinstockarna står ännu svarta och olövade i sina välskötta rader på fälen. Vi provar det goda rosévinet och köper på oss några flaskor.

Vinguden Bacchus ler insmickrande mot oss från en av gårdens portar.


 
 
 
 

Lördagsutflykt i Provence Verte

I strålande sol och femton plusgrader far vi några mil på vackra bergsvägar till den lilla fina staden St. Maximin la Sainte Baume, den som har en sån fantastisk basilika och där Maria Magdalenas huvud ligger i en krypta. Vi ska äta lunch tillsammans med fyrtiotalet andra svenskar och lyssna på föredrag om kulturkrockar och olika koder som man behöver känna till när man börjar leva som invandrad i ett annat land.

Som vanligt tar luncherna sin tid härnere och när vi lämnar den tomma restaurangen och beger oss hemåt spelas som vanligt boule med engagemang och stort intresse. Franskt så det förslår.

Provence Verte, det Gröna Provence är en del som börjar strax ovanför vår lilla by. Det verkar vara en mer eller mindre inofficiell indelning av Provence i olika delar. Vi "tillhör" den "blå" delen, den som ligger närmare havet. Hur det här fungerar har vi ännu inte kommit på - det är tillräckligt mycket med den franska geografiska indelningen som det är.