Medelhavet

Jag hittar i min bildbank en dagsutflykt längs havskusten med underbara bilder. Varsågod och njut ni också, det här är bilder man kan se på mer än en gång.


 
 
 
 

Som i en turistbroschyr

Här är flera havsbilder. Vi åkte förra året sträckan Hyères-Gassin bort mot St. Tropez längs med havet. Det var andlöst vackert och som att befinna sig mitt i en turistbroschyr. På sommaren är det omöjligt att ta sig fram, turistinvasionen och köbildning är stor. Men off-season är det en njutning av köra här.

 
 
 
 

Havet. Igen

Det finns bilder som man kan lägga ut. Igen och igen. Här en del av stränderna nära Hyères. Med det azurblå havet



 
 
 
 

Tack!

Precis som flera har jag också fått en Kreativ Blogger-utmärkelse. Tack snälla Libby på Femtiotalsjakten! Det är jätteroligt att få "pris" men gudars så svårt med allt som följer med. Jag fick en Pusspokal för en tid sen och den försvann bara ut i cyberspace när jag skickade den vidare så nu skickar jag istället vackra Yxlanrosor till Libby som tack och gör som de flesta: skriver bara sju saker om mig själv och skänker fortsatt kreativa tankar till alla mina bloggvänner. Jag kan inte välja ut några eftersom jag tycker att alla har sin charm och dessutom har många av er redan fått samma utmärkelse redan.

Sju saker ni inte visste om Monet:

1. När jag var två år bodde jag med mina föräldrar en period i Cairo. Det var efter kriget och mycket spännande. Jag tror att min känsla för franska språket väcktes här - på den tiden hade man tjänstefolk och jag kan fortfarande höra kocken och trädgårdsmästare ömsom tala franska med varandra, ömsom skrika på arabiska (vilket fortfarande skrämmer mig). Jag vill åka tillbaka någon gång men blir alltid tveksam när turister skjuts ihjäl eller, som det verkar, ALLA kommer tillbaka med helt förstörda magar från Egypten.

2. Jag har två riktiga förnamn och så heter jag Svantesdotter efter min pappa. Det gör mina tre systrar också. Gissa om det ställer till problem här i Frankrike. Något så exotiskt har man aldrig hört talas om, detta namn liknar ingenting man hört förut. Ofta vill man ge mig det som efternamn dessutom.

3. Min första man som är pappa till mina tre barn är son till den man som min mamma är gift med sedan femtio år. Min "styvfar" alltså, inte min biologiska pappa som dog när jag var ung. Mina barn har alltså en biologisk mormor som är gift med deras biologiska farfar. Att åka och hälsa på "mormor och farfar" har varit helt naturligt för dem i alla år.

4. Under min gymnasietid på 1960-talet arbetade jag skift på Klippans Pappersbruk för att tjäna extrapengar. Jag var så flink i fingrarna när det gällde att sortera servietter på löpande band att jag fick bassning av facket för att jag "förstörde ackordet" för de andra. Sen dess har jag ALDRIG varit med i något fack!

5.Jag är ambidexter. Dvs jag kan skriva med både vänster och höger hand trots att jag är högerhänt. Jag har också lätt att läsa spegelvänd och upp- och nervänd text.

6. Jag har bra fotografiskt minne vilket är en enorm tillgång. Jag vet precis var jag sett en bild eller en text i en bok eller tidning - längst ner till höger t.ex. Nu när jag ska skriva franska är det också praktiskt - jag minns ganska väl om det ska vara accenter, cirkumflex, e på slutet eller annat som är viktigt att kunna just när det gäller franskan bara genom att "se" orden framför mig.

7. Jag har suttit i knäet på en SAS-pilot på 1980-talet och fått "styra" en jumbo-jet genom att hålla och röra lite på reglagen under en flygresa till Los Angeles. Sen fick jag sätta mig bakom honom och i cockpit vara med om den perfekta landningen i det varma och soliga California.


 

Skärgårdsvinter

I det flödande sydfranska solskenet sitter jag och går igenom gamla bilder. Mycket snö blir det - årets svenska vinter är inte den enda som varit snörik. Jag har mängder med bilder från åren på ön där vi varit mer eller mindre insnöade.

Och eftersom jag också börjar fundera över min franska utställning hittar jag de här bilderna, vintermålningar som jag gjorde för några år sen. Kanske kan de vara något för fransmännen som faktiskt har just det här med snö-kallt-vinter som bild av Sverige. "Oh, là-bas, là, il fait froid" - åh, där, där är det kallt, säger de nästan alla när de hör att vi kommer från Sverige.

Jag letar igenom mitt minimala tavelförråd, det lilla som fick följa med i flytten. Men de här ingick inte och nu kommer jag ihåg att de såldes på en utställning för några år sen. Nåja, det är väl bra, förhoppningsvis hänger de på väggen hos nöjda vintermålningsköpare.

Vad bilderna föreställer? Furusund från Furusundsleden och vår vik med "Aborrberget" på södra Yxlan i Stockholms norra skärgård.


