Skärgårdsklippor och öar. Bilder utan ord

Klicka på bilderna och njut!

Skärgårdsklippor och öar. Bilder utan ord

Sälsafari i skärgården 4

Dags att börja återfärden. Vi lämnar vår vackra middagsutsikt, kastar loss och tuffar tillbaka till hemmabryggan i mörkret.

Väl lotsade av såväl kapten som GPS, radar och annan proffsutrustning.

De uteblivna sälarna gör ingenting alls. Det får bli en annan gång.

Vi tackar vårt värdpar för en underbar utflykt - detta var vår enda lite längre skärgårdsutflykt under hela Sverigeresan och det var som alltid fantastiskt att få vistas i den här unika miljön.

(Sälutflykten ska bäst läsas i omvänd ordning förstås, del 1 först).

Sälsafari i skärgården 3

Det blir inga sälar den här gången. Dessi är med och letar också, hon står framför husse på styrhyttsbordet till vänster på första bilden. Pigg och med överallt - det är en härlig hund vi har.

Vi lägger till vid en vacker klippa och det är fortfarande inte en båt i sikte. Nu vankas god middag - Västerbottenpaj med Najadlax och efter den en helt underbart god älggryta. Allt ekologiskt och odlat på den stora skärgårdsön.

I den lilla kabyssen trollas det fram gudomlig mat och dryck och vi bara njuter!

Sälsafari i skärgården 2

Vi är en bit ut nu och fingranskar varje ö och klippa. Men inga sälar syns till.

Däremot är det underbart att vara ute på sjön. Det är förhöststämning och grådis.

Vi ser inga andra båtar - jämfört med hur det ser ut under semestertider där det kryllar av fritidsbåtar känns det nästan spöklikt ensamt.

Men härligt! Ombord bjuds nu på stekt strömmingsfilé på Ockelboknäcke,
öl och snaps till passagerarna. Mums!! Härligt svenskt på alla sätt.

Sälsafari i skärgården 1

Här kommer goda vännerna K och A från allrastörstaste grannön i Stockholms norra skärgård och lägger till vid vår brygga.

Vi är bjudna på skärgårdstur med middag. Vi ska gå till några öar där man brukar kunna få se sälar på klipporna.

Vädret är disigt och regnet hänger lite i luften när vi börjar tuffa utåt på eftermiddagen.

Dessi som åkt båt både i Medelhavet och Östersjön får nu hälsa på väninna K igen. Sist de sågs var i Provence och det blir ett kärt återseende.

Kapten A står i styrhytten på den tuffa stålbåten och för oss med van hand ut mot yttre delen av skärgården. Ska vi hitta några sälar innan det blir för mörkt?

Kräftskiva

Det är klart att vi måste äta så mycket kräftor det bara går när vi nu är i Sverige i augusti.

Här har begåtts både surströmming och kräftor med olika vänner under vårt besök men nu samlas vi hos vår värdinna och bjuder närmaste ö-vännerna på kräftkalas i traditionell stil.

Lyktor, måne, hattar och servietter och dukar i Kräftans tecken. Nubbar, hemgjord Hirkum Pirkum, dvs snaps på Johannesört, plockad på tomten, västerbottenpaj och hembakat bröd till välsmakande skaldjur i mängd.

Några av gästerna är födda i Tyskland och det blir allsång på tyska: Trink, trink, Brüderlein, trink..

Vi sitter ute i den ljumma kvällen, välsmorda med myggmedel. Dessi leker med två nyfunna stora tikar och de har alla så roligt.

Vi också!

Dessi EFTER trimning

Jo, det finns före-bilder också på inlägget nedan. Så här blev det.

Vi har fått en ny hund. Och begreppet "pudelklippning" varierar mellan svenska och franska hundtrimmare, det är då säkert.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka. Jag får vända mig bort och hålla för munnen så att Dessi inte märker min munterhet över hennes skinnskalleklippning. Eller punk eller vad man nu ska kalla det.

Hon ser ju ut som en dränkt katt och med öronen helt renrakade och klippt, obs, ej rakad, nos så ser man ju hennes ansikte bättre.

Men pompom-svansen ser ju helt oproportionerlig ut och är det enda rufs som finns kvar på hunden. Jo, bollen på huvudet förstås.

Jag har inte en aning om vad hon själv tycker. OM hon ens tycker något. Jag tycker det känns som en helt annan hund och fick nästan en chock när jag såg henne efter trimningen. Men hon är samma pigga och busiga hund som förut så det är på ögonen jag känner att vi har kontakt.

Nu kan ni få tycka, alla som sagt något förut. Enda trösten är att det växer ut. Och det VAR nödvändigt sa trimmerskan, att ta så här mycket, det var för tovigt på sina ställen och bara att klippa bort. Jag får skämmas lite över att jag inte varit tillräckligt flitig med borsten ovan som jag är vid en ras som behöver hållas i "trim" när det gäller sin päls. Undrar hur pudlar i "vilt" tillstånd skötte sin päls?

Dessi före trimning

Vårt svarta troll har blivit mer och mer lurvigt under Sverigeveckorna. Eftersom vi vet att det är lång väntetid hos den franska trimningsmadamen ringer vi vårt gamla hundpensionat där Jack Russel-Max vistades när vi bodde här i Roslagen och behövde hundpassning.

Där trimmar man också och förtjust noterade man att vi nu har en ny liten hund och visst - pudelklippning, inga problem.

Så här såg Dessi ut två dagar före frisörbesöket. Att det är nödvändigt syns ju, det är inte alltid man ser hennes ögon och pälsen har tovat sig i riktiga rastaflätor, omöjliga att borsta ut, på sina ställen.


Resultatet? Den som läst uppifrån och ner vet redan!!

Nej men titta!!!

Lilla barnbarnet S kommer på besök igen till ön. Och vill bada, precis som förra gången.

Men nu är det kallare i vattnet, bara 15 grader, trots en underbar dag med strålande sensommarsol och ljummet i luften.

Bäst som hon står där och tvekar kommer det en svan. Oj, det är spännande.

Och så kommer hela svanfamiljen med två grå ungar simmande.

Lilla S tycker det ser mycket roligt ut när de dyker ner i vattnet med huvudet och vänder upp stjärten. Hon skrattar så det kvillrar och pekar och vill att vi alla som sitter på bryggan ska titta.

"Hon ser ut som en målning av Zorn" säger hennes pappas bror. Och minsann, visst är det så! Liten dalkulla med simring!
(och det är definitivt klickbara bilder)