Mina födelsedagsrosor igen

Det här är också så fantastiskt här i Frankrike. Blomsterbuketter arrangeras så otroligt vackert och blommorna står i evigheter. Mina födelsdagsrosor är inne på sitt nionde dygn och är fortfarande lika vackra och fyller hela vardagsrummet med sin skönhet. Jag borde ta dem och hänga dem upp och ner för torkning men näns inte - det är bara alldeles för underbart att komma in i rummet och se dem!

Fransk bokklubbsdag

I den här härliga miljön träffas vi för god sopplunch med fransk äppelkaka till efterrätt. Ute är det regnigt, blåsigt och från fönstret ser man ut mot ett fortfarande upprört Medelhav. Inomhus sitter vi några stycken och pratar och diskuterar vår senast lästa bok. Den här gången Herman Lindqvists Ludvig XIV, Solkonungen.

Inte bara den som bor i Frankrike som vi och behöver lära sig lite mera om landets historia bakåt i tiden kan ha glädje av den här boken. Herman skriver som han gör - påläst förstås men också med sinne för pikanta detaljer vilket gör att man ibland tror att man läser Svensk Damtidning från 1600-talet!

Hos franska doktorer

Den här bilden är inte från dagens väntrum men den får symbolisera tristessen och bristen på uppmuntrande detaljer som finns i varje franskt väntrum. Som tur är behöver man aldrig sitta särskilt länge, det är helt otroligt vad franska doktorer håller tiderna. Och sen ger en så mycket tid man behöver - man blir alldeles häpen!

Vi har en så vänlig husdoktor Madame D. Så fort det är det minsta man undrar över skriver hon remisser till blodprovstagning eller till andra specialistläkare. Varje handskriven remiss som vi själva får i handen för att överlämna till nästa doktor börjar alltid: "Chèr collegue - kära kollega". Aldrig har vi blivit så väl undersökta och omhändertagna som här. Vår tandläkare tar till exempel emot akut på kvällar och lördageftermiddagar och drar ut en infekterad tand och följer sedan upp nästa vardag - det är en självklarhet att det inte får vara väntetid på sånt här.

Madame D har tyckt att vi skulle undersöka synen eftersom maken tyckte sig märka försämring. Min är det inget fel på men min mormor fick grön starr och såg ingenting i slutet av sitt liv och det vill inte jag råka ut för. Så två gånger nu har vi varit hos ophtalmologisten, dvs ögonspecialisten och både maken och jag är noggrant genomlysta och genomgångna med nya glasögon för olika behov. Kom tillbaka om två år säger han och det känns tryggt att ha sin egen ögondoktor faktiskt. Som säkert sitter där i sitt mörka rum om två år. Om han inte gått i pension förstås men det tror vi inte. Det är en utmaning för oss båda att uttala alla bokstäverna på tavlan på rätt sätt och maken är synnerligen stolt över att han klarar detta alldeles utmärkt!!

Maken har sin kardiolog, den stränge professeur T som undersöker utan ett ord och muttrar för sig själv men sen bestämmer sig för att ändå  f ö r s ö k a  förklara för den envetna hustrun som vill veta vad det är för förhållningsorder och mediciner som skrivs ut. Föga vet han att jag jobbat i hjärtbranschen i och läkemedelsindustrin i många herrans år, jag är fortfarande, i hans något roade ögon, en märklig kvinna som inte bara underdånigt tar emot recept och tackar för oss. Ibland kopplas 24-timmars-EKG på maken och det gör doktorn själv. Ofta avslutar han med någon liten fråga om den kalla Norden och är häpen över att jag bara har tunn bomullsskjorta på mig när detär 18 grader varmt. Själv fryser han, liten och tunn som han är och har både skjorta och ylletröja på sig. Men kostar också på sig en liten lustighet precis när vi lämnar mottagningen. Jag tror han gillar sin svenska patient faktiskt.

Vi har också varit hos audiologen, hörseldoktorn också där på en specialistmottagning, eftersom maken började säga "hursa" lite för ofta och i lite för fel sammanhang. Noggrann genomgång med ultraljud och special-pipapparat i ljudtätt rum. Och inga problem där heller. Hörseldoktorn tycker att man kan komma tillbaka om ett år eller så eller om det sker någon förändring. Och lät pedagogiskt också mig lyssna på de olika pipen för att visa att det inte var något fel på makens hörsel. Vissa makar lär ha god hörsel men inte alltid använda den, ungefär så kändes det att han ville visa mig.