 
 
 
 

Snö - då och nu, här och där

Vi förstår genom olika källor att det nu är snö-elände i Sverige igen. Här sitter vi i södra Frankrike och det enda vi känner av är ordentlig blåst under ett dygn. Men solen skiner och snön finns möjligen 15 mil norr om oss. Vinter så som vi minns den från Sverige finns bara inte. Snö har vi bara sett små korn av.

Av en slump hittar jag denna bild, tagen för några år sen på vår norra skärgårdsö där det under motsvarande vinterförhållanden ständigt handlade om att på olika kreativa sätt klara husvärme, matlagning och vattentillförsel.

Och på köpet fick man de här underbara vintervandringspromenaderna. Alldeles ensamma - när sommargästerna flyttat hem - kunde vi gå kilometervis genom skogen med bara varandra och dåvarande Jack Russelhunden Max. Jag noterar att samma mössa och halsduk finns medflyttat hit till Provence, gåstavarna också. Inget använt här än så länge.



 

La cave - vingårdskällaren

Några av de här bilderna funderade jag på att lägga ut som bildgåta. Och insåg att jag har alldeles för kunniga och insatta läsare som direkt skulle gissat vad det handlat om, så det får vara.

Så här ser det iallafall ut i de smala valven från 1000-talet där munkarna från Chartreuse först lagrade sitt- har vi förstått, ganska beska vin. Numera är allt restaurerat och oklanderligt skött - rött och vitt vin ligger här för lagring - rosévinet, färskvaran, är redan sålt till restauranger och privatpersoner.

I denna cave, vingårdens vinkällare är jag inbjuden av ägarna att ställa ut mina tavlor i sommar. Är det inte häftigt? Här är man en "artiste", kulturen uppmärksammas på ett sätt som jag aldrig varit med om tidigare och målar och fotograferar man som jag blir man, om inte kung, så iallafall "reine" - drottning.

Min städerska/väninna C (som också arbetar på vingården) går igenom vilket tema jag ska ha inför utställningen. "Abstraits et portraits de Suède" kommer vi fram till. Och är lika nöjda båda två.

 
 
 
 

Dessi på kurs - med katter

Dessi som här i sydfrankrike självklart följer med på alla våra engagemang och utflykter får också gå på fotokurs. Här blir det dock tufft i huset och därför säkrast i husses famn. Stadiga franska katter ligger bestämt utplacerade på olika ställen och stirrar stint på den svartrufsiga inkräktaren. De är dubbelt så stora som hon och det räcker med en blick så ger hon upp sina kontaktförsök.

 
 
 
 

På kurs i Provence

Vad gör ni egentligen på dagarna därnere i er sydfranska by frågar många. Ja, lever vanligt vardagsliv, svarar vi. Allt är inte vin, mat och utflykter.

Man kan också gå på kurs vilket vi gjort idag. Kunnige fotografen Gösta M., sedan länge bosatt härnere, ordnar en tredagarskurs i digitalfotografering vilket vi anmäler oss till. Det är mycket med denna nya teknik som man behöver lära sig och fortbildning sitter aldrig fel. Inte minst handlar det om att fundera över hur man lagrar och hittar i de nya, stora bildbanker som man får genom digitalfotograferandets oändliga möjligheter.

Här nere är det precis som det var på vår skärgårdsö - det är inga studieförbund som ordnar kurser - här fixas själv. Allt från kursupplägg, program och genomförande. Plus pausförtäring och gemensam lunch. Lokaler i hemmet lånas ut av fotointresserad kursdeltagare och när vi kommer på plats är allt riggat lika professionellt som någonsin i en svensk kurslokal med ingående AV-utrustning.

Vi får en trevlig heldag i glada svenskars lag. Vi lyssnar och lär och delar med oss av de olika erfarenheter och kunskaper vi har. Och åker sen hem över bergen från det svenskflaggade huset mitt i ett franskt vindistrikt nära den vackra byn La Cadière d'Azur. Tack för idag!



 
 
 
 

Söndagslunch på vingård

En bit från vår by, längs slingrande vackra bergsvägar, ligger vår närmaste vingård. Sista söndagen i varje månad och till varje särskild helg som Mors och Fars dag, alla hjärtans dag och nyårsafton så bjuds man här på möjlighet till fyrarättersmåltid med tillhörande gårdens vin - så mycket man vill. Och det blir flertimmarssittning, besök i vinkällaren, små snittar och apéro före maten. Hemlagad och god.

Jag har visat bilder förr från de här härliga måltiderna. Oftast har vi varit där under den varma årstiden och suttit ute och ätit. Nu är det provencevinter, vinstockarna står svarta och lövlösa på sina fält och vi äter en härlig måltid inomhus i de vackra, nyrenoverade lokalerna. Ursprunget är, som så ofta här, kloster, munkar och 1000-tal.

Här ligger vingården omgiven av de vackra bergen och det blå går igen överallt. Inte minst i krukor och fönsterluckor!


 
 
 
 

Klippningsdags!

Dessi har varit med matte, husse och svenska goda vänner på lång fransk söndaglunch på vår trevliga vingård. Hon får på slutet sitta i husses knä och blir förevigad av "Brutus" som tar de här fina bilderna på henne med sin nya kamera.

Det finns inget mer svårfotograferat än en svartrufsig pudel så tack B för de gulliga bilderna! Nu syns det ännu bättre att det är dags att ringa hundfrisören!