Vi susar i snabbfart genom nästan hela Tyskland med motorvägar utan hastighetsbegränsning. Det tar en halv dag. Vi är vana, vi har gjort det här ett antal gånger inför flytten till Provence. Och dessförinnan också. Maken är en autobahn-habitué. Och med GPS behövs inte samma kartläsningsnoggrannhet längre.
Så vi vet var vi ska stanna för natten eftersom det är internetbokat och tidsbestämt och inlagt i resrutten.
Vi bor i byn Egestorf fem mil söder om Hamburg och äter på det typiska tyska hotellet Acht Linden. NU är det jul så som vi känner det.
Det är pyntat överallt, granar med ljusslingor som i Sverige, ljus och julkänsla i hela byn.Och maten är så långt ifrån den i Provence man kan komma. Här äter vi ostinbakad och friterad kyckling och till förrätt "Matjes", något tyskarna tror att de har monopol på. Man får en sill på mörkt bröd och mycket lök till det. Gott i och för sig men mycket långt från Abba- originalet.
Hela restaurangen är full med vänliga tyska äldre par som hälsar "Guten Abend" när vi kommer och "Auf Wiedersehen" när de går. Återigen den här speciella europeiska artigheten och närheten till ett samtal som vi känner igen från vårt Provence.
Här pratar man också med varandra över borden, ler, byter några ord. Det blir en varm stämning i rummet, vi är som en enda stor familj, serverad av flickor i Dirndlklänningar. Återigen känner vi - tiden står stilla. Det här kunde, bortsett från den snabba inernetuppkopplingen på rummet och att Tom Cruise på tv talar tyska i en film som här heter ungefär: "En fråga om ära", lika gärna kunde vara 1950-tal!
affär och en del tillagat av ingredienser medförda från vänner i Sverige. Vi äter skinka, sill, Jansson, rödkål, köttbullar..., ja alla vet ju. Och vi brer knäckemackor med Bregott, det är en märklig känsla, vi som nu har vant oss vid det franska smöret. På färskvarm baguette, det är inte utan att vi faktisk saknar det redan! 