Uppföljningen av min sjukhusvistelse i somras har skett på samma sjukhus två mil härifrån men med samma doktor som var ansvarig för mig där uppe på avdelningen. Trots att detta är en sjukhusmottagning är väntetiden noll minuter, man kommer in meddetsamma. Likadant på det stora militärsjukhuset i Toulon där hjärtinfarkten åtgärdades - uppföljningen är extremt snabb och professionell, man slussas genom olika stationer för EKG, annan provtagning och till sist till ett väntrum där doktorn snabbt kommer och hämtar en. "Racontez-moi tout" säger de flesta av dem. "Berätta allt för mig". Så det gör man ju och de lyssnar uppmärksamt och ställer frågor och antecknar.

I flera veckor till och från har det nu varit min tur att höra dåligt. Vaxpropp förstås och jag har försökt med fransk Revaxör och sköljning men det har bara blivit värre och sista dagarna har jag inte hört ett smack på ena örat. Till slut ger jag upp och ringer en ORL-doktorsmottagning, öron-näs-och halsläkare alltså. Jag får tid nästa dag och kommer just därifrån . Genomspolad och genomgången också med liten kamera långt upp i näsan och med lång efterföljande diskussion om att vakna med täppt näsa varje morgon och ta för mycket näsdroppar. Jag skojar och undrar om han ska kika hela vägen upp till hjärnan och han skrattar och säger att vi får väl se om det finns någon där:-)

Just den här doktorn är ingen pekpinnedoktor som säger fy och usch över näsdroppsintaget utan tar det här på allvar så från öronspolningen så blir det seriöst prat om kanske allergisk rinit och en månads kur för att utröna detta. Med antihistaminer, pulverspray och kortisontabletter. Dom tar i, det gör dom, men effektivt är det.

Det står en skylt på hans skrivbord om snarkutredning och sömnapné och det har diskuterats tidigare när det gäller maken. Javisst, han är expert på detta också och raskt får vi nya tider, jag om en månad efter min "kur", maken för utredning av sömnapné med en natt med speciell mätutrustning. I nästa vecka!! Och det beror på att det i morgon är fransk helgdag, 11 november är stilleståndsdagen efter första världskriget och det är en speciell dag här. (Då ska jag titta på tv hela dagen, jag älskar alla de här franska ceremonidagarna med kransnedläggningar vid okända soldatens grav och presidentens faktiskt fantastiska tal).

I den övriga medicinska servicen ingår att byns distriktssköterska, Madame R, en liten rund och glad dam, kommer hem och ger oss våra influensasprutor. Och passar på att göra det på morgonen eftersom Madame D vill ta några kolesterol-och glucosprover på mig - när gjorde jag det senast, kanske för 20 år sen? Då skriver hon på remissen: "A domicile. I hemmet". För ett av proverna ska vara på fastande mage och då ska inte jag behöva sitta i hennes väntrum utan sköterskan kommer hem så tidigt det går på morgonen. HEM.

Det gör också husläkarna om det är allvar. Som vid hjärtinfarkten och min tarmsjukdom. Hem kommer dom och undersöker och ser till at man snabbt kommer till sjukhus.

Sa jag var alla de här specialistmottagningarna ligger? Inklusive det självständiga laboratoriet dit man går med sin "ordonance", sitt recept också på blodprover de olika läkarna vill att man tar.

Husdoktorn, sjukgymnasten, tandläkaren och distriktssköterskan finns i vår by. Närmaste apotek några km härifrån. Och alla de här andra superspecialister finns i vår närmaste större ort, kanske jämförbar med min gamla hemort Klippan i Skåne när det gäller storlek och invånarantal. Det tar tio minuter dit. Vi häpnar över alla dessa specialister här och varje gång det är ett nytt läkarbesök konstaterar vi att de ofta delar mottagning med barnläkare, talpedagoger, psykiater, dietister, sjukgymnaster. Och mitt i alltihop i alla receptioner sitter gammaldags läkarsekreterare framför sina datorskärmar, svarar direkt i telefon, delar ut instruktioner, förser läkarna med journaler. Aldrig mer än några minuters telefonväntetid för tidsbeställning, ofta tid inom några dagar eller dagen efter. Hos husläkaren är det drop-in, dit går man och väntar in sin tid samma dag.

"On est bien soigné ici" säger Carole som medan vi är hos doktorn städar huset och passar hunden. "Ingen kan säga annat än att vi är väl omhändertagna i det här landet". Det är verkligen sant!! Och inte kostar det något heller.

Halloweenbarn

Förra måndagen, den 31 oktober ringde det på vår dörr var femte minut mellan klockan sex och åtta på kvällen. Och utanför stod förskräckliga skelett- och häxbarn i olika åldrar. Alltid med föräldrarna i bakgrunden. I år hade man minsann lärt sig det franska uttrycket för "trick or treat" - "des bétises ou bonbons".

Alla sträcker fram sina kassar och tackar såååå artigt. Och det gör föräldrarna också, uppmanar barnen att säga tack och önskar fortsatt trevlig kväll. Det var k n a p p t godiset räckte!

Svar på "vad kostar maten"

Det blev många gissningar på vad ett "normalt" veckoinköpspris för mat för två vuxna utan barn går på här i Frankrike. Om man jämför med Sverige.

Det är bara att inse att jag inte är någon statistisk centralbyrå med förmåga att definiera vad som ingår i en veckohandling. För i vårt fall är det inte bara mat - det är också hygienvaror som hårspray, deodorant och sminkgrejer. Plus toalettpapper och hundmat och ibland en bok, veckotidning eller kompletterande kökspryl (vi lämnade det mesta i Sverige och får då och då köpa till något vi saknar).

Det kan vara en krukväxt som ingår eller någon liten ritbok till barnbarnet i Sverige eller att vi slår till och köper något till verkligt extrapris. Och så vin förstås som ingår i matbutikssortimentet. Dagligt flaskvatten är också ett måste, vattnet är visserligen drickbart men hårt klorerat och väldigt kalkhaltigt.

Så - vad kostar maten? Normalt, när maken är den som själv åker iväg och handlar och gör det enligt "lista" brukar vi landa på mellan 1200-1500 SEK per vecka. När jag följer med blir det mera av de här kompletteringsvarorna som jag beskrivit och då kan det gå på mera. Ibland blir det frys- och kylskåpsröjning och vi behöver inte handla alls på ganska länge utan äter upp det vi har i huset.

I Sverige låg vi på ungefär samma nivå - cirka 4-5.000 SEK per månad för "mat" så som det är beskrivet här. Här tycker vi nog att vi får lite mera för pengarna, inte minst när det gäller frukt och grönt och sen får vi ganska mycket rabatt om man har "kundkort" vilket vi har.

För det mesta brukar vi passa på att handla när vi har vår städhjälp här, dels för att vara ur vägen, dels för att det blir automatisk hundpassning. Hon brukar dock himla med ögonen när vi kommer hem med alla varor och undra hur många vi är i familjen. Själv är hon tvåbarnsmamma med tonårsbarn och jag tror att hon klarar sig på betydligt mindre summor och lagar helt annan mat än vi.

Frankrike anses ju vara ett "dyrt" land. Jag vet inte riktigt vad som menas med det. Det känns ungefär som i Sverige - vissa varor är jättebilliga, andra dyra. Att gå till frissan är billigare, städhjälp får man för 100 kr/timmen, sjukvården kostar nästan ingenting, inte läkemedel heller, annan service är också billig. Om man registrerar bilen i Frankrike betalar man bara en engångsskatt vid det tillfället och sen aldrig mer. Skatten på svenska pensioner är dessutom extremt låg jämfört med Sverige även om man här har olika typer av andra tilläggskatter som är relaterade till boende och sociala avgifter.
.
Att gå på krogen kan vara betydligt billigare än i Sverige - här får man en god och prisvärd 3-rättersmeny för runt hundralappen och uppåt och ett glas vin till det kostar heller inte särskilt mycket. Det finns lågpriskedjor för det mesta, inklusive Netto, Lidl och Kiabi för kläder liksom det vimlar av lyxaffärer.

Så, det flesta av er som gissade hade rätt!